Sensommarfin gammal gård! … och en trött Trebarnsmor!

Än är sommaren kvar.

Om än snart bara sådär i kanterna och mest som alldeles fantastiska minnen..för nu är luften en annan och plötsligt, börjar det kännas så himla höstigt. Jag älskar höst. Men har inte alls kommit in i känslan av att tycka det känns mysigt.. känner mig i dagarna nu ganska trött, lite sådär slut efter veckan där jag var väldigt sjuk och samtidigt ville ordna det finaste firandet för en älskad, det är roddigt om morgnarna…både praktiskt, att lära mig vardagsflytet med tre små.. inskolandet, som tar energi av både stor och små.. och ja, sen aaalltid renovering och bygg som kräver sitt. Roligt så det förslår. Men det hjälps inte. Energin kan sina i alla fall.

Här på Drömgården finns alltid massor, massor, massor att göra. Och är det någon gång på året jag brukar sköljas av känslan av övermäktighet. Så är det nu. Sådär precis i sensommaren, när sommaren och dess ljuvliga men ändå ganska hastiga tempo, sköljer över mig. När allt ska dra igång och det, trots masssssor av ledighetsveckor, känns som att energin är mycket liten.

Så. Jag ringde pappa. Bad om en tjänst. Som jag visste skulle göra både mig och den skäggige glad. Deet kan jag göra!, sa pappa.. och idag hjälpte han mig..

… att göra gamla gården sensommarfin.

En insats som för honom gick i ett knyck, men som för mig var omöjlig att ordna själv med tre små darlingar kring mig.

Gräset, som knappt varit grönt vissa delar av sommaren, hade nu lyckats växa sig närmar en äng än någon stilig gräsmatta. Men pappa klippte och trimmade och jag for efter med krattan.. det blev så himla tjusigt. Här och där ser man en vacker blomma.. som en älskad lämnat, bara för att den var för vacker för att slås ner.  Det var så härlig känsla att ordna till lite. Röran på gården har inte bekommit mig ett skvatt på hela sommaren… men nu längtar jag efter ordning igen. Bara eeeen vägg kvar på huset, med brädfodringsgycklet alltså. Som är påbörjad dessutom. Ska förstås visa er den vackra gavelsidan i sin färdiga skrud. Jag är så himla kär i våran gamla gård. Min plats på jorden.
Lilla odlingstäppan har varit si och så i sommar. Torkan var jobbig, förstås. Men ändå ganska så bra har det växt och vi knaprar sockerärtor för fullt och längtar efter att morötterna ska ha växt sig lite, lite större. Mitt tråg där jag strösslade ut en påse med frö av Rosenskära, blommar nu så himla vackert. Jag älskar Rosenskära. … och jag älskar rosor. … och se, så fint och prydligt det blev!

…som jag trodde blev den skäggige väldigt överraskad och glad när han kom hem från jobbet. Bertil, han sken som solen över att se sin pappa, titta här;

Gulliga Lillebror.

Ikväll har M jobbat ute i vanlig ordning. Men när kvällen började bli sen kände jag hur överhettningen var nära hos mig och jag bara behövde få komma ut, bara alldeles själv, en stund. Gick min favoritrunda. Andades. Småsvettades. Kände mig glad över att benen börjar kännas som vanligt igen, inte sådär efter-feber-spagetti-trötta. Och när jag gick där, och tänkte; ”Nu skulle jag ha velat prata med Storan”… vem tror ni jag möter, i halvmörkret….. som sänd från ovan. Min Storan.

Nu ska denna trötta mamma försöka somna fort och tanka energi. Ny dag imorn.

Ta hand om er, ni med!

 

Lillafrun

Trädgårdsdrömmarna!

(inlägget innehåller en reklamlänk)

Vi drömmer förstås om mer trädgård.

Så småningom. Just nu är det så alldeles ypperligt som det är. Men när fönsterbyte- och brädfodringsprojektet (mastodont ju!) är avcheckat, då kan kommande vårar och somrar få fyllas på med mer trädgårdsfix. Det längtar både jag och M efter!

Tidigare i somras unnade vi oss en heel dag, där dom där timmarna som annars brukar fyllas med fasadjobb, byttes ut mot just vad lusten sa; Trädgårdsdrömmarna!

