Veckan som gått, med en särskilt god glimt och en gnällig mor.

Å. Ser ni!

Ni minns i början av veckan när jag tipsade om söta Stenugnsbageriet, Skogs-Hilda?

Samma dag hade jag och barnen bjudit hit lilla mor, barnens mormor alltså, på eftermiddagsfika. Men ni förstår, gulligaste MammaMormorn hade visst ”blivit inspirerad av en blogg” vars pennfäktare hon känner ganska så väl, och sedan åkt till bageriet och köpt med sig semlor. Så det blev visst MammaMormor som bjöd oss på fika i slutändan.

Alltså åhåhå, dom var magiskt goda! Årets första semla.

MammaMormorkärlek på en tisdag mitt i blanka vardagen. Så himla fint! Och gott!

Och nu är det plötsligt fredag. Det var ju nyss måndag? Varje dag är som ett liv ibland, alltså.

Den här veckan har vi fyllt till bredden. Och nä just det, kanske inte så många stunder av pustande för någon utav föräldrarna. Så det är med andra ord en trött trebarnsfamilj denna fredageftermiddag. Men jag törs lova, att det är fler med oss som har ”å så skönt med fredag”-känsla. Eller vad säger ni?

Jag och tre barnen har roat oss med massa mys om dagarna. Varit ute och lekt i snön. Skottat och donat. Här inne har det lekts med leklera, lego, tågbanan, byggts galna mängder pussel (vi har en ivrig pusselfas.. så jädrans roligt när bitarna börjar bli så många att vuxna mamman får sig en utmaning också) och trött-tittat på Emil i Lönneberga. Tvååringen har checkat av sin andra vecka som trulle-flicka… i ett knyck var blöjan veck, så impad av lilla coolingen J. Och nu medan allt är så nytt, så varendaste gång det ska susas till ”toovan”, är heela hemma-gänget så engagerat. ”Braaa Juni, viilken duktig tjej!”, säger Storebroren där hon nöjt babblar på om diverse toalett-lyckanden.

För varje dag som gått den här veckan, har den här mamman veknat likt en tjusig julgran som närmar sig tjugondedag knut. Något jag kanske glömmer, är att klappa mig själv på axeln ibland. Tusan alltså. Det är ett gediget Mamma-arbete jag gör om dagarna här hemma, med våra tre små darlingar. Från mysiga frukosten med tända ljusen, till nattasagan om kvällen. Vackerpappan är bäst i världen, absolut. Men vi kör intensivt nu med övervåningen och ja, ni vet. När han kommer hem från jobbet så fortsätter han att vara idog en våning upp… och jag, en våning ner.

Jag ger mitt allt, dag ut och dag in. Älskar vad jag gör och tycker verkligen att det är fantastiskt roligt och att det för det mesta ”går som hejsan!”, som min mor skulle ha sagt. Dom är meningen med livet, älsklingarna!

Och så jädra bra humör jag håller. Vilket tålamod jag har. Faktiskt. …..Men senaste två dagarna… uuuäh. Hujedamig.

Det har liksom bolmat rök ur näsan på mig. Varit Lilla My upphöjt till evigheten. Jag har bett om ursäkt redan på morgonen när jag vaknat och sagt till barnen att ”mamma är sur idag.. okej?”. Alltså. Jag har varit så mycket gnällig att ni anar inte. Tänker inte trötta ut er med detaljer. Mer än att jag ska bli bättre på att uppskatta mitt vanliga jag, orken, energin och humöret. Det är livet, alltsammans. Allt ingår.

Barnen har pussat på modern och sagt att dom inte alls tycker jag varit sur… sötisarna. Men dom vet heller inte kokandet jag känt inombords, mot dom tänker jag inte vara något oförtjänt åskmoln. Jag är mänsklig som alla andra. Jag vet. Försöker inte påstå något annat. Men det äär så mycket roligare att vara glad än sur och skör. Förstås.

Jag tänker såhär… fredag i helgfint hem, god middag, knösa ner oss allesammans i finsoffan, mumsa chokladmousse (den HÄR har Storebroren önskat!), se på något mysigt tillsammans och liksom varva ner och låta helgkänslan ta vid. Det blir nog himla bra just nu.

Fast först, ett träningspass med skäggigt sällis. Vi har inlett året med en gympautmaning förstår ni, fasligt roligt och peppigt! En hop endorfiner kommer också sitta fint.

 

Hoppas att ni får en god helg fylld med sån ni mår bra utav!

 

Lillafrun

Årets första Tabata!

 

Direkt från Hemmagympan! Med liten Pippi-Långstrump-PT lekandes i lekrummet bredvid.

Januari- Tabata!

På med tabata-timern och ”köör ba!”. I varje block varvar ni två olika övningar. När ni kämpat er igenom ett varv av alla fyra block, gör ni precis hälften av allt igen.. vilket fyller ut två block till. Hänger ni med? – 6 tabatablock totalt, alltså.

  1. Höga knän + Armhävningar
  2. Utfallshopp + Axelpressar
  3. Upphopp + Rygglyft
  4. Burpees med armhävning + Rak planka

-1,5 varv!

