Fina sänglinnen (och en smärre katastrofmorgon)!

(Inlägget innehåller reklamlänkar för Jotex)Jag har dille på att bädda rent.

Det äär liksom bland det skönaste jag vet. Att krypa ner bland dom där älskade nattvarma småkropparna… och den skäggige förstås… bland alldeles rena, nyinbäddade sänglinnen. Så härlig känsla, tycker jag. 

Kring jul har jag gärna sänglinnen med något julerött inslag. Om sommaren, något blommigt eller så. Dessa favoriter på bilderna, som jag tycker passar så bra precis nu, finns ej att få tag på längre.. men jag har minsann spanat efter andra varianter att tipsa er om.

Sängkappan är sedan jag och M flyttade in i lilla Lyan i norr. Men HÄR finns en alldeles liknande. 

Små gossefötter bland vintervarma täcken. Å.

Jag kikade in hos Jotex och fann flera set jag blev alldeles kär i, till bra priser också.

 Drömfint set med så vacker volangkant finns HÄR, 

Så himla fina sängkläder, i lite mörkare färger. Så romantiskt! Finns HÄR,  

Sänglinnen i linnemix i gudomliga färger.. drömmer om det rosa inför sommaren. Just nu till 25 % rabatt, ju! –Finns HÄR,  

Ett påslakanset i skönaste satin, i så härlig färg. -25 % på det också. Finns HÄR

Så fina allihop!Titt-ut, säger Bertilen! Älsklingen. Vilken lillprins vi fick alltså. Han är helt och hållet ljuvlig.

God morgon tisdag!

…Och vilken tisdagmorgon då. Minst sagt hopphjärta hos den här mamman. Jag vaknade av ett gallskrik strax innan tupptid… kom sekund två på att ”neej, Bertil har ramlat ur sängen!!”. Får panik. Kunde inte lugna mig själv alls. Klandrade och bannade mig själv. Mina ungar har alltid skämt bort sina päron med att sova som små grisar, och så fortfarande gör. När bäbisen vill tidigmorgon-ammas, så är varken han eller hans mor riktigt vakna utan saker sker i sömnen. Likaså denna tisdagmorgon.

Jag la mig aaaaalldeles för sent i natt. Mamman fick feeling och nattastökade för, för länge. När jag skulle krypa ner bland dom där fyra människorna så tänkte jag ”äh, jag lägger mig skavfötters”. Såå, i sömn har jag då sedan flyttat Bertil för hans tidiga morgonmål och när vi då låg åt fel håll och inte hade någon vägg som stoppade, så kunde han rulla ur sängen plättlätt. Låg där på sin gossemjuka mage och undrade hur i hela friden man kunde bli väckt på ett så förskräckligt vis. Fy alltså.

Den ytters o-coola modern ringde hem sin man som har två minuter till jobbet. Han kom hem i ett knyck. Vi bedömde tillsammans. Allt verkade tipp-topp. Men båda önskade höra ord från hälsocentralen. Trots att lilla pojken skrattade och sprattlade precis som vanligt minuterna senare.

Nu sitter jag här med en halvljummen kaffekopp. Och den smakar såå gott. Lugnet har lagt sig. Bäbisen sover gott ute i sköna luften. Lugnande ord har fåtts från proffsen, både fina vännen, min egen mor och hälsocentralen. Men ändå. Så rädd man kan bli, alltså.

Nu ska vi ta tisdag här. Minimannen får vara Storebrorsledig idag då det cirkulerar Herr Äckelsjuka på byn, och den gör vi gärna allt vi kan för att försöka slippa. Än om S älskar att leka och dona med sina småvänner, vilket han ju brukar om tisdagarna, så var det inte svårt att övertala honom nu till morgonen. Ingen tid att passa denna morgon alltså. Så, så skönt mitt i röran. Bara mys och mys, sörpla lite kaffe till, låta barnen skrota runt i pyjamas extralänge och så vidare. Men nu är dagen igång och härnäst tänkte vi nog slå oss ner på köksgolvet och spela spel tillsammans medan Lillebror sover gott…. ständigt till-tittad av sin arma Moder. Solen skiner och det ser ut att bli en fantastisk dag, uteleken blir härlig sedan!

Hoppas att ni får en god tisdag!

Lillafrun

En januarihelg i våra hjärtan!

Precis inga ord behövs, egentligen.

Kärlek. Och tacksamhet.

..Så stor. Att tårarna trillar på mina kinder när jag tittar tillbaka på helgminnena. Jag känner livet i mig och önskar så att få dela så himla, himla många dagar till. Med precis dom människorna ni ser på bilderna. Tre småttingar jag älskar så mammahjärtat värker. Och en skäggig, som är min klippa genom allt. Inget att ta för givet och därmed något jag är så ofantligt lycklig över, varje dag.

Helgdagarna har innehållit allt vi kunnat önska oss.

En lördag, med efterlängtat för oss alla. Mannen teamade med sin far under dagen och tillsammans hann dom massor på övervåningens takspikande. Jag tog mina små. Åkte för att handla lördagsgodis med och till storasyskonen… med hela åtta (!) karameller var i sina små påsar, stod dom där i kö i lilla affären, och var så söta att jag fick dåndimpen. ”Äntligen, mamma! Är det den här dagen vi har längtat efter!” .. sa pojken när vi susade vidare mot barnens Mormor och Morfar. Mina älskade föräldrar. En lördag hemmahemma. Med gott att äta och fika, en sparktur där morfarn tuffade sparktåg med småttingarna, ett svettigt cykelpass i favoritgymet för mamman, tid att vara dotter i sitt föräldrahem.

