Att dansa in i efterlängtad fredag!

En alldeles vanlig torsdagmorgon här på gamla gården.

Bestämt var; idag börjar vi dansa ut julen tillsammans.

Ni ser ju, att det började vara mer än dags.

-När stjärnan hänger på snedden och det ligger ett litet täcke av barr under granen. Ni vet, älskade julegranen barrade så mycket att den hade börjat klä av sig själv. Häromkvällen när jag var ensam hemma med barnen medan mannen jobbade sent, så fick jag nästan hybris när jag hörde hur pumlorna började studsa där inne i Salen. Fick min förklaring, puh.

Julpinaler samlades och lillhjärtat Juni hjälpte mamma så idogt. Bäddade ner tomtar varsamt och sa ”godnatt tomtajna!”

Efter några timmar ifrån Storebror som ju var iväg på älskade föristimmar, så längtade vi så mycket att vi knatade iväg fastän det var lite för tidigt… mötte en glad Miniman som jag lovade skulle få gå direkt på loppis för att leta sig en plåtburk till allt nytt smålego han fick i julklapp.

Min storlilla pojke är precis lika galen i loppis som hans mor. Där inne fann vi massa fina ramar, ett sött örngott. Minimannen shoppade en blockflöjt och lyckades på charm bli erbjuden vilken bil han ville. Men någon plåtburk fick vi inte med oss men ingen misströstade. Den härliga jakten fortsätter ju! Så knatade vi hemåt. Genom något slags piskande snöregn.

Småsyskonen sov och nån fördel ska man ha när man är fyra år och Storebror gånger två.

Vi smygplundrade julegranen, bara han och jag. Satt där i finsoffan och prasslade med smällkarameller och ni kan bara ana njutningen hos han ni ser har chokladig mustasch. Jo, jag njöt. Något förskräckligt, jag med. Inte av chokladen, den delade jag så gärna med mig utav. Men av känslan. Att få vara med om, precis det där…. stunden med honom. Där både han och jag tyckte att det kändes så förfärligt vemodigt att bädda ner julepryttlarna och börja plocka ner glittret i samma takt som barret rasade… men att lyckan ändå fanns där, för vilken fin jul det varit.

Syskonskarans små nissar. Faktiskt tre utav inte alls så många fler tomtiga inslag i vår jul. Men några få är mysigt. Som dessa som barnens Mormoster Storan kom med till jul. I övrigt var hemmet fyllt av juleröda textilier, en massa skogsfynd som formats till kransar och stoppats i kannor och vaser härs och tvärs. Julblommor och sånt, ni vet. När det blev kvällen hade vi hela familjen samlad, och vi dansade ut granen tillsammans… genom hela huset, med varendaste strumpa fylld av barr. Liksom, som för att försäkra oss om att vi verkligen skulle ha det vi gjorde sedan för att få hemmet barr-fritt..

Det blev nattskift för päronen.

Tillsammans med älskade Tripp-Trapp-Trull-gänget har hemmet även idag steg för steg gått från barrigt och julekaramellskladdigt… till ni vet, nytvättade tyger, ja hela soffan faktiskt, stormattorna som varit ute i stormen och vänt. Fast vi har inte bara fejat. Timmar vid köksbordet också med så himla roligt pyssel;

… där man av återvinningspryttlar gjorde rytminstrument. Vilken grej, va!

..

Men oh. Vi landar i den ljuvligaste fredagskänslan.. skinande rent och såpskurade golv med nytvättade trasmattor härs och tvärs. Framförallt, alla är samlade för lång helg.

Hela familjen firade vi in helgen med att susa och inhandla Fredagsmys och med en peppad Miniman i min hand, fick jag sällskap till blomsteraffären. En så himmelens underbart söt begonia fick det bli. Så mycket Mamma över den. Älskar både blomman och mamma.

