Vad som gett hemmet dess rätta känsla!

(Inlägget innehåller reklam för Allmogesnickerier och iCell, leverantörer vi valt med hjärtat för renoveringen av vårt hem).

Nu pratar vi lite hus och hem, tycker jag!

Där ser ni en glimt av vår Sal som den ser ut just nu. Lite ”lagom” hajtjaparall, javisst. Men ändå på väg mot sitt rätta jag. Taket är minst 10 centimeter lägre här inne än i andra rummen, så tanken är, när det nu blir dags, att höja det… det är med den tanken vi satt fönsterna, som nu liksom går precis ända upp i taket.

Och alltså… vi aanade men kunde ju för allt i världen inte veta. Hur vackert sken och härlig känsla det skulle bli med ”bara” dessa nyinsatta fönster!

Vi har fått titta på ett par bilder av söta damen vi köpte gården utav, när vi höll på som mest och bestämde hur fönstren skulle sitta och så. Men vi har bara haft bild på framsidan, entrédelen och gaveln mot lagårn. Så roligt då, att nu när vi satt fönstren som vi gjort runtom i hela huset, så märker vi att vi satt dom som det en gång varit för längesedan. Så fint, ju. Precis vår tanke. Att återskapa, med snälla medel för detta gamla timmerhus. Allt med vår prägel, förstås.

Genom spröjsen sirlar ljuset så härligt! Alla våra fönster och dörrar kommer från Allmoge-Snickerier 

Jag glömmer att vi har öppet till isoleringen runtom. Den där isoleringen är ju ingen fara att ha framme, barnen kan gå och gosa med den om dom så vill och den kommer inte klia ett jota oavsett. Gjord av gamla tidningspapper. Så bra det bara kan bli. Läs mer om iCell HÄR om ni är intresserade av denna toppklassiga cellulosaisolering, som finns i både skivor (som ni ser på bilderna här) och i lösull. Det sistnämnda kommer vi att, utöver skivorna, använda oss av på övervåningen sedan, när vi framöver ska göra det varmt och gott där.

För er nya som trillat in här så har vi alltså bytt fönster i hela huset. Där det en gång suttit spröjsade vackerfönster, men sedan bytts till perspektivfönster…

… fast nu är ordningen återställd igen! 

Som smycken för hela husets in- och utsida!

Några Salsglimtar!

Lillafrun

 

När den världsliga önskningen slog in!

 

Så är det måndag igen. Hej på er!

Jag har precis stått utanför mitt eget hus och fönsterspanat, samtidigt som jag vaggade dom två minsta småttingarna till söms. Det är blyertsgrått och regnet småduggar, men vi har haft uteförmiddag i alla fall, alla barnen och morsan. Gungat och spelat fotboll, cyklat, klättrat på stockarna från fällda träden och lekt i lekstugan. Det var trötta minstingar som bäddades ner nyss. Storebror är näästan sömntrött han med och myser framför barnprogram. Själv passar jag på att sörpla varmt kaffe och kika in här! Vi brukar ju ha tillsammansmåndag, ni vet. Men idag är Brandispappan iväg på brandövning prick hela dagen. Så duktig. Men jag längtar efter honom. <3

Ok. Veckan som var!

Den, på ett sätt mycket världsliga önskningen, om brittsommardagar, slog in! .. och målarpenslarna har gått varma!

Titta. Jag tappar andan lite. Så gullig papps.

Och se så lycklig han är, för vår skull. Där hade han preciiis målat det sista penseldraget med vit färg av det allra sista lagret. Pappa och M hjälptes åt i onsdags och blev klara med det vita då. Vilka lyckans ostar vi är med våra päron, jag och M. Allra mest för all kärlek vi får och lyxen över att få se barnen tillsammans med sina mor- och farföräldrar.

Jag var inne i hemmet och skötte om barn och systrar och hon som håller min Minsting i famnen här ovan; min Mamma. Visst äär det vackert med händer? En liten livsoerfaren, bekymmersfri, mjuk liten hand. Ovanpå en hand som levt många år, har hjärtat fyllt av livet och är den finaste Mormorn på jorden.

Var var vi?

-Vi bromsade in för helg. Vandrade ljuvlig morgonpromenad med syster- och Torehunden-sällskap. Det pärlades armband och byggdes pussel i massor. Sömnkontot tankades. Och söndagen igår, med värmen, tystnaden uppe på fjället och skogsluft i massor. Det gjorde gott för oss alla. Och mellan allt energitankande har jag och M gett järnet med det sista målandet.