Bestämt är att det längsmed södergaveln ska vara en mormorsrabatt. Där har varit fullt, fullt av syrénskott… som vi helt sonika grävde upp och tog reda på så många vi bara orkade.. resten hivades. Det var omöjligt att ta reda på alla, vi funderade på syrénhandel där ett slag.

Barnen var förstås med på sina vis.

Storasyskonen grejade i kring. nu jobbar vi allihopa på gården! , sa Minimannen lyckligt! .. medan Lillebror låg i vagnen och var världsgullig.

Så himmelens mycket lättare att ha barnen med på trädgårdsarbete än brädfodringsarbete, märkte vi. Så då blev vi ännu mer pepp, jag och M. Och titta där, lille Prinskorven.. det är ju bara några veckor sedan.. men som han växer alltså! 

Så. Putsveck med massa syrénskott, för att sedan börja förebereda den där rabatten, som vi kanske får till nästa år. Vi visualiserade var rabatten kommer hamna och grävde ner rosen som M fått i födelsedagspresent av Mäjadalenborna, där den ska få bo i den blivande rabatten.

Rosen heter Katharina Zeimet och doftar himmelskt!

Vi drömmer om en gärdesgård som ramar in vår gamla bondgård.. rosor i massor, mormorsdrömmiga perennrabatter, fler syrénsbuskar och så vidare.

Vi öppnade förstås vår ”byggnadsvårdsbibel” och läste in oss lite och fick inspiration.

Boken finns bland annat HÄR om du blir nyfiken på den!

En drös syrénskott grävde vi ner på andra sidan tomten.. jag och M avslutade allt mitt i natten. Det var prick hur mysigt som helst! En sån där dag jag kommer minnas när sommaren är förbi och jag ska plocka fram små minnen som värmer hjärtat lite extra.

Nu är det augusti och ser ut sådär; lite hejvilt men härligt, ju…  jag ser röda lappar när man kör förbi blomsterhak och blir sååå sugen på att inhandla några perenner och fortsätta. Fast förresten tänker jag inte köpa en massa dyra perenner, en del kanske. Men annars är vi lovade att gå i både Storans och mors fantastiska trädgårdar och gräva. Lyxigt!

Tills dess får stora zinkbyttan med härliga luktärter stå och dofta och se vackra ut, bredvid den där rosen som doftar så gott ..

…och ser ni, reeedan en massa nya syrénskott!

Åhå, trädgårdsfix. Jag kan bli nipprig för mindre känner jag!

 

Lillafrun

 

Julihärligt!

(inlägget innehåller två reklamlänkar)Något jag älskar. Är att gå kvällsrundan över gården. Vattna. Knipsa skruttblommor. Andas. Och dofta.

Nu är belöningens belöning liksom.

För det man stökade på med i våras, som ju är så himmelens roligt. Sätta frön i jorden. Se till att planten växer. Plantera ut. Och, åka till handelsträdgården och blomsterhandla för en del av planteringarna, men jag hoppas på mindre av det år för år för det är så vansinnigt roligt att driva upp själv tycker jag.

Och nu då, i mitten av sommaren, är det så himla vackert.

Bara att njuta av hela alltet. Och vattna! Kära hjärtanes vad det måste vattnas. Annars blir det bara törrt och skrövligt av alltihop i denna värme….

Miiin zinnia. Åh. Och alldeles bredvid, en rosenskära som snart tänker börja blomma. 

Ljuvligt.

Och titta där;

En prickig ny blus att bära över solvarm hud. Och så doften. Av dom allra, allra första luktärterna för sommaren. Juliljuvligt.

Blusen, i eko-viskos från Lindex, med sött knyt i ärmarna, finns HÄR för den som blir sugen.

Nu kommer jag bära den till kjol eller shorts. Men när det blir lite svalare, har jag klickat hem dom HÄR brallorna att ha till.

Brallorna, som är något av det tjusigaste jag sett, tror jag. Har redan provat dom i butik, men tyvärr inte i rätt storlek. Men på nätet finns dom fortfarande. Hade gått som ”smör i solsken” tydligen. 

Ha det så gott så hörs vi snart igen! 

Lillafrun