Tjugondag Knut. Och precis hela julen susar ut! . Barnen plundrade. Det efterlängtade peppishuset som var kvar. Så släckte vi stjärnorna i fönsterna. Sjöng ”Nu är glada julen, slut, slut, slut!” och konstaterade att hemmet osade nystart så härligt. Hela-familjen-utetimmar, en hel drös. För lek ute på gården. En promenad. sötaste lilla skridskopojkarna som hade det så roligt tillsammans. Far och son. Att spontankvista till barnens Farmor och Farfar sedan, bli bjudna på mellisfika och som om det inte var nog; middag, också! Traska hemåt i mörka söndagkvällen. Skönt trötta i kropparna efter en helg, med så mycket gott. Natta småttingar. Sedan landa lite. Bland brinnande ljus och kvällslugnet. För att sedan få somna och vakna, tillsammans.

En januarihelg i våra hjärtan! Tack livet. 

 

 

Jag hoppas så att ni också haft goda dagar, fyllda av sånt ni mår bra utav. Vi hörs imorn!

 

 

Lillafrun

Att dansa in i efterlängtad fredag!

En alldeles vanlig torsdagmorgon här på gamla gården.

Bestämt var; idag börjar vi dansa ut julen tillsammans.

Ni ser ju, att det började vara mer än dags.

-När stjärnan hänger på snedden och det ligger ett litet täcke av barr under granen. Ni vet, älskade julegranen barrade så mycket att den hade börjat klä av sig själv. Häromkvällen när jag var ensam hemma med barnen medan mannen jobbade sent, så fick jag nästan hybris när jag hörde hur pumlorna började studsa där inne i Salen. Fick min förklaring, puh.

Julpinaler samlades och lillhjärtat Juni hjälpte mamma så idogt. Bäddade ner tomtar varsamt och sa ”godnatt tomtajna!”

Efter några timmar ifrån Storebror som ju var iväg på älskade föristimmar, så längtade vi så mycket att vi knatade iväg fastän det var lite för tidigt… mötte en glad Miniman som jag lovade skulle få gå direkt på loppis för att leta sig en plåtburk till allt nytt smålego han fick i julklapp.

Min storlilla pojke är precis lika galen i loppis som hans mor. Där inne fann vi massa fina ramar, ett sött örngott. Minimannen shoppade en blockflöjt och lyckades på charm bli erbjuden vilken bil han ville. Men någon plåtburk fick vi inte med oss men ingen misströstade. Den härliga jakten fortsätter ju! Så knatade vi hemåt. Genom något slags piskande snöregn.

Småsyskonen sov och nån fördel ska man ha när man är fyra år och Storebror gånger två.

Vi smygplundrade julegranen, bara han och jag. Satt där i finsoffan och prasslade med smällkarameller och ni kan bara ana njutningen hos han ni ser har chokladig mustasch. Jo, jag njöt. Något förskräckligt, jag med. Inte av chokladen, den delade jag så gärna med mig utav. Men av känslan. Att få vara med om, precis det där…. stunden med honom. Där både han och jag tyckte att det kändes så förfärligt vemodigt att bädda ner julepryttlarna och börja plocka ner glittret i samma takt som barret rasade… men att lyckan ändå fanns där, för vilken fin jul det varit.

Syskonskarans små nissar. Faktiskt tre utav inte alls så många fler tomtiga inslag i vår jul. Men några få är mysigt. Som dessa som barnens Mormoster Storan kom med till jul. I övrigt var hemmet fyllt av juleröda textilier, en massa skogsfynd som formats till kransar och stoppats i kannor och vaser härs och tvärs. Julblommor och sånt, ni vet. När det blev kvällen hade vi hela familjen samlad, och vi dansade ut granen tillsammans… genom hela huset, med varendaste strumpa fylld av barr. Liksom, som för att försäkra oss om att vi verkligen skulle ha det vi gjorde sedan för att få hemmet barr-fritt..

Det blev nattskift för päronen.

Tillsammans med älskade Tripp-Trapp-Trull-gänget har hemmet även idag steg för steg gått från barrigt och julekaramellskladdigt… till ni vet, nytvättade tyger, ja hela soffan faktiskt, stormattorna som varit ute i stormen och vänt. Fast vi har inte bara fejat. Timmar vid köksbordet också med så himla roligt pyssel;

… där man av återvinningspryttlar gjorde rytminstrument. Vilken grej, va!

..

Men oh. Vi landar i den ljuvligaste fredagskänslan.. skinande rent och såpskurade golv med nytvättade trasmattor härs och tvärs. Framförallt, alla är samlade för lång helg.

Hela familjen firade vi in helgen med att susa och inhandla Fredagsmys och med en peppad Miniman i min hand, fick jag sällskap till blomsteraffären. En så himmelens underbart söt begonia fick det bli. Så mycket Mamma över den. Älskar både blomman och mamma.

Nu sover tre av tre barn efter så mysig kväll.. och jag och mannen pustar nu ut. För första gången på hela veckan, nästan. Oohlala vad dagarna varit fyllda till bredden för dessa två småttingpäron. Med HemmaMammalivet, jobb och uppdragande för M, renovering dom små stunder som funnits över… och så en himla massa undanstökande av julen till sist. Stjärnorna lyser ännu och peppishuset är kvar ännu en tag till. Alla nöjda så. Och än hur jag i eftermiddags kände mig lite som en trasselsudd som småmuttrade över Jan… den förfärliga stormen som är här alltså,… så är liksom trötthet aldrig något jag muttrar över.. det är ynnest för mig, att få fylla dagarna med livet på det här sättet. Det är ren lyx att få trötta ut sig på det som betyder mest av allt i hela livet. Men kudden kommer vara så, så skön ikväll. Måtte bara mitt älskade äppelträd stå kvar när vi vaknar i morgon…

Önskar er en skön, god och energitankande helg!

Lillafrun