När Trädgårdsdrömmar blev sanna!

Nu pratar vi trädgård, tycker jag!

Vi har spikat och målat och jobbat på hemmets utsida i massor nu, och huset ju är så himla fint.. så himla imponerad av M. Och nu så blev det äntligen dags för sånt där fix jag längtat som bara den efter.

Trädgård.

En del har vi ju redan ordnat oss, men bara med små knyck, små stunder. Nu skulle det bli rejält.

Längs med södergaveln skulle det få bli en stor rabatt.

Ni anar lyckan, när min mor ringde för några dagar sedan och sa ”Imorn tänkte jag och pappa komma till er och hjälpa er att gräva rabatter. Jag har grävt upp en hel massa perenner idag som ni ska få”. 

 

(Jag hoppade på stället av pepp!)

Redan förra året började vi rabattspåna här och när mannen fick en vacker ros i födelsedagspresent, beslöt vi att den skulle få vara där i.

Den rosen har nu sett ut lite som om den stått mitt i ingenstans. En för lång bit ifrån pionerna där längre bort. Omringad av sju tusen syrenskott. Ogräs. Gräs. Och förstås rosa, kära aklejorna som är dom enda blommorna som fanns på gården när vi flyttade hit.

Så kom mor och far, med arbetsiver och kärlek, perenner och mängder av kunskap.

Alla var vi med och hjälpte till på var våra vis. Det var en så himla trevlig dag.

Torehunden satt och glodde. Och blev då och då påhälsad av Katten Fransson.

Minimannen var enormt idog och arbetade sig svettig, men inte less på en fläck.

PappaMorfar grävde en 110 centimeter djup rabatt. Ca 7 meter lång.

Det kändes världslyxigt sedan att bara kvista ner till ladugården och ta brunnen gödsel från gamla gödselstacken. Perfekt att blanda upp med den nya planteringsjorden.

Sen planterade MammaMormor. Stjärnflocka och dubbel ljusblå akleja, bland annat. Hon skrattade gott åt sin dotter som inte visste till sig, fortfarande. Fastän timmarna gått och vi ätit lunch och jobbat lite till. Men jag var så hjärtans glad. Det var en så bra dag.

”Du är så foglig idag, Emmeli! Man får liksom göra som man vill!”… (haha, Emmeli-kan-själv släppte allt vad kontrollfreak heter och tog emot alll hjälp med öppna armar. Fräsig känsla!)

Och hur blev nu Den Stora Rabatten?

Tada!

Älskar den!!

Såhär ser det ut nu. Med rosor, en skara perenner och mycket plats för både dahlior och andra ettåringar.

Å. Jag är så kär i den där rabatten redan nu och tänker vårda den som en bäbis.

Vi firade med sockerkaka och en uppfylld dröm hos Minimannen; kokosbollar!

Jag njöt. Av att bara serva med mat och gulla med ungar fastän det samtidigt hände drömmiga grejer? Ohlala, alltså.

Som om det inte var nog med så lyxig trädgårdshjälp.. en urfin rabatt, så grävdes ännu en rabatt!

En maffig, halvmåneformad darling.

Som också fylldes med gamla perenner från mina föräldrars trädgård.. det vill säga, även från mina mor- och farföräldrars trädgårdar. Så fint, att ärva av varandra! Vi tog en sväng till Svärisarna också och med därifrån fick vi ett par perenner till. Som ni kanske anar är denna rabatt inte färdig… vi tänker att det ska flyttas tre stenar som ska hamna där.

Jag ville aldrig att den där dagen skulle ta slut.

Men nu har vi en start. På något som känns så himmelens själagott!

Så, så gick det till. Den där dagen när mina Trädgårdsdrömmar blev sanna… att få börja göra vår alldeles egna Drömgårdsträdgård, alltså.

Så vansinnigt roligt. Och fortsättning följer förstås!

Tycker ni om trädgårdsinlägg såhär förresten?

Lillafrun

Måndagshälsningen!

God förmiddag ni hjärtans fina människor som kikar in här hos mig!

