Att ha gjort fynd… kalasfint, till och med!

Det är första dagarna i augusti och vi lever Sommarliv.

Kvavt, prick huur fuktigt som helst och såå himmelens varmt. Vi spikar, målar, äter glass. Hänger med kusiner, både till barnen och mannen. Fikar och äter tillsammans med älskade, här hemma på vår Veranda. Susar iväg på loppis. Och gör finfina fynd! Titta här, liksom!

Sommartäcket. I älsklingsfärger. Blått och grönt. Må-bra-färger. 90 grader, minst en svängom i tvättmaskinen, sen är det bara dags att slänga det på gräsmattan och lägga sig där. Eller dra det över sig när sommarkvällarna börjar bli svalare… Är så glad i mina gladblommor. Zinniorna från dom där små fröna vi petade ner i våras.

Och titta där; finaste kristallvasen.

Vasen, tillsammans med ett litet spretigt blomsterfång från trädgården, blev en ypperlig 20-årspresent till vår älskade J, Juniflickans Gudmor, min systerdotter, som fyllde år igår. På önskelistan stod ett kubbspel också, så det hade vi förstås ordnat också. Det var en så himmelens fin kväll. Alltid så härligt där i Mäjadalen. Så gott kalas, på alla sätt! … och mitt lag vann kubben…hujedamig sån tur!

Sommarliv. Älskar, älskar, älskar. Och att fynda på loppis är bland det bästa jag vet. Särskilt när fynden till och med bli kalasfina!

Ny dag nu. Och det där kvava känns förbi. I alla fall just nu. Luften är så, så god att andas.

 

Ha en fin fredag alla ni!

 

Lillafrun

Byggstatus här på Drömgården!

(inlägget görs i sponstrat samarbete med icell.se)

Oooh, den där förebilden är så grääslig ju. Och småsnöig..

Jo, jo.. Brädfodringsresan pågår. Del 2.

Med kanske den roligaste väggen att göra i ordning… den jätteskruttiga gavelsidan som man faktiskt ser så himla bra.. som inte täcks så mycket (av ett vansinnigt älskat och vackert äppelträd, menar jag).

Steg för steg börjar det likna något.. nya fönster och brädor kommer göra susen!

Vi jobbar på, hela familjen inblandad på sitt lilla vis.

Vi gör det allra, allra mesta själva. Tidiga morgnar och kvällar och så långt nu ljuset räcker.. till mitt i natten. Teamwork, svett och kärlek i massor kör vi med som recept på hela alltet.

Och då och då, dyker såna där änglar utan vingar upp;

Som en Farfar, som hjälper mannen där på ställningen. Eller Farmor, som hänger med barnbarnen eller skickar ett sms när man som mest behöver det; ”det finns köttbullar här snart!”… gudomligt.

När nya fönsterna är på plats, lockbrädorna är bortrivna så är det dags för isolering, innan ny vindduk och läkt sätts.. för att vara så miljövänliga vi kan låter vi den gamla, fungerande, isoleringen vara kvar men där det behövs ny…

..använder vi oss av en miljövänlig isolering, förstås.

Cellulosaisolering, både skivor och lösull. Känns gott i precis hela hjärtat. Mannen tycker också att det var väldigt smidigt att jobba med.

Läs gärna mer HÄR om iCell…

..ni kommer såklart få läsa fler ord här också, så småningom.. då det är denna isolering vi ska använda oss av när vi (ÄNTLIGEN!) ska ta oss ann övervåningen i höst på full fart.

Nu har vi alltså kommit så långt att vi börjat måla.

Och då vet man att det ändå är på ”andra halvan” på något vis. Där i bild är förra veckans drömmiga eftermiddag när vi fick hjälp av PappaMorfar att måla. Jag var en mycket skröplig mor då och var evigt tacksam över MammaMormor och mosterns hjälp som kunde leka med barnen under tiden när jag inte riktigt var i springa-efter-läge.

Mitt i allt arbete stannar vi upp och fikar och äter gott. Hur mysigt som helst!

… till 99 % är det ju M som jobbar med byggetoch gör ett så otroligt fint jobb. Och jag som myser med kidsen och sånt.  Men nu när det börjar målas är jag snabb att vilja vara med. Mysiga ammepauser blir det, förstås <3

Igår hade vi målningsdag. Då M har jour håller vi oss hemma i veckan och försöker hinna så mycket som möjligt.

