Livet är nu.

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor..

Vid vägens kant blommar midsommarblomster och smörblommor.

Livet känns i hjärtat alldeles särskilt mycket i denna tid för mig. Det är så oändligt vackert. Precis överallt.

Synen av ungarna när dom springer över grönskande gården. När Minimannen kommer med en ljuvlig bukett hundkex och räcker kärleksfullt och stolt, med rak arm över den till mamman. Han vet att jag blir glad. ”Du älskar verkligen blommor, mamma”. Han har så rätt. Och jag vet inte till mig hur mycket jag ska tacka honom.

Känslan av hennes småarmar om min hals. ”Du är min bästa mamma”. Och du är min bästa Juni, säger jag. Lillprinsen tultar på och möter mig med blicken som är magi. ”Dä!”, säger han och pekar. Överallt.

 Dom är mina. Det största av allt.

Och på toppen, den skäggige. Som är min klippa genom allt.

Må det alltiiiiid få vara såhär. Varje dag är en gåva, här på vår alldeles egna plats på jorden. Gamla, gamla gården. För oss Drömgården.

Nya rabatterna har börjat ta sig så fint. Älskar det röda löjtnanshjärtat. Så fint, visst?

Lugna stunder i trägungan. På min Sommarlovsönskelista.

Förgängligheten gör sig påmind och det sköra kryper min in på skinnet än mer än vanligt, in i hjärtat och oron gör mig den här gången till bredden fylld. Fylld av rädsla. Och fylld av ångest.

Jag känner av hela mig. Alltid. Har alltid gjort.

Med ögonen fyllda av tårar. Tårar som trillar på kinderna. Och som i min tystnad gör att jag snyftar. Tänker jag. På den där mamman. Som bara blev 37 år.

Hon som sedan många, många år varit en förebild för mig.. hon som tränat med glädje, haft barnen med på äventyren och låtit det positiva, tacksamma tänket genomsyra allt. Jag minns när hon anordnade en tävling på hennes blogg. Det var när jag var gravid med Sixten. Man kunde vinna träningskläder, om man motiverade sig till varför man skulle vinna. Jag kom ihåg att jag skrev något om att jag har tränat för att vara stark och må bra, för min egen skull. Men nu växer ett liv inom mig och jag tränar för att bli en stark mamma till honom.

Jag vann. Och på posten kom träningskläder, från förebilden Terese. Terese Alvén. Även känd som ”Spark i baken”-Terese. Hon med träningsglädje upp över öronen. Som skänkt träningsSverige massor.

För en kort, kort tid sedan nåddes hon av det förskräckliga beskedet elakartad äggstockscancer. Och för några dagar sedan, var hon tvungen på grund av smärta och ångest, att tvingas säga hejdå till sin familj för att få sövas den sista tiden i livet. Natten mot igår tog hon sitt sista andetag.

Jag går av. Helt och hållet. Orden innanför bröstkorgen.

Jag tänker så mycket på henne och hennes familj och enligt hennes önskan fortsätter vi att springa. Springa för livet. #springförterese

Livet fortsätter här på jorden. Men jag känner mig än mer tacksam. Över att jag får hänga den där tvätten med småkläder och somriga sänglinnen. Bädda rent och stoppa om småttingarna om kvällen. Oändligt tacksam, där jag springer fram och känner mig stark, med barnen sovandes i vagnen. Och så känslan av Livets käftsmäll, för hur skört livet är.

Jag är alldeles slut idag efter att ha tagit hand om två små barn med nästan fyrtio graders feber, båda två. När man inte fyllt tre år ännu och just fyllt ett år, så vill man då också helst vara i mammans famn. Hela tiden. Förstås. Älsklingarna. Så jag har burit och burit. Och tröstat. Och ammat och serverat piggelin. Men inte en suck. För jag är ju här. Precis där jag vill vara. På jorden, tillsammans med människorna jag älskar mest av allt.

Akljejorna blommar så vackert och feberungarna är fria från feber idag. Lycka! Lite snor och hosta kan vi klara. I ett lugnt tempo tar vi onsdag.

Sommarlovets första dag. 

Minimannen susade till förskolan en sväng igår, bjöd kompisarna på glass och strösslade små blombuketter till fröknarna.

Efter några timmar hämtade vi, jag och sjuklingarna, hem honom och han var så glad och nööjd..

”Nu har jag Sommarlov, mamma!”. Lillhjärtat.

Å. Sommarlov. Ikväll ska vi skriva Sommarlovsönskelista tillsammans, hela familjen.

”Ingen brädfodring” är en önskan. ”Mysiga utflykter”, en annan.

Det här blev ett rörigt inlägg.

Men det är lite så det känns inom mig just nu. Rörigt. Vacklar mellan att känna mig livrädd för att någon ska bli sjuk eller att något ska hända. Är så otroligt påverkad av Tereses öde. Samtidigt, vill jag fortsätta att leva. Fullt ut. Precis som vi gör. Behandla varje ny dag som en gåva, som vi fyller med liv. 

