När Trädgårdsdrömmar blev sanna!

Nu pratar vi trädgård, tycker jag!

Vi har spikat och målat och jobbat på hemmets utsida i massor nu, och huset ju är så himla fint.. så himla imponerad av M. Och nu så blev det äntligen dags för sånt där fix jag längtat som bara den efter.

Trädgård.

En del har vi ju redan ordnat oss, men bara med små knyck, små stunder. Nu skulle det bli rejält.

Längs med södergaveln skulle det få bli en stor rabatt.

Ni anar lyckan, när min mor ringde för några dagar sedan och sa ”Imorn tänkte jag och pappa komma till er och hjälpa er att gräva rabatter. Jag har grävt upp en hel massa perenner idag som ni ska få”. 

 

(Jag hoppade på stället av pepp!)

Redan förra året började vi rabattspåna här och när mannen fick en vacker ros i födelsedagspresent, beslöt vi att den skulle få vara där i.

Den rosen har nu sett ut lite som om den stått mitt i ingenstans. En för lång bit ifrån pionerna där längre bort. Omringad av sju tusen syrenskott. Ogräs. Gräs. Och förstås rosa, kära aklejorna som är dom enda blommorna som fanns på gården när vi flyttade hit.

Så kom mor och far, med arbetsiver och kärlek, perenner och mängder av kunskap.

Alla var vi med och hjälpte till på var våra vis. Det var en så himla trevlig dag.

Torehunden satt och glodde. Och blev då och då påhälsad av Katten Fransson.

Minimannen var enormt idog och arbetade sig svettig, men inte less på en fläck.

PappaMorfar grävde en 110 centimeter djup rabatt. Ca 7 meter lång.

Det kändes världslyxigt sedan att bara kvista ner till ladugården och ta brunnen gödsel från gamla gödselstacken. Perfekt att blanda upp med den nya planteringsjorden.

Sen planterade MammaMormor. Stjärnflocka och dubbel ljusblå akleja, bland annat. Hon skrattade gott åt sin dotter som inte visste till sig, fortfarande. Fastän timmarna gått och vi ätit lunch och jobbat lite till. Men jag var så hjärtans glad. Det var en så bra dag.

”Du är så foglig idag, Emmeli! Man får liksom göra som man vill!”… (haha, Emmeli-kan-själv släppte allt vad kontrollfreak heter och tog emot alll hjälp med öppna armar. Fräsig känsla!)

Och hur blev nu Den Stora Rabatten?

Tada!

Älskar den!!

Såhär ser det ut nu. Med rosor, en skara perenner och mycket plats för både dahlior och andra ettåringar.

Å. Jag är så kär i den där rabatten redan nu och tänker vårda den som en bäbis.

Vi firade med sockerkaka och en uppfylld dröm hos Minimannen; kokosbollar!

Jag njöt. Av att bara serva med mat och gulla med ungar fastän det samtidigt hände drömmiga grejer? Ohlala, alltså.

Som om det inte var nog med så lyxig trädgårdshjälp.. en urfin rabatt, så grävdes ännu en rabatt!

En maffig, halvmåneformad darling.

Som också fylldes med gamla perenner från mina föräldrars trädgård.. det vill säga, även från mina mor- och farföräldrars trädgårdar. Så fint, att ärva av varandra! Vi tog en sväng till Svärisarna också och med därifrån fick vi ett par perenner till. Som ni kanske anar är denna rabatt inte färdig… vi tänker att det ska flyttas tre stenar som ska hamna där.

Jag ville aldrig att den där dagen skulle ta slut.

Men nu har vi en start. På något som känns så himmelens själagott!

Så, så gick det till. Den där dagen när mina Trädgårdsdrömmar blev sanna… att få börja göra vår alldeles egna Drömgårdsträdgård, alltså.

Så vansinnigt roligt. Och fortsättning följer förstås!

Tycker ni om trädgårdsinlägg såhär förresten?

Lillafrun

Vitsippor, HemmaMammalivets funderingar och MARDRÖMMEN för ett fotogalning!

Har ni sett så vackra vitsippor!

