Bertils Dop (i film, ord och bilder)!

Så blev det äntligen den där lördagen precis i mitten av vackra månaden september!

Bertils Dopdag!

… en liten dopfilm har gjorts (tack vare älskade systrar och Storsvågge som filmade hela dopet<3). Så himla mysigt minne. Kyrkan fylld av älskade. En liten bäbis så nöjd i sin dopklänning där Farmorn broderat ännu ett namn i kusinskaran. Musik av ”Mama and Papa Band”… två hjärtefladdriga päron som sjöng och spelade från djupet av våra hjärtan. Bertil var då i sin Gudmors famn, bredvid trygga Gudfar. Så fantastisk känsla att få döpa detta lilla barn, som vi liksom längtat och väntat sådär alldeles särskilt på.

Håll tillgodo, vettja!

 

Några stilla bilder..

 

Å…så fin stund.

En hjärtestund.

Storan var vår kantor för dagen, spelade så vackert när vi alla sjöng psalmerna 248 (Tryggare kan ingen vara..”) och 606 (”det gungar så fint..”). Storasyskonen och kusin E som hällde upp dopvattnet.Lilla hjärtat. Döps av fina Prällen!
Skrattar så åt denna bild.

#sjåigt ..för att ta det på norrländska. mycket att stå i, mao..

.. vara trebarnspäron, dopföräldrarna, kalasfixarna, mamma-pappa-bandet.. men rooligt och en ynnest, alltsammans!!

Där i bild. Lilla Skrållan som hade hittat ett par mycket tjusiga glajjor som hon absoluuut skulle ha på sig. Upp och ner förstås. Som alltid. I mammas famn, med mammahåret tvinnat runt ena handens småfingrar. Där, sjöng vi ”Nu har det landat en ängel”, tillsammans. ”Man ska ha känsla för feeling!” som pappsen säger.. så bra ord, tycker jag.

Efter dopet knatade vi över till Dopkalaset! 

Så glad för alla som kom. Moster M från Stora Hufvudstaden, NorgeMorfar och hans, och lika mycket min; Norge-Astrid från Norge. Barnens mor- och farföräldrar. En världsrar farbror. Kusiner. Både till småttingar och mannen. Min mammas systrar, mina mostrar. Mina Gudföräldrar. Bästis. Mäjadalendarlingar. Mina och M´s syskon. Oldefar x 2 , som Norge-A säger.. så tacksamma är vi, för precis alla. <3

Noaks ark på servetterna, ballonger i taket och mängder av trädgårdsblommor strösslat här och där!Presentbordet fylldes snabbt. Där ovan hängde foton från Bertils allra första månad i livet. Och ser ni den inramade målningen? Från Storebror till Lillebror.

Under veckan har det påtats här hemma, och under fredagen, hade vi haft dopkalasverkstad där i församlingshemmet. Det var jag, mannen, Bertil och min syrra (medan ”storbarnen” vad hos Mormor och Morfar och hade det mysigt!) som lagade och grejade där i församlingshemmet så det stod härliga till (och svetten lackade lite)!

Men under lördagen hade vi precis huur många armar och behjälpliga händer som helst..Världens Bästa Svärmor bland många darlingar. <3

Först åt vi lite matigt. Ni vet; pajer och sallad och det där tunnbrödet vi alltid köper av ”Tunnbrödgubben” och som är så himmelens gott. Därefter; Älskade MammaMormors goda kakor och så Drömgoda tårtor med blå marsipan…Äääntligen fick man hugga in på dom…! Fina Storebror bredvid en liten storliten kusin. Bertil Nils Johan.

Tre älskade familje- och släktnamn. Och där; min Idandarling. Som fotade massor av fina bilder och som var sådär som hon alltid är; min Bästa Idan, i ur och skur. <3 

Till sist öppnades det (läs, SLETS! .. jag hade två mycket, mycket ivriga hjälpredor..) paket. Och kära hjärtanes så mycket fins lille B fick.

Så hjärtinnerligt tacksamma. För precis alla vi har runtomkring oss. Precis alla kunde inte närvara, men var ändå med på håll.

Det är livets ynnest att födas in i ett kärleksnät fyllt av människor som bara finns där. Alltid och när som helst.

ÄlsklingsBertil och Vackerpappan. Störst och minst i familjen. Lika ljuvliga båda två.

 

Och så var han döpt, vår lille Minsting.

Dagen ligger som mjuk bomull i min mage. Hjärtat bara fladdrar när jag tänker på dagen. Underbar från början till slut.

 

Lillafrun

Nu har det landat en Ängel!

Älskade barn.

Idag är det din Dopdag.

Under morgonen har din Storebror förberett dig på vad som ska hända idag; ”Du ska bara få lite vatten på huvudet och så ska vi sjunga för dig. Sen ska vi äta. Och sen är det slut!”.

Du är nybadad och så len som bara du kan va. Just nu är du precis nyäten och har somnat med den där härliga mjölkdroppen i din söta lilla mungipa.

