En hälsning!

Hoho i stugorna!

Här kommer en trevlig-helg-hälsning till er, från oss här på Drömgården.

Med bild på ett 7 veckors kärleksknyte. Han är underbar. Lillebror.

Kära nån, så kära vi är i honom hela familjen. Hade liksom inte kunnat drömma om att han skulle flyta in i lilla gänget, med det där tighta radarparet, så himmelens bra. Förstod att S skulle bli lycklig över en Lillebror.. men inte såhär. S är så makalöst förtjust. Och så lilla bekymmersfria Skrållan då.. som gosar med sin Lillebror prick så mycket som hon känner för. Ingen big deal åt något håll. För henne får B ta den plats han behöver, hon är så cool mitt i allt.

Bertil älskar att hänga med i sjalen och jag älskar att bära honom där i. Så vi sjalar. En hel del. Som idag när sommarvinden ven där ute vid havet, så kurade lillprins i tryggt förvar nära mammans hjärta.

Vi har sommarlovsdagar, ni vet. Farligt härligt!

Jag har några inlägg på lut till er… om lilla trädgårdsfixet, den där magiska Höga kusten- pärlan, statusen på bygget, receptet på jordgubbskakan ni bara måste provbaka och så vidare… men inte just nu. Nu vill jag bara önska er en god helg, allesammans! Tack för att ni kikar in. <3 

Jag är flitig på instagram förresten! Insta stories (ni vet när man trycker på runda lilla profilbilden och får se små filmsnuttar/bilder som tagits i stunden?) är så roligt, tycker jag. Kika där, vettja för tätare uppdateringar. lillafrunsdagbok heter jag på instagram.

 

Lillafrun

Där, längsmed ärthimlen, där var vi..

Det är stort att vara mamma till tre små. 

Jag är fortfarande i inskolningsfas. Det är vi såklart hela familjen.

Vi utbrister nu och då, i både kaos och o-kaos att; vilket gäng vi är, hörrni!!,  och ingen är sen på att hålla med.

Vi älskar vårt gäng. På ett sätt så nytt. Men det känns som världens självklarthet och som att det alltid varit vi fem… såklart det ska vara såhär, liksom.

Jag kommer ihåg när Juniflickan föddes, hur jag kände för S då…

…att jag var så rädd att han skulle känna att jag inte fanns där lika mycket längre.

Där i ”inskolningsfasen”, försökte jag göra mig små bara-han-och-jag-stunder… inte för att han krävde det, utan för att mitt hjärta ville det och för att jag märkte att det gav så mycket för oss båda. Några minuter mamma och Sixten i sandlådan. Några minuter snickelisnack. En promenad med bäbisen sovandes hemma och istället bara han och jag. Det var ju inte alls svårt att få till. Nu, lite mer trix kanske. Men det är inte så att jag krånglar… jag tar bara tillvara på chansen när den ges. Med både S och J. För att barnen tycker det är mysigt att rå om mamman lite extra. Och för att jag älskar dom stunderna så mycket. Dom stunderna också. Det är så fräsigt med alla olika konstellationer.

Ikväll, efter en heldag vid havet

…tog jag pojkarna i vagnen. Eftersom vi hade ätit middag ute på vift också, var det fritt fram att somna i bilen på vägen hem, så det hade Lillan gjort och sov vidare i Storsängen sedan.

B sover ju typ massormassor än, så han flyttas hittan och dittan hejvilt. Men Storebror var vaken.. och då njöt jag så av att först sitta här hemma på verandatrappan och prata med honom. Han ville prova kameran i morse när jag satt och ammade Bertil… men jag vågade inte låta honom göra det själv, så ikväll när läge fanns passade vi på. Och så svarades det i vanlig ordning på tusen frågor. Innan tandborstning och hopp i vagnen.

Några minuter totalt. Inget märkvärdigt. Men så himla fint.

Vi traskade iväg längs lillvägen. Förbi vad som är våran drömåker nu… Sockerärtsåkern.

Så där stod vi några minuter… norpade några ärtor och pratade livet.

Innan vi gick vidare.

Hand i hand slumrade dom, mina två prinsar.

Jag flåsade mig nöjt fram. Kände livet i mig. Och tacksamheten. Över den där stunden jag precis haft.. 

En Lillebrors oförstörda pyttehand i en sommarbrun, småskitig lite större Storebrorshand.

Där, längsmed ärthimlen, där var vi.. jag, och mina pojkar.

 

Och jag hoppas att jag aldrig, aldrig kommer att sluta uppskatta dessa småstunder.. som hela stora livet bjuder på, menar jag.. vare sig det handlar om en guldstund med sina barn, eller bara det djupa andetaget i en luktärt. Dom där det-stora-i-det-lilla-stunderna, menar jag. När man bara är absolut närvarande och det är det som susen gör.. inga storslagna dåd, bara allt i sin så uppskattade enkelhet. Dom småstunderna, gör liksom den där guldkanten. På livet. Och hela alltet.

Lillafrun

En hälsning från Juniflickan!

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hej i kvällen!

 

Kikar in här en liten sväng. Har ni det bra om dagarna, semestrar ni eller kanske precis börjat jobba igen?

Alldeles precis satt jag och lille Bertil i mannensnickrade trähammocken, gungade långsamt och filosoferade. Det är kväll och nu sover alla tre (!) barnen. Jag påtar lite i hemmet, inväntar amningssignal från Minsting och mannen snickrar. Just nu håller vackra midjan på att skruvas upp på gavelväggen. Snart ”Bara lite målning” kvar..
Imorn planerar vi för ännu en härlig stranddag. Och Juniflickan bad mig hälsa er att hon, och hennes stora broder, har sötaste badstassen i sommar, från Polarn o. Pyret. Som såklart är på superrea nu. Jag drog till i storlek för storasyskonen, så dom kommer kunna ha sina även nästa sommar.. smart, visst!

