Tid. Singlande löv. Och höstpyssel!

15102016-img_8638 15102016-img_8643 15102016-img_8639

Så himla fint med helg, alltså.

Igår tog jag barnen i syskonvagnen och drog iväg till skogen. Lillan somnade gott (precis som hon så gjorde, hängande framåt i babybjörnen medan jag lagade lunch.. den där ungen alltså. En cool liten flicka. <3)  och jag och Minimannen hade mysig Mamma-Liten-tid. Dyrbart. Både för han och mig.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Plockade lite mossa till vårt halmhjärta vi köpte på blomsteraffären häromdagen. Prasslade i löven och sen gick vi hemåt. Ett litet äventyr, men ändå så stort. Ni vet.

Sen dukade vi upp där hemma på gårdshustrappen;

15102016-img_8648

Och sen började pysslet, på riktigt. Efter en stund, av både gott samarbete och precis tvärtom (någon sprang då och jagade katt och drog i svans istället för att pyssla..).. så hade vi vår krans.

15102016-img_8650

Jag knåpade ihop en spetsrosett och tråcklade på också..


15102016-img_8657

… men kunde liksom inte bestämma om jag tyckte det blev bäst med, eller utan..15102016-img_8661

15102016-img_8665

I alla fall; vansinnigt lätt och mysigt höstpyssel. Nu får hjärtekransen hänga där till vintern och det är dags för julekrans.

15102016-img_8654

I övrigt har den här helgen innehållit allt möjligt;

I fredags njöt vi av att bara få vara hela familjen tillsammans igen. Jag njöt också av precis motsatsen; att få dra ut på löptur, alldeles själv. Igår jobbade M med olika saker här på gården medan jag hade riktigt klassisk mammadag; när man byter, syter, bär, matar, byter ännu en blöja, myser, klär på, försöker tala hut med någon Minimänniska som på snart-treårs-vis ger en gråa hår, leker, lagar mat, dukar på, dukar av, diskar, sover ner.. och till sist, innan vi drog till Mäjadalen för mysig kväll, så hade vi en sån där stund som jag lite på skämt fantiserat om. När bäbisen sitter storögdt i babysittern, större ungen leker på golvet och mamman tränar mitt i det där. Mitt i en planka hjälper hon också större barnet att sätta ihop nån lastbilsleksak. Och på slutet av passet hängde bäbisen med fram på magen under hantellyften. Älskart!

Och idag är det söndag. Höst. Så det förslår, faktiskt. Det är blyertsgrått, regnet hänger i luften, det blåser och löven singlar från träden. Någon sover ute i vagnen, en annan knådar deg och gör degtraktorer på livet. En tredje assisterar med vad som kan behövas, samtidigt som hon sörplar kaffe. Den fjärde gör precis likt som den tredje, och sitter också och mumlar nån smart plan inför fönsterfix. Och den femte i familjen, ligger utslagen på kökssoffan och kurrar gott.

Tid, tillsammans. Singlande löv. Höstpyssel. Och massa annat. Det är vår hel, det. Bästa sorten, om ni frågar mig.

Ha en skön söndag, alla ni!

-Gör en hjärtekrans, vettja! 

Lillafrun

En höstvacker oktobermåndag i bilder.

03102016-img_7388 Vi vaknade till frost i morse.

Så himla vackert. Och friskt. Och fasligt mysigt att inte ha bråttom precis nånstans, nån av oss. Vi åt frukost i lugn och ro, hela familjen. Inne, i värmen. Bland tända ljusen.

Sen såg det ut såhär;

03102016-img_7398-2Den småförkylde Minimannen slog sig ner i vad han kallar för hans fotölj. Är man krasslig kan det vara himla mysigt och lagomjobbigt sånt där; bli serverad mandariner i hjärteskål, se på favoritprogram och bara ta det lugnt. Åh som jag älskar att pyssla om honom. Du älskar mig. Du är min prinsessa,  säger han till mig.

Alltså..

Och medan Lillan sov och Minimannen spanade Katten i Hatten eller vad det nu var,  satt päronen som två nördar;
03102016-img_7374Pysslade med viktigheter. Eller, den ene (mannen) med viktigare saker än den andre (jag, alltså). Det såg bara så himla roligt ut, varsin dator och varsin kaffekopp.

Sen drog jag och Lillan ut på motionsrunda. Höstpremiär för det här;
03102016-img_7408 Ullstrumpor!

Frisk luft i lungorna och kilometrar i benen. En handling på hemväg och sen hemåt. För att möta upp min hjälpande hand…03102016-img_7413 Älsklingspojken som älskar att vara med morsan i köket. Idag bakade vi limpor! 03102016-img_7415HÄR finns receptet om du vill baka samma lika. 

