Tudelad Hallhörna. Och att fira!

Fredagsglimt från hallen!

Ett fasligt okrispigt hörn. På ett sätt. Och på ett sätt älskar jag det.

Älskar rosorna från mannen i vackra sidoljuset. Pärlsponten i den perfekta gröna umbran. Och pirret. För hur det ska bli sedan.

Sen det andra. Ett hyllplan som aldrig kommer att sättas upp som tänkt. Ett nyöppnat paket som inte har ben att flytta sig själv. Just nu också en dammsugare som inte får plats i städskåpet för att insamlingen svämmar över. En massa skor som inte har någon bättre plats. En bit omålad masonit. Som vi vägrar göra något åt. För snart. Jamen typ snart. Ska stort hål sågas upp där och trappa trollas dit.

Tills vidare vilar jag ögat på det vackra och det andra stör mig inte det minsta.

 

Å. Fredag, fredag, fredag! 

Nu har vi haft en sån där vecka igen där saker och ting kanske inte riktigt varit i balans. Mycket intensivt för både mig och mannen. Jag känner att det varit en vecka där jag slagit smått knut på mig själv men att det ändå varit fasligt mycket gnissel här hemma. Visst har det varit många härliga stunder också, men sannerligen stunder där jag-drar-till-Hawaii-känslan varit på topp. Det måste såklart få komma såna dagar också.

Mannen, han har dag-och-natt-jobbat och kämpat för oss på den fronten. Han berättade för någon dag sedan att han lyssnade på samma radioprogram i bilen på vägen hem från TV-uppdraget, som när han klev upp några få timmar senare och skulle åka iväg igen morgonen efter. I natt vaknade jag, 02.30, av att någon älskad höll på att klä på sig och var på väg på jobbet. Hah!.  Snurrig (och trött) man, mao. Vi skrattade gott då i natt. Sen hann han i och för sig bara lägga sig på kudden så gick det larm och iväg det bar, för att precis hinna hem innan Konstruktörsarbetsdagen började.

Så jaa, nu njuter vi av att ha en ledig helg framför oss.

Snölek och fredagsfys idag för mig och barnen. Och nu väntar äntligen en middag med hela familjen. Tacos. Så längesedan. Så gott!

Och så firar vi lite extra. Bland annat att Vackerpappan är i mål med en utbildningsdel i sitt räddningstjänstjobb. Jag är så imponerad över hur han kunnat (och orkat) hålla även den bollen i luften senaste tiden. En hel drös med inlämningsuppgifter på toppen. Och precis som det alltid varit för honom (hej vad jag skryter. är stolt. och inte skäms ett dugg för det) så har det gått hur bra som helst. Jag är väldigt happy nu, och stolt som fru. Kommer ihåg under skoltiden hur psykande det kunde vara att han aldrig behövde plugga men alltid fick högsta betyg i alla fall. Så ikväll firar vi. Vackerpappan. Och att det är fredag. Samt att vi får inviga (ja, man vet ju aldrig) helgen som friska, efter två helger på raken av sjukstuga. Hurra!

Såklart blir det fruktsallad till fredagsmyset sedan. Den skäggiges favorit! Bara jag får en massa vispad grädde till så tycker jag också det är festligt. Barnen som är fruktgalningar, är nog ikväll dock mer än taggade på vad som gömmer sig i sina små karamellpåsar. Dom fick brev-svar av Moster G igår, på deras alla-hjärtans-kort. Så himmelens uppskattat, S var så lycklig över att få eget brev. Och förutom söta ord så fanns där också en godispeng. Ni förstår ju peppen vi hade genom lill-ica nu i eftermiddags! Och jag hade inte hjärtat att inte låta Lillan få en egen mini-påse med EN godis i. Hon såg ju Storebrors lycka och den här mamman fann inga argument till annat. Juniflickan gick stolt med sin påse ut ur affären. Och kramar den hårt ännu.

Fredag, vänner! Hoppas att ni får en härlig kväll!

Lillafrun

Hjärtedagen!

En Storebror som hjälper sin Lillasyster med krångliga paketsnören denna Hjärtemorgon. 

 

Den ena härliga stunden efter den andra.

Precis så har den här dagen varit. Känner mig så uppfylld och glad. Och framförallt förbenat tacksam. Mysmorgon med barnen först. Vi var alla tre sedan lika taggade på vad som väntade. Att packa lilla packningen och knövla oss in i gamla Pärlan för att åka till Mormor och Morfar.

Enda kruxet idag var bara det att den där (jädra) gammbilen (som nej, inte alls står högt i kurs hos undertecknad) inte ville starta. Mannen vill alltid att jag ska ha Rymdskeppet. Darlingen vi ju hämtade hem alldeles splitterny och som är ljuvlig på alla sätt. Men idag när M skulle åka på långt-borta-jobb (som S säger när pappan åker och jobbar med TV) så propsade hans fru på att det såklart var vi som skulle åka mycket kortare som skulle ta ”gammbilen”.