Nu sover tre av tre barn efter så mysig kväll.. och jag och mannen pustar nu ut. För första gången på hela veckan, nästan. Oohlala vad dagarna varit fyllda till bredden för dessa två småttingpäron. Med HemmaMammalivet, jobb och uppdragande för M, renovering dom små stunder som funnits över… och så en himla massa undanstökande av julen till sist. Stjärnorna lyser ännu och peppishuset är kvar ännu en tag till. Alla nöjda så. Och än hur jag i eftermiddags kände mig lite som en trasselsudd som småmuttrade över Jan… den förfärliga stormen som är här alltså,… så är liksom trötthet aldrig något jag muttrar över.. det är ynnest för mig, att få fylla dagarna med livet på det här sättet. Det är ren lyx att få trötta ut sig på det som betyder mest av allt i hela livet. Men kudden kommer vara så, så skön ikväll. Måtte bara mitt älskade äppelträd stå kvar när vi vaknar i morgon…

Önskar er en skön, god och energitankande helg!

Lillafrun

Med en Juletid och ett pärlbandslångt Jullov i våra hjärtan!

Med ett Jullov i våra hjärtan gör vi oss redo för vardagslivet igen!

Det är med både vemod och värme i hjärtat som det är över. Det blir härligt med vardag nu också, helt klart. Vi älskar ju vårt vardagsliv!

-Och vilken juletid och julelov vi har haft!

Lillebrors allra, allra första Juletid, liksom. Granen, så snygg man kolavippar ju, tycker han. Jag håller med.

Å. Jag stoppar så mycket i min hjärteask. Hela långa Adventstiden, med allt pyssel, all julebakning, all förväntan. Som vi har fejat och grejat. Prasslat smällkarameller och gräddat peppisar och limpor med full fart. Skickat julkort till älskade och pyntat högt och lågt. Längtan och Barnens tindrande ögon. Så kom den, Julen. Julehelgen. Och tacksamheten så stor. Över att få träffa älskad familj och älskade vänner. Susa till lilla byn och barnens Mormor och Morfar. Knata lilla vägen, till barnens Farmor och Farfar. Duka för mys här hemma, gång på gång för släkt och vänner. Hälsa på hos barnens kusiner. All, all den dyrbara Tiden. Tillsammans.

Julehemmet. Så älskat. Med ständigt mjuk musik spelandes och ljus tända. All underbar friskluft. Både i solsken och snörusk. Härligt oavsett!

Promenader. Springturer med hjärtan i vagn. Sparkturer.

Hutlöst roligt åkande i pulkabacken.

Rikedom gånger tre!

Ja. Som vi njutit av pärlbandsdagar av ledighet. Jullov.

Det är så himmelens charmigt, tycker jag. Hur det först är så mysigt med Adventstiden. Sen liksom exploderar det under Julen. Sedan lugnar ner sig i mellandagarna på ett så älskvärt sätt, för alla. Nyårsfirandet var så otroligt festligt också. Och nu, Årets alla första dagar, så lugna och sköna.

Mellandagspysslandet kring köksbordet..

Kallsongdressar, ruffsiga hår. Pärlande, pussel- och legobyggande och ingen koll på klockan ett endaste dugg. Tjutande skratten inifrån lekrummet. Vackerpappan och fyraåringen emellan… som spelar hockeyspel och jag hör kärleken ända hit. 

Dofterna. Tiden att fundera ett slag. Och ett slag till. Tvååringens lilla arm om min hals. Hennes mjuka ord viskande i mitt öra. Min bästa mamma, säger hon. Jag känner hur hela jag blir varm och ser fram emot ännu en vår som HemmaMamma.

Vi smygvänder på dygnet lite. Sovmorgnar dag efter dag. För att bryta av, kliva upp grusig i ögonen, bara för att få sörpla kaffe länga, länge, läänge bredvid den man jag älskar mest.

