HemmaMammalivets Septemberdagar!

Det är septemberdagar. Och vi fyller dom med liv. Från morgon. Till kväll. Och det finns precis inget annat jag vill göra just nu i livet, än det jag just gör. Jag är absolut helt tom på energi när jag lägger mig på kudden, men var morgon har jag ny kraft. För mina tre, som jag älskar så det nästan är larvigt.

Måndagarna är som ni vet, lyx. Alla hemma. I måndags var det som gammalt tillbaka; Hela familjen hjälptes åt att jobba på gården, husmor lagar mat och dukar fram fika, ammar bäbis och syter småttingar. Mormor och Morfar är på gården och hjälper till där det behövs. Bland små, eller uppe på ställningen med ”Husbonden”. Det där var en dag jag tänker minnas. Så fin. Till kvällen råkade jag gå ut på en för sen kvällspromenad med Bertil, M kutade med dom andra två stjärnorna. Det hann bli alldeles för mörkt och jag var så slut när jag kom hem, så jag stupade i säng och trots att M försökt väcka mig, en sisådär fyra-fem gånger, vaknade jag ändå inte..

…förrän klockan 8.12, tisdagmorgon. Med barnen som ropade morsan i örat och tyckte att grötkokningen minsann skulle sätta igång. Jo, jo.. det behövdes, och 9.00 skulle det ju varas på Förskolan ju. Vi har hunnit bli ett riktigt Dreamteam nu här hemma, Tripp Trapp Trull. Och så jag någonstans mest överallt. Så vi hann. Men ni vet hur det är, när man försovit sig blir dagen lite upp och ner. Så var tisdagen. Ändå huuur lyxigt som helst att ”försova” sig fastän det liksom inget gör. Vi hade mysdag. När Storebror kom hem igen, önskades plättar och äppelmos till mellis. Hur gott? 

Fullt ös! Drömmigt. Alla är nöjda. Alla är sams. Alla har det bra. Guuudomligt!

 Idag vaknade vi till onsdag. Morgondimman är så vacker!

Ledigt från Förskolan då det var Stängningsdag. Så efter frukost packade jag gott mellis (bland annat kalla plättar sedan igår, om möjligt typ ännu godare än varma!), och så knatade vi ner på byn. Mötte upp darlingarna vi bestämt lekdate med och hade så härlig förmiddag. Lekte, plockade löv och smaskade plättar. I sommarvärme! Trötta knatade vi hemåt sedan. Världens Bästa Vagn visade vad den går för och gjorde mig lycklig ännu en gång. ”Ha! Det finns VISST en vagn där man kan dra tre!”, tänkte jag för mig själv, till mig själv.

Vi har njutit totalt av denna ljuvligt vackra septemberdag. Medan småsyskonen sov, påtade jag och min Miniman i trädgården.

Sen har här pysslats lövtavlor..

 

..åh, kolla Junis första, liksom. Jag kolavippar. Resten fick fyra, fem ögon och såg lite småläskiga men härliga ut! Fyraåringen satt med sitt makalösa pysseltålamod och gjorde så söta skapelser

.. till middag åt vi halloumiburgare med den där så goda picklade rödlöken jag (toksnabbt) gjorde i morse.. så enkelt!!

Till 2 rödlökar; 1 dl 12 % ättika, 2 dl socker, 3 dl vatten. Som rörts tills en slät lösning. Lägg i lökringarna i lagen och låt stå minst en timme innan du äter. Himmelens gott!

….

Nu är det kväll. Jag och M möttes för en stund sedan som två ugglor efter varsin lång dag. Han med jobb följt av idoga snickeritimmar. Jag; Mamma-mamma-mamma! Vi drog av ett supersnabbt träningspass och nu dunsar vi ner i finsoffan och vilar innan natten. Jag fnissar lite för mig själv när jag tänker på och berättar om dagen för M. Barnen säger ju så mycket roligt. Minimannen berättar om saker som att ”när man använder något igen, som redan är använt,så kallas det för att återanvända!”, medan Lillan säger saker som ”Åå, mamma!! Lillan är så jädd kattgälle!”. …. Lillan är så rädd för kattskrälle.. (kaan vara så att jag kallade Sallekatten för kattskrälle i morse, när han ätit frukost och sedan ”lämnade tillbaka” den igen, på köksgolvet.. bläää..