Storasyster Storan susade in genom dörren igår, mitt i Hemmamammalivet när jag höll på att baka matbröd med småttingarna och förbereda för kvällen middag med vännerna. Hon förgyllde min dag med en kram, några minuters systerprat och den vackraste sortens blomster, plockade med kärlek i vackra skogen. Så susade hon vidare. En liten guldstund. Är så evigt lycklig över att ha Storfamiljen nära.

Så fortsatte dagen. Och kära nån, så vi njuter dagarna nu. Förutom några småstunder här och där, inne. Så är det njuteri ute i det grönskande som gäller. Så himla underbart väder, man blir ju alldeles löjligt glad, visst?

Och till skillnad från förra veckan när precis ingenting stämde och jag enbart kände mig otillräcklig som mor och liksom stööp på kudden varje sena kväll. Så är det här en god, god vecka. Det är ju sådär, upp och ner. Oftast har allt sin förklaring.

Nytt för denna vecka är att vi försöker vänja Skrållan, snart-treåringen, att klara sig utan sin efter-lunch-vila.. hon vill sova aaalldeles för länge då, timtals, och blir liksom surare om jag väcker henne efter en lagom timme, än om hon inte får sova alls. Så nu testar vi inte-sova-alls-grejen, och då somnar hon plättlätt på kvällen, till skillnad från senaste veckorna där hon varit bananasbusig vid nattningstid och hennes brorsor som varit sovtrötta har blivit störda vid nattningen och hela kvällarna har blivit nattningsbestyr. Men nu tusan har vi en ny god rutin. Inget behöver ju vara skrivet i sten, vissa dagar får hon sova och sen går det ju att dimpa ner i mammans knä och läsa en bok eller se en snutt Pippi Långstrump också, för att pausa.

Älskade små liven, alltså. Som sagt, ibland är det ofantligt uttröttande, men jag älskar verkligen det här Hemmamammalivet. Det här är det lyxigaste liv jag kan tänka mig… känns så gott att finnas här för småttingarna.

… jaa och så till sista ämnet som jag har på hjärtat… ”MARDRÖMMEN”.

När det blev kväll och barnen sov, skulle mamman vila innan kudden.. vilket kan innebära att gå en kvällsrunda över gården, hänga tvätt i tystnad, sätta sig på sofflocket för ett slag och knåpa ihop ett blogginlägg eller så. Så förstår ni, så tappar jag ner minneskortet till kameran i golvet.. inget särskilt fall alls, det har varit med om värre om jag säger så.. men det där blev tydligen droppen..och 1600 bilder är nu låsta i kortet. Kortet går inte att läsa, varken i kamera eller dator. Jag fick typ panik, alltså. Såg bara framför mig alla bilder som är där, på barnen. Det är liksom det viktigaste. Utöver att jag har gullungarna i min verkliga syn, så är förevigandet i bilder något som är så viktigt för mig också.

Mycket är i album. Sen har vi en superstor NAS att lagra bilderna i… men det har inte blivit gjort nu på några månader.. och mitt fotohjärta blöder när jag tänker på alla Bertil-bilder, hans första år liksom och förstås på alla barnen.

Så idag pågår research för att försöka få hjälp med det här världsliga, men ack så dryga, problemet. Jag knäpper händerna och hoppas att det ordnar sig. Snälla, håll en tumme för mig? .. har en känsla av att det kommer att bli dyrt.

Vi har börjat dagen med ännu en vacker springtur.. som nu då sker iiinnan lunch, för att bara det ena barnet ska somna. Mamman får älskad motion, Lillebroren snusar och Skrållan hejar på, ”foottaje mamma!” (fortare mamma) och sjunger ena sången efter den andra. Typiskt härligt! Storebroren är och leker med sina småvänner, någon småsväng/några småvängar dit under veckan gör min storlilla pojke gott. När han kommer hem är han så glad efter att ha fått Storebrorsvilat lite och lekt med sina jämnåriga och konstaterar hjärtligt att; ”borta bra, men hemma bäst!”. Gullhjärtat.

 

Näpp. Färdigbabblat för denna mor. Nu ska jag och Juni sno ihop lite god efterrätt inför kvällen med vännerna!

 

Vi hörs snart igen!

 

Lillafrun

Måndagshälsningen!

