Bland det bästa.

IMG_6164IMG_6167Strax innan Sommarlovet höll på att ta slut,

.. så pratade jag och Minimannen igenom vad vi gjort i sommar, vad som hänt, vad som varit det bästa och mysigaste och så. Enligt honom hade det bästa varit att ”vara med dig. vara kär i dig. krama dig. pussa dig”… tror ni att jag smälte till en blöt fläck och inte hade någon aning om vart jag skulle ta vägen då? Ja,typ så. Älskade lilla pojke.

Och självklart, var mitt första svar vad som varit det allra bästa; ”Att vara med dig och Juni. Och pappa. Springa. Äta smultron. Bada på Gotland. Äta våra egna sockerärtror. Och lukta på våra egna luktärtor”. 

IMG_6165

Ja, det har verkligen varit något utav bland det bästa på hela, hela sommaren. Kära nån, som jag uppskattat dom där himmelsdoftande. Nu är det på slutet. Fortfarande många blommor som poppar, men dom doftar mindre och mindre. Men det blir absolut en repris nästa år.IMG_6159

Och dom där små stunderna,

-att sitta på trappan och tugga på något gott, småfilosofera tillsammans med barnen. Det är så mysigt att det inte är klokt.

Något vi ju gör året om, men som varit lite sådär extrafestligt då det varit sommar och vi dessutom haft en liten odlingstäppa att norpa från.IMG_6171Och det är absolut där, längst ner i trappan, som man ska sitta och äta. Fråga barnen, så får ni höra!

IMG_6170

Än fast jag njuter av att det nu håller på att bli höst, att det känns så himla fantastiskt att kunna tänka framåt och veta att M inte kommer ha månader av jobb, där jobbet för det mesta är långt, långt bort. Att vi ser fram emot en höst och vinter, tillsammans. Jag längtar liksom till och med efter att få skotta snö. Jag tycker ju om det. Men det var inte alltid kul, vintern som var, när snön vräkte ner, vi behövde ta oss ut med bilen och försöka gasa ut från gården. Jag var själv med barnen, dagar i streck och enda lösningen var att skotta tillsammans med två små. Det var liksom inte alltid som alla hurrade, när snön piskade i ansiktet, om man säger så.

Men trots, med tanke på allt det mysiga som väntar härnäst, så längtar jag till våren och ny odlingssäsong. Mersmak, deluxe! Jag skriver  redan små listor över vad vi ska ha likadant, vad som ska ändras och så vidare. Inte för mycket, så att det blir svårt att klara av med småttingar och så. Men lite lagom, som i år.. kanske bara lite mer. Någon blomsort till. Ännu mer morötter. Och såklart massor, massor av luktärtor! Drömmen vore ju också, att äntligen få tid till att göra i ordning den där Mormorsrabatten jag bara drömmer om… tror äntligen att jag funnit en plats för den nämligen!

Först ut precis nu, det är att handla hem några vårlökar. Såna som jag verkar vara ett obotligt fall för.. ja, ja. En av tio, är ju ändå en av tio, liksom. Och kanske för tredje hösten gillt, lyckas jag gräva ner dom lagom, att katten låter bli dom, att det inte trampas som allra, allra mest ju där och så vidare.

Att njuta av nuet och också se fram emot vad som komma skall. Det är en förbenat god känsla.

Ha en fin onsdag, alla ni!

 

 

Lillafrun

Skördetider!


IMG_5674 IMG_5673IMG_5675 IMG_5680 IMG_5681

Det är Skördetider nu.

Trivsamt, minst sagt. Som terapi, faktiskt. Jag och barnen har nu checkat av två grejer på våran Sensommar- & Höstlista. Att plocka svarta och röda vinbär. Och koka saft.

IMG_5685 IMG_5699 IMG_5711 Mitt i allt det där trivs jag så bra. Med barnen med på sitt lilla hörn. Spisen som gör att det kokar så gemytligt och doften av vinbär och hallon som sprider sig i hela hemmet. Samtidigt surrar tvättmaskinen och alla ljud och all rörelse i kring ger mig en skön må-bra-känsla. Jag är en göra-människa. Inget nytt under solen, nej. IMG_5712 IMG_5716

IMG_5714Pet-flaskorna fryser jag in. Glasflaskorna ställs i kylen. Så fina som ge-bort-present också!

