Några glimtar från när det var somrigt kalas för den skäggige!

Det var den tredje julidagen och min älskade fyllde år.

Vi klädde oss kalasfina, snoffsade till hemmet med färska blommor och dukade för ännu ett sommarkalas. Gården fylldes av älskade människor från Storfamiljen. Födelsedagstårtor och bubblor i glasen. Ungar som lekte ute på gården till småfötterna var isande kalla. Lillprinsen nattasuddade och hade lillskjortan full av chokladiga fläckar efter att ha fått tag på vad som nog var det godaste han smakat. Chokladboll, förstås.

 

Några glimtar från när det var somrigt kalas för den skäggige. Tänk att han är min. Bara min.

Lillafrun

Att bestiga Skuleberget tillsammans med stora och små!

Det var ypperligt utflyktsväder och vi satt där vid köksbordet och peppade, med kokta ägg som femåringen menade var ”peerfekt för bergsbestigare!”. Så rätt.

Nu får ni hänga med på Sommarlovsäventyret (denna önskning från undertecknad och den skäggige) ”Att bestiga skuleberget tillsammans med stora och små!”.

Vi mötte upp Storfamiljen vid Naturum, i Docksta.

Enkel packning, med ryggsäck fylld av lite under-vägen-förtäring. Som små prinskorvar, festis, vattenflaskor och frukt.

Med en liten chansning valde vi att gå Grottleden upp..

16 stycken och lilla Flisan-hunden. Med minsta barnen i åldrarna 1 år, 3 år, 5 år, två 10-åringar..

Vi gick, vi flåsade, vi tog stora steg, små steg, parerade, klättrade lite..

Utsikten blev mer och mer magi där vi tog oss steg för steg mot Skulebergets topp. Fast först, så vek vi av till höger och utmanade oss att ta oss till grottan.

Det var trappsteg likt den ovan. Och rejält branta stegar. Min höjdrädsla var som bortblåst. Fråga mig inte hur. Jag tror helt sonika att jag hade så fullt upp att veta var alla små var och se till så att deras upplevelse bara var härlig.

Framme, vid första målet! Grottan. Som också kallas Rövargrottan och Kungsgrottan. Enligt uppgift var den bebodd av plundrande rövare vilka kom hit under 1600-talet. Rövarna plundrade de närliggande byarna och handelsresande i området.

Otroligt vackert där uppe!

Och i bild. Två nöjda päron. Någon med lagom adrenalinpåslag, någon med väldigt sådant. Men det är en kick att ge sig på saker man tror sig inte våga eller klara, visst?

Väl uppe i grottan, njöt av utsikt och hade dryckespaus. Sen den lilla, lilla detaljen att vi skulle utför, samma väldigt branta väg..

Men lugnt och sansat. Steg för steg. Tog vi oss utför. Och hamnade åter vid korsningen att gå mot grottan (till höger) eller ta till vänster och fortsätta upp mot självaste Skulebergstoppen!

På´s igen! Mot toppen!

.. efter ungefär en timmes vandrande, mötte vi detta..

.. så svårt att få med i en bild. Hur sagolikt vackert där är.

Jag filmade. Så kikar ni in på min instagram, under höjdpunken ”Höga kusten!”, så ser ni filmer från vår vandring!

Uppe på toppen finns Toppstugan. Där man kan njuta av massa olika gott. Vi åt varmrökt lax och våfflor och gudvetallt, huller om buller. Alla njöt. Småungarna klagade inte en gång under äventyret, bara uppe på toppen när maten inväntades. Helt ok, liksom. Jag tror en vanlig promenad till småfots, skulle låta mer gnissel. Det här var så roligt, för alla!Lillebroren med sin Morbror C.

Gullisarna på Sommarlovsäventyr!

Vägen ner, valde vi alla den Östra Bergstigen, som är betydligt längre än den brantare grottleden uppför. Men, väldigt härligt att gå en lite mindre fräsig (läs; brant) väg nedför..

Nöjdheten, luuugnet, hos denna mor…

Vi följde blå prickar. Så spännande för barnen att leta sig framåt. Nöjd man och plutt i bild.

Där lillprins slumrade och snarkade sista biten..

Nere igen, med en bergsbestigning i våra hjärtan! … Bertilen sov och sov.

 

 

Ett sånt himla häftigt äventyr! Jag och mannen har kutat uppför skulebacken flera gånger, alltså slalombacken och upp till toppen. Mjölksyra deluxe, javisst. Men den här häftiga upplevelsen som vi fick genom att ta en annan väg, med lite klättring och helt galen utsikt på vägen upp, det var verkligen något helt nytt. Så fräsigt att vi kunde göra denna tur tillsammans!

