Måndagshälsningen!

När en härlig helg får flätas samman med Tillsammansmåndag. Där vi från helgens avslut ser snöstormen öka och vi somnar i ett trassel, tidigt, huller om buller. Får vakna till en ljus och pigg måndagmorgon, på vår älskade gamla gård. Snön faller fortfarande, träden dignar. Sån evig tacksamhet.

Mamman kliver upp och rör ihop en deg som får stå på jäsning, medan familjen vaknar en efter en. Sängkläderna rycks bort och tvättmaskinen fylls. Dammsugaren susar och tvättkorgen fylld med ren tvätt, viks och läggs åter på sina ställen…. Bertilen är min lilla hjälpreda…

”Sådäärja…i lådan ska dom då iinte ligga…”.

Så bakas degen ut..

Och brödet gräddas. Det doftar så gott. Kring köksbordet är precis hela familjen. Vi äter nybakt, barnen dricker mjölk med sugrör och så sitter vi bara där, hela hopen tillsammans..

Nyp mig i armen, tänker jag.

Några få minuter senare är alla spridda i hemmet igen.

Lillebroren sussar vagnen, medan storasyskonen pysslar och påtar med sitt. Mannen susar ut genom dörren, och jag tar hand om diskberget, hänger tvätten och med den idogt fallande snön till trots, finulerar jag på vad jag ska fylla min Vårlista med…

Jag är en listmakare, ni vet. Känner mig så inspirerad denna måndagmorgon, fylld av härlig energi. Så jag tänkte slå mig ner med en kaffekopp någon lämplig stund under dagen, och skriva ner älskvärda pyssel som; att ”så”, ”städa skafferiet”, ”planera nya rabatten”…

Och den här veckan kommer ni att sändas hälsningar om allt möjligt, i vanlig ordning. Livet är min producent, som jag brukar säga. Utöver det, inlägg med något som är det bästa med norrland just nu, ett samarbete så prick och precis i min smak och ni ska också få ett recept som är ett utav mina S.. samt så ska ni få läsa om önskat inlägg om Barnens Lekrum. Typ så. Hoppas att ni ska tycka om alltsammans. Jag har antecknat ner era önskade ämnen också, förstås. Så himla roligt när ni önskar!

Å, nu kommer Brandismannen in genom dörren efter att ha varit på jourveckans första (i drömmarnas land, sista) bilolycka…

Nu ska hela familjen ut i friska luften, skottning står som dagens päronfys och barnens utelek! Win-win!

Kör försiktigt på vägarna, snälla ni. Och ta hand om er, så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

En charmig fredagstur!

(Inlägget innehåller en persikofin reklamlänk)

 

Det blev fredag och av bara tanken på att vi snart samlas allesammans här i hemmet och dagar utan planer väntar, gör att axlarna sänks och känslan är så härlig.

Joo, det äär ett räsertempo här hemma nu. HemmaMamma med tre små darlingar, alltså. Puh.

Det jag älskar mest, men det jag också ger precis all min energi, kraft och kärlek åt. Älsklingarna våra, vilka små, stora människor dom är. Det bubblar av liv, bus och kärlek i dom alla. Ja, till och med Minsting börjar bli en buse nu. Så härligt att titta på dom, alla tre, där dom pratar och leker och har det gott, nära varandra, i sin alldeles egna syskonrelation.

Innemys och utelek fyllde vi vår första halva av fredagen med.

Till eftermiddagen kom största älsklingen hem, mannen alltså. Vi tog helg och för en stund sedan kom jag hem från en så himla charmig och härlig fredagstur, bara jag.

Jag tjvavade iväg. Mot kyrkan. Längs slingriga vägar. Över ån. Genom byn. Och in genom favoritställena; Blomsteraffären och ”min” Loppis.

På blomsteraffären höll jag fullkomligt på att trassla in mig i mina hörlurar och blommorna jag plockat på mig… jag skulle ju så storartat försöka lyssna på en podd under prommisen, förstår ni. Händer aldrig. Och nä, efter femte starten av olika poddar så gav jag upp. Finns ingen podd i världen som slår njutandet av tystnad och fågelsång. Blomsterflickan skrattade med mig där jag skrattade åt mig själv, så strulig småbarnsmorsa som ”rymt” hemifrån, liksom.