..hoppas, hoppas, hoppas att ni har goda septemberdagar! .. och TACK så himla mycket för alla fina ord om Bertils Dopdag, hans Dopfilm, lilla Mamma-Pappa-bandet och så vidare. Ni är ju bara för fina!

Ok. Nattiii! 

Lillafrun

Det här är min plan!

(inlägget innehåller en reklamlänk)

Lås oss prata lite mer Mammaliv, vettja… det verkar uppskattat minst sagt och är ju precis det jag fullkomligt badar i just nu!

Ni vet;

För det där lilla gänget jag har här hemma. För dom gör jag allt. Och lite till. Och önskar mig vara stark.

Stark.  -I både hjärta och själ. Hela kroppen och knoppen. Vissa saker kan man inte påverka här i livet. Men mycket.

En utav mina livspusselbitar, för att jobba mot målet att må bra (ni vet; glad mamma. glada barn), är förstås min träning. ”Gympandet”, som jag säger mest för att liksom göra det så prestigelöst det bara går. 

FUNKTIONELLT, LÅNGSIKTIGT och HÅLLBART..tre ledord i mitt gympande.

Jag menar; jag har iiingen längt efter, eller användning av, att till exempel kunna göra ETT lyft som väger som en elefant. Eller bli skitsnabb på 100 meter.. nog för att spurter efter småttingar kan liknas vid det ibland. Nä, jag som mamma behöver orka många repetitioner, många små, ganska-tunga lyft, varje dag. Jag behöver orka lite som ett marathon snarare. Som ammemamma; förebygga onda axlar och rygg.

På tal om det;

Till er andra ammemorsor; en sporttopp för amning. Från Boob. Helt fantastisk! Ganska så dyr i vanliga fall, men just nu nersatt i pris. Klicka hem en HÄR vettja!

 

Det är lätt att tro att en sån som jag, som ju på riktigt tycker om att träna, alltid tycker att det går så hiiimla lätt.

Så fel. Ibland kör jag bara, och vet att det kommer vara härligt när jag väl sätter igång… eller i alla fall när passet är över. Men jag vill sträva efter att det ska kännas härligt, hela vägen. Stunden där jag tar hand om mig själv. Jag är heller inte den som bangar att ta ut mig, fullkomligt. Gillar det. Men inte varje gång.. Hugaligen, nej! Balans, ni vet…

Och Japp. Här är jag. (snart) 12 veckor efter att lilla Trean kommit till världen.

Nu säger vi hejdå till Jante. För jag är så glad och lycklig för varje millimeter av min kropp. Så fantastiskt stolt. Tacksam. Och imponerad. Tänk så fräsigt den fungerar! En känsla jag vill att varendaste en av er ska känna över era kroppar. Mamma eller ej. Nyförlöst som absolut inte. Man ska vara snäll! …det säger man ju till barnen, ju. Då kan ju inte vi vuxna komma och vara elaka mot oss själva.. jag hör alldeles för ofta kvinnor som högt uttrycker sig att ”nä, nu är jag lite för lös, fyllig, mjuk, fluffig…” och så vidare. 

Men, hur MÅR du? är min fråga då.

 På insidan..

…det yttre är ju så himmelens sekundärt. Och visst, jag kanske kommer säkert vandra tillbaka till min vanliga kropp (min ”trivselvikt” som det så fint heter..vad nu den är för mig, det vet jag inte? Vi äger ingen våg)..och klädstorlek (skönt, då slipper jag köpa en helt ny garderob (svindyrt ju)..

.. Jag uppmanar att gå på känslan i kroppen känner jag att jag mår bra? orkar jag vardagen som jag vill? har jag ont någonstans? ser jag stjärnor för att jag ätit lite för lite? känner jag mig LYCKLIG och STARK? .. såna frågor. Vem bryr sig i lite fluff, liksom?