Lilla människa. Så underbar du är.

För ett år sedan denna tid var vi så ledsna. Lyckliga över dom älskade vi hade här hos oss. Men ändå så sorgsna.

En ängel flög. Och du har ett litet syskon. I himlen. Så är det.

Som vi är lyckliga nu. Över att just Du kom till oss. Nu har det landat en ängel. Du la ditt liv i vår famn. I dina ögon kan kärleken le. 

Bertil!  –I din blick står det skrivet. Det finns en mening med livet!

”Jag känner dig, jag känner dig så väl. 
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod. 
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro”.

 

Idag är det din dag, Bertilälskling.

Vi älskar dig. Hela familjen. Mamma. Pappa. Storebror. Och Storasyster. Till månen och tillbaka, Du vet.

 

 

/Mamma

… aka, Lillafrun

Några kära helgglimtar och mina senaste loppispärlor!

 

Mina två hjälp(stjälp)redor, i ur och skur!

Vi skulle baka paj. Matpaj. När bottnar var gjorda tog vi oss paus. Vissa knatade rundan. Och vissa hjälpte sin pappa att göra vad pappan mest gör;

Snickrar. Så idog och duktig. Här ovan ser ni när husets midja precis blev hel, runt om. Så fräsig känsla att det passade in så bra… det är liksom absolut INTE alltid så rakt på/i ett så gammalt hus.

Sen, förstår ni. Tog jag min loppispeppade Miniman med mig på en loppistur, bara han och jag. Mysigt! Vi ville hitta något fint till en älskad. Först hamnade vi på vår kära ”Hemmaloppis”, som är öppen för det mesta och som är våran favorit.. men den ska flytta till bättre lokal och det handlade då om att gräva i kartonger med nerpackade ting för att eventuellt hitta något…. Vi drog vidare. Stängt. Och Stängt. Möttes vi av på dom två kommande ställena. Till sist drog vi en längre bit bort.. chansade på att jag inte sett i syne utan verkligen sett en loppisskylt där jag trodde…

… och mycket riktigt! i ett litet blåsigt partytält fanns det några få, få saker. Men det var väldigt fina sådana. Se bara!

Luktärterna kommer förstås från vår trädgård. Men i övrigt; en kanna det stod Emmeli på. En skål perfekt att ha ugnsrostade rotsakerna i till middagen, Gefle porslin. En blåvit tratt från kockum, som jag tänkte den där älskade kunde få hänga där vi hennes stiliga kökshylla. Mäkta nöjda var vi, jag och Minimannen.

Så band vi en gå-bort-bukett från trädgården, innan pajlagandet fortsatte.

Vårt bästa pajrecept har ni HÄR. 

 

Ja. Sen gjorde vi oss finklädda, tog pajen, blåvita tratten och lilla blombuketten och drog till Mäjadalen för att träffa älskade, sörpla kräftor och ha det gott en lördagkväll tillsammans när sommaren fortfarande känns i kanterna men hösten är smått på väg till oss.

Och tänka sig. Idag är det lill-lördag och snart lördag, igen!

Jag har nyss försökt öva lite. I vanlig ordning kommer jag och M att sjunga för älskade lilla vännen som ska döpas, och det är liksom inte pirret i magen som är det värsta.. det är lilla oron över om man ska hålla ihop och inte börja av-kärlek-storgråta. Nåja. Det blir som det blir. Bra oavsett. M är cool i vanlig ordning, förstås.. det är mer undertecknad som har känslorna utanpå. Men kärlek kan faktiskt göra så ont att man vill gråta, för att man (jag i detta fall) är så himla rädd om mina älskade. Det bästa jag har, ju. Synen av plutt i dopklänning, så oskyldig, så ny i livet, så oförstörd, så alldeles ljuvlig.. åh…!

Loppispärlor. Lördagsglimtar. Och lite Mammahjärtatankar. Ditt och datt. Livet..!

 

Ta hand om er allihopa!

Lillafrun

Lekstugekik och min egna påminnelse!

Vi tar en lite närmare titt på söta lekstugan tycker jag.

Vet ju att ni önskat så också. Jag tycker det är så roligt när ni önskar var ni vill läsa om och se!

Tidigare i sommar googlade jag handgjorda småmöbler. Fann en 89årig gubbe som gjorde dessa söta grupper. Turligt nog skulle Svärisarna förbi precis där nere i söder, och köpte med sig hela möbeln hem och gav den till småttingarna. Så generöst att man får dåndimpen. Jag har sedan målat dom små söta möblerna i en skön grågrön färg. Så nu är det inflyttat lite mer där inne. Vi tänker, när vi tycker att det är prio, spika upp pärlspont där inne också. Men till dess leker vi att det är putsade väggar. Precis som på vårt älskade Gotland. 

Alldeles lagom skrövlig loppad duk, söta muffins i trä och en gammal kaffepanna. Dom har det så trevligt där inne. Och bara man närmar sig, blir man bjuden på än den ena än den andra maträtten. Självklart kaffe också. 