Gulliga Loppisdamen sa på en gång när jag kom innanför dörren att; ”Men är du SJÄLV!?”.

Man ser liksom inte mig själv, utan barn. Haha! Så ni kan tro, att det blev storshopping när jag kunde gå varv efter varv utan att tänka på att någon liten svettades i vagnen eller att någon annan liten höll på att slita ut hela leksakshörnan över golvet eller så. En high-life-loppistur, helt klart. Jag kan visa er resten av mina små fynd en annan dag. Några ser ni i bilderna. Tre nya mattallrikar och ett sött fat. Samt en liten fjäderstilig en, som gjorde mig påsklängtig.

Förbi lilla mataffären för att köpa choklad till fredagsmyset sedan. Och efter alltsammans återvände mor till hemmet. Det kändes som om jag hade varit på spa och till Hawaii och gudvetvart, på samma gång.. energin var tankad, mao.

En söt bellis och himmelsblå pärlhyacinter sprider blomsterlycka här hemma nu och som om charmiga turen inte vore nog, lagar mannen middag och för mig väntar en stund ”hemma-spa” med mitt absoluta favoritschampo (det finns nog lite varstans att köpa, i Rituals egna butik eller på Åhléns) följt av ett fredagstjusigt lager av piffigt nagellack (det HÄR är det persikofina i bild). Himmel, så bortskämd jag känner mig!

Med denna start känns det som att det inte kan bli annat än en god helg.

Jag tänker mig familjemys, helgfika något gott, kanske sågar vi upp ett drömmigt hål i en vägg (läängtar efter sånt hittepå. så less på golv i spån, ni vet) och friskluftar oss förstås. Ptjaa. Lite så. Vi får se. Nu är det efterlängtat fredagsmys som väntar. Efter middagen är det sen gammalt att kasta oss i finsoffan, knapra marabou-rutor, se familjefilm och somna i ett trassel därefter..

Önskar er goda, goda helgdagar! Ta hand om er. <3

 

Lillafrun

Det viktigaste för mig!

Vi gjorde torsdag av den här dagen. Och jag delade den med de där tre små människorna. Det viktigaste för mig.

Extratidig morgon. Gäspar, kaffesörplande. Bråttom, precis ingenstans. Vi bygger legotorn. Det rasar. En gång. Tornet byggs upp igen. Det är starkare denna gång… Minstingen klappar händerna av förtjusning.

Fram med såpan och in med friskluft genom sovrumsdörren.

Vid lunchen är det ett helt litet gäng av ungar i sällskap. Med mätta magar tar vi oss ut. Jag ammar ute på bron, för att kunna snegla på storasyskonen samtidigt.

Så sover småsyskonen. Medan jag och min förstfödde åker stjärtlapp och jag blir påhejjad av min son att ”du måste vååga, för att veta, mamma!”. Varpå jag kastar mig utför den där höga snöhögen, precis som femåringen.. landar på svanskotan, oj och aj. Men det var det värt. För jag vågade. Och den känslan slår mycket.

Så sitter vi i finsoffan. Tar igen oss. Stryker på kattungen. Som kurrar. Som en traktor. 

Till kvällen kommer pappan hem. Barnen kärleksanfaller honom i vanlig ordning och medan pappa-buset pågår, passar jag på att skura golven färdigt och snabbt ordna en ugnspannkaka till middag. Äppelmos, och vispad grädde till förstås. Likaså morotsstavar, små falukorvbitar, surdegsknäcke och iskall mjölk. Alla mm-ar.

Så blir det kväll. Hemmet är redo för helg. Vi kramas och gäspar. Jag njuter, av tvååringens små armar runt min hals. Med efterföljande orden” Mamma, jag älskar dej!”. Snart väntar John Blund.

Vi gjorde torsdag av den här dagen. Och jag delade den med dom. Det viktigaste för mig.

Ps. Jag är helt överväldigad av hur ni mött mig i orden om att vara både en stark och skör människa. KRAM till er.  Och tack, igen och igen och igen! Ds. 

 

Lillafrun