Årets första Tabata!

 

Direkt från Hemmagympan! Med liten Pippi-Långstrump-PT lekandes i lekrummet bredvid.

Januari- Tabata!

På med tabata-timern och ”köör ba!”. I varje block varvar ni två olika övningar. När ni kämpat er igenom ett varv av alla fyra block, gör ni precis hälften av allt igen.. vilket fyller ut två block till. Hänger ni med? – 6 tabatablock totalt, alltså.

  1. Höga knän + Armhävningar
  2. Utfallshopp + Axelpressar
  3. Upphopp + Rygglyft
  4. Burpees med armhävning + Rak planka

-1,5 varv!

Å. Mycket skön känsla i kroppen nu. Om helt spagetti. Det här passet går att göra på alla nivåer. Förresten. Har du inte hantlar. Byt ut den övningen. Gör dips mot en stol, till exempel.. också en bra övning som stärker många bra vardagsmuskler!

Under jullovet tränade jag mestadels (undantag några galna intervallpass med skäggig i sällskap) bara, bara det roligaste jag vet inom träning. Att springa, alltså. Både bara-jag-löpning och med man och barn i sällis. Lika älskvärda samtliga varianter. Men denna januari-tisdag unnade jag äntligen kroppen ett hemtamt väl beprövat Tabatapass. Kittlar ju alltid dödsskönt, ju. Eller jag menar… det var döjobbigt. Jag känner att jag har god kondis, är stark i underkropp och coren (mage/rygg)… men nja, lite småsvag kände jag mig i överkroppen. Sådär så att det känns att det var ett tag sedan dom där tunga hantlarna lyftes ovanför marken.

Som ni märker. Här finns inga som helst mål med att SE UT på ett eller annat sätt. KÄNSLAN är mitt fokus!

Jag vill känna mig stark och må bra, inifrån och ut. Orka det jag tar mig för. Och som morsa, är det en herrans massa lyftande och kånkande.. som kan ge ont, men som kan förebyggas med gympa. Att varva styrka i olika sorters intervallpass med äälskade löpningen. Det är mitt bästa.

 Jag tror helt klart på att det man tycker är roligast, är det som håller i längden och det som då ger en mest. förutom vad jag redan gympapysslar med, så skulle jag absolut gå på roliga danspass om jag hade möjlighet men dels är det lite skralt av såna här i lilla byn och så passar det inte i livet heller. Var sak har sin tid.

Tänka sig.. för sisådär sju år sedan drog jag på mig instruktörströjan cirkus 2-3 gånger i veckan, och dansade loss med massa människor där i stora salen, på favoritgymmet i Norrnorr. Blev nästan lite småsugen nu igen..

 

Vad tycker ni bäst om att träna?

Lillafrun

Juldagslugn följt av Annadagsståhej!

När Juldagsmorgon glimmar…

-med så innerligt grusiga ögon, morgonammade jag min lillprins och smög sedan ut från huset, alldeles ensam. Mötte upp Storan. Och sen njöt vi av Julotta tillsammans. Det har blivit tradition nu och är en så himla kär sådan. 

Sagolikt vackert.

Svärfar som tänt ljus och marschaller i massor. Kantorn som spelar och gulliga kyrkokören som sjunger. Vår fina präst som predikar och församlingen som sjunger När Juldagsmorgon glimmar.. mer än mysig julestund i mitt hjärta!

Men den här mamman fick alldeles ont i hjärtat när hon kom hem, till gänget. För fyraången hade tydligen taggat för att följa med på ottan i år… dock inget han sagt ett ord om till sina päron, bara till andra familjedarlingar, som undrade var han var när jag kom själv. Nåväl. Vi löste det hela med att titta på bilder och filmer som jag tagit under ottan och sen läste vi julevangeliet till juldagsfrukosten. Det blev en helt ljuvlig stund.

Följt av den obligatoriska hiiiimmelska juldagsleken med nya julklapparna. Allllla föräldrar förstår vad jag pratar om när jag menar att juldagen är alldeles underbar i sin fridfullhet, visst? Julafton, absolut sagolik. Men juldagen, m-m-m!

Vi rådde om oss själva under Juldagen.

Långpromenad med den där skäggige i sällis. Och kidsen, förstås. Fast inte Storebroren, för han lekte med kusinen.

Jag spisade och grejade i köket en hel del och så lektes det i kring, mannen var dock liite besviken på att fyraåringen inte behövde hans hjälp knappt i stora legobygget som S fick i julklapp, hehe. Dunsade ner oss i finsoffan till kvällen och såg dom sista julkalenderavsnitten som vi inte lyckats hinna med innan. En Juldag, bara vi. I all sin enkelhet. På vår plats på jorden. Drömgården. Jag har den i mitt hjärta, Juldagen.

