Nu är det Första Advent!

Första adventsfrukosten dukas fram.

Det ryker om risgrynsgröten och nygriljerade juleskinkan är uppskuren sådär tunt, tunt. I storsängen ligger en liten prinsessa och sover gott. Storebror är så förväntansfull, drar på sig finskjortan på direkten. Föräldrarna donar i köket tillsammans. Lillebror? Han ser alltsammans som den roligaste underhållningen, som ni ser.

Jag får hjärteont. Känner mig så tacksam över att kunna ge det här till mina barn. Det varma hemmet. Goda frukosten. Tryggheten. Varje dag. Det är lycka. Och inte alls någon självklarhet, egentligen.

Nu är det Första Advent. Och det första ljuset är tänt!

Samtliga storögda inför ljuständandet. Lillebrors allra, allra första. Han tycker att brinnande ljusen, stjärnorna, änglaspelet…Ja, alltsammans, är så himmelens snyggt och härligt att titta på. Visst håller vi med honom, lillprinsen?

Nu firar vi, hela dagen lång!

 

Önskar er en härlig Första-Adventssöndag!

 

Lillafrun

Saffransdoftande helgnjuteri!

Åh. Helgnjuteri i slutet av november. På allra högsta nivå.

Dagen igår bär jag i mitt hjärta och berättar mer om en annan dag. Vi har liksom haft så mycket härligt.

Fridfullt påtande helgen lång. Ibland inte så lugnt, mest en enda villervalla, som när vi står och bakar saffransbbullar jag och mina två hjälpsamma sockerbagare. Då är det kanske inte så stillsamt, nej. Men alldeles ohyggligt mycket engagemang och förtjusning och jag nyper mig själv lite i armen, samtidigt som jag torkar svetten i pannan. Jag har drömt om det här. Och nu är jag där. Jag säger inte att dansen alltid är på rosor. Men jag älskar det. Och det är så vidunderligt, alltsammans.

Ett lussebak får liksom en nivå så hög, så hög tillsammans med småkottarna.

Nymortlad kardemumma. Känner ni doften?

Vi bakade och bakade.. Skrållan gjorde dom sötaste lussebullarna. En härlig knövlad boll fyllt med massa gott, liksom. Gjord av en tvååringshand. 

Dessa lussebullar må ta sin tid. Med dom är värda det. Många gånger om.

… att få provsmaka alldeles nygräddad lussebulle fylld med mandelmassa och vit choklad och toppad med både pärlsocker och hackad mandel. Jo, det såg rätt drömmigt ut. Och betyget blev; ”Du är världens bästa lussebullsbagare, mamma!”. Gullevännen min.Pojkarna fixade julbelysningen ute på gården, det blev så fint med lite ljus i mörkret.

.. okej, den minsta lilla pojken. Han sov typ hela lussebakandet… vilket skvallrar en del om att han är en hejare på det där med att sova. Vid sista gräddningen var han min sidekick. En söt sådan, visst?

Receptet på Saffransbullarna hittar ni HÄR, i min Julerecept-kategori!

 

Nu är det söndagkväll.

Hemmet doftar alldeles underbart av saffran och magarna är fulla av bullar. Vi har dessutom varit på gulligt tvåårkalas för lilla kusinen, och ätit tårta och skådat gullig kusin iklädd sin nya Pippi-Långstrump-stass…. ni kan ju bara ana Junis min, när kusinen hade vad som ju är Pippi Långstrump själv, J alltså, drömoutfit. Skrållan saa ingenting, men jag riktigt såg hur mycket hon också skulle ha velat ha dom där flätorna och långa, långa skorna.

 Nu väntar godnattsagan och alla-tillsammans-nattning. Mysigt! … det är dock frågan om jag och mannen övervinner melatoninhalten när tre barn ska somna.. då är det liksom gasat av sömnhormon i sovrummet, hah!

Hoppas, hoppas att ni haft en härlig helg!

Lillafrun

Småskavigt och vackert återbruk!

Det är så skönt att vakna och veta att idag är det fredag. 

Jag har inte sus i öronen av trötthet idag, likt förra fredagen. Trött i kropp, och knopp. Ni vet. Vi har haft en så himla fin vecka alltigenom, så tacksam. Men jag känner att jag ändå är lite låg stundvis, liksom. Mitt i allt smånjuter jag lite av skavande känslan. Den har sin mening och charm, tänker jag. Behövs, den med. Gör att jag stannar upp, gör mig än mer närvarande. Så har jag ju mina fyra happypills här hemma. Gott är det att veta att tillsammanstid väntar oss.

Vi tar fredagmorgonen långsamt här hemma.

Kurar under vintertäcket en extra stund, bland efter-natten-varma småungar. Alla njuter. En gammal amazon har storasyskonen önskat till frukostmusik. Självklart. Sämre start kan man ju få. Vi spisar musik, frukostäter, pysslar och äter halvt upp sina egna händer. Vem som gör vad får ni fundera på. Jag får också sörpla mitt kaffe i lugn och ro medan barnen roar sig runt mig. En utav härligaste sakerna jag vet. Känslan av att alla är samlade, alla är nöjda, alla har det gott.

Och har ni sett! Kökbordet fyllt av massa härligt.

Finaste lummerkranspysslet, gratis, med skogen som hjälp. Ett par nya hyacintlökar från söta blomsteraffären, en enkel vanlig och en dubbel som ska bli spännande att se när den blommar. Den här veckan har bjudit på inte mindre än två loppisturer, förstår ni. Med fina fynd. En gammal ram. Ett vackert örngott. Som kommer hålla i oändlighet. En julig löpare. En söt liten urna på fot.

Loppisturen igår, var så särskilt rar. Sovande små i vagnen och en tur till fots i älskad ordning, blomsteraffären, Röda korset-kupan och så havet-rundan efter det.. där Bertil blev tvärhungrig mitt på hållet liksom. Så vi slog oss ner där precis vid hamnen, och det blev en sån där ammestund jag tänker minnas. En kall novemberdag, med klara himlen, isen som höll på att lägga sig och mjuka solen mot min kind. Och mjölkklunkandet från njutande lillprins.

Och se så tjusig ljusstake som följde med oss hem!

Tänk er med röda Ingrid Marie-äpplen fastsatta på vassa pinnarna.

Black Friday ”till ära”, vill jag verkligen slå ett slag för återbruk, istället för att köpa nytt. Jag tycker liksom den där loppade röda ljusstaken är helt fantastisk och slår vilken ny dyrgrip som helst i vackerhet. Jag har fått sisådär en miljon sms och mail under veckan med alla de möjliga erbjudanden. För det första dödligt enerverande. Jag stänger av ljudet och raderar så fort jag orkar. För det andra, så himla lockande till köphets, att köpa mer än man någonsin egentligen behöver liksom. Blä.

Det ena behöver inte utesluta det andra, här heller. Man kan ju bara tänka att man gör lite av varje? Så mycket bättre på alla sätt så. Och himla charmigt, tycker jag. Lite nytt och lite gammalt.

Nu är det eftermiddag. Helgen närmar sig med stormsteg. Så glad för den där lilla stunden av påtande i köket i morse. Vintra stora pelargonen. Bädda om ny hyacintlök. Provtända vackerljusstaken. Skrota, helt enkelt. Nu ska vi klä oss varmt och ge oss ut i solskenet.

Önskar er en god start på helgen!

Lillafrun