Medan båda barnen sov efter lunchen, passade jag på att öppna paketet jag skickat efter. Fullt av fina pyttekläder. Här är en del;

03102016-img_7423 Alltså jag smäller av. 03102016-img_7430

Vi åt middag, pärlade pärlplattor, snusade bäbis och vips var det kväll.
03102016-img_7448Nu har jag precis sjunkit ner i Finsoffan. Nattade lilla frågvise underbaringen tidigare ikväll. Han som är två och ett halvt år och så mycket människa i liten kropp och så upp över öronen älskad att det inte är klokt. Klev sedan upp och gjorde sista rycket för dagen… lite tvättvikning. För imorn tänker jag låtsas att tvättkorgen är helt tom. Så det så! 03102016-img_7455

Doftljuset jag fick i present igår, doftar såå gott!

Och plötsligt- Tjugofemte året här i livet. Snart pasé. Det har varit ett fint år. Jag känner mig så tacksam. Vårat första år som Gårdsägare till vår alldeles egna Drömgård. Första musikfrökenåret. Litens första förskoleår. Mycket nytt. Och mestadels var jag preggo. Det är vad jag tänker på mest när jag tänker tillbaka på mitt tjugofemte år. Liten skulle bli Storebror.

Ännu en så fantastisk graviditet. All väntan, längtan. Som avslutades med den där förlossningen som var helt magisk. Snabb, men med sån kontroll mitt i allt. Och ut kom den underbaraste lilla flickan. Våran Lillan. Pusselbiten som gjorde vår familj komplett. Minimannen blev Storebror och jag och mannen, föräldrar till ännu en stjärna. Så stort.

Jag bara älskar att vara mamma till mina två. Och att få dela dessa två, med han jag beundrar så ord inte finns. Det, är en ynnest och något jag är tacksam för, precis varje dag.
Jag ber och önskar många, många år till, tillsammans med dom där tre. Det finns liksom inget bättre.

Godnatt!

Lillafrun

Där singularis passar typiskt dåligt….

Vi klarade det ju! 

-Tjoho! 

Efter förskolehämtning igår, tog vi vagnen vidare på vår favoritrunda. Svängde förbi Farfar på jobbet och sådär. Och som om dagen inte var nog bra då, för en tvååring med så många favoriter i livet. Ja, då drog vi till Mäjadalen också. Slog ihop våra paltar som vi fått av Moster M dagen innan, med dom som Storan fått. Och så stekte vi palt och åt oss sådär storkmätta. Innan jag och barnen åkte hemåt och bäddade ner oss alla tre i storsängen.

Jojo, här har det sovits från klockan 20.15 till tuppmorgonen. Självklart har jag ammat nån gång där emellan, jag lovar!

Meeen.. så, hiiimla, skönt. 

Sömn.

Jag är ju nog känslosvallande när jag är pigg, liksom. Är jag då trött. Så blir jag som en skrothög alltså. Vill typ bara gråta. Eller vill och vill… 

Och jag tror att, bara jag nu sett att vi ju faktiskt klarar det här. Morsan och dom där två gullekidsen.Vara, bo,fixa, lämna, hämta, åka och sova. Ja, ni vet. Den lättnaden gör att känns det tusen gånger bättre, än igår när det bara kändes obra. Kanske har den här starten varit något som legat lite under ytan och något jag, smått undermedvetet, bävat inför.

Ja, sen har nog mannen rätt.

Som vanligt.

När han säger; ..älskling.. kanske det är nån hormon eller så, som spökar också?”. 

Hah, då skrattar jag ihjäl mig. Han har såklart jätterätt. Men det roliga är ju ändå att han pratar om hormoner i singular. Alltså, här snackar vi bomben och inget himla singularis.

08092016-img_6188

Näpp, nu ska jag sörpla mitt kaffe efter att ha varit iväg med det där gänget på Förskolan.

08092016-img_6189

”Jag tänkte också börja föris, ba så ni vet! /Juni…” 

08092016-img_619008092016-img_619308092016-img_6191

 Såå varm i hjärtat efter ännu en så bra lämning. Nu kanske jag kan börja slappna av på den fronten igen också. Minimannen skulle pärla pärlplatta till sin mamma nu, sa han. Hur gulligt? Jag svimmade nästan, såklart.

Strax ska jag och min vansinniga träningsvärk köra ett tvätt- och städare här, medan lilla Juniflickan sover. Och jag hoppas bli klar ganska fort så jag typ bara kan gå ut och sätta mig på bron sen och njuta av det underbara höstvädret.

Allt är precis som vanligt här på Drömgården, med andra ord. Med den här känslomänniskan. Som, nu som nybliven tvåbarnsmamma, är ännu, ännu lite ”värre”.

Ni får ta mig för den jag är, helt enkelt. OK? 

Ha en god torsdag! 

Lillafrun