Uppdatering i renoveringsresan!

En liten uppdatering i renoveringsresan, där vårt fulla renoveringsfokus just nu, äääntligen är på övervåniningen!

I början av året reglades taken klart och innertaket kom på plats, slang för eldragning drogs och som toppen av hela alltet isolerade vi med den fina cellulosa-isoleringen (läs mer HÄR)

Därefter, stod punkten ”tömma golven på spån” på att göra-listan. Något som i skrift bara är några ord men som i verkligheten är ett hästjobb.

Mannen byggde en Bonden Blom-liknande Spånsugarmackapär och jag törs inte fundera på hur många timmar han jobbat med spånsugning sedan februari.

Men är det något han är, den där skäggige, så är det idog och med det största tålamodet i besittning. Så golv efter golv, har blivit tömda. Och med mackapären blir det minimalt med hantering av plastsäckar fyllda med spån, som måste kånkas. I stället hamnar allt i en container på en gång.

Ok. Vi tar en liten titt! Upp genom vår tjuuusiga trappuppgång…!


Lite piff… Ett tjusigt fläktelement. En tjusig kattmatshink. Och en tjusig brandis-radio toppar den där plastdörren så bra, tycker jag. Håller ni med?

Äh. Skit samma. Nu går vi upp!

Precis där vi står nu, där kom man upp för den gamla trappan. Men som ni ser är det nu reglat för golv där, ja i hela långa hallen faktiskt (tack Svärfar som lördagsdejtat M två helger på raken!!)..

En känsla av Den Riktiga Golvnivån.

Magi ju!

Vi kommer att lägga icell-skivor i golvet också, för ljuddämpning. El ska dras också, genom golven och ner till nedervåningen. Men därefter kan det efterlängtade vackra trägolvet få komma på plats. Seeen är det ju bara väggar kvar och seeen flyttar vi upp!!

Ok. Jag lugnar mig… låt oss kika till vänster i bilden ovan!

Sixtens rum.
Där är spånet tömt, bara lite ruffs kvar att suga med räserdammsugaren. Men där håller en stock på att ”hängas upp”. Det är så häftigt med detta tvärgamla hus, så oj.
Timmerstocken hade här ”hängt” sig lite och håller nu på att dom-kraftas upp… dras upåt alltså.. vilket gör att taket nedanför detta rum (vilket är salen) ser ut som en våg… plösligt högre på mitten på grund av denna dragning. Ja, ja… ”det blir bra till slut”.
Jag ser målbilden, ett gulligt Minimannen-rum i blått, som han önskar. Med såpskurade golvet fyllt av leksaker. Prins-sängen som står där i hörnet och väntar på kväll…. ganska så härligt med målbilder när det i verkligheten ser ut som skrot och man behöver peppa sig!

Men vi vänder om igen, går ut i hallen och traskar mot sovrummet..

Där har vi flytta tilja för tilja, tömt golvet på spån och förra helgen började M med något peppigt; att prov-hyvla det där drömgolvet vi så önskar kunna ha kvar.

Och hur gick det då?

… alltså; BRA!
Det ser superfint ut redan nu. Gammalt. Men fräscht, liksom. Hyvlat. Möjligtvis lite slipning. Men sedan bara linoljesåpa.. åååhåh!

Vissa av tiljorna är upp mot 40-45 centimeter breda. Enormt vackra!

Så vad som pågår just nu; Det reglas för nya golv, i Sixtens rum flirtas det med timmerstock som ”hängt” sig, drömgolvet hyvlas i sovrummet.. och imorn, då kommer en Trappsnickare hit och mäter upp för nya trappan. Tjoho!

För det väärsta nu, är när man jobbat klart där uppe och ska ner för den där förbaskade rangelstegen som just nu är vår enda uppgång Då är jag så arg att jag nästan gråter. Och allt är förstås på grund av livrädsla. Men ”ner kommer man alltid”, hejar mannen på.. med flinet på snedden. Han vet inte vad överlevnadsinstinkt är han!

En liten uppdatering, ja! Det syns inte så värstans mycket bland allt spån och stök.. men! -det går framåt, och det känns så himmelens härligt!

 

Lillafrun

 

Sylviakaka och Kolasnittar. Recept på årets Påskfika kommer här!

Förutom att fånga en hel drös av soliga utetimmar idag, med ljuvlig långpromenad, Tussilagolycka i leriga diket och ute-kring-gården-lek med småttingarna och så, så har det också påskbakats lite.

Två goda och lika enkla sorter. Perfekta att stoppa i frysen och längta till påskfika!

Solskenskakan tipsade jag ju om alldeles nyligt.

Men den är verkligen så god. Solgul och passar därmed ypperligt till påsk. Receptet på Solskenskakan/Sylviakakan/Påsk-kakan finner ni HÄR

Och så små snittarna då! Kolasnittarna. Världens enklaste, gooodaste lilla snitt. Yes, min favoritsnitt faktiskt. Gör dubbelsats på en gång vetja, det kommer du inte ångra. Receptet kommer här;

 

Kolasnittar

(ca 30 stycken)

100 gram smör

3/4 dl socker

2 msk ljus sirap

3 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 msk vaniljsocker

Gör såhär;

Blanda alla ingredienser till en deg. Forma degen till tre längder och lägg på en smord plåt eller bakplåtpappersklädd plåt. Platta till längderna. Grädda i 175 grader i ca 15 minuter. Skär längderna i 2 cm sneda bitar medan de forfarande är varma. Låt svalna. …. njut sedan, med fördel till en kopp kaffe med försiktiga vårvinden och sköna aprilsolen mot kinden!

Årets påskfika!

Ok. Nu väntar tisdagkväll här på gården! Det är en himmelens oreda prick överallt här inne.. barnen som missat krokarna helt för sina ytterkläder och ett smärre gruslass i hallen. Diskbänken är propp också, efter att morsan gått loss med bakning och matlagning… alltsammans, en röra. Sådär som det blir när man rejsar på och sedan ger sig fort ut genom dörren, prioriterar bort att diska framför att susa ut på älskade gården igen, för att njuta ljus och sol och fika på klätterställningen, hoppa i vattenpölar och bara fånga april så mycket vi kan, liksom. Minimannen och Juniflickan cyklar längs vår lillväg och det här känns som Livets april. Bertilen håller med.. som upplever alltsammans för sin allra första gång här ute i stora vida världen, liksom!

Hoppas att ni mår gott och har ett lika härligt vårväder som vi här i norr!

Lillafrun

Farmors fönsterputsarknep!

Ljummet vatten. Några droppar diskmedel (och lite linoljesåpa om ni frågar hennes barnbarn). Ett par korkar ättika.

En rejäl trasa till det blöta. 

Och med fördel ett sönderrivet gammalt uttjänt lakan, till putsningen. 

-Farmors fönsterputsarknep!

Tåls att upprepas. För dig som kanske missat.

 

Jag blir Farmor Gertrud-längtig mest varje dag. Oj, så mycket vi skulle ha att prata i kapp om nu. Men jag vet ändå, att hon följer med. På färden. Där ovan ifrån. Men när jag öppnar ättiksflaskan. Ja, då äär hon här. Så är det bara. Och jag älskar det.

Nu väntar en ny dag. Vilken grej, va!

Lillafrun