Jag är så förbenat trött på alla gamla dammiga kroppsideal.. jag har själv varit där.. typ under gymnasiet. Åt morötter till lunch och sprang på livet sedan… ooooj vilka muskler jag INTE byggde då. Det hade ju kunnat gå dåligt det där, jag hade absolut kunnat utveckla något.. men tack och lov blev det inte så.

Nix. -Det där dammiga, var verkligen DÅ. NU, är jag så mycket klokare och så himla glad för det. Min kropp är ett redskap. För livet. Därför vill jag ta hand om den så gott jag bara kan.. motionera och fylla den med bra mat.

Fråga mig inte om vad jag äter….-jag äter mat!

 Allt. Som jag tycker om. Utesluter inte något. Jag älskar att baka bröd, som ni vet. Älskar att äta bröd. Potatis, krämiga pastarätter och så vidare. Vi äter allsidig kost. Gillar sallad. Lagar från grunden det allra mesta, bäst och godast så ju.., men det slinker ner både fiskpinnar och köpesbröd ibland också. Det går ju fint det med, en ska inte dräpa sig..! Men ja, hembakt och hemlagat i allra högsta grad. Och så sockret; ja, det vill vi ha god balans med. Lagom. Hembakt är allra godast och allra bäst där med. Men jag kan tycka ett ballerinakex är hur gott som helst en gång också, då njuter jag av semesterkänslan det ger mig, som Bagarmamma, liksom. Och smågodis, det är det väldigt lite utav. Storebror fick börja köpa några lördagsgodisar när han fyllt fyra.. så ni kan också räkna ut att Juniflickan med andra ord inte ens fyllt 2.. så är det med småsyskon ju. Livet. Helheten räknas. Så blir det liksom ingen fara på taket sedan.

Så nu vet ni. Vi äter. Mat. …. vilket ju är en faslig viktig byggsten, för att orka med dagarna på bästa sätt!

Vi går vidare.

.. på tal om det där småklyshiga ordet; Balans.

Bilden ovan. Från häromdagen. En nytränad lycklig småttingmami! Där hade jag tankat energi och mammatålamod för många timmar framåt…. 

Just nu i livet är jag så himmelens mycket mamma. Emmelitiden är ganska så minimal. Jag behöver heller inte mycket sådan. Men några små halvtimmar på veckan, med eller utan småttingsällskap, det vill jag ha. Och tänker så fortsätta prioritera.

Ni vet ju att jag gympat på hela vägen även denna preggotet, med lille B alltså. Och efter ett par, tre veckor i lugn bäbisbubbla, så var jag även denna gång sugen på att röra på mig på gympasätt. Sommaren har bjudit på jag-har-just-varit-preggo-pass, blandat med många promenader. Vissa veckor har helt strukits. Bara för att livet varit så. Som att jag låg i feber en vecka. Ja, ni vet hur det kan vara. Något jag tidigare i livet skulle ha tyckt varit svinjobbigt.. att inte kunna följa träningsplanen, liksom. Men kära hjärtanes.. perspektivet är större nu! Det är underbart, tycker jag! Och om jag kunde säga till mig själv för några år sedan att ”Emmeli, om du bara visste.. fastän du vilat längre än du tänkt, så kommer du känna dig starkare sedan!”. Precis så var det igår. Jag tänkte; ”ooh, vad trögt och tungt det kanske kommer gå nu..”. Men icke!

