Renoveringsåret 2019 är invigt och en Renoveringsrunda ges till er!

Årets allra första dagar. Och vi fyller dom med Jullov. Helt och hållet underbart. Och så rivstartar vi Renoveringsåret 2019! Ser ni gulligaste Minstingarbetsledaren?

-Nu är det äääntligen dags, attans alltså vad vi längtat! -Övervåningen, med full fart!

Dagen efter att vi skrivit på Viktiga Köpepapper för gården sommaren 2015, grävdes plintar ner för nya verandan. Följt av infartsgrävande. Ivern var stor från start, men hela tiden har vi haft ett göra-saker-i-rätt-och-smart-ordning-tänk… fastän man helst vill riva ett tak här, fixa ett rum där och så vidare, så har vi försökt göra förnuftigt på alla tänkbara sätt.

Vårt första år som Drömgårdsägare, boade vi in oss, försökte skrapa ihop nya kronor till dom då tomma fickorna samt rita på hur vi ville att huset skulle återskapas. Det gjordes också en del ”småfix” inomhus. Som (Sovrummets lilla förvandling, kika HÄR!) och vissa saker i köket som ni ser HÄR till exempel.

När Liten blivit Storebror, sommaren 2016, började vi med större åtaganden (HÄR ser ni första riktigt stora förvandlingen).

Därefter har ju vårt renoveringsfokus sedan hösten 2016 till hösten 2018, varit på att måla fönster, byta fönster och sedan brädfodra om husets alla sidor.. och här på nedervåningen har M också snyggat till på insidorna av fönsterna. Alltsammans, något vi egentligen hade planerat att det skulle ta fyra år sammanlagt, med en fasadsida per sommar då huset är så stort…. men, vi ”råkade” lägga ribban högt förra sommaren och ångrar oss inte nu när allt är klart, om än vi vet att det var slitigt också (omvandlingen av husets utsida för er som är nya här inne, finns HÄR).

Nu ääär ju äntligen hela huset tätt och fräscht på utsidan och vi kan nu ääntligen börja göra större grejer.. här inne! Hurra!

Såhär såg det ju ut när vi flyttade hit… 6 meter i takhöjd när man stegat upp för trappan. 

Hela övervåningen var/är en kallvind.. förutom det där rummet som ni ser ovan.. som det nog bott antingen en piga/dräng i.. Annars, bara timmer, timmer, timmer

Små ”kafferaster” har det ju jobbats på där uppe, sådär längtande. Taket i ”Pig/Dräng-rummet” , ni såg ovan, tömde vi på spån och rev.Nya fönster har som sagt hamnat på plats och mannen och Svärfar har reglat för nya tak, i varje rum. Väggen som delade ”korridoren”/hallen, har rivits.. och ljus släpps in från alla tänkbara håll..

En pilatesboll för den som känner sig manad? hehe..

Här ser ni ”korridoren” från andra hållet.

Coola Farmor sa i förrgår ”bring them on” och menade att hon var beredd på två busråttor (Storasyskonen) några timmar både i förrgår och igår, för att jag och M skulle få jobba tillsammans. Vårt allra vanligaste är ju att M husjobbar och jag hänger med småttingarna. Men det äär så roligt när vi kan jobba tillsammans också. Minsting tittade på en liten stund, men fick sedan krypa ner i sköna voksipåsen ute på bron och marathonsova.

Vi inledde Första Arbetspasset 2019…

En vindslucka skulle åbäka sig upp för att vi ska kunna ta oss till den tredje våningen (högt hus, ja).

Inställningen var INTE densamma hos de båda makarna L. Men okej, sa jag åt den där skäggiges förslag.

Ångrade mig. Där jag stod och höll i den där tunga vindsluckan nerifrån, medan M apade sig upp på takreglarna och sedan drog upp den till sig…

Min syn nerifrån golvet då?

Den där.

Och det går en il genom hela min kropp när jag tittar på bilden. Jag var tvungen att förevigade stunden. För jag trodde att han skulle dö. På riktigt. Såå idiotiskt farligt. 

Det hela slutade i tårar och panik och en vindslucka ej på plats. Okej, på plats på rätt våning men inte mer än så. Mycket ”bra” start på Renoveringsåret 2019, ja.

Vi stegade in i blivande barnrummen istället,..och satte ångbroms i taken, på så vis är nu dom rummen redo för innertak.