Det var en produktiv dag igår. Väldigt, väldigt mysig. Till kvällen var vi trötta, sådär skönt trötta. Barnen drogs runt en långpromenad och fick somna i vagnen medan mamman njöt av att gå promenad, vilket var ovanligt längesedan nu. Hemma på gården spikades det för fullt. M och obeskrivligt snälla Svärfar jobbade med brädfodringen… 2.0, kan man säga. Vi är på sluttampen och det känns så skönt.

Förra veckan var jag mest ett spöke och orkade eller ville ingenting. Mer än att ta hand om barnen så gott det gick. Så glad att jag börjar återvända till livet igen. Med småttingar och naturens fantastiska skördetid som en ständig styrkekram.

Lillafrun

När Livet bara välter omkull för ett slag.

IMG_5467
Det var ju bara en alldeles vanlig sommarlördag.

Visserligen den allra, allra sista på hela vår sommarsemester och vi ville därför bara njuta allt vi kunde. Mamman hade till morgonen varit ute på en så skön morgonrunda. Låtit benen vila från löpning och istället gått. Jag njöt utav den stunden så. Och av att komma hem därefter, till gullemänniskorna. Tillsammanstid, det dyrbaraste och bästa som finns.IMG_5460Peppen var total…

IMG_5469…över den där färgen som äntligen kommit och låg där i kartongen och väntade.

IMG_5479Vi gick in på lon allihopa.

IMG_5477Och blandade och vispade.

IMG_5481Barnen lekte.

IMG_5483

Pappan målade.

IMG_5485Och mamman var lite överallt. Försökte hålla ordning på flocken, så att säga.

IMG_5491

Det var också pepp över dom där röda vinbären som nu bara dignar från bärbuskarna.

Sedan. Någon timme senare. Kändes det som om vi mötte en utav livets allra största motvindar…och som om hela livet välte omkull.

Som ni vet delar jag med mig av mycket här inne i dagboken. Men inte allt. Det kan handla om lycka. Det kan handla om sorg. Ibland passar det bara inte, oavsett om det handlar om det ena eller andra. Men jag brukar alltid hinta. Bara för att ni ska veta. Att mitt liv inte är något maskineri. Att jag möter både med- och motvind, jag också. Just nu känns precis allting upp och ner. Förutom att jag ser att fötterna står på jorden. Att jag håller någon jag älskar så, hårt i handen. Att barnen virvlar runt och är lyckliga. Och att familjen finns där. Så nära, så nära.

Livet, alltså.

..Ibland hänger man inte med. Ett endaste dugg. Ibland händer saker man bara inte kan påverka. Som från ena sekunden till den andra. Att vi kom hem från god och lycklig Gotlandstur ena dagen.. och att det sedan, några dagar senare, känns som om vi varit i en tvättmaskin på alldeles för höga grader och centrifugerats alldeles för många varv. Och det kan kännas precis hur jobbigt som helst. Och det får kännas så. Och vara så. När Livet bara välter omkull för ett slag. Det är det, som är livet. Det också. 

 

Vi hörs snart igen.

Och ni; Ni behöver inte fråga. Inte undra. Det blir inte bättre av det. Och det är inget ni mår bättre av att veta heller. Jag behöver bara skriva. Tala om. Att allt bara inte är som vanligt just nu. Jag skulle känna mig mer än oärlig att låtsas något annat. Det är inte jag. Liksom.

Ta hand om er, ni med.

Lillafrun

Att vara Hemma igen.

IMG_5402

Å kära nån, så himla härligt. Att vara hemma igen.

Det var fyra mycket, mycket lyckliga människor som klev ur Rymdskeppet igår, hemma på vår gård. Alla nästan kastade vi oss på vår älskade kisse som haft den bästa kattvakten man bara kan ha. Lilla Sallekatten. Och Älskade Storan… Oj som hon varit hos oss under vår semestertripp. Tagit hand om katt. Blommor. Sett till gården. Och i måndags hämtade hon ut våran matkasse också, som visade sig ha slut på sitt sommarlov. Så här behövdes inte ens handlas middagsmat på vägen hem. Kyl , frys och skafferi hade var sak på sin plats. Ni förstår ju. Tacksamheten. Så stor, så stor. <3

När man varit borta sådär typ en vecka, så trots att jag alltid tokstädar innan vi åker hemifrån, så kan det ju ändå kännas lite instängt, liksom. Men inte den här gången. Dörren har ju öppnats varje dag och runtom i hemmet var det strösslat med rosenbuketter. På köksbordet den allra största, med en välkommen-hem-lapp på toppen. Så himla fint.IMG_5414