Mamman målade och pappsen hängde med kidsen. Man får vara glad för varje liten stund av penseldragande.. strax innan middag; LARM. Bara för mig att klättra ner, gå till barnen, sno ihop middag. Mannen kommer hem. Vi äter. LARM. Igen. Bort med middagen. Mysa med kids. Göra dom klara för natten. Natta dom tre små. Och sedan upp på ställningen igen. Säga hej till den där brandismannen som då kom hem igen. Och måla betinget klart… då var det så kolsvart att vi precis inget mer såg. Puh.

.. så blev det första augusti..

Vi har sån där lite-för-skön-för-att-vara-sann-morgon. När alla vaknar i god tid, med lugn och myskänsla. Vi äter frukost här ute på verandan, alla tillsammans. Det är varmt och skönt. Nu sitter storasyskonen i fotöljen tillsammans och gluttar på sommarlovsmorgon, medan den skäggige spikar den ribb som inte är på plats och jag har en liten lugn stund och inväntar hungrig lillprins.

..spika resten av ribben/läkten, tillverka fyra knutbrädor, måla taksprånget, alla foder två varv till och ja, måla, måla, måla alltihop förstås..sen så!

 

Liten byggstatus här från oss.

 

Hoppas ni får en god första augusti!

 

Lillafrun

Luktärter, mamma-genidrag och den sista julidagen…

(inlägget innehåller en reklamlänk)

Alltså åh, vad ljuvligt det är att gå och plocka dessa små trädgårdsbuketter.

Jag älskar småbuketter. Obligatoriskt att alltid ha något sött minifång där på handfatet. Helst i loppad vas. Har man ingen liten loppad vas, kan man förstås antingen ta sig till en loppis.

Eller klicka hem en söt lite handfatsvas.. den HÄR söta lilla vasen i klarglas var väldigt fin, tycker jag.

Hej i tisdagen!

… visst är det tisdag? Det här Sommarlovet är oceanlångt för oss vilket är så lyxknösigt att det inte är klokt.

Vi har planerat för det och längtat länge och nu är det bara att njuta, njuta, njuta. Några veckor kvar av detta Sommarliv. Underbart. Och vi försöker ta tillvara på dagarna till fullo. Eller bara må gott i att ta dagen precis som den kommer. Härligt både ock!

Nu har jag haft några minuters rast..ammat, sörplat kaffe och njutit synen av älskade luktärter (snabbkissat, alltså! haha!)

..nu väntar byggställningen och målarpenseln på mig igen.

Jag veeet att färgen luktar rätt starkt med terpentinet i. Men, jag känner inte ett dyft. Såå less på denna evighetssommarsjuka. Tur är att kidsen är befriade nu.. så gott som. Det är morsan som är skröpligast.. men tack och lov är rösten lite åter och panikkänslan är lämnad. Igårkväll, när jag skulle natta tre små samtidigt, utan röst.. kunde inte läsa saga utan röst och så vidare.. så drog jag ett mamma-genidrag (om jag får säga det själv); bäddade in nattfärdiga små i Rymdskeppet och åkte på kvällsrunda längs vackervägar. På 5 minuter sov dom alla.. jag susade en bit, bara för att njuta vyer och tystnad, innan jag vände hemåt, lyfte in storasyskonen till sovrummet och hade sedan lååång kväll där ute på verandan. Bland ljumma grader. Sommarkvällen. Med en varm, snusande bäbis i min famn.

Den här sommaren är något alldeles, alldeles speciellt.

Ville mest bara kika in och säga hej! hoppas att ni har det gott. Ta hand om er så hörs vi snart igen!  .. nu njuter vi vidare av denna varma, smått kvava, sista julidag, visst!

 

Lillafrun

 

Det var en gång en dag i slutet av juli….

… när regnet kom och alla kände ett Ääääntligen! över det hela.

Förutom rädslan när den där hela otroligt kraftiga åsksmällen, med blixten som slog ner så nära som aldrig förr, så har dagen bara varit helt fantastiskt skön. Åskregn, i massor. Det var så mysigt att sitta där på Verandan och sörpla kaffe med älskade skäggig och regnet som sällis.

Samtliga har vilat i omgångar. Lillebror har sovit och sovit och sovit.. ätit i halvsömn och öppnade inte ögonen förrän till kvällen. En trött dag, mao. Till och med pappan har slumrat till på sofflocket i köket. Det händer ju aldrig.

Den här mamman har också gjort sitt försök till att kurera sig, genom att vila och sova bredvid gullebebben.