Fartiga bestyr, varvat med mycket långsamma. Som filmstunderna där precis hela familjen knösar ner sig i finsoffan i Salen. Eller stunderna om kvällarna när julesagorna lästs.

Krypa ner bredvid varma småttingkroppar och veta att imorn är vi lediga tillsammans, imorn, igen. 

Hela Jullovet har varit så själagott och fyllt med sånt vi älskar och mår bra utav.

Och idag toppade vi pärlbandsdagarna med något så fräsigt som att överraska ungarna med biomys i norra staden. Tänk er; Hela familjen på en rörig men lycklig rad i biosalongen. En salig blanding av popcorn och chips och karameller, ammande bäbis, rödblommiga och så himmelens peppade småttingar och en alldeles underbar Bamsefilm framför ögonen på oss. Jag och mannen sneglade på varandra någon gång ibland… och än om jag veet, att både han och jag där i småttingruschen tänkte ”varför i hellskotta har vi ullkläder på oss!?”, så gick det riktigt att ta på stoltheten hos oss. Han och jag. Och våra tre små skatter. Livet.

Med smått vemod, sparar vi en ljuvlig Juletid i hjärteasken och släpper taget om ett pärlbandslångt Jullov i våra hjärtan! En sån ynnest alltsammans. Och så stor, stor tacksamhet.

Lillafrun

Att mysmaxa en Trettondagshelg!

(inlägget innehåller en reklamlänk)

Det var Trettondagsafton. Efter morgonruljangs lämnade jag hela älskade fyrklövern hemma. Och gick ut. 

Långpromenad. Me. Myself. And I. Så lyxigt!

Otroligt vackert. Så lycklig som får bo såhär. Bland skog och åkrar, berg och dal i salig blandning.

Klädd i lager på lager som alltid.

Understället som jag fått så många frågor om kommer från Kari traa,

Jackan är en suveränt lagomvarm pryl från Peak performance (finns HÄR nu till nedsatt pris)

..och mellantröjan var ännu en julklapp från mannen. Röjk, tror jag märket heter.

Älsklingsrundan. Med söta lilla kyrkan synlig mest hela tiden.

 

När jag bara hade vår lillväg kvar. Fick jag möte.  Det sötaste jag kunde tänka mig. Lillebror hade dom lämnat i vagnen på verandan en liten bit bort.. med finurliga babyvakten på, förstås. 

Gullisarna!

Även kallad Radarparet.

Lagom till att vi anlände gården igen, började det prassla i bebbevagnen. ”Hej mamma!”

Å. Det är så magiskt att få vandra bredvid dom där tre småttingarna, som deras mamma.

Så drog dimman in över gården. Vi drog in och dumpade allas lager-på-lager mitt på hallgolvet.

Svidade om från pyjamasar och kallsongdressar. Dukade fram ännu ett mysig julefika och så kom BästisIdan, hennes F och deras söta voffsing Leah. Bertil fullkomligt dök in i mjuka pälsen och han som tjatar om hund (mannen) blev förstås ännu en gång såå säker på att hund ska det vara här på gården någongång.

Efter timmar av kaffesörplande, prat om livet och massa gos med vackra hunden, så kramades vi hejdå och mitt hjärta var fyllt av dyrbar Bästisvärme.

Som om dagen inte var nog maxad med mys, susade vi sedan hem till lilla byn. Hem till Mamma och Pappa. Där min älskade mor gjort palt. Preciiis lika god som min Mormors. Så himmelens gott, för både mage och hjärta. Och vedeldade bastun som pappa serverade sedan, med marschaller i kring och den godaste värmen att bli inifrån-och-ut-varm ifrån… vilken dag, alltså.

Idag har vi söndag. Det är trettondagen. Och vi har beslutat att maxa denna Trettonhelg och ja, hela jullovet mao…med mys, alltså! Barnen är omåttligt peppade på dagens planer!

Önskar er alla en god första söndag på nya året! Vi hörs snart igen!

 

Lillafrun