När det passar ypperligt med dimma!

Det passar sig så himmelens bra idag,

..att dimman legat som ett täcke runt gården precis hela dagen.

Så vackert. Och så vilsamt.

Det är fredag, och vi har tagit den i sakta mak. Vi bromsar in, låter veckan komma i kapp och ser fram emot helg och tillsammansdagar med hela familjen samlad. 

Jag lommar runt med skön fredagskänsla samtidigt som jag har gårdagen i mitt hjärta.

En HemmaMammatorsdag först. Fylld med såna där små guldstunder tillsammans med barnen, ni vet. Som när Juni och jag påtade tillsammans och gjorde vinterfint ute på verandan. När vi gungade tills vi kikande av skratt (hon skrattade åt mig och jag skrattade åt lyckan över att ha henne i livet). Eller den lilla trehjulingsturen längs lillvägen. Juniflickan! 

Sedan förbereddes det mysigt här i hemmet med tända ljus och inhämtande av ”Mammas baguetter” från frysen. När mörkret föll hade jag tränat ett träningspass, svischat igenom badevarelset och rosat kinderna, och allt som behövde roddas med, var ordnat. Älskade Mammamormor kom till gården och tog vid myskväll tillsammans med fyraåring och tvååring. Storan hade också erbjudit sin hjälp. Mina hjärtan, som stöttar. <3

För att mannen, Minsting och jag skulle kunna susa norrut. För mammans skull allting. Så himla, himla märkvärdigt. Mil för mil genom mörkret, över skuleskogen och ända tilI stan. Där jag med fjärilar i magen pussade M hejdå, tog min lillprins med mig och knatade iväg för att träffa vad som visade sig vara ett helt fantastiskt gäng med kvinnor.

En hjärtegod träff tillsammans med andra inspiratörer. Där vi alla hade gemensamma nämnaren att vi jobbar med sociala medier, i större och mindre skala. Att driva en blogg är lite som att ha en egen tidning, där du är projektledare, skribent, kundansvarig, fotograf och så vidare. Själv. Förbenat roligt, tycker jag. Som älskar att trolla med ord och bilder. Min blogg är som mitt fjärde skötebarn.

Det var så himla härligt att träffa detta gäng av ”kollegor” inom denna värld. Så tacksam för kvällen. Nya erfarenheter, bekantskaper och fantastiskt utbyte. (Tack M som var med som Bertil-backup och tack mor för småttingarnas mysiga torsdagkväll).

Två trötta men tacksamlyckliga småttingföräldrar.

I eftermiddag checkade M ut fredagstidigt. Vi lämnade det precis-nystädade hemmet, allihopa. För friskluft. Dagens sista ljus. Kurrragömmma-lek, både vuxna och barn. Och småttingpäronlyx… sörpla kaffe tillsammans, medan bäbis sov i vagnen och storasyskonen lekte så fint tillsammans. Alltsammans kunde ju svänga fort, så ni ser ju som vi njöt!Nu har solen gått ner för dagen, dimman lättat och mörkret åter fallit. Vi checkar in för helg!

Önskar er en skön fredagkväll,

-ni har gjort mig alldeles rörd av allt ert engagemang denna vecka. Jag sparar alla era peppande, värmande ord i min hjärteask. Tack fina, fina ni <3.

Nu är vi en drös röster ifrån att vara fem i topp (och därmed kvala till final) i tävlingen om Årets Babyblogg 2018, men än finns några timmar (fram till 23.59) kvar att rösta.

Röstar gör ni HÄR, på nr.34!… 

Tack för att just ni kikar in här!

Lillafrun

Att ha funnit en skatt!

God morgon tisdag från Drömgården!

Jo, jo.. här har vi smugit in både ett par hyacinter, en amaryllis som växer i räserfart samt en fulfin liten pyttegran. Det är lov nu. Att tjuvstarta. Bästa tiden är nu och framåt. Mysa, påta, boa, pyssla.

Men ser ni där då! Skatten jag fann under lördagens jobb på övervåningen.

I en gammal trälåda fann jag massor av gamla skrivböcker skrivna med vacker skrivstil. Andra läroböcker. Gamla foton.

Och den där; tunga boken fylld med Svensk Hembygd. Från vårt landskap, Ångermanland.Jag blev alldeles skakis av nipprighet när jag förstod vad det var för en bok. Ni förstår, det finns liksom inget säkert årtal som vårt älskade hem är byggt… men söta tanten som bodde granne med oss, till bara för ett par år sedan tills hon flyttade till himlen, hon sa oss att gården stod klar när hennes gård började byggas. Och det var 1844. Då stod alltså redan vårt hus färdigt. Så mycket mer än så har vi inte vetat.

Men där i skatternas bok, står klart och tydligt I början av 1800-talet

Så himla häftigt. Så gammalt. Så gediget byggt. Så rejält. Så himmelens älskat, av oss.

Denna bild har vi fått sedan tidigare. Precis denna som är i hembygdsboken. Och ser ni? Ändå ganska så likt som vårt hus ser ut nu ju. Känns så fantastiskt.  Samma här med gavelsidan;

Fast vi har valt ett halvrunt fönster i nock istället. Och lite annat, som en stor och härlig entré. Men känslan, i att återskapa något som varit så vackert, till sitt rätta jag igen. Det, är en mer än angenäm känsla. Här ska vi bo, hela långa långa livet om det bara vill sig väl.