När vi klättrat in genom framdörren, eftersom inte dörrarna gick att öppna, och vagnen plockats i tusen delar, eftersom bagaget är minimalt. Ja, då startade alltså inte bilen. Mannen kunde komma från jobbet (han hade inte hunnit åka därifrån och till nästa anhalt, tur) och hjälpa oss. Jag hade tyvärr då redan hunnit avfyra en sjuhelsickes massa fula ord. Det finns ingen hejd när det kommer till den där bilen.

Barnen började bli otåliga och Storebror undrade; ”men mamma ska vi inte åka snart? ”. Jag svarar/fräser ”Tycker du att det verkar gå så himla bra, då!?”….varpå han svarade med fräscht, nyinlärt, tydligen väldigt användbart ord; ”nää.. det verkar gå så jävla dåligt”. Suck. Allt och lite till snappas upp, mao.

Nåväl. När vi väl kom iväg. Då fortsatte dagen helt magnifikt. Och vi hamnade till sist i älskade Lilla byn, och Hemmahemma, som ni ser ovan. Hos älskade Mamma och Pappa. Där röda rosorna stod vackert i vasen på matrumsbordet. Från honom. Till henne. <3

Sedan en dag där vi skämts bort med så mycket kärlek att det inte är klokt.

Svettigt cyklande i hardcoregymmet för Preggomamman på direkten. Överförtjust i mina svettiga cykelpass där.

Himlagod, Mammalagad lunch sedan. Där Storan också anslutit. Följt av höjden av lyx. Att få hoppa in i Pappsens vedeldade bastu med en älskad syster (som hade feber och ju kanske egentligen inte alls borde ha bastat..)Låna Storans lyxschampo och kleta håret i inpackning. Prata livet en stund i lugn och ro. Drömmigt(!).

Komma in bastuvarma och mer än möra. Sörpla kaffe och äta semlor som gjorde mig till liten igen. Så goda.

 

Vilande sedan när Lillan vilande. Höra mysiga samtal en Miniman och sina morföräldrar emellan. ”Mormor, vad vackert ni har det här!” sa treåringen. Som toppen av allt fick vi god middag och massa pussar och kramar innan vi packade oss in i Pärlan igen och susade hemåt. Pappa hade fixat med bilen under dagen så lyxigt nog inga psykbryt på hemvägen.

Hjärtedagen!

Så fin. Nu väntar bara timmar av längt efter den där mannen jag älskar så. Som liksom älskar mig också, massor och precis för den jag är, jämt och alltid. Och som alltid får mig att känna mig som den prinsessigaste och finaste på jorden…. trots sliten HemmaMammabralla och tofsen alldeles för mycket på sned.

 

Lillafrun

Fredagshärligheter!

(inlägget innehåller en adlink)Rent ljuvligt att hela lilla gänget här hemma var peppade på sovmorgon denna fredag.

Barnen vaknade kring 09 och jag hade tassat upp före dom och dragit igång kaffebryggare, hunnit lyssna till det ljudet som jag bara älskar. Börja duka fram frukost och sen vaknade småttingarna och det kunde bli fredag på riktigt. Nyvakna små, det måste vara bland det gulligaste man kan skåda. 

 

Långfrukost sedan. Med favoritlimpa, philadelphiaost och krämig yoghurt (och den där granolan som snart är slut… försvinnande god! Recept HÄR). Äppelbitar, varmt (ej att ta för givet!) kaffe och barnens favorit; ägg i någon form. Kokta med perfekt krämig gula, denna fredag till ära.

Med innedag hela dagen i snöstormen igår var det väldigt härligt att komma ut till friskluft och ett lugnare väder. Såklart föll snön fortfarande, den tänker nog inte sluta med det förrän till midsommar eller så, men det var liksom njutbart idag. Så mäktigt med mängden också. Barnens lekställning, ser ni? Ett litet mått på hur mycket snö det är här. Vi hann få lite blygsam februarisol också innan snöandet tog över alldeles igen.

Nylackade mammanaglar med vårig färg, gjorde sista rycket med det eviga vika-tvätt-görat så mycket roligare sedan. Vill du ha ett precis likadant nagellack finns det HÄR i massa olika färger.

Och fredag på riktigt-riktigt blev det förstås när pappan kommit hem för helg. Med fånget tullisar till frun som hon strösslade ut i hemmet. Och med favoritcrushen till barnen. Fest!FredagsSkrålla. Och Fredagsblomster!

