Intensivt Sommarliv!

Å, hej på er!

Har ni det skönt i sommaren?

Igår njöt jag såå av att det kom en rejäl åskskur. Jorden behöver det. Och Barnen jublar nästan lite ju. För lille B är regn något alldeles nytt i livet. Men ordningen återställdes snabbt och solen sken igen. Smått overklig sommar!

Igår var det fredagen den 13e. Och hesteguuud vilka dagar det varit. Överlevt. Lite så känner den här mamman. ha! 

Ni vet där i förrgår när M var tvungen att susa iväg precis innan darling-gästerna kom? Han kom hem efter 10 timmar.. vi möttes kring 02 på natten. Några timmar sömn och sedan iväg på nästa. Man skulle kunna säga att jag ”tränat vidare på kaosiga stunder”. Fullt upp för brandmännen, fasiken vad dom gör det bra. I denna värme. Men ja, vi har jobbat på här hemma också.

Dock utan pengalön, men istället med lönen att kanske ha fått ner en väldigt hög feber, att lyckats tajma matlagningar och amningar och ha darlingar så nöjda det bara går i sjukstugetider.

..En sväng lekte jag visst 6barnsmor också.. ska säga att dom timmarna inte var svettigare än jag själv med mina småttingar. För min äldsta Gudson, 13åringen, var så hjälpsam och kunde passa Lillan medan jag spisade. Tänk så fiffigt…! Vi slog till med fredagsmanikyr, byggde höga torn med klossar och lunchade. Älskar den här synen!! än om jag vet hur svettig jag var där mitt ibland. Rikedom hela alltet.

När M kom hem efter att ha jobbat 17 av 24 senaste timmarna, var hans familj finklädda och färdigpackade för att kunna susa iväg till Mäjadalen på vad som blev en så underbar kväll.

Så himla skönt att landa där. Bland systrar (prick alla! För nu är älskade Thailandsfamiljen hemma i Sverige igen, hurra!) och kusiner och härlig stämning. Vi åt palt och det var hur gott som helst. Vi skålade för lilla Mormor i himmelen. Hennes paradrätt vi älskar så. Jag var så glad att se M igen också, förstås. Alltid en oro när han är iväg. Igår, där blixten slagit ner. Naturens krafter.

Idag vaknar vi till lördag.

Alla är hemma. Juni är lite piggare. Hemmet är helgfint (fråga mig inte hur jag hann det mitt i allt igår.. tvätta, bädda rent, städa..). Åh. Känns smått overkligt efter så intensiva dagar med denna lugna lördagmorgon. Ber för en lugn larmdag och lite teamande och familjehäng med vår egna storlilla familj.

Sommarlivet är intensivt. Och alldeles underbart. Vilken lycka att få ha Sommarlov tillsammans.

 

Ha en fin lördag alla ni!

 

Lillafrun

En vän som hon. Och något jag längtar att träna på…

 

Å, har ni sett! Finaste, finaste Idan. Och så jag.

Vilken dag det blev, det där. Det var igår..

Ni vet hur det kan vara; när det inte blir som man tänkt, men det blir himla bra i alla fall?

Jag och barnen kom precis hem till gården efter ett liten utflykt tillsammans. Packade upp och började dona i köket. Jourande Brandispsppan skulle strax avsluta dagens byggjobb och tända grillen. Så skjutsade jag färskpotatisen in i ugnen, dukade fint ute på verandan och serverade Lillebror mat.. det älskade teamworkandet, ni vet. Jag tror att jag hör i syne.. när mannens radio tjuter livet ur sig, samtidigt som efterlängtade vännerna rullar in på gården. Vilken osis, alltså.  Det är stor, stor skogsbrand norr om oss, där det behövs hela länets brandkårar till hjälp, nu även här ifrån. Så när jag kramade min älskade Idan och hennes så himla rara F välkomna, fick jag samtidigt hälsa från den där skäggige.. för redan då visste vi att han ser vi inte mer på många timmar. Nåväl. Liiite, liiite (läs; jätte) rörigt var det då…med tre små, två som ville busa ute, medan jag behövde amma (S kan få vara ute lite själv, men Skrållan måste passas prick hela tiden),.. grillen som stod och var tokvarm och i köket var det ”smårörigt” och inte alls klart…..

….men aaaalltså. Det blev en så himla fin kväll i alla fall att jag är alldeles varm i hjärtat ännu. En kväll jag kommer minnas. Idan känner mig utan och innan. Inga knuslierier, det minsta. Tjopp, tjopp stod hon där ute och grejade grillen. Grillade kött och halloumi med utbristande Miniman; ”Kan du grrrilla!?” (Baah… jag måste börja spika brädfodring och grilla tror jag…. vi är lite väl steriotypiska ibland och trivs med det lite för bra). Gullige F passade kiddos. Jag kunde sno i ordning i köket och syta bebben. Teamwork! Till sist satt vi där ute på soliga verandan och åt en så god sommarmiddag tillsammans. Pratade livet, högt och lågt. Skrattade. Sörplade kaffe. Pratade minnen. Åt jordgubbar, bondkakor och glass. Det enda som fattades var ju den där skäggige.

