Sommarminnen, Auktionsfynd, Tråkväder och Annat.

14072017-IMG_3544

Nej, sommaren gömmer sig. Minst sagt. Det är typ 14 grader, snålblåst och stundvis också pissregn. Men det till trots, så är hjärtat varmt av så fina dagar. Såna som liksom inte kan saboteras trots det tråkiga, så kallade sommarvädret. För vi får vara tillsammans. Nära och kära. Taikonshäng, härs och tvärs. Bästa som finns!13072017-IMG_3543

Som igår, när jag packade fikakorgen.

Vinkade ungar och man hejdå och åkte iväg tillsammans med Storan och två systerdotterdarlingar, på vad jag tycker är en riktigt drömmig aktivitet; Auktion!

Det var en helt galen auktion, dessutom. Med määängder av pinaler och möbler och porslin och bilar och båtar och gudvetvad.

Jag och Storan hade spanat in oss på ett par möbler vi önskade. Och så hade jag också sett en alldeles ljuvlig matsalsmöbel… men den skulle förmodligen kosta mig skjortan och mer där till, så den fick läggas åt huvudets handlingar…

Vi kikade och hängde med i ”20-30-50-100, 100!?, 100 och den är din!”… det gick i en väldig fart hela tiden. En kökssoffa för en tia, en annan vacker möbel för en femtiolapp. Inte klokt. Men så såna där möbler (sån typ av skåp vi loppat själva här hemma på gården) gick för tusenlappar… yeah, på den! Vi pausade lite och sörplade kaffe och knaprade tunnbrödsmackor.. sen var energin på topp igen. Regnet kunde ösa hur det ville.

Så hade plötsligt Storan ropat hem det där halvmånebordet till mig. Hurra!! Och det där hon önskade, blev också hennes…

..i nästa sekund började vi fundera..hur i hela friden vi skulle ta oss hem.

I vanlig ordning väldigt mycket skratt i sällskap med familjen. Och nä, denna gång var inget undantag. Hur det var,  så kom älskade Storsvågge, med storbil och stort släp. Tittade på oss med sån där ”ni-är-knasiga-men-ganska-gulliga-där-ni-står-överlyckligaa-över-era-gammgrejer”- blick. Han packade in och vi hade nu varit på auktionen i cirkus fem timmar…. ”det var väl ändå ..ska vi inte vänta liiite till, bara för att se i fall den där matsalsmöbeln ska ropas ut snart…vi har ju släp och allt”. 

Till sist var vi så taggade hela gänget. Med hög puls och målmedvetenhet ropade systerdottern, samtidigt som Storan nickade.. som några andra vana auktionsropare.. och sekunderna senare var möbeln Drömgårdens.

14072017-IMG_3548

Fiiin va?

Efter den där auktionsdagen var vi så hungriga och blöta att efter efterföljande stadstur så drog vi och spontan-åt thai så näsorna lackade av hettan från maten och vi återfick värme i kropparna till viss del. En sväng förbi lilla byn och Morfars, för kaffesörplande, basta-med-kläderna-på-bastu där vi skrattade ännu mera av tokeriet. Sedan återvände vi hemåt. Till älskad Drömgård och dom tre gullisarna. Kids som myst med Farmor samtidigt som Farfarn och pappan snickrat. Kära nån, så vi har det bra!

Det var en så mysig dag, det där. En Sommarminnesdag med Auktionsfynd på toppen!

14072017-IMG_3549

Det är Sommarlov och Sommarsemester, alltså.

Vi njuter av tiden, att vakna och äta frukost tillsammans. Världens bästa start. Och så tuffar det på i härlig fart med gårdsjobb..  M och Svärfar har jobbat med huset (på instagram @lillafrunsdagbok och @housebym kan ni se sneakpeak på vackraste överstyckena jag skådat!) och det blir så fint. En ny ros är nedgrävd i backen. En sån där drömmig, som Storan har. Vi har fått en bit av den, så lyxigt. Och en sväng till stan har vi tagit oss en dag, för ”party på tippen” tillsammans med alla andra, kändes det som. Perfekt kasta skrot-väder dessa dagar.

