Det viktigaste för mig!

Vi gjorde torsdag av den här dagen. Och jag delade den med de där tre små människorna. Det viktigaste för mig.

Extratidig morgon. Gäspar, kaffesörplande. Bråttom, precis ingenstans. Vi bygger legotorn. Det rasar. En gång. Tornet byggs upp igen. Det är starkare denna gång… Minstingen klappar händerna av förtjusning.

Fram med såpan och in med friskluft genom sovrumsdörren.

Vid lunchen är det ett helt litet gäng av ungar i sällskap. Med mätta magar tar vi oss ut. Jag ammar ute på bron, för att kunna snegla på storasyskonen samtidigt.

Så sover småsyskonen. Medan jag och min förstfödde åker stjärtlapp och jag blir påhejjad av min son att ”du måste vååga, för att veta, mamma!”. Varpå jag kastar mig utför den där höga snöhögen, precis som femåringen.. landar på svanskotan, oj och aj. Men det var det värt. För jag vågade. Och den känslan slår mycket.

Så sitter vi i finsoffan. Tar igen oss. Stryker på kattungen. Som kurrar. Som en traktor. 

Till kvällen kommer pappan hem. Barnen kärleksanfaller honom i vanlig ordning och medan pappa-buset pågår, passar jag på att skura golven färdigt och snabbt ordna en ugnspannkaka till middag. Äppelmos, och vispad grädde till förstås. Likaså morotsstavar, små falukorvbitar, surdegsknäcke och iskall mjölk. Alla mm-ar.

Så blir det kväll. Hemmet är redo för helg. Vi kramas och gäspar. Jag njuter, av tvååringens små armar runt min hals. Med efterföljande orden” Mamma, jag älskar dej!”. Snart väntar John Blund.

Vi gjorde torsdag av den här dagen. Och jag delade den med dom. Det viktigaste för mig.

Ps. Jag är helt överväldigad av hur ni mött mig i orden om att vara både en stark och skör människa. KRAM till er.  Och tack, igen och igen och igen! Ds. 

 

Lillafrun

När Salen fylldes med solljus!

(Inlägget innehåller två tjusiga reklamlänkar från Jotex) En titt in i Salen!

När solen sken in genom dom där vackra fönstren som inte satt där för ett år sedan och som nu är så andäktigt vackra att få ljusinläpp från.

Alla penseldrag och allt jobb med dessa darlingar till fönster börjar så sakteliga suddas ut och kvar är bara fönsterkärlek..Förutom fina fönster. Garanterar en kurrande, vansinnigt gossig kattunge också gemytlighet.

Ofta ligger kattpojkarna i varsin fotölj och ser ut som två gott mående kattprinsar. En god syn, minst sagt. Om balansen är god och vi är duktiga på att prioritera en stunds vila om kvällen, jag och M. Då slår vi oss ner där. I Finsoffan. Tänder ljus och pratar livet. Älskar dom stunderna. Något annat hjärtegott. Är dessa tullisar som jag njutit otroligt av senaste veckan. Dom blev liksom bara vackrare och vackrare för varje dag.Mycket är loppat i salen. Men kuddfodralen går faktiskt att få tag på liknande..

HÄR inne hos Jotex finns kuddfodral i sammet.

Och HÄR i vackert lin.

Och titta där!
En älsklingstavla jag fann i en hög av grovsopor för en drös år sedan.

Jag är en sån där galning som blir som tokig när jag ser att människor hivat iväg finheter som sopor. Då går jag och frågar om jag får ärva och kommer hem lycklig…. min man har slutat att ens lyfta på ögonbrynen.

Att kika på loppis är kanske mitt hetaste tips för att hitta vackra oljemålningar!

När vi får fler väggar att hänga konst på, ska jag också hänga upp någon Morfar-tavla. Han målade de vackraste av tavlor. Blomster och landskap, så otroligt vackra.

En liten kik i Salen, alltså.

 

Nu ska vi fortsätta onsdagen här!