”Klart!”. 

Efter några timmars arbetande vaknade Prinskorven igen och vi avslutade arbetspasset. …och tjavade till Svärisarna. Pussade efterlängtade ungar, sörplade kaffe och åt Svärmors galet tunna och goda pepparkakor. Det är såhär vi jobbar, med livet som styr oss. Det känns bäst för oss. Ibland har vi superfokuserade dagar, där målet är många arbetstimmar och att få gjort maximalt… men vi har ingen stress att få huset ”färdigt” (kommer man någonsin bli färdig?). Barnen är våra arbetsledare och alltid med på sina hörn, precis som vi vill ha det. Team Drömgården, liksom.

Igår tog vi oss ann det där ”Pig/Drängrummet” igen. Vårt blivande Sovrum. Där är reglat och kortlat i taket och upp åkte duken. 

Och så ääntligen gjorde jag vad jag tänkt i en smärre evighet; försöka rengöra det där vackra plankgolvet som redan finns där och som vi gärna skulle ha kvar, om det går. Följt av mitt bästa, att byggstäda och göra det så tjusigt det går.

Vi får se när det har torkat…

Ännu ett rum redo för innertak.

När innertaken är på plats, ska el dras och sedan följer något vi bara fantiserat om och som jag fortfarande bara tror är hittepå…. att vi ska dundra med den där gossiga cellulosaisoleringen och få våningen varm. Förstår ni? ”Frysen” som fyraåringen kallar övervåningen. Den, ska bli varm!? Och snart. Ja inom en inte allt för lång framtid. Så kan man vaara där en vinterdag, uuutan att kallröken bolmar ur munnen?

Idag anlände 90 kvadrat innertak till Drömgården! Evigt tacksamma för guldhjälp från både Svärfar och två Svågrar. Wow, alltså. Peppen är enorm nu!

Det är en efterlängtad renoveringstid vi har framför oss nu! Hänger ni på?

Förresten! God fredag till er! Jag sitter här och knapprar på bokstäverna, sörplar kaffe och njuter nystädat julehem… jo,jo..älskade julen får vara kvar lite till. Så mysigt så!

Lillafrun

Ett stycke ommöblerad Sal i adventsskrud!

(Inlägget innehåller reklamlänkar)

Välkommen in i vår ommöblerade Sal i adventsskrud och decemberljus!

Det här rummet har senaste tiden gått från; äääh, där vill man knappt vara. Så rörig arbetshörna. Så uttröttande att se isoleringen spreta kring fönsterna efter sommarens insättningar. Och så vidare. Därifrån, till att nu har rummet som ett favorum. Nej, det är inte klart på något sätt. Men det är så klart som det kan vara klart, just nu.

Taket ska höjas. Men vi kan inte riva detta lägre tak, förrän vi tömt spånet i golven på ovanvåningen, är ni med? Så, i vanlig ordning. Var sak har sin tid. En sak i taget. Och nu njuter vi av det här rummet på det här sättet. Älskade Salen. Så tjusig, tycker jag.

Nu finns precis ingenting nytt i salen. Jag är en sån som gärna skyltar om med hjälp utav att ta ”något nytt” ur linneskåpet bara.

Den där adventsljusstaken i fönstret har jag lånat av mor. På obestämd tid, tänker jag… såg däremot att ny variant finns HÄR hos Jotex.Loppad, röd virkad duk. En julestjärna. Så ombonat och härligt, tycker jag. Mysiga flera år gamla ljuslyktor i guld.

HÄR kan ni fynda andra favoritljuslyktor, till 60 % rabatt dessutom. Mina bästa året-runt-lyktor.

Fast det absoluut vackraste jag vet att tända ljus i, är min loppade kammarljusstake, som om du inte hittar en loppad, kan kika på den HÄR och dreggla lagom… jag önskar mig en sån, av tomten.

Ni vet, tidigare hade vi möbleringen så annorlunda. Finns en bild HÄR, vetja. Ganska precis tvärtemot för hur det ser ut nu. Men nu med nya fönster tänkte vi; ”Fokus på myyset. Finsoffa. Uuut med den där ratiga skrivbordshörnan (som av nååågon anledning sällan fastnat på bild) som ändå ingen av oss jobbade vid;

Där gör sig skåpet och fotöljen mycket bättre. Röda och gröna kudden i soffan och fotöljen är gamla favvisar.