Storbarnen myste i Storsängen med barnprogram framför näsan… nej, inte den nattning dom är vana, men jag ville så träffa vännerna istället för att avbryta för nattning och kiddosarna klagade inte.

Och hur fantastiskt är det inte, när två vänner, med ganska så fullproppade liv, som inte hinner ses jätteofta, väl ses… och det liksom bara är prick som det alltid varit? Att ha en vän som hon. Idan, min barndomsvän och brudtärna. Det är så dyrbart. Och något jag är så tacksam över. 5veckors-Bertil sov gott i hennes famn och jag är så lycklig över att ha synen förevigad.

Efter underbara timmar tillsammans kramade jag vännerna hejdå.

Plötsligt var jag tvåhänt igen, med tre små. Det är ju nemas problemas… OM inte flera hjärtan behöver min famn samtidigt, vill säga. Som ett väntat, men så himla oönskat, brev på posten.. kom Juni nämligen småklagande i rösten.. jättevarm. Febrig. Storebror fick vara duktig, trots att han också är liten, var trött och så. Men småsyskonen behövde mig mer. Jag jobbade verkligen på bristningsgränsen.. så nära att börja gråta jag med. Två ledsna små, någon som ville äta, någon med hög feber och en som behövde vara lite för duktig… och mitt mammahjärta som gick av lite.

Meeeen, till sist var hela älskade lilla trasslet utrett.. Pjuh.

Jag vet att jag kommer klara dessa småkaosiga lägen framöver, lättare än med denna ansträngning som igårkväll… för; ”man blir bra på den man tränar på”.. och jag har inte tränat så länge på att vara trebarnsmamma i småstruligare lägen… hittills har allt gått som en dans och det vet ju alla att så funkar det ju inte prick jämt…..! Men jag ser så otroligt mycket fram emot det. Att trebarnsmorsa-träna mig, menar jag. För som jag bara älskar det här. Att få vara mamma till dessa tre älskade stjärnor.

Klart slut. Som man säger, om man vill vara lite snitsig som Brandisfru…

Dagarna just nu är lite smågalna. Mycket blir inte alls som tänkt. Men mitt i allt, har vi det gott och skapar sommarminnen att stoppa i hjärteasken, och det är det viktigaste.

Lillafrun

 

När vi tog Vackerpappans kalas, och drog!

För prick en vecka sedan fyllde pappan här i hemmet 28 år. Hoho, hans fru är såå mycket yngre..! (några månader till i alla fall!) Vi tittar tillbaka på dagen tycker jag!

Vi firade från födelsedagsmorgon till sena kvällen. Bertil gav bort sig själv i förevigat format.

Dagen var varm och härlig som typ precis alla dagar denna sommar. Vi kalasfixade och teamade i köket. Konstaterade att det var smått sjåigt att ordna kalas för 20 personer med tre mycket små hjälp(stjälp- ibland förstås)redor. Men det blev ju himla trevligt till sist, trots att jag en sväng mitt i dagen var hur stressad som helst.  Någon (jag nämner inga namn) hade fått en idé om att ”det ska ju bli hur varmt och skönt som helst på din födelsedag, ska vi inte dra kalaset till Mäjasjön och fira dig där, älskling?”. Det nappades på så det var därför det var lite extra många saker att tänka på… så drygt att glömma några pinaler och måste vända hem flera gånger, ju.

Till sist var allt packat, alla var rena, kalasklädda och bara en amning bort från att lämna gården!

Så till kvällen den där tredje julidagen, var vi på plats med matpackning och vaniljkräm i kylboxar och kaffeflaskor och brickor och servetter och ni vet, allt man kan tänkas behöva (och lite till) på ett 28årskalas!

Mäjasjöns fäbodar!

Rätt så idylliskt, visst?

Kalasklädda barn är inte ogulligt heller! Spelar ju roland vad man klär dom i.. dögulliga i allt.

Det blåste hårtorksvarm storm, pappmuggarna flög, dom där spetsdukarna jag hade tagit med mig var inte ens någon vits att försöka lägga på det där gamla träbordet. Men himmel! Så mysigt kalaset blev, i alla fall. Vår vackra, fina, älskade Storfamilj som kom i små klungor.

Med kramar och paket, födelsedagssång och badvilja så småttingar hade sällis där i söta sjön.