 

Junis baddräkt finns HÄR.
Minimannens badbralla HÄR. 

 

Vi hörs snart igen!

 

 

Lillafrun

Ett himmelens festlig och drömmig julihelg!

Att vakna till en morgon där solen INTE gassade. Ovant. Och så skönt.

Feststämning i luften.

En räserrunda nere på byn. För bland annat inhandlande av en så vacker blomsterbukett som (som Sixten säger) duktiga Blomsterflickan bundit. Blommor. Och halstabletter. För att kanske lyckas med konststycket att inte hosta bort en hel kväll.

Mitt över dagen hade vi tillsammanstimmar här hemma. Jag och barnen försökte rädda dom där torra, torra tomatplantorna vi fick av darlingar häromdagen. Barnens solrosor blommar så sött nu.

Så blev det tid att göra oss i ordning. Vissa, dom två större småttingarna, för att traska till sin Farmor och Farfar. Och vi andra tre, för att åka på 50-årsfest. 

Och vilken fest sedan. Tillsammans med dom där två älskade pojkarna och massa andra trevliga människor. Så roligt att få vara med och fira den där Storsvåggen… som i hela mitt liv varit lika naturlig del i familjen som mina syskon. Tycker så om honom. Som en storkramade Storebror, som är så fin tillsammans med min Storan.

Sötaste danskavaljeren va, min Lillprins.

Han dansade mellan mig och mannen. Och varvade med att snusa i vagnen och mysa i mostras famnar.

Det finns många underbara stunder från gårkvällen… där när tårarna rann av skratt, eller när vi stod hela Storfamiljen och sjöng den egenskrivna texten till jubilaren, eller när musikhjärtat var så inspirerat av kvällens artist, eller synen av en lycklig man i sina bästa år. Men i kärleksminnet, har jag den där dansen.. när Bertil var i Moster Storans famn, och jag och M dansade ”precis som förr”. Jaaa, alltså.. det är ju inte hundra år sedan. Men vi snor inte runt och buggar järnet så ofta nu… så, det var så himmelens härligt. Han är min dröm nu, precis som då.

Underbart att få krypa ner bland varma småttingar som nattats av duktiga Farmor och Farfar… och på toppen av allt festligt, vakna till söndag och… R E G N!

Obeskrivligt.

 

Vi äter frukost ute i ljumma, njutbara sommarregnet. Det känns hur drömmigt som helst. Aldrig kunde vi väl tro, att lyckan skulle vara så stor. För ett sommarregn.

 

Å. Vilken himmelens festlig och drömmig julihelg! … nu ska vi fortsätta söndagen här. Må så gott, ni med!

 

 

Lillafrun

Bara mamman och Lillprinsen hemma på Drömgården.

Lika härligt som det är med våra utflykter härsan och tvärsan, lika skönt var det att pausa en dag.

Nödvändigt också. Såklart skulle den här mamman åka på en intensiv sväng av småttingsjukan också. Ont i prick hela kroppen, lite feber och sådär. Och B har ju också en liten variant.. glad febern håller sig borta från honom. Men den där hostan är nog läskig.. som igår var sämre för att idag vara lite bättre igen, hurra! Han klunkar mjölk på livet så det känns ändå bra.

… och så blir han ompysslad precis som en 6-veckors-lillprins ska.

Så jag och Lillprinsen, och Sallekatten förstås, stannade här hemma på Drömgården.. vilade oss bland favoritsänglinnena som jag bara tvättar om och om igen och bäddar i om och om igen. Alltsammans medan Vackerpappan åkte iväg med storasyskonen till lillvattnet här nära oss.

Alldeles lagom för dom också, att bryta heldagar vid havet mot både lite hemmahäng och lite bad. Värmen är ganska så tuff ju. Ja, särskilt om man är pyttebäbis, sjukling eller gammal. Så hemskt med den förskräckliga torkan och allt som följer med den… tänker på hur bönderna kämpar. Det är vår mat dom kämpar för. Så himmelens viktigt nu, viktigare än någonsin, att vi köper svenskt i mataffären. Och för oss här uppe i norr är det bara norrmejerier som gäller på mejeriprodukter, ok? Så läskigt med alla bränder också. OM man fick önska, så skulle jag önska ha varmt, varmt sommarregn nu.. tänk så härligt. Faktiskt. Eller vad säger ni?

 

Idag är det fredag, visst. Och efter att vi haft några timmar vid lillvattnet allihopa, har jag precis haft såå konstig tid här hemma. Det har varit alldeles tyst förstår ni. Hör liksom inte alls till vanligheten, särskilt inte under ett Sommarlov där alla är hemma hela tiden.

Minstingarna har sovit och mannen och Minimannen drog tillsammans till stan en snabbsväng.

Och samma här; Världsmysigast är det att vara alla tillsammans. Men himla fräsigt också att dela på sig, och ha två små gäng som har det gott på var sina håll. Medan tystnaden legat som en ljuvlig topp ovanpå den galna värmen som liksom inte går att rymma ifrån, så har jag konditionstränat… städat fort, menar jag. Rev av en fredagsstädning och alldeles strax ska vi äta hemmapizza och ha fredagsmys. Vi söker oss till skuggan.

Den här sommaren kommer man aldrig att glömma.. väldigt somrig och härlig på så många sätt..  men också småläskig när man tänker efter..

 

Ok. Alla ni; Hoppas att ni får en fin helg!

 

 

Lillafrun