Idag är det Annandagen. Med full fart! Och ser ni Bertils ena juleklapp? …. en uuurgammal loppad ford. Någon ny lekig leksak har han också fått, förstås. Men den där får han ha som min-första-jul-minne.

Stora barnen var iväg med Farmor och Farfar och åkte pulka på förmiddagen, följt av att ungar sovit i timtals ute i vagnen efter en löptur med päronen. Så M och jag har teamat och grejat massor och känt det så lyxigt att få fixa för fest i liiite mer lugn än vad vi är vana vid. Ikväll fyller vi hemmet med älskade. Ser så fram emot det!

En nyvaken nisse.

De fem värdarna för kvällens julebjudning här på Drömgården, är laddade!

Nu ska jag hoppa i Husmorsförklädet igen och påta inför gästerna ankomst och den där känslan av att hela hemmet kokar av liv.

Juldagslugn följt av Annandagsståhej, med andra ord.

Jo,jo..

…-vi hörs snart igen!

Lillafrun

Att summera ännu en decembervecka!

 

 

Dagarna som går, det är livet.

Livet i december när det bara blir mörkare och mörkare… och julemysigare och julemysigare.

Varje dag känns som en varm ullfilt, just nu. Kanske lever jag livets absolut lyckligaste tid… det vet jag inte. Men jag vet, att jag njuter till fullo. Av tiden just nu. Så infernaaliskt mycket! .. som min mor skulle ha sagt. Jag tänker såhär, var tid har sin charm. Det som kommer framöver kan bli minst lika bra. Men just nu, är det det här som är mitt liv och det jag tänker lägga fullt fokus på (och känner kan-det-inte-alltid-få-vara-såhär-känsla, om).

Den här veckan började med en mysig måndagfrukost, med alldeles nygräddat bröd, följt av en mycket spännande dag (lovar som sagt att berätta mer om den när jag kan, så att säga).


Pepparkakshus har pyntats.. synen då alltså, när tvååringen proppat non-stop fulla munnen,  som om det ej fanns någon morgondag, hehe!

En dag mitt i veckan, fick Juniflickan åka iväg på livets första egna äventyr… där hon inte ens hade med sig Storebror i sällskap, alltså. Mystid, hos mormor och morfar. Oooh så stort. Och så uppskattat!

Här hemma passade vi då på att göra nyttiga bestyr och ta oss en alldeles ljuvlig solig promenad.

Så värdefullt att få tid med bara lillprinsen.

…Än om jag känner mig helt hel, när hela lilla ungskocken är runt mig.

Vi anslöt där i lilla byn senare, små bröderna och jag….. för världsgott mellisfika och smällkaramellpyssel.

Full fart! Så fantastiskt. 

Tycker så mycket om att komma hem till mamma och pappa. <3

Det har julepysslats snögubbar..

.. lekts på lekrummet… insupits motion i friskluft, varvat med gympa här inne, förstås!…Så blev det Luciadagen, så mysig från morgon till kväll.

Otaligt många ljus har bränts, julkort har skickats..

Och nu, en tredje adventshelg.

-Fylld av tillsammanstid.

Igår var jag och den skäggige tillsammans med lillprinsen, en sväng till stan för sista lilla delen av julhandeln. Det gick fort. Vi har dragit i julklappsbromsen rejält i år. Och det vi har handlat är mest hemklickat eller auktionerat/loppat. Känns så bra, på alla sätt. Sedan åkte vi hemåt, till Svärisarna där storasyskonen var. Blev bjudna på himlagoda köttbullar och omringades av värmen från varma brasan. Vilken lyx hela alltet.

Idag har vi fyllt dagen med pyssel och bak, utelek, en spontan-kaffestund med Storan och en med Svärmor, ett träningspass med skäggigt sällskap och slutligen en eftermiddag och kväll i lilla byn, hos min mamma och pappa. Hemmahemma-mys och vedeldad bastu när graderna är kalla… åh.

 

Livet nu med tre barn, är så himmelens mycket. Den här grejen att bara uppleva vardagsliv, känns så himla mycket i hjärtat. En högtid då, som julen nu, blir liksom på sån nivå att jag har hjärteont mest hela tiden. Ni vet, Storebrors pirr i magen för allt från lussefirande på förskolan, till pepparkakshuspyssel här hemma och kära funderingar som att ”jag tänker ge tomten julklappar… HAN får ju ALDRIG några”. Lillasyster, som är så lycklig över att vara med och baka, sjunger och trallar och pysslar kort till dom hon älskar. Och så Lillebror, som tittar storögt på. Så nöjd och belåten över livet. Han myser, det syns. Nånstans där mitt i, är jag och den där skäggige. Himmel, vad jag är tacksam över den där skaran människor. Och alla andra hjärtenära vi har runtomkring oss.

Ännu en hel decembervecka i våra hjärtan, fylld av massa hjärtegott.

Lillafrun