Vi gjorde ett äventyr av vägen mot onsdagens kompislek för Storebroren nu till morgonen. S susandes på räserkälken och Småsyskonen i vagnen. Svettigt och härligt för morsan och alla ungarna supernöjda. Älskar såna turer! Igår gjorde vi till-fots-hämtning, med morsans tabbe att inte ta med någon räserkälke.. det hade ju att göra med att vi gått långprommis i anslutning till hämtningen. Vägen hem tog en timme då, med två ungar i vagn och bitvis också en femåring på ryggen. Haha, vilket tokeri. Men precis ingen led och melliset smakade himmel hemma sedan. Ute-äventyr som kanske innebär lite extra varm päronkropp, förkärleken till sånt har min älskade far lärt mig. Tacksam för det. Visst är det mysigt att tänka på hur ens barndom gör sig påmind i ens egen föräldraroll?

Ok. Den lovade snön har börjat falla och jag tror bestämt att vi söker oss efter lite jord och fröpåsar härnäst.

Må så gott idag, alla ni!

Och tack för så roliga svar på frågan i måndags, vad ni önskar läsa mer om.

 

Lillafrun

Måndagshälsningen!

(Inlägget innehåller en slimig reklamlänk!)

Hej måndag och nya veckan! Och hej fina Ni! <3 

I vanlig ordning. En Måndagshälsning. Titta lite bakåt. Samla ihop sig. Och blicka framåt.

Förra veckan bjöd på Sportlov.

Lite hittepå men känslan var härlig.

Vi njöt av mycket friskluft, långa prommisar och utelek i vanlig ordning och att passa på att umgås med medlemmar från storfamiljen som sportlovade sig. Semmelfikat var en höjdare och allt kalasfix, likaså. För att inte tala om själva kalaset.

Stunder som den här… ..Amma älskad bäbis som somnar vid bröstet.

Så alldeles underbart obeskrivligt ljuvligt. Tycker jag. Renoveringstid för oss båda.

Att göra spåniga evighetssysslan är till och med en fröjd tillsammans med den där människan i bild.

Synen av slumrande kattpojkar. Älskar den.. och själva kattpojkarna. Ja, sen Fransson kom till oss har ju som sagt våran smågalne storkatt blivit omvänd, eller nåt? Så jag är saligt kär i dom båda.

Att plocka in syrénkvistar och sätta i vatten. Mötas av grönska och knoppar som slår ut i blom.

Det, är fasligt fräsigt i månaden mars. Prova vetja! I vår Sal blommar syrénkvistarna nu.. doftar till och med!Syréndoft är svårslaget. Men bebbedoft slår allt. Bäbisgos är livet. Och något vi förstås njuter varendaste dag.

Helgen bjöd på kalas gånger tre!

… och den vackraste vinterdagen denna vinter! Hela-familjen-prommisen var ljuv. .. och fräsigt experimenterande. Den HÄR lådan med fräsigheter fick S av darlingar i present. Omåttligt uppskattat!

Någon blev 9 månader och rejsade i sin utveckling.När söndagen tog vid hade vi så mycket snö igen att väderordningen kändes helt och hållet återställd och vi åkte stjärtlappar och räserdyna om vartannat.

Morsan kikande av skratt lika mycket som barnen….  Att dunsa ner i Finsoffan, knapra morötter och chokladpluttar fick bli ett skönt söndagsavslut. När småttingarna somnat till kvällen hade jag och M bara-vi-tid.. hann prata i kapp, knapra kex och ost, se en film (en hel!!) och bara rå om varandra för ett slag.

Tacksam ända in i själen, för vad våra hjärteaskar är fyllda av från senaste veckan. Den här veckan tänker jag mig också ska fyllas med många sköna stunder ute. Fånga vårvintern. Känna värmen från solen och tom-glo på takdroppandet. Mysig utelek, förstås . Här inne rivs det för fullt i ett utav rummen (kika in på instagram och små filmsnuttarna/storisarna så ser ni!). Mer om det kommer senare!
Vi har en ganska så blank vecka framför oss och det känns himla härligt faktiskt!
Jag har en hel mängd av idéer och bilder att forma till blogginlägg, så om tiden vill sig väl borde minst ett inlägg om dagen dimpa ner här till er! Har ni kanske något särskilt ni skulle vilja att jag avhandlar, så är det bara att säga till i vanlig ordning!

God måndag kväll till er!

Här är kinderna rödblommiga efter snäll veckostart. Solig prommis och utehäng för hela familjen. Följt av eftermiddagspåtande inne, där jag har donat i köket, Småsyskonen marathonsovit och M och Minimannen snickrat tillsammans. En vanlig måndag, som känns som fest! Nu väntar kvällsmyset för mig och barnen medan Brandispappan drar iväg på ännu en måndagsövning!

Lillafrun