Å. Mycket skön känsla i kroppen nu. Om helt spagetti. Det här passet går att göra på alla nivåer. Förresten. Har du inte hantlar. Byt ut den övningen. Gör dips mot en stol, till exempel.. också en bra övning som stärker många bra vardagsmuskler!

Under jullovet tränade jag mestadels (undantag några galna intervallpass med skäggig i sällskap) bara, bara det roligaste jag vet inom träning. Att springa, alltså. Både bara-jag-löpning och med man och barn i sällis. Lika älskvärda samtliga varianter. Men denna januari-tisdag unnade jag äntligen kroppen ett hemtamt väl beprövat Tabatapass. Kittlar ju alltid dödsskönt, ju. Eller jag menar… det var döjobbigt. Jag känner att jag har god kondis, är stark i underkropp och coren (mage/rygg)… men nja, lite småsvag kände jag mig i överkroppen. Sådär så att det känns att det var ett tag sedan dom där tunga hantlarna lyftes ovanför marken.

Som ni märker. Här finns inga som helst mål med att SE UT på ett eller annat sätt. KÄNSLAN är mitt fokus!

Jag vill känna mig stark och må bra, inifrån och ut. Orka det jag tar mig för. Och som morsa, är det en herrans massa lyftande och kånkande.. som kan ge ont, men som kan förebyggas med gympa. Att varva styrka i olika sorters intervallpass med äälskade löpningen. Det är mitt bästa.

 Jag tror helt klart på att det man tycker är roligast, är det som håller i längden och det som då ger en mest. förutom vad jag redan gympapysslar med, så skulle jag absolut gå på roliga danspass om jag hade möjlighet men dels är det lite skralt av såna här i lilla byn och så passar det inte i livet heller. Var sak har sin tid.

Tänka sig.. för sisådär sju år sedan drog jag på mig instruktörströjan cirkus 2-3 gånger i veckan, och dansade loss med massa människor där i stora salen, på favoritgymmet i Norrnorr. Blev nästan lite småsugen nu igen..

 

Vad tycker ni bäst om att träna?

Lillafrun

Juldagslugn följt av Annadagsståhej!

När Juldagsmorgon glimmar…

-med så innerligt grusiga ögon, morgonammade jag min lillprins och smög sedan ut från huset, alldeles ensam. Mötte upp Storan. Och sen njöt vi av Julotta tillsammans. Det har blivit tradition nu och är en så himla kär sådan. 

Sagolikt vackert.

Svärfar som tänt ljus och marschaller i massor. Kantorn som spelar och gulliga kyrkokören som sjunger. Vår fina präst som predikar och församlingen som sjunger När Juldagsmorgon glimmar.. mer än mysig julestund i mitt hjärta!

Men den här mamman fick alldeles ont i hjärtat när hon kom hem, till gänget. För fyraången hade tydligen taggat för att följa med på ottan i år… dock inget han sagt ett ord om till sina päron, bara till andra familjedarlingar, som undrade var han var när jag kom själv. Nåväl. Vi löste det hela med att titta på bilder och filmer som jag tagit under ottan och sen läste vi julevangeliet till juldagsfrukosten. Det blev en helt ljuvlig stund.

Följt av den obligatoriska hiiiimmelska juldagsleken med nya julklapparna. Allllla föräldrar förstår vad jag pratar om när jag menar att juldagen är alldeles underbar i sin fridfullhet, visst? Julafton, absolut sagolik. Men juldagen, m-m-m!

Vi rådde om oss själva under Juldagen.

Långpromenad med den där skäggige i sällis. Och kidsen, förstås. Fast inte Storebroren, för han lekte med kusinen.

Jag spisade och grejade i köket en hel del och så lektes det i kring, mannen var dock liite besviken på att fyraåringen inte behövde hans hjälp knappt i stora legobygget som S fick i julklapp, hehe. Dunsade ner oss i finsoffan till kvällen och såg dom sista julkalenderavsnitten som vi inte lyckats hinna med innan. En Juldag, bara vi. I all sin enkelhet. På vår plats på jorden. Drömgården. Jag har den i mitt hjärta, Juldagen.

Idag är det Annandagen. Med full fart! Och ser ni Bertils ena juleklapp? …. en uuurgammal loppad ford. Någon ny lekig leksak har han också fått, förstås. Men den där får han ha som min-första-jul-minne.

Stora barnen var iväg med Farmor och Farfar och åkte pulka på förmiddagen, följt av att ungar sovit i timtals ute i vagnen efter en löptur med päronen. Så M och jag har teamat och grejat massor och känt det så lyxigt att få fixa för fest i liiite mer lugn än vad vi är vana vid. Ikväll fyller vi hemmet med älskade. Ser så fram emot det!

En nyvaken nisse.

De fem värdarna för kvällens julebjudning här på Drömgården, är laddade!

Nu ska jag hoppa i Husmorsförklädet igen och påta inför gästerna ankomst och den där känslan av att hela hemmet kokar av liv.

Juldagslugn följt av Annandagsståhej, med andra ord.

Jo,jo..

…-vi hörs snart igen!

Lillafrun