Nu är det kväll, vi var så hungriga hela gänget att det blev tidig middag här idag. Soft på något vis. Ett var sitt fredagsfyspass väntar mig och mannen nu innan kvällen och fredagsmyset tar vid. Jag fick ett akut behov av riesen för en stund sedan… får se om jag lyckas flirta till mig det.. inte jättepepp själv på att ge mig ut i snöyran…

Fredagshärligheter alltihop alltså. Och så står helgen för dörren och är fasligt välkommen, den här veckan också. Hoppas att ni får en skön fredagkväll!

Lillafrun

Granola á la Emmeli!

Ok. Enda frågan; Varför i all sin dar har jag inte gjort hemgjord granola tidigare?

Så tramsigt enkelt och så vansinnigt gott. Jag läste recept men freestyle sedan då jag inte hade prick allt som stod där hemma, tillsatte lite annat och så vidare. Tänkte ge er min och Junis version som vi gjorde idag.

 

Granola á la Emmeli

(Till cirka en liter);

Sätt ugnen på 175 grader. Blanda 5 dl havregryn, 1,5 dl riven kokos, 1,5 dl hackade sötmandlar, 1,5 dl hackade hasselnötter, 2 tsk kanel, nästan 1 tsk malen kardemumma och en pyttenypa med salt. 

Smält sedan försiktigt 3/4 dl kokosolja, 3 msk flytande honung och en skvätt ekologisk äppeljuice (typ 0,5 dl). 

Rör ihop alltsammans och blanda noga. Häll ut hela smulet på en bakpappersklädd plåt och skjutsa in i mitten av ugnen cirka 20-25 minuter. Håll koll, rör då och då så det inte bränner. Låt svalna. Och strössla över vad du nu vill.

Tänk vilken härlig känsla att ha egen granola till frukosten! Ja, eller till melliset.. idag strösslades den över feta yoghurten. Jag har ett annat förslag jag ska testa någon dag också.

Det kostar ju skjortan (typ) att köpa granola. Ändå gör vi det ofta för att det är så gott. Men nu kommer det nog definitivt bli mer sällan. För så enkelt det var. Roligt också! Nästa gång tillsätter jag nog dom där pumpakärnorna jag inte hade hemma. Så. Prova gör egen granola, för sjutton!

 

Och hörreni, några timmar kvar av tävlingen om det där drömmiga, ni vet. Ni som inte hunnit tävla, men vill, gör det HÄR. 

Nu. Onsdagkvällen! Hör gänget ute i köket som lagar chili concan tillsammans, låter så mysigt och verkar bli himla gott (och starkt av deras resonemang att döma). Det snöar på tvären (okej snön, nu räcker det!!) och jag känner mig i efterhand smågalen som efter träningspass idag, tog min sovande Lillan och gick långrunda för att sedan hämta hem Storebror på Föris, i detta busväder. Oplogade vägar och snöpisk i ansiktet. Det var allt annat än lättgått, om man säger så. Skitjobbigt, rent ut sagt. Men här klagas inte över lite extra motion.. kan bara hända att jag är en väldigt mör preggomami när jag vaknar imorn.

Hoppas att ni har en god vecka, alla ni!

Jag är såå glad över att ni lämnar fler och fler kommentarer, ord, tycker till och är meeed mig här inne.. inte bara genom att jag ser er som siffror i ett antal. Tjohoo, till er!

 

Lillafrun

Lördag. Kalaspyssel. Kökslampor. Och en sista tur för denna gång.

Skitljuvligt! , sa treåringen som ett utav lördagmorgonens superlativ.

Där vi öppnade nya pyssellådan med våriga härliga färger. Han är en hejare på att skriva nu och behöver bara veta hur orden stavas så ordnar han stäverna helt på egen hand, fräsigt ändå. Samtliga i familjen donade i köket. Drömlamporna packades upp. Mannen började fixa med det. Jag och barnen pysslade födelsedagskort. Och slog in paket till älskad 11-åring.

Kan inte nog beskriva hur mycket vi njuter av denna helg. Och idag hade vi bestämt att bara göra lagom. Kalaspyssel tillsammans och fix med kökslampor (färdiga resultatet kan ni tjuvkika på insta stories). Och till eftermiddagen var vi ute på en löptur. Rättvist nu, att det är M som springer med vagnen. Jag har ju faktiskt en unge att konka på i alla fall..! Likt med Liten och Lillan i magen så väljer jag nu vid mitten av preggoteten att lägga springandet på längthyllan. Tänker smart och långsiktigt och så vidare, ni vet. Kondisträning får jag på annat vis i alla fall. Som att cykla, tabata och faktiskt när jag nu går med båda barnen i vagnen är pulsen rejält hög ofta.

Så. Nu är hela familjen kalasklädda. Gå-bort-blomman, paketen och korten och vi alla är mer än redo, för en garanterat mysig kalaskväll i Mäjadalen. Det var så längesedan vi sågs nu att jag känner mig alldeles otålig!

Må så gott, ni med!

 

Lillafrun