Allhelgonadagar i mitt hjärta! (… och mina födelsedagspresenter!)

(Inlägget innehåller reklamlänkar)

Så sagolikt vackert.

Den där Höstlovstorsdagen när Vackerpappan tagit ledigt för att vi skulle få en extra Tillsammansdag. Vi hade rysligt effektiv förmiddag och päron fortsatte röj, rens och städprojekt. Medan bäbis sov och barn pysslade och pärlade. Väldigt härlig tid. Och att sedan susa iväg till mitt Hemmahemma. Möta darlingar. Ta sagolikt vacker springtur tillsammans med Storan, som hon förevigade i bilden ovan…

i mina alldeles sprojlans nya springskor som delvis är en födelsedagspresent från mig själv och delvis från mannen. Jag har aldrig sprungit i skönare sko. Brukar ha Asics, alltid. Men en lite, lite enklare variant än denna. Men nä, nu kommer jag aldrig kunna återvända till den.. det var som att springa på moln med dessa.

HÄR kan ni kika och läsa mer om skon.

Efter att vi sprungit. Åt vi god grilllunch ute, innan vi hoppade in i vedeldade bastun. Alltså den där dagen.. som världens lyx för precis alla, både stora och små. Barnen som lekte med kusinerna och pysslade med massa roligt som mormor hade införskaffat. Och så vi päron som blev så ompysslade med tid för att få motionera och sedan varva ner.. med både bastu, mamma-lagad mat och till och med en stund raklång i finsoffan. Gudomligt.

När det blev Allhelgonaafton pausade vi, med grått väder, lugnt tempo. Storebror var tillsammans med sin alldeles jättejämnagamla kusin och tände ljus på älskades gravar, tillsammans med deras FarfarMorfar. Sen avslutade vi dagen med fredagsmys hos min älskade Svägga.

Sen blev det Alla helgons dag. Och en plötsligt tvärförkyld mamma.

Vi röjde det sista ute på gården, småspill från sommarens brädfodring, flyttade in sånt som inte ska bo ute när det blir vinter. Var ute på vacker promenad i novembersol. Och så satte jag ner en drös med bonuslökar.. som jag hoppas ska bli så himla fina i den där zinkbyttan. Är så nöjd med mina farmor-brillor också. Så runda att det inte är klokt och så fint glittriga kring ögonen. Och där ser ni ju två födelsedagspresenter till, ja. Mössa och jacka, som mannen skämde bort mig med. Älskar alltsammans! Och mannen, förstås.

Sen slog Bertil, Storan och jag följe.

Och åkte många mil i bil. Pratade livet. Stannade på tre olika kyrgogårdar medan mörkret föll. Tände ljus. Vara lite närmre för ett slag. Närmre Människorna, som vandrat här på jorden med oss, som byggt varma bon i hjärtat på oss. Massor av minnen. Som nu är mer betydelsefulla än någonsin. Det var så gott att komma hem till drömgården till kvällen sedan. Se Trassel hela familjen tillsammans, tända ljus och bara vara.

Och idag har vi tagit oss i mål med veckans röj och rens. Helt makalös känsla!

Jag har varit igenom precis alla kläder som finns här hemma. Rensat bort massor. Hundratals liter med kläder som skänks till några som behöver dom bättre än vi. Och skor och leksaker, pryttlar och gamla lampor och gud vet vad. M har burit och burit och burit, kartonger i massor från övervåningen. Många saker får förstås fortsätta att bo kvar, fastän dom inte används just nu.. snart har vi fler väggar och kan hänga upp saker på till exempel. Som den där skolplanschen ni ser… kom ihåg när loppistokiga älskade vännen, gav den till mig i födelsedagspresent en gång, fastän jag ju vet att hon älskade skolplanscher lika mycket som jag och nog skulle ha velat ha den själv. Det är kärlek.

Nu är övervåningen redo för att bytas mot att vara ett kallt vindsförråd, till att få en massa tid och kärlek och till sist (förhoppningsvis.. känns overkligt…) bli våra sovrum istället.

Här inne har vi påtat med ditt och datt också. Bläddrat bland recept. Vissa la sig under slagbordet och fantiserade om kladdkaka. Jag njöt sköna söndagskänslan (minus ej så pigg mammakropp), snodde ihop en himla god limpa och bjöd darlingarna på.

Enligt Minimannen var det den godaste limpan jag bakat. Det säger han i och för sig typ varje gång. Lillhjärtat som fullkomligt älskar nybakt. Vem gör inte det?