Hej måndag och högst troligt den mest godhjärtade och hyggliga följareskara man kan ha! Hoppas att ni haft en god helg!

Vi startar veckan med en liten Måndagshälsning i vanlig ordning.

Kika lite bakåt, landa och spana framåt.

Helgen som gick?

Vi startade den med fredagsmys dagen lång. Pyjamas, kurrande katt, Rubikskub..

…mamman fejade och grejade. Och plötsligt var visst där ett stileben mitt i städning. Jo, jo. Så fint att någon var tvuungen att föreviga det. Förövrigt, linoljesåpa. Det äär bästa städkompisen. Lovar!

Lagom till att hemmet var skinande, så sölade vi till det igen. Precis som det ska vara!

Vi förberedde inför älsklingsgästerna ju. MammaMormor och PappaMorfar.

Och det där; Bertilens hand på sin Morfars hand. Så fint att det inte är klokt. Och också en glimt från en så mysig fredagskväll.

Citronmarängpajen smakade ypperligt och lilla mor log. Det gjorde mig varm i hjärtat.

Hela denna vecka har vi varit hus-katt-blomvakt på två håll också. Men alltså, titta här..

Att susa gång på gång för att gosa med dom där. Det är inte jobbigt. Inte ett dugg. Och, kan man ha fyra katter till, eller? Seer ni så söta dom är?

Jag packade Rymdskeppet fullt med barnvagn och pinaler. Och tre ungar förstås. Renoveringspappan jobbade på här hemma medan vi andra gjorde äventyr till lilla byn. Ännu mer mys, trampbilstrampande och också ett hutlöst viktigt ärende; gå på 50%-loppis. Håhå!

Vi landade här hemma till lördagkvällen. I bild ser ni ett utav mina fynd. Så vacker ram, visst? Antingen får den agera ram till ett eget foto. Eller också får den förvandlas till en spegel…

Vädret under helgen har varit som det busigaste aprilvädret. Men titta detta vackra kvällslugn! Jag njuter så enormt av att vi bor precis här, i vårt kära höga kusten.

Vi avslutade veckan med håll-i-hatten-väder.

Eldade ännu en majbrasa. Uppvaktade en gammelfarfar. Påtade i hemmet. Och tog veckans sista motionsstund.

Och idag är det måndag och jag sitter här vid köksbordet och kikar ut på hur regnet strilar.

Riktigt ruggigt väder!. Så här i efterhand så känner jag att veckan börjat med flyt, eftersom att jag var ute och sprang i strålande solsken i morse. Så gott att ha fångat dom strålarna. Efter frukostmyset i morse lämnade jag sovande bäbis och renoverande skäggig hemma och tog ”storbarnen” med mig till grannbyn. Vi hälsade på hos söta Paulina och hennes småttingar. Übermysig stund bland babblande mödrar, lekande barn och en hop gulliga djur. Vi åkte från gården med vackraste äggen man kan tänka sig och med min jag-vill-ha-höns-känsla än starkare.

Nu fortsätter dagen med bara en massa mys tror jag bestämt. Det är sånt väder, sådetså. Gäsparna avlöser varandra, en lillunge slumrar skönt på finsoffan… och känner jag henne rätt så blir hon kvar där under filten i några timmar. Jag försöker reda bland tvättberg, snusa gullungar där den minste av dom är så hutlöst snorig att hejd ej finns. Storebroren har snickerijobb att göra med pappsen, så söta.

På att göra-listan inför veckan står i vanlig ordning Njuta HemmaMammaliv som nummer ett. I övrigt är vi i färd med att beställa hem golv till övervåningen och fastslå ritningen med Trappsnickaren. Efter två (!) renoveringslediga veckor med bara mysigt trädgårdsfix istället,  är vi peppade till max med att jobba på. Jag har en skara samarbeten att fota och skriva text till för mina kanaler, så roligt. Så sänder jag er alldeles vanliga mitt-i-livet-inlägg, förstås!

Ok. Tvättmaskinen är klar och ropar på mig… men tusan, den får vänta ett tag. Jag måste ha en kaffekopp till….

Önskar er en mjuk och god veckostart! … nu längtar vi efter värmen, visst?

 

Lillafrun