En väldig lyx att ha storfamiljen med, där storkusiner tog hand om femåringen som var framme i ett huj vid grottan med sina starka, pigga små ben. Coolingen Juni varvade egen gång och klättring med att bäras av både Gudmor och pappan och mamman.. väl framme vid toppen utbrast hon flåsande; ”Det hääj gick ju som hejsan, mamma!”. Utför åkte hon på sin starka Gudmors axlar mest hela vägen. Ni anar lyxen. Att ha många trygga famnar i kring.

Bertilen satt så tryggt på starka ryggar i bärryggsäck. Sin pappas och sin morbrors rygg om vartannat.

Det gick finfint att göra något dylikt med tre småttingar, ett stort äventyr!

En tur vi varmt, varmt rekommenderar er som är sugna på ett äventyr som är lagomlångt för småttingar att gå, med lite hjälp nu och då. Jag som vanligtvis är ohyggligt höjdrädd, glömde helt bort det. Det var liksom ingen mening… att klättra utför stegar tycker jag är värre än uppför. Men utför hade jag fullt sjå att ta hand om min Miniman så att han kom ner tryggt och med lugn i lillmagen. Jag är säker på att både han och jag växte under gårdagen. Bra grej! Men visst, hade jag och M inte vetat att Storebroren och Juniflickan är pigga i benen och dessutom grymma på att klättra, så skulle vi inte tagit Grottstigen uppför, utan antingen södra eller östra Bergsstigen även uppför.

Men alltså. Bestig Skuleberget, ni med!

 

Och ja. Jag är enormt stolt att bo här, i vårt älskade Höga Kusten, med äventyr direkt utanför knuten.

 

Lillafrun

När en Sommarlovsönskan slog in!

Jo, förstår ni. Vi har Sommarlovsönskningar i den här familjen.

Vi satt en stund en dag och lurade på vad vi önskade oss, var och en berättade.

Som Mamma och Pappa önskar man sig alltid välmående, lyckliga barn först och sist. Men däremellan vore det härligt att själva få vara pigga, ha mycket energi till barnen, kunna springa mycket, greja i trädgården, orka och hinna renovera ungefär massor, träffa älskad familj och vänner och gärna, gärna komma iväg till älskade Gotland och så. Minimannen önskar sig kusintid och att bada. Lillebroren… han önskar nog också att bada. Det är livet.

Och Juniflickan? Hon önskade sig först och sist och däremellan ”att få stanna hos Mommor och morfar”. Så, den allra sista junihelgen, stod lilla rosa ryggsäcken packad.

Hon som inte är tyst en vaken sekund utan antingen pladdrar på eller sjunger. Hon. Var så vansinnigt fokuserad. Ser ni? Pojkarna busade, men LillaStorasystern var redo. Hon skulle på äventyr. Kanske Livets hittills största.

Coolaste flickan jag känner.

Vi åkte iväg. Mot lilla byn. Jag och alla barnen.

Att landa där. Bland varma kramar och päronkärlek. Det var själagott för en lite skör trebarnssmåttingmor som behövde känna sig liten för ett slag.

Mamma och Pappas trädgård. Den är fantastisk. Dessutom omringad av gullegrannarna med fantastiska trädgårdar, även dom. Ni anar hur prunkande vackert där är!

Vi hade mysig dag tillsammans. Efter en hop timmar tinade lilla J upp och började prata på som vanligt. Till kvällen började jag packa ihop pinalerna inför hemresa. Tänkte, med tanke på hur fokuserad och ganska spänd lilla treåringen kändes, att jag nog skulle ha hela mitt sällskap med mig hem i alla fall.

Men icke. Lillan behövde inte ens vinka hejdå. Och ett tu tre skulle även Storebroren stanna. Så jag tog min lillprins med mig, vinkade älsklingar hejdå och susade hemåt.

Anar ni hur knasig känsla?

Väl hemma mötte vi en Vackerpappa som renoverat i tio idoga timmar. Jag och B satte oss vid pianot som vi ofta gör. Och när B gjorde natt i storsängen, låg vi päron bredvid och bara pratade och åt choklad och somnade till sist i en trasselhög.

Jag trodde att min natt skulle bli sömnlös, då jag ju aaaldrig varit ifrån barnen om det inte varit absolut måste, typ. Juniflickan, har sovit utan mamma två gånger. Då, ändå med sin pappa. En gång när jag låg på sjukan och en gång när jag fött hennes Lillebror och var på BB.

Men om vi sov här hemma?

-Vi vaknade 10 i morse. Helt yra och kände oss som två tonåringar igen. Jag slängde mig på luren och ringde lilla byn. -”Allllt har gått så bra”, sa min mamma, fyrbarnsmorsan, elvabarns-mormodern, med världsvan röst. PappaMorfar planerade redan nästa minisemester för ”kidsen”, som han säger.

Idag när ungarna kom hem, kunde ingen missa stoltheten. Hos både Storebror och StoraLillasyster. Eller lyckan. Eller tröttheten över genomfört äventyr…

 

När en Sommarlovsönskan slog in. Vilken lycka!

 

Lillafrun