Det var en fröjd att se ungarna komma hem till (som Sixten likt sin mor säger) Vackerhemma. Juni visste inte till sig hur hon skulle hinna spatsera överallt och samtidigt leka med alla leksaker. Storebror kutade det första han gjorde till odlingstäppan och utbrast ”Å! Jag måste kolla om morötterna växt” och så kom han i nästa sekund och knaprade på en orange goding.IMG_5408

Sen hade vi en sån härlig kväll. Barnen badade, väskor packades upp, var sak hamnade på sin plats, tvättmaskinen jobbade på och hemmet fylldes med liv. Återupptäckten av hur dansa-vals-stora rummen är här hemma, var också mer än god. När småttingarna somnat gott i sina sängar, satt jag och M uppe med tända ljus och visste inte till oss hur mycket vi skulle prata högt om huset, så att det liksom förstår hur mycket vi tycker om det. Allt i sällskap av en kurrande katt. Innan vi också kröp ner i skön, precis-innan-vi-åkte-till-Gotland-renbäddad-säng. Ljuvligt!!IMG_5428IMG_5413IMG_5430

Å. Det är så skönt att vara hemma.

Och att få vakna till fredag, i sköna storsängen kändes som en dröm. Fredag. Och allra sista semesterlediga helgen väntar. Hittills har vi bara strosat runt här hemma. Jag njuter så av att gå ut på gården och hänga tvätt, sticka näsan i luktärtor, knipsa gammblommor, norpa några sockerärtor att tugga på. Höra stor-lilla ungen tjoa med pappan i studsmattan. Och också veta att lilla ungen har det hur skönt som helst i vagnen bredvid. Solen skiner och det bara känns att det är en fin-fredag som väntar oss.

IMG_5424 IMG_5427

Ha det så gott alla ni!

 

Lillafrun

Såna där Sommardagar man aldrig vill ska ta slut.

29072017-IMG_4239Å.

Tillsammanslördag.

En man i toppen av ställningen, som ni ser. Efter fredagsdaten igår, där vi målade varv två av tre på foder och överstycken. Så konstaterade vi att vi tycker det blir för blekt med den gröna-umbra-procent vi nu valt och har nu bestämt oss för att måla sista varvet med en lite, lite mer grå. Det blir nog bra. Nu ser man ju knappt skillnad, och det vill vi göra!

29072017-IMG_4243Det har gått många larm idag. För Minimannen alltså. Men han har jobbat på, mycket bra. Kanske en aningens inspirerad från pappsen som varit ute och släckt brand under natten.

29072017-IMG_4247Att plocka smultron vid vägens kant. Sommarbestyr att älska.

29072017-IMG_4272Och! Idag drog vi upp dom första små pyttiga morötterna, inte bara för att gallra utan faktiskt för att provsmaka. Så himla goda. S och J sprang runt i blöja och kalling och tjoade med varsin minimorot.

29072017-IMG_4279Därefter blev det tröttigt. Morsan fick motion och ungararna sov gott i skuggan efter långpromenaden.

29072017-IMG_4287Vårt första morotsknippe. Så himla härligt!

29072017-IMG_4290Nybadad liten flicka. Som drog till och gjorde sig lördagsfin i mammans gamla klänning. Alltså, ni kan bara ana vad det kniper i hjärtat av kärlek. Den vackraste lilla Juniflickan vi vet.

29072017-IMG_4303

Likaså av-kärleks-kniper det, när Minimannen följer med mig ut, med sin lilla sax i handen, för att hjälpa mamman att plocka in en ny bukett luktärtor.

29072017-IMG_4289

Och nu är det sån fantastisk kvällsol, dagens sista tvätt ska hängas ut, Storebror har precis parkerat cykeln efter en kvällstur och Lillasyster snusar gott i vagnen. M målade precis sista penseldraget innan vi tänkt gå på Semestersemester för ett slag. Så vi pustade just ut lite, han och jag. Delmål är viktiga att fira,tycker vi. Och high-fivar med varandra. Vi firar med en (förhoppningsvis) god äppelkaka, tillsammans med några till nära och kära som alldeles strax rullar in på gården. <3

Såna där Sommardagar man aldrig vill ska ta slut, ni vet. Såna där som man stoppar om lite extra i Hjärteasken och tänker som ett litet varmt täcke att ta fram, när kylan kommit, mörkret likaså och det där med sommar känns så avlägset att det inte är klokt. Precis så.

Ha en god lördagkväll!

Lillafrun