HÄRHÄR, HÄR och är tips på tre andra tjusiga kuddfodral.

Och teveapparaten. Den fick visst också ge vika. Den fungerade ändå inte.

Barnen lyfter inte ens på ögonbrynen för hur deras föräldrar håller på, hehe. ”Haar ni ingen tv!?” frågar någon älskad som hälsar på. ”näääe, den är borta!”, svarar Minimannen som om det vore det minst konstiga och mest självklara. Pippi Långstrump, Bolibompa och så vidare, finns i alla fall att tillgå på ”Pappas stordator”, så ingen nöd.

Rummet är ljuvligt med dom tre stora fönstren. Mannen har gjort smygar så helheten är lugnare. Foder, det festar vi till det med den dagen den nya tapeten är på plats, tror vi… peppen att jobba på övervåningen är så stor, att vi lägger minimalt med tid på nedervåningen och jobbar för nya rum på övervåningen istället..

Röda filten i soffan är så mysig. HÄR finns en ganska prick likadan!

Men redan nu. Ett himla mycket vackrare rum. Utan tv. Och utan sladdigt skrivbordshak. Med nya fönster. Ny möblering. Jag älskar att tända ljus där inne när det skymmer. Antingen myser vi ner oss hela familjen i finsoffan. Ser julkalendern eller barnen-vald-film.

Eller som just precis nu, när jag har ohyggligt lyxig bloggmamma-tid.. här;

Ordnade mig ett litet hemmakontor här, för lite bloggfix, mailsvarande och så vidare. Storebror leker med småvännerna, Juni har susat iväg på eget äventyr (åh, lilla hjärtat, vara ifrån mamma på detta viiset!). Och Lillebroren snusar i vagnen där ute. Jag springer lite runt min egen svans, med andra ord…!

Tänkte också passa på att klicka hem julklapp till mannen. En världsviktig sådan. För att inte avslöja för honom när han kikar in här, så kan ni kika HÄR… gör gärna samma sak ni med till någon älskad… det här är liksom viktigt på riktigt!

En dag, ska ett rum på övervåningen få vara mitt och mannens arbetsrum. Eller en del, av ett stort rum där uppe. Det rummet längtar jag så himmelens mycket efter. Det rummet, också.

Men tills dess slår jag mig gärna ner här… inte alls så tokigt. Med tända ljus i kring och en vacker kakelugn som kavaljer.

 

Hoppas att ni har en härlig onsdag! Nu ska jag äta lunch med mig själv (kära nån, så konstigt) och sen ska jag och Minsting ha promenaddate ute i sooolen. Håhå, så härligt!

En kik i Salen, alltså. Så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

 

Fönsterbyte- och Brädfodringsresan, Del 2! År 2017/2018. (Före- och Efterbilder).

Med stor passion och kärlek, en jädra massa vilja och tjurighet. Alltid Tillsammans. Som det dreamteam vi är. Faktiskt. Så, bygger vi vårt bo tillsammans.

Bilden ovan, är från (när vi hyrde-) julen 2014.. som det såg ut alltså, när vi sedan köpte gården fram på försommaren 2015.

Hösten 2016 kom det där drömlasset med nya fönster, ni vet..

Hösten 2017 såg ”plötsligt” huset ut sådär.

Hösten 2017 stannade vi såhär.

Två sidor av fyra var gjorda. Den allra fulaste sidan, gaveln ni ser, skulle bli tjusig härnäst..men först en massa fönstermålning igen, under hösten och vintern. Våren 2018..

.. skulle resten av fönsterna bytas.

Familjeföretaget!

..Mannen och Minimannen på ställningen, minstingarna sovandes i vagnen och så jag någonstans där i mitt, med försöket att göra så gott jag kunde med det jag kunde.

Några likt guld värda tillfällen var Svärfar här och hjälpte till när han hade möjligheten.

M gjorde flera fönsterbyten själv och spikade tusentals med spik, men som det gick som hejsan när ännu ett par starka armar och snickarhänder i form av svärfars, var på plats. Svärmor pysslade också om småttingar såna där guldtillfällen. Så himla, himla tacksamt.…så att även mamman kunde vara med i husjobbet… mellan amningarna.

M tillverkade likt förra sommaren, ännu ett gäng med olika snickerier.