Lilla stugan!

 

Åh. Sitter här i kvällslugna Salen denna tisdagkväll i början av september, alldeles för mig själv. Livet. Det går i full fart, vare sig man vill eller inte. Men jag vill göra allt jag kan för att vara här och nu. Ibland går det inte, förstås. Men mitt lilla drömmål, min egna påminnelse, som jag jobbar för, och mår så bra utav, är att varje, varje dag. Tacka. För precis allt gott vi har. Varje dag tillsammans. Alla små stunder vi har, som är små ute i världen, men så stora här för oss.

Vissa dagar är jobbiga. Men det finns alltid, alltid guldstunder att fatta tag i. Idag har varit en sån där dag där det mest känts som att den ena guldstunden avlöst den andra. Såna dagar som gör att man med gott mod även orkar ta sig ann en dag när det strular desto mer, när småttingar (och även päron) låter som gnissliga gångjärn, det är Sjukstuga deluxe eller vad det nu kan vara.

Vi har fyllt tisdagen med lugna lektimmar här hemma, först bara jag och dom två minsta. Vi tog oss en springtur när små skulle sova och mamman fick samtidigt motionera. M kompade sedan ut tidigare och kom hem med efterlängtade Storebroren, som hade haft en så uppskattad tur ute i skogen med småvännerna och duktiga fröknarna. Medan mannen försökt hinna massor med bygget, har jag och barnen lekt. Och lekt. Och lekt. Juni berättade för pappan vid middagen vad vi gjort; ”leeeka, guunga, cykela, åke rutschkaana”. Och efter massa bus och gemensamt ihopplock av alla miljarders leksaker som var spridda i hela hemmet, så somnade dom tre små minigrisarna gott efter ett par sagor och mammans sömniga godnattsång. En underbar, vanlig dag.

Hoppas så, att ni också haft en fin tisdag. Har den varit purken. Så blir det säkert en bättre dag imorn. Tror jag.

Natti!

 

Lillafrun

Att ha Dopveckan här! (… och suckar över något världsligt!)

Så var veckan igång, då!

Med fart. Som vanligt.

Och vi har Dopveckan här. ÄlsklingsBertil ska döpas till helgen.

Det är ju så himla sött och härligt med dop, tycker jag. Man kan ju bli hjärtefladdrig och gråtig för mindre, liksom. Älskade Lillprinsen. En del att ordna och fixa, förstås. Så listornas Mästarinna är i sitt esse!

För några veckors sedan skickade B ut tack-för-uppvaktningen-vid-min-födsel-kort samt dopinjudan. Vill ni se? Okejdå. 

Gullevännen alltså!!

Och hälsningen, med hans egna lilla fotstamp, precis som syskonen också gjort förstås.

Idag har vi alltså haft Tillsammansmåndag. Storasyskonen hängde med pappan medan jag var iväg på Efterkontroll hos gulliga Morskan, pratade livet i en timme och trodde att jag var på spa.. jag satt ner hela timmen, hade bara en liten flinande bäbis i sällis och avslutade sedan med att gå på ica i samma sällskap.. ni hör ju; ett par lugna timmar för trebarnsmorsan!). Sen har vi haft dopsamtal här hemma, med fika och prat med vår så himla gulliga, präst. Och så har det dop-pysslats lite.

Pyssel är ju livet! … Minimannen pysslade bredvid och är lika pysseltokig som sin mor.

Ikväll nattades småttingar ute på tur, M kutade iväg med Storasyskonen och jag tog Minsting ut på promenad. Sen har jag haft kvällsskift här inne, medan M tog kvällspass ute med ännu mera foderfix än han redan hunnit under dagen.

Både jag och M jobbar ”dubbla pass” varje dag. Jag försöker göra så gott jag kan för barnen och hemmet medan M jobbar med huset. Liiiite (för) mycket på det viset just nu, för att få ihop allt. Snart lugnare tider med höstigt myshäng här inne. Läängtar.

Vi vill bara, bara bli klara nu. Frågan är om vi hinner. Det är lugnt om ett varv målning är kvar till våren.. men lager två hade gärna fått hinnas med innan kylan och blötan är här. Just ikväll känns det väldigt trögt. Regnet kom. Och piskar precis mot Den Fjärde Väggen, ni vet. Den berömda (här hemma alltså) Siiista väggen. Himla skit. Man vill inte ha piskregn där nu. Så ikväll känner vi oss både trötta och suckar åt att höstregnet verkar vara på visit. Men. Både jag och M vägrar kalla något så lyxigt och självvalt för ”tufft”. Att göra av med sin sista energi på att göra ett skitgammalt hus vackert igen. Det är ren lyx. Men joo, liks förbaskat kan man bli hur slut som helst.

Nu väntar nattafika. Sen tar vi nya tag imorn med det där tröga. Kära nån. Vi har hälsan och varandra. Livets lycka!

Ta hand om er alla ni!

 

Lillafrun