Och så flåsar vi stup i ett, förstås. Skönt att svettas i kyliga vädret. Vi kom precis hem från en tur. Älskar att springa med hela familjen som sällis! Nu är det fredagsfeeling som råder. Hemmet är nystädat, det är renbäddat och tvättkorgen är tom (en stund i alla fall…).

14072017-IMG_355114072017-IMG_3553

Matsalsmöbeln har skurats och fått flytta in i salen, i väntan på att den ska få sin plats i vad som nu är vårt Sovrum… där blir matsalen så småningom.

Vi fryser lite, skapar sommarminnen och har det oförskämt gott. Tacksamhet deluxe,  <3

Hoppas att ni har det gott? Ta hand om er. Och ha en god helg!

Lillafrun

Sommarsal, Tips och Rabarberjakt.


02062017-IMG_0708-2

02062017-IMG_0697

02062017-IMG_0693

02062017-IMG_0686

Nu har vi en Sommarsal här hemma.

Rum efter rum blir sommarfärdigt.

Å, så härligt alltså.

02062017-IMG_0690Måste bara tipsa om dessa rosa tokbilliga, fasligt flådiga, kuddarna också. Jag fanns dom på….rusta! Nej, ingen smygreklam, bara en schyst fredagstips till er. Som kostade typ nada och som blev så himla fina där i Salen och garanterat hemma hos er också.

02062017-IMG_0691

Jag tycker det blir fint här, sa Minimannen. Gullvännen.

Längst ner på långa listan av putsande och dammande, vädrande, tvättande, strykande och sånt. Så stod den viktigaste punkten som absoluut inte fick glömmas bort. Ta in hägg och njut!. Så det gjordes såklart. Älskar häggdoft.

02062017-IMG_069502062017-IMG_0688

Fredag, ju.

Och efter tre småbekymrade dagar för den här mamman, så vaknade jag i morse med en riktig Hakuna Matata-känsla. Inga bekymmer! Och när Storebror ville lyssna på favoriten det ska va gött å leva! om och om igen. Ptjaa.. då var mantrat klart om man säger så. Allt löser sig.

Förutom att passa på att göra det hemtrevligt här inne och spisa bra musik, så började vi dagen med att gå ut en sväng. Vattna våra sådder, hoppas studsmatta, sova ner en Lillasyster och ta in den där tvätten. Vänliga bonden ringde och varnade för koskit.. han hade sett att jag hade tvätt ute. Så himla trevligt gjort tycker jag! Och det uppskattades såklart. Nog för att det är somrigt med koskitlukt.. så klarar jag mig utan det i kläderna!

Nu pausar vi den där storstädningen. Lämnar sommar-halvfärdiga hemmet och ger oss ut i blåsten. På Rabarberjakt! Vi blev så fasligt sugna på att baka oss årets första rabarberpaj. Kanske det perfekta fredagsmyset. Längt på att pappan ska ta helg och komma hem. Så vi kan fredagsfysa tillsammans och sedan förhoppningsvis njuta av en god paj efter middagen. Det låter i alla fall som en himla god plan! Får hoppas på verklighet av det hela också.

Ha en skön fredag alla ni!

 

Lillafrun

En 3 ljusår lång dag…

Puh. Nää… alla dagar är inte lätta lycko-rally-dagar. Många. Men inte alla. Som den igår. Som jag skrev ner i dagboken innan jag skulle somna. Som för att lämna den och gå vidare….

V i l k e n  d a g!

Det känns som att det varit majbrasa inne i mitt huvud, typ. Som att dagen har varit 3 ljusår lång. Minst. Dagen har varit lite allt möjligt, kan man säga. Lite körig, men med sina guldstunder. Så kan man säga.


23032017-IMG_6584 23032017-IMG_6586

Våren fick sitt startskott. Vårstädningen är igång! Håhå, det är peppigt! På förmiddagen när Lillan sov, hann jag börja. Ni vet, storstäd. Lister som torkas, fönster som putsas, tyger och trasmattor tvättas, finmattor vädras, lampkronan glimmas. Och så vidare. En sån där riktigt gedigen städning. Som tar tid. Men så härligt det ska bli när det är klart!

23032017-IMG_6579Ljummet vatten, några droppar diskmedel och ett par korkar ättika. Det är bästa fönsterputsartipset från mig till er! Det receptet bär jag med mig med värme i hjärtat. Och tänker på min älskade Farmor där uppe ovan molnen.