.. ni förstår. Jag är tyst. Har I N G E N röst. Det är helt galet. Och inte minsta överdrift. I slutet av förra veckan åkte jag ju på en intensiv småttingbacillsväng… kom snabbt på benen men fick sedan ännu en feberfrossa-och-ont-i-kroppen-sväng för några dagar sedan.. plus snuva i ögon och nos… Och på toppen.. så har jag tappat rösten. För dom som känner mig, vet vilket skämt det är. Jag är ju aldrig tyst, typ. Men jag måste nu.. för att få tillbaka rösten så snabbt som möjligt. Jag och människorna i kring har börjat vänja sig.. jag pratar med ”ppssst!”-språket och väser i  nödfall fram något. Ni må tro att jag faktiskt nästan haft panik.. trodde att jag fick svårt att andas ett tag. Ber till Gud att jag har lite röst imorn.. har några inplanerade timmar själv med alla barnen.. och det är som att inte finnas till nästan, när man inte kan prata med dom. 

 

Mitt i dagen, mellan skurarna, tog jag min lilla Skrållan och gick ut. Några mysiga hon-och-jag-minuter där vi plockade in färska blommor. .. ljuvliga luktärterna! … som jag längtar sååå mycket efter att känna doften av nu.

.. och där satt dom där två, ja.. och sörplade varm choklad tillsammans. Vi har sagt ”nån regnig dag” som svar när S undrat när vi ska dricka varm choklad.. och till sist blev det den där omfantiserade dagen.

Sen har jag haft goda timmar av hemmafix.. städat och fejat. Bakat limpor och donat med tvätt. Ljuva tider, ju!

Nystädat julihem!  .. och ser ni. Så smått börjas det nu tändas både levande ljus och lampor i fönsterna om kvällarna.

Så avslutar vi denna regndag som vi alla mått så bra utav, med en skön stund i Finsoffan i Salen… när hände det senast, liksom.

StoraLillasyster gjorde natt tidigt, så det var bara pojkarna vakna.. Lillebror med sin första vakenstund för dagen och Storebror, bläddrades igenom heeela sitt Sixtens-första-år-album. S fullkomligt tjöt av lycka över hur söt han var. Gullvännen. Så avslutade han hela alltet med att slå ihop det där till bredden fyllda fotoalbumet och utbrista; åå, alltså. vilka minnen!”. Den där pojken kan det där med att kläcka rätta kommentarer på klockrena ställen.

Det var en gång en dag i slutet av juli. När regnet kom. Strandlivet och bygget stannade upp för ett slag. Och vilsamheten låg som en skönt täcke över hela alltet. Precis så. <3

 

Lillafrun

En pärla i Höga Kusten!

…först åker man mot Nordingrå, vidare längs kringelkrokiga småvägar, med så vackra vyer åt alla håll och kanter. Till sist hamnar man där, mitt inne i skogen. Tar sin packning. Knatar iväg längsmed fina stigen. Minimannen visar vägen….. och till sist kommer man fram till den där gudomligt vackra pärlan här i vårt Höga Kusten. Rotsidan!

Ett ställe ni måste besöka om ni är här i kring och far. Frihetskänsla med havet som en tavla framför en. Där har vi hängt flera gånger senaste veckorna. Bland annat när till och med Thailandssyrran med familj var här uppe i norr och vi därmed var samlade prick hela, hela Storfamiljen. Så fräsigt! ..när vi drar iväg hela Storafamiljen och breder ut vårt dagsläger… då behövs typ ett helt ”Rotis”. 

Så tjuvsovs det. Havsbadas. Äts. Och njuts solljus. Och lediga tillsammansdagar.. 

Lillprinsen på ett favoställe!

.. ja, och efter en drös timmar så börjar vi packa ihop. Det är ett litet företag i sig. Men nu, likt efter en vecka i fjällen med ungefär samma packningsmängd upp på fjället varje dag, så har vi sannerligen fått i snitsen på det här. Hemester med våran fina familj på både M´s och min sida. Så himmelens fint!

”Säg hihi” och så vidare.

En litet ögonsblicksverk med självutlösaren som hjälpte oss föreviga Stora Lilla Familjen ute på Hemester! Jag kolavippar och blir gråtlycklig över synen.

 

 

Sommarlovsdagar på Rotisdan, alltså. Maaagnifikt. Den här sommaren glömmer vi aldrig. <3

 

 

Lillafrun