Vilken färgkod har de mörkgröna köksluckorna?

”Vilken färgkod har de mörkgröna köksluckorna?”

 

En fråga jag får ofta. Det är så himla roligt att ni gillar vårt färggranna kök. Det gör vi med.

Den ljusare färgen vet vi ej. Den har vi inte bättrat ett dyft. Men den mörkare har vi det, då vi gjorde lilla köksförvanlingen när vi flyttade in (kika här för en förvandlingsglimt vetja!).

Mörka grönfärgen har koden NCS S 3020-G20Y

 

Nu ska jag och mina tre hjärtan ta tisdag här!

Hela lilla hopen människor har frukost i sina magar, så nu trooor jag att vi går för en liten påtår för mamman medan pussel- och pärlplattebygget fortsätter i kring. Bertilen har full sjå att få tag på storasyskonens bestyr. Kärlek är det då, att stora gullungarna gett honom ett alldeles eget pussel som han får riva bäst han vill.

Just nu har vi legoinferno här hemma också. Jag behöver ej vara med att läsa ritningen, menar Minimannen. Men leta småbitar, deet får jag gärna göra. Min storlilla pojke. Juniflickan varvar olika pyssliga bestyr med att plötsligt stå på ett bord och halvt gasta; ”JAG, ÄR, PIPPI LÅÅÅPTUMP! Och min PAPPA! är KUNG!” …oboy, den lilla pinglan. Hon har oss alla här hemma runt sitt lilla lillfinger. Ingen vågar något annat, förstår ni…

 

Solen skiner idag efter en vecka i skymundan av snötunga moln, så vi ska förstås ge oss ut senare på äventyr för att riktigt få njuta, istället för att fånga vassa snöflingor mot kinderna. Ja, fånga solstrålar får nog bli ett utav dagens högsta mål. Flärdfullt, minst sagt!

 

Önskar er en fin tisdag!

 

Lillafrun

Sportlov, Födelsedagsfix och Liiivet i en salig blandning!

Vi fyller dagarna med Sportlovsmys.

Äter långfrukost och stökar vid köksbänken. Småttingar dräller i pyjamas kanske ända fram tills det är dags att gå ut för utelek. Vi bakar och grejar, fixar och donar. Susar till staden och uträttar ärenden. Mamman tränar mitt på köksgolvet med hela tre små pt:s kring och på sig. Puh. Så somnar vi extratidigt, alla fem i ett hjärtans trassel. Någon vill krypa i sömnen. Och två turas om att drömma olika mardrömmar. Små människor i utveckling, ja. Sömnen gör alla gott.

Ute andas vi friskluft. Snusar i vagnen, gungar i gungan och längs lillvägen görs små äventyr. Frihetskänsla för ungarna att kunna traska där själv, inte behöva vara rädd för någon räserförare alls. Mamman slog sig ner vid gårdshusväggen, sneglade på lekande och sovande barn med ena ögat. Och blundade med det andra.Vår gamla gård. Med alla skavanker och alla önskan om tid och kärlek. Med allt vad gården innebär, både underbart och arbetsamt. Så är den våran Drömgård.

Steg för steg återställs och formas den också, till så som vi önskar den och tycker att den är värd.

Idag har snön fallit med iver och hela gården är åter inbäddad i snö. Det är som det ska vara, ju. Det ska inte vara vår här i norr ännu. Sådetså. Perfekt dag att beta av en lång, lång att-göra-lista. Allt från att skura hemmet och piffa för födelsedag och kalas. Vädra, bädda rent och vika tvätt i massor. Till att slå in paket, susa på utvecklingssamtal, gympa-svettas och mitt i allt bara tvär-pausa för att pussa gullebarns ljuvligt doftande små nackar.. där den ena varit här ute i stora vida världen i prick nio månader idag.

 

Sportlov och Födelsedagsfix och bara Liiivet, i en salig blandning, alltså. Är så tacksam över hela alltet. Livet, som är både skavigt, ljuvligt, jobbigt, basiluskigt och alldeles underbart. Att få dela det alltsammans, med dom där människorna jag får kalla för min alldeles egna familj. Det, är minst största lycka på jorden.