23032017-IMG_6595

…Men nä, det blev det inte riiiiktigt klart! (Allvarligt. Inte alls. Såklart). Lillan vaknade ur sin långsömn, tidigare än vanligt och hjälpte mig en stund. 23032017-IMG_6604Med merinoull och luva på, då Hönsmorsan var rädd att det skulle dra när fönstret var på glänt.

23032017-IMG_6602

Älskar våra förstoringar som vi fotades för i höstas.

Efter lunch drog vi sedan iväg med bilen för att åka och hämta Torehunden, för att snabbt vända om hemåt igen och svänga förbi Föris och hämta hem en liten pojke som glatt ropade treeevlig heelg! till fröknarna.

Men sen började kaoset. INGENTING var rätt.

…Hos en älskad, älskad liten pojke som saaannerligen är tre år nu och som stundvis kan bli prick hur förkrossad som helst. Om det inte blir precis, precis som han tänkt sig.

Men det var inte bara det. Livet var en fars.

Vi hade tagit oss ut, i småblyga solskenet. Men sekunderna senare drog himlen ihop sig och plötsligt var vi typ på Antarktis. Snön fullkomligt piskade oss i ansiktet där vi gick i lervällingen på lillvägen. Bebben, en pinkande hund och en treåring som lät som sju svåra år…. ”Jag fryyyyyser!!!! Baaaahhhaahhaha!!!! MAAMMAAA!!!! Jag vill gå iiiin!!! Det är för lååångt heeeem!!!!”. Och så jag. Där  i mitten nånstans. Försökte få hunden att skita räserfort samtidigt som jag helst, om jag uppfyllt någons önskan, skulle ha burit treåringen på ena armen, hållit i hunden med munnen och dragit vagnen genom lervällingen med nån annan hand. Men jag håller med S, det var faktiskt jädrigt kallt! Och väl inne. Så var det frid och fröjd igen.

…Och, solen började lysa igen! Självfallet. På fars-vis. Morsade pustade ut.

S somnade och sov som en liten björn en skön stund. Båda barnen sov alltså, så då passade jag på med lite mera städning och också sno ihop en pannkakssmet och skicka in i ugnen. Väcker sedan S och han blir tokig att jag börjat Våååårstääda utan honom. Och droppen var såklart att jag lagat middag, UTAN HONOM!! Förstår ni en sån dum mamma!? Som dels inte låter ungen vara med på prick all städning. Och som inte låter honom slafsa i köket, för en dag.

Haha, jag måste skratta!

23032017-IMG_6620

Så sjäälvklart påbörjade vi ännu ett rum. Vi gör ett fösök, mamma! sa han. På farbrorvis. Så då gjorde vi det.

23032017-IMG_6621Samtliga var med och det gick ju finfint. Lite småsvettigt för morsan, men ändå fasligt trevligt!

Efter middagen skulle vi ut igen. På vägen ut genom dörren lyckas en ljuslykta rivas ner och falla rakt ner i kattens matskål. Vilket resulterar i glassplitter och kattmat över hela hallgolvet, typ. Men vi tar oss fort ut. För ja, det måste gå fort.. när katten och hunden ska byta plats med varandra menar jag. Den ena måste vara ute när den andre är inne och tvärtom. SalleBalle skulle lätt klösa ögonen ur Torehunden, det vet jag. Och sen blev det tjurig utmaning igen. Hela promenaden faktiskt. Juniflickan tittade på sånt där coolt Juni-och-Mannen-vis, på mig och Minimannen. Hon tyckte nog att vi lät väldigt mycket, att vi borde sansa oss lite och typ hålla truten, och bara gå. Eller nåt.

Vi kommer hem igen. Och Storebror är så nöjd. Sekund två hör jag däremot hur Lillasyster börjar gny. Då har hon på en grisblink lyckas ta sig till kattlådan, hällt den över sig och sitter där med ääääääääckligt kattsnusk över hela sig.

Då, vill jag typ checka ut.

Men. Det gick ju såklart inte. Och en scout möter ju svårigheter med gott humör, visst?

Ja kära nån. Idag har jag haft skratt som vapen.