Det är måndag hemma på gamla gården. Ljumma vindar. Sol och hummelsurr. Bäbisen ligger ute i vagnen och snusar, med hatten på magen, som en riktig Rutinerad Sjusovare. Häggen doftar ljuvligt. Och jag vill inte missa en sekund av nuet.

Vi är ett något gäspigt gäng här hemma idag. Som börjar veckan mjukt, tillsammans, i vanlig ordning. Jag bjöd på nybakta frallor till frullen och lyxar med tretår. Vi tar det lugnt idag. Helgen har varit så himla god, och gjort oss trötta kan man säga. På skönt vis.

Vi kickar igång veckan här inne med en Måndagshälsning i vanlig ordning, tittar lite bakåt, landar och kikar på hur kommande veckan ser ut, på papperet alltså.. sen får man ju se, i vanlig Livet-ordning. Är så tacksam för varje dag.

Det blev helg och lilla tullisen under äppelträdet slog ut. Dom kommer där, år efter år.

Efter att mor tankat sig med morgongympa, vi ätit frulle och småttingar smorts med sommardoftande solkräm, så packades mellis och barn ner i vagnen.

Enträgne pappan lämnades hemma bland sluttampen på Spånhärvan, medan jag och barnen mötte upp Farmor, Faster K och kusinerna, som ju är i prick samma ålder som Storebror S och Lillasyster J.

Roliga timmar nere på byn, med lekparkshäng på två olika platser och utelunch. Mysigt!

Efter en hop lekparkstimmar tjavade vi hemåt drömgården och fortsatte leken. Där bortom häggen är en lekställning full med glassätande gullungar.

Så blev det eftermiddag och mor hade riktigt fått inplanerad tid att få småslumra i vilstolen ute i solen. Jag skulle preciiis sätta mig.. vad händer då tror ni? Det går larm förstås. Så älsklings-M ilar i väg och byn fylls av sirener och sedan såg vi inte till Brandispappan på länge.

Svärisarna hade bjudit oss alla på lördagsmiddag, så lyxigt. Så jag och barnen tjavade dit och blev bortskämda. Innan vi knatade hemåt, åt kvällsfika och bäddade ner varandra..

Med denna syn framför mig, grät jag en skvätt.

Jag var både helt slut efter dagen, ingen klagan inte ett dugg, jag älskar att jag är slut av att ta hand om dom tre mest fantastiska människorna jag vet. Mor var trött. Men mest bara så oändligt tacksam. Den största skatten jag kan tänka mig. Tripp Trapp Trull.

Trötta Glädjetårar, alltså.

Jag drog morgonrocken om mig och gick ut på verandan. Fåglarana flög över himlen och kvällslugnet var så vackert.

Jag spatserade över gården, doftade på dom allra, allra första häggblommorna som hade slagit ut under dagen.

Och till sist, någonstans mitt i natten när månen sken som allra mest. Då kom den älskade skäggige hem. Stank rök. Och var vacker som bara han kan. Den brinnande skogen, uppöver berget, var släckt. I vanlig ordning var jag saligt lycklig över att ha honom hemma igen.

Majnatten är vacker.

Plötsligt var det söndag!

Ny dag. Ny energi. Hos både stora och små.

Peppen var omåttligt stor här hemma. Vi bakade sockerkaka tillsammans och jag hann nog tusan knappt blinka innan den var färdig. Pyttiga bagarna är såna hejare där i köket!

Loppade sockerkaksformen formade ännu en vacker kaka och det doftade sockerkaka så det stod härliga till!

Så blev det tid för vad jag längtat så otroligt efter; Trädgårdsfix!

Låt mig visa en före-bild!

… sen rullade mina älskade, älskade föräldrar in på gården. Och vet ni, jag blir tusan rörd öven idag när jag tänker på det. Hur söta dom var, som kom med spadar, stora leenden och uppgrävna perenner från deras trädgård, som är fantastisk. Att få denna hjälp och mysiga gemenskap med mamma och pappa, ja det var en dag jag aldrig, aldrig kommer att glömma.

Jag ska självklart visa er vad vi påtade med under dagen.

Helt slut var vi efter trädgårdsdagen och vilade så gott på storsängen. Trots att ingen av oss i bild grävt ett endaste spadtag utan mest bara servat med mat och fika, krupit hittan och dittan och framförallt känt sånt lyckopirr i magen dagen lång att jag var tvungen att gå ut flera gången på gården under kvällen, för att se så att det var på riktigt. En början till Drömgårdsträdgård. Åh.