Efter att ha bakat, röjt och vädrat ut helgens förkylning ur sovrummet, bäddat rent och så. Då tog vi oss en välbehövlig tupplur jag och min lilla Skrållan. Otroligt skönt.

Och där ser ni ännu en redan så välanvänd födelsedagspresent… mitt nya ulliga underställ. Kommer från Kari traa. Så himla skönt och fina kläder. I färger som är som karameller. Jag älskar mitt gråa ställ. Men kika  HÄR och HÄR för ännu en härlig färgsättning.

Nu väntar söndagmiddag här hemma. Sen ska jag hoppa in i badevarelset.. få sån där höjden av mammalyx-stund; lång, varm dusch, inpackning i håret och så vidare.

På bilden ser ni ääännu ett par av födelsedagspresenterna jag fick. Inpackning och kanske lyxigaste deon som finns. Jag måste ha varit mycket, mycket snäll eftersom jag blev så vansinnigt bortskämd.

Allhelgonadagar i mitt hjärta. Och massa härliga födelsedagspresenter. Högt och lågt. Djupt och flärdfullt. Alltsammans; Livet.

Hoppas att ni har haft en god helg. <3 Vi hörs snart igen!

Lillafrun

Vi fyller dagarna med liv!

Vi fyller dagarna med liv.

Det är frisk uteluft och nattvarma täcken. Det är stinkande blöjpåsar och kladdigt kylskåp. Prydliga travar av vikt tvätt och nyskurad bro. Det är grus i hallen och för tunga ögonlock. Det är livslycka och pirriga magar.Det är längtan och kärlek till skäggig på vift. Det är småttingbrydderier och lyckliga skatter. Och en herrans massa pyssel..

… och härliga tillsammans-med-Storan-beställningen av vårlökar som gör vem som helst nipprig.

Mamman motionerar och fyller på sig själv med god energi. Jag och barnen går på FN-samling och fylls med musik av så viktigt innehåll.

 

Vi åker på mitt-i-veckan-äventyr. Knackar på dörren hos MammaMormor och PappaMorfar. Får omfamnas av värmen från kramarna, varma risgrynspuddingen, elden i kaminen och svettdropparna från hardcoregymets cykelpass. Storebror får nästan hela risgrynspuddingen för sig själv sedan och är i sitt alldeles egna heaven.

Vi går på loppis och får med ens några julklappar, i alla fall halvt, klara. Vardagsträffar fler darlingar i Storfamiljen. Som ett mellisfika med kusinen och en kaffekopp med Svärisarna. En snabbsväng till Storan. Att bara hinna prata lite, så värdefullt.

Kattens svans brinner, mammans telefon spricker och det landar spännande mail i inkorgen.

Det tittas mot solen och känner hur den fortfarande värmer. Andas in den friska luften. Jag känner barmarken under mina fötter där jag går, hör lövens prassel. Är snön snart på väg? Det känns nästan så.

Minstingarna sover varmt ombäddade om dagen. Fullmånen lyser om natten. Och det börjar närma sig helg. Äntligen torsdagkväll och Vackerpappan hemma. Efter dagar med massor av jobb.

Bland varma småttingar, i ett helgtädat hem, får jag vakna till fredag. Tacksamheten är större än allt stort.

Sovmorgon slog vi visst till med också. Urskönt. Långfrukost sedan. Timjan är gott på mackan. Tycker jag. Vissa tycker bara att ”det sprätter runt i munnen”. Jag får skratta gott. Många gånger om dagen. Som små doser av räserbränsle, när orken behövs desto mer. Mammalivet är mycket, på alla sätt.

Jag försöker ta in att jag har tre småttingar, som är mina.

Den enen kan just nu bli hur arg som helst på sin mamma, tycka att du fattar ju ingenting!”, varvat med tacksamhetstal över att jag är en så fantastisk mamma och så finns funderingar som ”mamma? lever själen i himlen?”. Puh.

Tvååringen nynnar  ”Hä-komme-Pippi-låååptump!” helt obekymrad om precis allt.. skulle vara att pippitröjan hamnat i tvätten, sånt kan ju göra vem som helst tokig. Alltsammans varvat med att säga ”mamma? vet du vaa? -ja älska dej!”. 

Och så den där Minstingen.. som är så nykär i sin röst, och väcker oss med sötaste snicksancket om morgonen… ett tu tre går hans ögon i kors, för då har han hittat sina händer… och dom är ju så tjusiga att ögonen kan gå i kors för mindre, ju!