Vi åt vad som faktiskt blev himmelskt gott. En pastasallad med massa kärlek och gott i. Goda ostar, kall fräsch pestosås, kex, gott att dricka och så det där alldeles nybakta brödet som vi gräddade färdigt precis innan vi åkte hemifrån Drömgården.

Ett snurrbaguettbröd med lagrad ost och färska örter i (recept kommer inom kort, ni vill inte missa det!).

Så rika med denna Storfamilj!

M´s favvistårta till kalasfika. Den HÄR tårtan, med massa goda nötter i och en vaniljkräm så fräsch. Jordgubbar i massor och den minsta lilla bondkakan ni kan tänka er till hela alltet. Så där lagom-sött, allt för Honom, ni vet.

Till sist hade vinden lugnat sig och kvällssolen var så vacker. Barnen lekte, det badades i sjön tills varma fleecen till och med behövdes. Födelsedagspaket öppnades och när solen började gå ner, kramade vi hejdå till familjen och åkte hemåt gården med känslan kvar i kroppen efter ett så himla härligt Mäjajönskalas. Det gör vi nog om någon gång igen!

Nöjd kalasfixarfru och kalasklädd Lillprins.

Lillafrun

 

Sommarlyx och mysig effektivisering!

En ljuvligt doftande liten bukett, i loppad vas på handfatet. Sommarlyx för mig!

Idag är det måndag. Ny dag. Ny energi.

Det är en mycket lyxbetonad dag också.

M har hjälp där ute på ställningen av snällaste Svärfar. Och jag och barnen är strax på väg att packa in oss i Rymdskeppet för att kuta runt på Mammammormor och Pappamorfars gård idag och garanterat ha det mys. Så skönt att slippa passa springande småttingarna från ställningen… vissa moment som görs är ej kombinerbara med barn… som när det flyger långa brädor från tio meters höjd och så vidare.
Så. Idag väntar sommarlovsmys med barnen och samtidigt effektivisering av Brädfodringsjobbet!

Önskar er en fin måndag!

Och ni… jag kan inte tacka er nog för att ni alltid strösslar mig med så himmelens fina ord. Ibland vet jag nästan inte vart jag ska ta vägen när jag läser. Blir varm i hjärtat och känner mig som lyckans knös med så fina läsare och följare. Tack för er. <3

Lillafrun

 

Torsdagkväll här på Drömgården!

Åh.

Vilken härlig sommardag, följt av helt ljuuvlig julikväll.

..En sån där himla drömmig torsdagkväll. Vi kramade mamma och pappa hejdå för några timmar sedan, efter en mysig spontanmiddag här hemma. Efter det har Minimannen hunnit kvista för en liten stunds häng hos Farmor och Farfar…. S stod och roooopade till sin Farfar, som kanske inte alls hade tid egentligen, men som kom och hämtade lillvännen sin som är hans bundis i alla väder. Hur lyxigt att kunna ropa efter sin farfar, förresten? … kan tillägga att S besitter en röstresurs vi inte har en aning om var han fått den ifrån.

Nu är det sena kvällen, solen är mjuk och värmen så skön. Samtliga småttingar sover. Storebror fick vara storebrorsvaken här ikväll och somnade precis nu bredvid mig, i sköna soffan ute på Verandan. Väldigt somrigt. Och han drömmer nog om den där glassen som nu ligger i frysen, som han och pappan kutade iväg och köpte av glassbilen för några timmar sedan. Glassbilen stannade alltid precis utanför vårt hus, när jag var liten alltså. Såna barndomsminnen när den där blåa kommer farandes och plingandes.

Juniflickan sover som en prinsessa mitt i Storsängen. Och Lillprinsen, 4 veckor idag, som växer så man nästan kan se det med blotta ögat, snusar i vagnen här bredvid.

Kvällslugnet….

Jag har precis skurat klart, lagt på nytvättad trasmatta i köket. Dörrar och fönster är öppna. Tvätten hänger på tork. Och blommorna har precis fått vatten. Och inne på lon är någon beundransvärd.

…och blandar gröngrå linoljefärg.

Vi har lite annat upplägg än förra året, gällande ”Brädfodringssresan”, alltså. M gör nu klart prick alla snickerier och så, för att när vi (ja, inte jag.. men ja ni fattar..) sedan ska börja spika, så finns allt klart. Inga stopp för ”jag måste bara gör ett överstycke till det där fönstret”… ett och ett i taget, typ. Det tog onödig tid konstaterade den där Snickarpappan, förra året. Jag måste bara visa;

Precisionen…nä, jag slutar aldrig att imponeras.

 

 

Nu ska jag sitta här och kika solnedgången, medan jag sörplar äppel-loka-crush och känner mig bortskämd. Bortskämd. På livet.

Lillafrun