En majhelg i hjärteasken.

Nu har vi måndag. Ser så fram emot veckan!

Bara njuta varma våren, grönskan och alla dofter. Framförallt synen av småungar som tycker den här årstiden är lika ljuv som vi vuxna.

Mer trädgårdsfix tänker jag!

Ääntligen kvällsgå med Storan!

Och så ska vi förbereda oss för kommande helgens äventyr, berättar mer om det senare.

På, i vanlig ordning, framtrollad tid ska Hemmamamman förbereda för kommande samarbeten här inne och på instagram. Det är roligt och jag hoppas att ni känner att jag gör alltsammans av hela mitt hjärta och själ.

Jag planerar att knåpa inlägg till er om ditt och datt, men bland annat Trädgårdsdagen igår förstås, så ni får se resultatet!

Ha nu en god veckostart, glöm för hjärtats skull inte att ta en drös djupa andetag varje dag. Jag påminner mig själv lika mycket, som er. Andas. Lyssna till fågelsången och dofterna.. av himmel på jorden…

 

Vi hörs snart igen!

Lillafrun

När allt vaknar till liv igen!

Det är så andäktigt, nästan, nästan smärtsamt vackert i naturen just nu.

Att få se, hur allting vaknar till liv igen. Riktigt känna hur det gröna bara omfamnar oss, mer och mer för varje dag. En ynnest. Att få vara med om ännu en vår.

Någon kryper över gräsmattan. Storasyskonen springer över gården. Jag går som en Ferdinand och andas djupa andetag. Vårens första ruskväder gjorde gott för marken och för var dag blir det bara grönare och grönare. Stora björken har fått små pytteblad, som jag visade Bertilen där vi satt i trägungan och vilade för ett slag. Tvätten vajar i vinden och det doftar så gott där jag viker småttingkläderna och lägger på sin plats.

Morgnarna är ljuvliga. Att vila i småskuggan av äppelträdet är alldeles ypperligt.

… menar Lillprinsen!

… som skiner i kapp med solen. Allra särskilt när älsklingspappan precis kommit hem från arbetet och första mötet efter flera timmar ifrån, är här.

Ja. Det är en så enorm tacksamhet. Att få vara med om ännu en vår. När allt vaknar till liv igen!

Majljuset är magi. Fågelsången likaså. Morgnarnas och kvällarnas lugn är gudomligt. Tänk att den är här nu, knopparnas tid, när allt brister ut i det vackraste av landskap.

Storebror och StoraLillasyster cyklar och busar längs lillvägen. Femåringen samlar på vackra stenar i en burk. Och Skrållan går runt och pratar på in- och utandning. Sjunger för full hals och avbryter mitt i för att säga antingen Mamma! Jag äääälskaj dej!” ellerviss äje vaacket ute, mamma!”. Och så gungar dom. Alla tre. Och mammahjärtat värker av kärlek.

Bertilen blir så uppassad av sina storasyskon.

Lillebror upplever sin Livets Första Vår. Tänk, va. Så fantastiskt. Han ordagrant smakar på den, allt han bara kan. Jag fångar små löv och grässtrån, grus och grenar ur dom där mjuka gossiga småhänderna som har siktet inställt på att pricka lilla munnen. Ögonen lyser på ungen. En första vår. Men visst känns det alltid, alltid som att det är den första? Det kaan inte har varit prick såhääär vackert tidigare, tänker jag. Där jag är helt fast besluten om att det här är livets bästa vår.

 

Vi är ett så himla fräsigt gäng nu. En storliten familj. Jag njuter allt jag bara kan, av precis varje dag.

Så tacksam som får uppleva hela alltet.

Nu väntar helgdagar.

-Må så gott alla ni!

(Och PS! Mitt fullproppade, kraschade, minneskort är på väg till ett dataräddarföretag, som är proffs på att laga trasiga minneskort. Kanske, kanske går det att rädda och få tillbaka alla de tappade bilderna. Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går! Ds)

 

Lillafrun