 

Å. Så gott med helg nu alldeles snart. Hoppas att ni haft en god vardagsvecka. Önskar er en härlig fredag så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

 

Statusen här hemma på Drömgården!

(inlägget innehåller två reklamlänkar)Åhå, tack Gud för fredag!

-Vilken smått skrattretande Bergochdalbanevecka undertecknad haft!

Pepp ena sekunden, supermelankolisk nästa. Lycklig hit, vemodig dit, älskar så hjärtat gör ont. Löven faller, känslan av förgänglighet, tröttheten som anfaller i takt med mörkret. Jag äär ju en människa med oooerhört goda tillgångar till mina känslor. Ooohlala, ej så stabilt ibland alltså. Efter att jag hade varit ute och sprungit en riktig meducirunda igår, sådär så att jag drog hemifrån opepp men landade hemma pepp igen. Jaa då toppades veckans misstänkta hormonhärva i kroppen, med ett häärligt migränanfall. Så nu har jag sovit ruset av mig och är vaken tidigare än någonsin. Av mig själv. Ganska så mysigt ändå, att vakna utvilad, tassa upp i mörkret och tända ljus och vänta in att älskade ska vakna.

 Är så förbenat tacksam över ynnesten att få vara hemma med dom.

Storebror, så liten men så klok.

Så kär och ”stolt” som han säger, över sina syskon. Jag älskar att han trivs så med småvännerna på Förskolan dom timmarna han är där. Och det där nya torsdagsnöjet, att susa iväg en sväng på dans, är så gulligt att man dånar ju. Men tänk ändå, så stoor han blivit! Hans mesta tid är ju här hemma förstås, och här pågår pyssel och bokstavspåtande blandat med en stor byggperiod i livet. Plusplus (såna HÄR ni vet) och ”maskiner” hej vilt av bästa briogrejerna (HÄR hittar ni dom, en varmt, varmt tips!) är vad som går varmast just nu. Bädda sängen har han börjat göra själv också. För att ”hjälpa dig mamma”. Alltså.. min fina Prins Darling. x

Juni, då. Min coola, kavata älsklingstjej.

Fullkomligt älskar att få bjudas in i hennes tvååringsvärld. Vi bygger pussel, pysslar förstås tillsammans med storebror, sörplar kaffe vid lilla bordet ”inne på lumme!” (inne på rummet, för den som inte förstod!). Älskar småäventyren. Som när vi går promenad tillsammans. Stannar minst tusen gånger. Hittar en sten. Plockar upp. Går några steg till. Tittar på löven som faller från träden. Plockar upp olika löv från marken. Undrar tillsammans vad dom är för färg. Bär dom med oss hem.

… och slumrar sedan på kökssoffan, så trött av hela alltet.

 

Och så Bertil då. Gullisen.

Som strösslat hjärtenära med doptackkort. Han som mer och mer lär sig att greppa tag i saker lite mer medvetet. Som försöker ”prata och sjunga” och har så gullig röst att jag går av. Sticker jag iväg på tur själv, typ en prom eller springtur, så är det alltid med lite miniseparationsångest..

Men stackars lillvännen, har blivit förkyld. Hade igår sån hosta att jag bara ville hosta åt honom. Låter så otäckt. Igårkväll fick han plötsligt prickar i härliga små vecken på armarna och benen.. men inte värmeutslag utan något annat, typ nässelutslag. Mycket mindre idag. Men jag ringer hellre en gång för mycket än för lite, så strax ringer hälsocentralen upp och vi ska få rådgivning så får vi se sedan. Lillprinsen är sådär löjligt obrydd om hela alltet, så det gör mig också lite lugnare..

… och där, är hela gänget vaket för fredag! Alla halsband och armband, byggdelar och pussesugna kinder är redo. Även mamman, känner sig faktiskt på banan. Inte en gråtkänsla så långt ögat når. Wow!

 

Såå skönt med helg i sikte nu. Känns som att jag inte träffat den skäggige på hela veckan och jag kan bli vinglig för mindre, liksom. Min klippa, ju! I eftermiddag åker bara han och jag, och Bertils förstås, iväg en sväng till stan för lite ärenden. Känns ändå så mysigt, vet att chansen för samtal som pratas till punkt kommer att ges och det är så fint.

Ok. Statusen här hemma på Drömgården, där har ni den!

Önskar er en härlig fredag!

Lillafrun