 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

Drömgårdens Semmelbageri!

En tisdag i början på mars. Det är semmeldagen. Fettisdag. Sportlov. Och här hemma på gamla gården i norr huserar en drös mycket engagerade bagare. I åldrarna noll, två, fyra och tjugoåtta år. Vilket gäng, va!

Nymortlade kardemummakärnor spred doft ni kan ana. Storasyskonen delade på sysslorna hejvilt där vid mormor-ärvda köksassistenten. Egentligen skulle det ju bara vara ett ägg i degen, men att knäcka ägg är alldeles för roligt så lilla radarparet hivade i ett till och ni vet väl hur bra det är med ett ägg i vetedegen? Rumsvarmt smör förstås. Och ja, stött kardemumma är så mycket godare än färdigmald.

Mandelmassan tillverkades i ett nafs..

..runda bullarna rullades och medan bullarna och Juniflickans ”bullekoojv” (bullekorv) jäste, klädde vi oss varmt hela gänget och gick ut. Där jag småpustade mitt i påklädandet gav Lillan sin mor såna där ord i precis rätt tillfälle; ”Du äj en stajk hjälte, mamma!”. Den meningen… rakt in i hjärtat.Happy Mami!

Plötsligt var vi ute. På soliga gården.Minsting sov. Juniflickan kikade in i lekstugan. Minimannen gjorde en utav sina utefavoritsysslor.. skotta, gräva, greja med snön.. eller grus och sand för den delen. Så tjavade vi längs vår lilla väg innan vid gick in. Lunchfix och bullegräddande i en salig blandning.

Fram med gammalt kärt uddaporslin sedan..

..sånt som fanns här när vi flyttade in, sånt jag loppat och lite nytt. Vi dukade för Semmelkalas, jag och barnen, förstår ni!

Och nu ska ni få se hur semmelmakeriet går till i Drömgårdens semmelbageri..

1. Ett litet lock skärs bort från semlan och en del av semlans innanmäte tas ur bullen och läggs i en skål. 

2. Innanmätet, blandas med den hemgjorda mandelmassan samt en skvätt grädde. Alltsammans fördelas sedan i bullarna. 

3. Grädden spritsas. Så roligt med sprits och det blir så himla fint, visst? Ett mycket stort plus, ju. Gott och fint. 

4. Lockets duttas på och florsocker pudras över hela ljuvliga lilla bakelsen. Redo för njuteri!

När allt var fixat och klart, då anlände darlingar.

Hemmet fylldes med liv och vi njöt semlor kors och tvärs. Bakade med så mycket kärlek. Och lycka. Så satt vi där i solbadande köket, mumsade gräddig bakelse och sörplade kaffe, pratade livet, kattpojkar och konstaterade att fönsterna här i hemmet är makalöst vackra om än inte alls sådär superlättsamma att putsa… jag försökte säga att ”nu har vi fikat klart, nu tänkte jag att vi skulle putsa varsitt fönster”. Meeen… precis iiinget låtsades höra dom orden.. jag förstår inte..?

 

Som toppen av kalaset, fick jag chansen att följa med Storan på hennes prommis i dagens sista sol, då mannen precis kom hem från jobbet när vi här hemma kalasat färdigt. Vilken tajming! När jag knatade in på gården efter turen, kände jag sån lycka. Det här är min plats på jorden. Jag älskar våran gamla gård.

Och jag som senaste veckorna liksom känt att det blir sådär ööövermäktigt vackert när solen skiner och jag nästan, nä inte bara nästan, får ont i hjärtat av hela alltet. Idag, bara njöt jag. Åhå, kanske är jag på bättring. Dagarna fylls av så mycket härligt tillsammans med småttingarna, att även den deppigaste dagen, är fin, för att jag får dela den med dom jag älskar mest. Men nä, på topp har jag inte varit senaste tiden och är ej ännu. Jag vilar i det skavande och tänker att var sak har sin tid…. sinom tid.. och så vidare..

Den här dagen. Jag har känt mig så själaglad, gjort sånt jag mår gott utav och träffat människor jag älskar. En drömfin semmeldag.

Hoppas att ni har haft en god dag och fått miiinst en semla i magen!

 

 

Lillafrun