Jag och mannen brukar fantisera, typ när vi är trötta och svajjar i självförtroendet om att orka mäkta med all renovering som behövs och vi liksom känner oss lite gamla och trötta. Då fantiserar vi om att något utav barnen kommer ta över gården när vi är gamla på riktigt.

Då flyttar vi ut till Gårdshuset. Precis som då… för en massa, massa år sedan. För på bilden ni såg, med mannen, kvinnan och hunden.. så sitter Farmor H, som bodde i gula gårdshuset, bredvid hennes son, som bodde i stora boningshuset.

Ja, så får det bli.

Bara så att ni vet det, barnen! –Mamma och Pappa kommer ni få släpa ifrån denna gård. Vår Drömgård!

En skatt, ja.

Så ohyggligt spännande att vi flyttat fokus från utsida hus, fönsterbyte och brädfodring. Till att faktiskt börja boa, bygga och pyssla om hemmet här på insidan, också. Lovar att ni ska få hänga med på resan!

Lillafrun

Måndagshälsningen!

Och plötsligt var det måndag igen!

Trots att det ena sekunden känns så blyertsgrått och som en liten evighet tills man ”får” tända stjärnorna i fönsterna, så går veckorna i en ryslig fart. Det jag bär med mig som varmast från förra veckan, var allt härligt familjehäng som bjöds. Sånt som är sådär själagott och himmelens mysigt.

Allt från liten stund med Mormor och Bertil på kökssoffan här hemma, till Storan-Lillan-dag, fredagsmys i Mäjdadalen, Familjemiddag hos mina föräldrar och familjemiddag hos M´s föräldrar. Åh! Helgen bjöd utöver familjehäng, även på lyxiga renoveringstimmar där stora barnen var med Farmor medan jag och M (och sovande Bertil) jobbade på med övervåningen.

Vi har funnit ännu ett golv som vi nog ska försöka hålla kvar, ser ni!

Den där stunden var ljuvlig också. Med en liten trio av familjen.

Jag tycker så mycket om när alla är tillsammans, men ibland kan det bli så charmigt med någon liten konstellation av hela truppen, också. Jag och M hade precis ätit lunch, bara han och jag tillsammans. Sen vaknade liten prins efter timmar i vagnen. Amme-mys, kaffesörplande och chokladätande tog vid.

Innan vi tog gå-bort-och-tack-för-att-ni-finns-gåvan och farsdagspresenten med vattenfärgsmålade paketpapperet, och drog iväg för att fira älskad PappaMorfar. Mitt barndomshem. Och i bild, tre darlingar som huggigt in på mormors ljuvliga middag!

På toppen av veckan, en skogstur.

Prata livet, allvar och bubbla av skratt tillsammans med Storan, hon jag tycker så mycket om. Så himla härligt att jag var tvungen att slänga mig raklång på skogsbacken.

Den här veckan startar med friskförklarad mammakropp och ett efterlängtat träningspass. Förresten började den för mig med typ livets längsta sovmorgon. M lät mig sova. Hur kärleksfint? 09.20!!!! vaknade jag. Halva dagen putsveck. Men jädrans så många timmar jag har på sömnkontot nu. Och det tror jag är bra.

Vi har tillsammansmåndag med andra ord. Fast just nu är det bara jag och dom två minsta kidsen hemma. Stora pojkarna susade iväg till stan för Pappa-Sixten-tur, peppen var stor. Minstingarna sover nu och jag passar på att kika in här.

Hör just nu tystnaden, andetagen från snusande Juniflicka i sovrummet, tvättmaskinen som jobbar på, sköna musiken. Ljusen är tända, lilla kontoret på köksbordet uppställt och varma kaffet upphällt (kommer garanterat hinna kallna.. jag är hopplös och lyckas typ aldrig, hur goda än förutsättningarna är, att dricka varmt kaffe. Har ju liksom lärt mig att tycka kallt kaffe är gott också, så det går himla bra i alla fall!).

Den här veckan ser jag fram emot med pirr i magen. Såå tråkigt att tävlingen (om Årets Babyblogg 2018) pausades efter att sidan blivit för trött.. men den ska komma igen alldeles snart, jag säger till då, så får ni alltså meer än gärna rösta på OSS. För ja, ingen lillafrunsdagbok utan er läsare, vi gör den tillsammans. Vi låg topp 5 innan tävlingen pausades, vilket ju är toppen! Första fem bloggarna går till final, ju. Spännande!) Psst! Nu är tävlingen nollställd och igång igen!!

Förutom massa mys här hemma. Novemberdagar, ju. Där den ena fylls av nipprighet, pyssel-iver och energi. Medan nästa kan vara så grusig och med tröttmössa på hela dagen lång. Så får det vara. Utöver det väntar bland annat bvc-besök för Bertil och event i Örnsköldsvik tillsammans med andra inspiratörer från länet. Livets konstraster! Och jag älskar alltsammans.

Tänker att bloggen ska bjuda på bland annat ett så himmelens gott middagsrecept, ett nytt träningspass och lite annat smått och gott, förstås!

Hoppas att ni får en god start på veckan så hörs vi snart igen!

Lillafrun