Ta hand om er. Krama om varandra. Gå inte och tryck på ett enda ”jag älskar dig”. Säg det. Andas och lev, varje dag. Så tänker och gör jag.

Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor… 

Livet är nu.

 

Lillafrun

Minstings Ettårsdag!

Födelsedagsmorgon för en liten Ettåring.

Så pirrigt. Så älskvärt. Sån ynnest.

Ja må han leva..! och hipp hurra! och stora ballong-ettan och ivriga storasyskon och pluttig liten banantårta fylld med jordgubbar och paket och morgonruffsig Vackerpappa och en Mamma som kände sig alldeles gråtig av hela alltet.

Bertilens 1-årsdag.

… och någon har älskat hela sin födelsedag! Ballonger kan vara det snyggaste någon skapat, om ni frågar Lillebror.

Teamwork för att blåsa ut lilla ljuset ju!

.. och titta där då! Minsting var mest intresserad av att kladda men smakade i alla fall lite av morsans hittepå-tårta.

woooow!

Vi har firat från morgon till kväll, hela familjen tillsammans. I en så somrig och varm dag!

Födelsedagsspringtur, någon sov, någon satt och hejade på för fullt och någon flåsade sig svettig. Storasyskonen firade Lillebroren med en glass på Gårdshustrappan.

Och mitt i allt susade jag iväg på mysig tur med Svärmor för lite blomstershopping, innan jag anslöt till gänget här hemma igen och vi beslöt av fotbollsmatch var på sin plats. Bertilens ögon lyste där han jagade bollar härs och tvärs.

Lekstugelek också! Och fika där, på riktigt, alltså.

Så fick plutten ”hoppa” studsmatta och bubbelskrattade så gott innan en låång lur togs. Då gick vi ann som små myror kring gården. Plantering och gräsklipp och hej-och-hå. Som en skänk från ovan sa Svärmor när vi var där och hämtade rabarber, att ”kom tillbaka om en timme och ät middag här!”. Så S och J stannade på direkten och jag och M kunde gå hem och greja. Så otroligt roligt att göra gården Sommarfin och ordna för kalas. Middag hos Svärisarna i sköna kvällssolen innan vi tjavade hemåt..

..och lät den lyckliga lilla ungen hoppa i badbaljan. Det är fest!

Somnade gott sedan, i födelsedagspyjamasen,bredvid storasyskonen.

Jag tror att Lillebroren haft en himlagod 1-årsdag, det känns så.

Därefter har jag och barnens pappa, Livets Människa, pustat, non-stop-pratat, konstaterat att vi om en liten stund, typ, varit han och jag i tio år och är så lyckliga över dom åren att ord ej finns. En rad med olika kalasfix har vi förstås också teamworkat oss igenom. Så kära bestyr. Och nu har det hunnit bli ny dag och idag, blir det Ettårskalas här på Norra Drömgården. Så mysigt det ska bli!

Önskar er en härlig lördag! … och Bertilen tackar så varmt, så varmt för all uppvaktning i samband med den stora, stora högtidsdagen! .. (hehe)

Lillafrun

Nya snabba tights!

(Inlägget innehåller reklamlänkar!)

Inget nytt under solen, nej. Att jag gillar att frisklufta, motionera, röööra på mig. Blir så glad av det. Älskar det. Hemmagympa, varvat med sköna rundor. Med Thulen är det så lätt att få till både prommisar och springturer, fastän jag (oftast, oftast) alltid har småttingar i sällskap alltså.

Och nej, det där med kondis eller styrka sitter inte alls i hur fräsiga träningskläder man har.

Fast ibland, kaan det ju tusan vara roligt att unna sig något nytt, om det så är för att höja motivationen lite extra… eller helt sonika för att brallan inte satt uppe längre. ”Någon” kan sätta check på det sistnämnda.. men då ska ni veta att den favoritbrallan hängt med sedan norr-norr-tiden och kramat om mig, såväl som superpreggo som icke. Gång på gång.

Röhnisch är ett utav mina favoritmärken. Kvalité. Till ok priser. Och nu har jag alltså ett par nya, blå, fräsiga, darlingar i min ägo!

Mamma och ungar på språng!

Just den här färgen som jag har verkar ha gått åt som smör i solsken men finns i alla fall i någon storlek, till det gottigt reducerade priset, HÄR  

Fann nu också två par till så najsiga ”snabba tights”, HÄR och HÄR

Rhönisch alltså. Rekommenderar varmt, från hjärtat.

 

Ska prick nu ge mig ut på en tur i det helt sagolika majdagen. Är så springpepp nu så det inte är klokt! Förra våren var ju Minsting i magen och löpning låg på längtlistan.. det tar vi igen nu, med Minsting snusandes i vagnen istället!

I övrigt fyller vi nog dagen med lekstugehäng, cykling längs lillvägen och kaanske, kanske vågar jag mig på att plantera ut luktärterna…

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Lillafrun