Slutligen, när barnen nästan somnat och kvällen var mörk. Så gick vi ut i kylan, till varma bilen. Pyjamasungarna tyckte det var mysigt, och jag var alldeles längtpirrig i magen. Äntligen skulle våran älskade MammaMormor komma hem, efter veckor på vift. Det blev ett fint avslut och bästa belöningen på dagen; Att få Mammakramar. <3

Och nu är vi i mål. Barnen ligger och sover och katten kurrar bredvid. En sista tvätt är hängd och jag ska gå och skölja av mig en milt sagt småhektisk dag och sen krypa ner bredvid dom där varma småkropparna, jag med.

Jo, jo. Det där var en torsdag som en dag också kan se ut.

Och idag är det fredag och jag hoppas, hoppas på goda nyheter från en älskad vi tänker så på, samt en mysig dag med barnen… vi har startat på viset att Minimannen ropade till mig, mycket enstusiastiskt; ”Maaamaaa!! Jag har hittat kattspya!!” som att det var världen guldfynd….. i min nystädade sal.

Äh. Nu kör vi. Fredag!

Ta hand om er!

Lillafrun

 

 

Flängtisdag!

14032017-IMG_6161

Nu är den här mamman trött, trött, så trött.

Mest trött är jag nog ändå av att ha skyndat mig så fasligt, mest hela dagen. Ingen fara på taket, ibland blir det lite flängigare än vanligt! Vissa dagar kan jag göra tusen saker utan att känna mig skyndande, men idag var en sån där dag där det känts som om jag kutat hit och dit med tungan hängandes. Som på en gammal hund med för tjock päls mitt i sommarvärmen.

Vi började visserligen med, (kanske en föör-) lugn morgon här hemma. Vips blev det sådär snorbråttom till Föris. När jag väl var framme med båda barnen tänkte jag; ”äsch, det går ju bara på en grisblink, så har S sprungit in och börjat leka, så jag lämnar Juni i bilen.. hon är visserligen vaken, men jag chansar..”. Och så går vi in.

Såklart. Just idag. Så bromsar S i dörröppningen. Jag med, nästan. Det gör så ont i ens hjärta att höra en annan liten vän absolut inte vilja lämna sitt päron. Så det tog en extrastund där att få S att förstå att det inte var någon fara, att han inte behövde ha dom där tårblöta ögonen och darrande lilla munnen. Nära, nära till sympatigråten då.

Min stress började komma, över att jag hade Juni själv i bilen. Men jag ville heller inte gå från S, för då förstod jag ju att han skulle bryta ihop och sånt klarar ju inte jag. Så jag stannade någon minut till. Och till slut så vinkade vi hejdå i fönstret. Ingen gråt. Alla överens. Skönt.

Jag kutar ut till bilen och där sitter såklart en liten, liten flicka och är toksvettig i varma overallen, med mössan nerdragen i ansiktet och jag bara vet att hon panikgråtit tills just precis då, sekunden jag började prata med henne. I minst några minuter. Jag var ju inte borta längre än så. Men bara känslan. Av att veta det. Att min lilla, lilla bäbisflicka suttit och undrat om hennes mamma lämnat henne för gott. Blää.

Hon var helt slut när jag kom till bilen. Och ja, jag vet. Det handlade om några minuter max. Hon blev lugn så fort jag tog upp henne och sen var det inte mer med det. Men det räckte för klena mig för att känna mig som sämsta mamman på jorden.

Vi åkte hemåt och Lillan bäddades ner i vagnen och snusade på sekunden. Sen stegade vi iväg ner på byn för Bebbeträff. Det var inte skyndigt utan bara skitmysigt. Lillan blev, av sin dåååliga mamma, väckt. Men det var ingen fara tyckte hon, utan sken som solen av att träffa sina små pyttevänner. Där hade vi så mysiga timmar och morgonen med hjärteont gånger tre, suddades ut.

Sen hastades det vidare. Hem igen. J somnade i vagnen och sov sådär jag-har-faktiskt-lekt-med-mina-pyttevänner-så-låt-mig-bara-sova-i-tre-evigheter-gott. Jag lagade lunch på rekordfart. Pysslade om lax, samtidigt som det snoddes ihop en god sås, rivdes morötter, rotades fram tunnbröd ur frysen och pressades potatis… allt för att bjuda två utav männen i mitt liv på; Pappa och M (Som har jobbat på hela dagen uppe).