Så; nu är vi igång med vardagen och jag känner nystartkänsla och tänker lite på hur jag ska lyckas hålla mina små träningsstunder vid liv även framöver…

  1. Börja hösten lugnt. Lugnare än Emmeli egentligen vill. Men jag bestämmer över henne.. Ju! Jag födde vårt tredje barn för 12 veckor sedan och kroppen är en bragd i sig. Jag ska vara snäll.
  2. Göra en liten överblick över livet just nu... vad är rimligt att hinna med, så det blir en härlig grej och inte en pressad sådan…väga in när mannen har brandjour, brandövning, att det kanske är något kalas att ordna en masa inför, att vi har mycket inplanerat, att vi lägger så mycket tid vi kan på huset..med det sagt;
  3. .. jag ska sätta mål som jag vet att jag lätt kan klara varje vecka. Och sen är allt annat utöver, en bonus. Visst låter det klokt och bra? Första träningsveckorna efter lille B kom till världen, där jag gjorde två pass i veckan och promenader utöver dom, har fortfarande inte ökats på. Bara just för att jag inte vill att det ska bli någon press. Nu är jag skitnöjd för varje pass jag får till och tänker att med tiden vi kommer in i trebarnslivet, så hinner jag med det där med eventuell ökning.
  4. Som vanligt; se möjligheterna! Jag och M kan stå vid gungställningen och hoppa grodhopp medan kidsen gungar… anpassa träningen till livet!
  5. Vara skitnöjd över den träning som blir av. Tänka att allt är bättre än inget. 12 minuter core är bättre än inget… till exempel.

Slutligen.. Träna sånt du tycker är roligt!! Du ska inte gå på en massa spinningpass om du egentligen avskyr det… då tror jag till sist gnistan släcks och gympandet uteblir i alla fall. Gör sånt och på det sätt du vet är hållbart för DIG! .. i vanlig ordning; struunta i vad ”alla andra” pysslar med. Kör ditt race..! …med dom orden sagda, menar jag INTE att ni ska utesluta träningssällis, för det, är prick hur härligt som helst!  

 

Det här är min plan. Haka på du med, vettja! ..och fyll hösten (och hela livet för sjutton!) med gympande och svettig rörelseglädje! 

 

 

Lillafrun

Lillprinsen gör premiär!

Å. Tänk att han är en månad nu. Vår Lillprins.

Helt ljuvlig. Är så kär i honom att jag skulle kunna gråta en skvätt nu på stuberten. Så liten. Så rar. Så gossig. Ser ut att må så gott. Håller mig hårt om ett finger där han ligger och ammar. Tittar på mig med den där dyrbaraste blicken man kan få. Har redan fått sådär mjuka bebbelår. Och är bara helt omöjlig att inte vilja pussa tusen gånger om dagen.

Och när man blivit en månad gammal, blev det plötsligt fritt fram att få prova den där bebbeinsatsen till Snabbvagnen.

Lillebror, som ju faktiskt är pytteliten vaken nu och då nu. Så får man se dom där vackerblå. Lilla Storasyrran slumrandes bredvid.

Och ännu en gång hyllar vi den där barnvagnen. Får ständigt frågor om den och HÄR finns ett inlägg som jag skrev precis när vi köpt den….

Helgen i övrigt? 
Många, många timmar byggjobb. Sjunde julidagen och vår bröllopsdag. Familjehäng. Älskad sommarvärme. En lördagkväll där Storebror fick åka iväg alldeles själv och gå på konsert med sin Farmor och Farfar. Electric banana band var i stan förstår ni. Minimannen älskar dom. Lillan fick då också lite egentid med sin mor när Lillebror marathonsov och pappan brädfodringsjobbade. Kex-och-ost-bröllopsdagsdate i finsoffan. Raska promenader för mamman med dom yngsta småttngarna i sällis. Mammagympande. Trädgårdspåtande. Och massor av bäbissnus förstås. Nu är det söndagkväll och jag känner mig nästan lite vimmelkantig… det går i sån fart dagar som dessa. Jag spikar inte en endaste spik men det ammas, jagas ungar, lagas middag, serveras iskall rabarbersaft till svettiga darlingar, stoppar i hungriga små mellis, ammas igen, springer med kaffeflaskan och lilla kakan..och, ja ni fattar. Nu är det kvällsfrid, hemmet är småstädat (spånar finfint när man sågar för fönster) och snart, snart väntar kudden. Trots att jag nu är hur trött som helst, så är det här det absolut bästa livet jag vet om.

 

Hoppas ni haft goda helgdagar och gjort sånt ni mår bra utav.

Lillafrun