Att tacka Påsken för den här gången!

Vi komma, vi komma från Blåkulla idag!, sjöng han. Medan Lillasyster var mer än nöjd över att bara vara bredvid. 

Först alla vansinnigt trevliga bestyr och allt pyssel innan. Följt av Påskhelgen.

Ett litet strössel av dagar, den ena gemytliga efter den andra.

Påskande av två dögulliga Påskgubbar. Familjetid. För både oss i Storlilla Familjen och med Storfamiljen. Tillsammansfrukostar här hemma vid vårt gamla, gamla köksbord. Kyrkan. Påskfika. Massssssor av god mat. Påsktårta. Otaligt många utetimmar i det där vädret precis alla nog varit helt begeistrade över här i kring. Obeskrivligt. All denna snö som gnistrat av klara, värmande solen. Svettiga träningspass och promenerande.

Äggjakten var en höjdare!

Påskägg till både stora och små. Storebror som bara precis nyss fått börja smaka ”sockergodis”.. och Lillan som, inte ens två år, fick sina första två riktiga chokladägg i sitt livs första påskägg. Man lurar inte en Juniflicka så lätt, förstår ni…. inte när man har en Storebror att kika på, liksom.

Festligt så det förslog alltsammans, som ni kan förstå! En påskig Preggomamma i typ (kära nån, så härligt, spännande och DÅLIG koll vi hinner ha den här gången…) sjunde månaden.

Vinterns första tur med skoter och den där pulkan bakom. Som ju Morbror S precis hann ge vår Miniman innan han själv flyttade upp till himlen, som Liten säger. När vi susade fram där genom skogen, så kände jag att Morbror S log från himlen.


Påskblommor. Till höger och vänster.

Och att varje, varje kväll släcka lamporna i vårt färgsprakande hem, krypa ner i Storsängen bland småttingar och skäggig och känna att ”imorn är ännu en påskdag tillsammans”Underbart.

Nu är ju Påsken slut för den här gången. I hjärteasken finns massor. Det känns nästan för ohyggligt lyxigt att vi dessutom ordnat en alldeles extralång långhelg och alltså har även dagen idag som Tillsammansdag. Håhå, så härligt! Vi har fasligt trevliga planer, faktiskt. Påsklovsdagen väntar!

Hoppas, hoppas ni haft en god Påsk!

 

Lillafrun

En Påskdag i Hjärteasken.. minus..

Det var bara M och jag. Liggunderlaget, solen, kaffekopparna och karamellerna. Och det-här-är-ju-bara-för-skönt-för-att-vara-sant-suckarna.

Ännu skönare hade det förstås varit om jag inte efter morgonen plötsligt fått vidrigt migränanfall och velat slita ansikte och huvud av mig under en drös timmar inomhus. Inte förvånad. Bara över hur segt jag reagerade.. som alltid tappar jag syn, känsel och sen kommer värken från avgrunden. Med ej förvånad menar jag, att jag i samma skede med S och J, hade en vecka med regnande av migränanfall. Så nu väntar jag mig nästan fler kommande dagarna men hoppas på att slippa. Såklart.

Svårt att låta bli att vara ute i detta väder. Efter lunch gick det då det ondaste var över. Och ja, mammalyxen var stor där.

Två darlingar. Som bara mer och mer blir så tighta att det inte är klokt. Två likisar till både hjärta, sinne och utsida.

Och det sötaste fånget gula tullisar. Från dom där två Bundisarna, S och Farfar, som varit iväg och jobbat tillsammans under dagen. Ni må tro att man svimmar en smula söthetsdöd, när S står och delar ut psalmböcker, säger välkommen till alla tanter samtidigt som han nickar sådär tok-artigt på huvudet medan alla gångar in i vår gulliga kyrka i byn. Påskdagsmiddag hos Svärisarna till kvällen, tillsammans med M´s Faster, Farbror och kusiner.

 

En påskdag att spara i Hjärteasken. Minus Mamma Migrän, förstås.

 

Nu ska här njutas allt vi kan av påskens sista dag för i år. Jag kikar mest in och vill önska er en god Annandag Påsk!

 

 

Lillafrun

 

 

 

Påskfirande!

Påskägg och liten present, från mig till honom. Ännu en glimt. Från den mysiga påskaftonsmorgonen.

Morgonen. Som ju började med att vi vaknade av ett sms, jag och mannen. Tillsammansplanerna beslöts bytas mot en dag ifrån. Uppdrag för Ljudmannen som bara inte gick att säga nej till av flera anledningar. Men vi hann ju massa mys på morgonen och förmiddagen.

Jag hade ett tempo som en virvelvind medan pappan njöt lugna stunden med sina småttingar. En sväng ner på byn för lite pyttehandling och en härlig tur till blomsteraffären. Pekade ut en massa gladblommor och kom hem med ett härligt fång.

Ägghalvorna pysslades i ordning.

Och så kramade han oss hejdå och vinkade till Minimannen som alltid är så noga med vinkandet.

Jag och snurrade vidare här hemma i en välda fart. Det serverades lunch, packades, hade klädkrig (ni kan ju räkna ut vem), plockades ordning, kånkade ut miljarder pinaler, mat, barnvagn, blommor och ungar. Och någonstans sist ut, med tungan hängandes; en mamma. Nåja. Vissa stunder är så att säga, svettigare än andra, som mor. Det där var en version jag hoppade över att andas under ett tag. Därför, helt ljuuuvligt…

Att komma hit. Till lilla byn. Mamma och Pappa. Syrran. Tore. Solen. Grillade korven. Och att efter det där lilla glappet från mysig morgonen, till kaosig förmiddag, till att sedan kunna slappna av och njuta Påskafton igen. Himmel så härligt!

Barnen fick påskägg av darlingar. Och vi njöt så det nästan stod ut genom öronen på oss. Av påsklördagen och dess väder.

Efter timmar ute knatade jag iväg ni kan nog gissa vart, och hade lyxig mammastund.

Alltså, yeah. Senaste veckan har jag riktigt känt hur Minsting växt.. och när jag såg mig i spegeln igår så fick jag det bekräftat. Kanonkula, ju! Älskar den. Och Minsting i magen. Massor.

Det där svettmonstret förvandlades sedan..

Till påskpiffad mor i älskad hängselbralla.

Vi gjorde oss piff och fina allihopa. MammaMormor dukade fram för sånt där buffébord som är att kolavippa för..

Mm..

Och där sitter liten Juniflicka i sin lilla tischa som var i ett av hennes ägg. Armbandet från Storebror var såklart på, i vanlig ordning. Det går ju knappt leva utan det…! Älskling, alltså.

Som avslutning på en väldigt god dag, serverades Påsktårta. Mammas mandeltårta. Kära hjärtanes.

Så, trots att den där pusselbiten M fattades, så hade vi det alltså alldeles underbart. Som alltid, där älskade Hemmahemma. <3

Och i natt har vi sovit som björnar.

Känns så lyxigt att få fortsätta Påsklovet med alla hemma igen.

Nu har jag smugit undan för ett slag. Morgonen ser ganska sig lik ut jämfört med igår. Bara så, så mycket lugnare känsla. Det är härligt med nipprighet, iver och förväntan. Lite som på julafton, ni vet. Men dagen efter, går inte av för hackor den heller. Barnen leker med sina nya saker, pappan sörplar kaffe och mamman har lagt sig på sköna storsängen för ett slag, klappar mage och bara är. Bäbisen gör kullerbyttor och jag undrar, vem är du, lilla människobarn? 

 

Påskafton och en Påskdag därefter. Tacksamhet.

Önskar er en god påsksöndag!

 

 

Lillafrun