Sen hastade jag vidare igen. För att hinna ut och gå med Torehunden innan Lillan skulle vakna. Så iväg det bar. Igen. Ringde Syrran på vägen och det var fasligt trevligt sällskap. Vips var vi hemma igen och J sov fortfarande sin marathonsömn. Så jag lämnade henne hemma och drog iväg och hämtade hem den där lilla pojken som haft det prick hur fint som helst.

Sen, lugnade tempot ner sig. Sicken tur!

14032017-IMG_6159

Då väntade eftermiddagshäng med mina två småttingar och en trött Torehund. Ser ni förresten buset som lyser i Juniflickans ögon?

14032017-IMG_6172Det är full fart på den där lilla tjejen nu.

14032017-IMG_6167Bjossan hjälper mamma rädda fina ljusstakarna. Helt galet. Det var ju nyss honom som jag kutade efter, räddade från att falla härs och tvärs, tog fingrejer ur hans småhänder och stoppade honom från att ta allt i munnen. Nu är det hans Lillasyster istället. Inte klokt så livet bjuder på mycket gott!
14032017-IMG_6169

Kvällning, middagslagning, sagoläsning, småplockande och sånt. Nu brinner ljusen i dom där mässingstakarna och huset är knäpptyst. Vila innan natten.

En flängtisdag, ja. Men bra fin, ändå!

Hoppas ni har det gott!

Lillafrun

Lördagsplaner!

11022017-IMG_4401
Lördagmorgon.

Ingen tid att passa. Alla vaknar tillsammans. Efter en natt av björnsömn. I ett sovrum som friskluftats en hel fredag och med nya sängkläder, var det inte så konstigt att vi sov som fyra björnar. Fyra björnar, i en sardinask. Ja, senaste tiden har det bara blivit så att vi samsover hela gänget. Jag nattar ju barnen i storsängen, och sen har jag bara inte haft hjärta att dela på dom där småsyskonen som sover så gott tätt, tätt intill varandra. Det är så vansinnigt mysigt och går ju så bra nu när barnen inte är större än dom är. 11022017-IMG_4370

Frukost, lek och smådonande. Jag hade tänkt vara ledig i helgen… från mitt mamma-arbete med tvätten och så. Men det är tusan lättare sagt än gjort. Nu är tvättkorgen så tom den kan bli, det är ju ett evighetshjul det där. Ett evighetshjul som tyder på liv. Och sånt, tycker vi ju om!11022017-IMG_4366

11022017-IMG_4364

Och där är en bäbisflicka som mixtrar och grejar. Helst av allt vill hon bara kunna ställa sig upp och gå. Helst igår. Men nöjer sig med att krypa, dra upp sig mot saker, stå på huvudet och dra till med nån slags ap-gång..

11022017-IMG_4379Lillhjärtat. Så självklar och så älskad.

11022017-IMG_4394

Hon har ju så att säga skaplig bushjälp av han som kallas för Minimannen och som är hennes Storebror. Han som frågar varför? på allt som går, och även det som inte går. Rabblar bokstäver, går med händerna i fickorna och har ett universalsvar på precis allt; –japp! , svarar han och går vidare.

11022017-IMG_4386

Idag är det en riktig lördag;

Pyjamasbäbis. Pojke i favorittröja. Timmar av familjetid här hemma. Ljudet av kaffesörplande och krispiga tullisar. Senare packar vi lilla tränings- och bastuväskan. Och lördagsstassen! Och drar iväg till Lilla byn.

Vi längtar till paltmiddagen hemma hos Mormor och Morfar. Jag och mamma ska laga tillsammans. Och jag bara vet, att lilla Mormor uppe i himlen, kommer att vara med oss också. Det blir en kväll med älskade päron, min äldsta syster Storan och hennes fina familj och så mitt lilla gäng. Kan knappast tänka mig något bättre! Skulle såklart vara, om dom två andra syrrorna också var hemmahemma (<3).

Nix. Nu ska jag sno ihop två ananaspajer att ta med sedan!

Det låter som att det kan bli en alldeles utomordentligt fin lördag, det här. 💚

Trevlig helg till er alla! Ta hand om er.

Lillafrun