Igår. När mörkret lagt sig och M kom in med pannlampan lysandes efter att ha dragit sista penseldraget, barnen ätit egen middag för längesedan och jag lagat sådär riktig farmorsaktig söndagmiddag, med stek som gottat sig i ugnen läänge och sås som smakade mammalagad och så.

Då firade vi.

Åt gott. High-fivade. Och skålade för oss.

Det är knappt så vi kan ta orden i våra munnar, men ”vi är klara med brädfodringen”. Alltså. ”Vi är inte klara förrän vi är klara”, säger vi. Inte förrän byggställningen är nere och stuprören tillbaka på sina platser och så… men ja, kära hjärtanes vilken lättnad. Det är ju så vansinnigt världsligt, husrenovering liksom.. spelar ju roland i stora livet. Det glömmer vi aldrig. Men, ja.. ni förstår ändå kanske. Det är många timmars hårt arbete bakom allt. Huset är tätt och vi hann innan vintern. Puh så skönt! Lovar att återkomma med färdiga efterbilder snart. Dom längtar vi till här hemma.

Vi hörs snart igen!

vi ska fortsätta Världens Tröttaste Måndag här. Tänkte tanka mig med en promenad lite senare. Hoppas att ni har en god veckostart! – glöm inte att tanka med frisk luft och rörelse, i alla fall några gånger i veckan.  Allt räknas. Och minsta lilla gör gott för kropp och knopp. Nu börjar höstmörkret göra sig påmint…!

Lillafrun

Lyckliga födelsedagsstunder och bilder på älskad Drömgård!

Vilken födelsedag det blev.

Födelsedagsmorgonen, förstås. Ja, för det första.. allt som man sätter ”födelsedags-” framför, blir hur festligt som helst. Så jag har födelsedagsgympat tillsammans med min lilla flicka. Och födelsedagstvättat (haha!), men bara lite.. skulle ju ge mig själv så ledigt som möjligt idag.

Och blivit såå gratulerad att det inte är klokt. Från älskade Storfamiljen med skönsång i luren, söta meddelanden och kort i postlådan. Och från vännerna. Och er här inne i min lilla bubbla, ni har ju liksom också blivit som mina vänner… och ibland, när jag leker med tanken ”tänk om jag skulle sluta att blogga”… så känns det smått otänkbart. Men man vet ju aldrig förstås. Det som är allra roligast är att ni är så bjussiga och ”pratar tillbaka” till mig. Det ger mig sån glädje.

Älskade såå, den där Födelsedagsturen ute på stubbåkern. Från vilken ni strösslas med bilder nu.Solen och vinden mot kinden. Sovande barnen. Och kameran kring halsen. Underbart, tycker jag. Dagen har haft en så ompysslande känsla. Själagod.

När vi kom hem till gården igen, passade jag på att knipsa några bilder på gården och huset.

Det är Höstig och så vacker skrud på alltsammans!

Tänkte knåpa ihop ett litet inlägg med före- och efterbilder snart. Det är så peppigt med såna.

Vi är så himla nära vårt absoluta drömmål (att hinna precis lika mycket som förra året.. det vill säga hälften, så att vi därmed blir heelt klara med hela rasket innan vintern kommer).

Tredje Väggen!

Vi står varje dag och glor väderprognosen och kanske, kanske levereras några ”brittsommardagar” till veckan då vi tycker att kära linoljefärgen har det varmt och torrt nog. Och vi därmed kan sista varvet, på Den Fjärde väggen!

Men en skymt av färdigt hus ser ni här i alla fall;

.. en liten offerbräda ska till där bara (ni vet brädan allra längst ner). Och lite sladdskrufs som ska snyggas ihop. Men aaalltså, så otroligt vilken skillnad det blev med nya fönster och brädfodring..Så noggrant, idogt vackerarbete bakom detta, så det går ej att beskriva nästan. Täänk er sedan ett rött lertegeltak på det där.. oohlala!

En annan stund som förgyllde dagen?

..Det där Födelsedagsmellisfikat tillsammans med Minimannen, när småsyskonen sov. Prinsesstårta ute på verandan, i ljuvligt Födelsedagsväder.

Stilig Födelsedagskissemiss, va! (som firade mig med kräka på hallmattan…hah!)

…Äta Födelsedagsmiddag ej lagad av mig själv utan av den där älskade skäggige. Och till kvällen följa med lilla vännen S på sin allra första egna kvällsaktivitet.. efterlängtad prova-på-dans-kväll. Avsluta dagen, med sovande barn och bara jag och M-tid.

Så många lyckliga små stunder att stoppa i min hjärteask.

Tack, tack, tack för alla gratulationer fina ni! <3

Lillafrun