Krön och foder till fönster och dörrar. Midja. Offerbrädor (brädan som sitter aaallra längst ner på huset, den ljus grå ser ni?). Knutbrädor. Så vackert alltsammans.

Så imponerad av honom.

Vackraste Snickarpappan.

Min älskade pappa grundmålade alla brädfodring åt oss i år..

..det som han och jag delade på förra året men som jag, som gravid med Bertil, inte fick göra. Förstår ni, vilken lycka för oss med den hjälpen! Och sen, mitt i sommaren, kom pappa och mamma till gården när det blev slutmålningsdags..och hjälpte oss på olika vis. Så tacksamt.

Och när första, största väggen var gjord.. var M som ostoppbar. Han ville bli klar. Med hela alltet, vilket var vårt drömmål….

-Jag kände likadant, men var också lite, lite brädfodringsfransig i mina kanter…trött…less… mycket att balansera med det nya livet; trebarnslivet. Men det gick ju bra..

Så vi sa; ”äh, vi kör!”.

Vägg tre av fyra klar!

Huset är nästan tio meter högt..Vägg fyra på väg mot förvandling…

Vi byggnadsvårdar allt vi förmår. Linoljefärgen doftar gott..

Alltsammans, gick så himla bra.. hela sommaren. Men det blev slitigt i slutet av sommaren, början av hösten och allra sista bitarna, har känts som sirap…Men alltså;

 VI ÄR KLAAARA! Tjohoo!

-Vilken pärs, haha! Så himla världslig grej. Att byta fönster och brädfodra om ett hus. Men alltså.

…Bara att såga fram alla ny(gamla) hål för fönsterinsättningarna. Sätta in varje fönster. Dra ut varendaste liten gammal spik från väggen. Riva bort all gammal brädfodring. Sätta ny isolering där det behövdes. Sätta ny vindduk och luft(spik)läkt att kunna spika fast den nya brädfodringen i. Spika, spika, spika alla underbrädor. Tillverka alla nya snickerier. Bara grejen att göra ett snyggt halvrunt foder.. ej någon självklarhet. Tvätta taksprång. Tillverka ”ångestbräda” som jag säger. Den där som är allra högst upp ser ni.. den vi valt att måla ljust grå? Uuuh, det är så högt dit upp att jag ja, får ångest- är så rädd om min klättrande filbunke till make. Tänk jobbet med varendaste mätning, vinkelkapning av varje underbräda och varje ribb. Alla upp- och nerklättringar för ställningen. Allt tålamod. Alla foder och krön ska på plats. Midjan likaså. Plåtar. För att till sist spika fast dom smala, ribben, lockläkten, på toppen av allt. Följt av alla penseldrag. För att till sist, bli klara… 

Före.

Efter.

Den här tiden i livet kommer vi för alltid att minnas. Det är en dröm att kunna förvandla gamla gården till hur den förtjänar att ståta och glänsa. Han, jag och våra tre småsnickare.

Tänker därmed ej låtsas som om det inte stundvis är skitjobbigt. Alltså, hur världsligt som helst att bygga och renovera, men ohlala, man kan bli trött och slut för det. Det kan i alla fall jag räcka upp handen på…. som ju inte spikat en endaste spik. Ok, bara för kul skull spikade jag någon spik i sommar. Men annars, är ju jag bara en Snickarfru… som ”BARA” sköter markservicen. Hahah… det är semester att spika, många gånger, sådetså!

Vi har fått guldtillfällen av hjälp på olika vis från älskad familj. Och det har varit så tacksamt att det är obeskrivligt. Men jag tänker inte ta ifrån oss. Särskilt M. Vad han gjort. Helt själv. Timme ut och timme in. En skäggig, älskad man. Som är så cool och trygg och bara kan saker. Ett teamwork utan dess like, oss emellan.

Sommaren var fantastisk. Vi levde livet, badade, njöt av havet och framförallt familjelivet med ännu en ny liten medlem. Och varvade det med jobb med huset. Det gick. Vi visste inte om det skulle göra det. Men det gjorde det. Puh. Så skönt! Huset är tätt och mår gott nu med sina nya kläder och vackerfönster.

Och tänk till våren…. när INTE ställningen ska upp igen…. milda makter. Så skönt.

Och hörreni! Tack för all eran pepp. Den är ju ovärderlig!

Lillafrun