En mammas tankar från ett sommarkök!

Några glimtar från vårt sommarkök, denna sista junihelg.

Såpskurat och färska blombuketter. Doften, absolut ljuvlig. Älskar den starten på en helg.

Och alltså. Sådan himmelens tur, att vi har en alldeles egen Juniflicka. Då slipper jag deppen när junimånaden tar slut. Vi har Junivackert, året om.

Vi firade in helgen genom att ta skrinda och barnvagn, ungar och två fredagströtta föräldrar. Ner på byn. Handla busigheter som glass och festis och chipspåse och sedan tjava vidare till Lekparken. Ni kan nog ana att gullisarna njöt av Lekparksfredagsmyset. Vi päron också.
Det är så ljuvligt att se när barnen njuter.

Annars då?

Ptjaa..

Sedan vi hördes, efter ”sommarnattningen” i onsdagskväll, ni vet. Plötsligt fick Mamman feber och ond kropp och sviinigt värkande hals. Ahapp. Pjalt och skralt, liksom. Senaste månaden har varit så sommarljuv och vacker och många stunder som också varit så väldigt eftertänksamma, tankfulla och grubblande. När man dessutom känner sig småsjuk blir det förstås en ännu skörare känsla.

Det är som att det är en så vacker, förgänglig tid nu, att det liksom måste skava lite också. Så funkar jag. All förtjusning ligger så nära svårmodet, på något vis.

Är ni med mig i hur jag menar? Allt är så vackert. Och allt är så skört.

Jag är så rädd om allt jag har. Att ibland känns livet bara för mycket, känslorna hamnar utanpå och fastän allt är gott, ja förutom alldeles vanliga småbekymmer som livet alltid har förstås. Ja, fastän. Så kan jag bara snurra in mig i tankar av oro. Några såna dagar har jag haft nu igen.

Jag vill inget annat än att ha det som det är nu i livet. Vi lever i vår dröm. Jag och M och våra tre älskade, älskade barn på vår alldeles egna plats på jorden.

Det jag skrev om i det HÄR inlägget, har påverkat mig något enormt och gjort mig livrädd senaste månaden.

Jag är så lycklig över mina tre små gossiga happypills. Och så den fjärde, som är superskäggig och som jag älskar till månen och tillbaka. Men fy, alltså. Vad livet är skört.

Men!! Man kan inte gå och vara livrädd, Emmeli!!

-Då tappar man ju nuet helt och hållet. Och det är liksom så tvärtom min livsfilosofi det bara går, ju. Så, ja.. Jag försöker jobba med mina tankar.

Idag tar jag barnen och åker till mina föräldrar. Kramas, går på loppis och myser. Det blir en bra lördag.

Önskar er, en god god helg. Ta hand om er! <3

 

Lillafrun

Hurra hurra hurra!

Hurra!

För ännu en Sommarlovsdag. För alla era kloka och hjärtevarma ord som svar på inlägget ”Livet är nu”, igår. Hurra för ungar som inte kan vänta till extrafestliga småplättefrullen är färdig, utan vill börja äta redan innan. Hurra för Brandispappan som igår avslutade senaste veckornas intensivryck och körde upp för Lastbilskort, klarade det galant (så stolt fru) och nu även får susa Brandbil, mao. Hurra för nystädat hem.. som ni kan kika före-filmer från, på min instagram story… ett kaos som alltid uppstår när jag bestämmer mig för att städa. Hurra för nyplockade liljekonvaljer, både på köksbordet och bundna i en bukett. Hura, för att få fira en älskad student tillsammans med Storfamiljen.

Hurra hurra hurra! 

Hoppas att ni alla mår gott och har en fin junitorsdag!

Jag väljer att fokusera på alltsammans ovan, och tänker bort dunderförkylningen som förstås hoppat på även morsan efter intensiva pyssla-om-sjuklingar-dagar.

Vi hörs snart igen!

Lillafrun

Majdagar i våra hjärtan!

Vår landskapsblomma. Styvmorsviol. Lilla buketten plockad ute på åkern.

I samma iver som solen strålat, har vi donat med olika kära bestyr på från morgon till kväll, och in på natten, dag för dag. Majdagar som man bara inte vill ha ett slut på.

Älskar varenda dag och är helt saligt lycklig som får uppleva ännu en vår som HemmaMamma.

Det cyklas och lekstugeleks men oj som vi trädgårdspåtar, jag och barnen. Det grävs och planteras och vattnas hejvilt och småhänderna är skitiga mest hela tiden. Lyckan lyser om dom.

En dag när Storebror varit och lekt på förskolan med småvännerna för ett slag, så njöt jag av att kunna överraska med lekparkshäng och glass direkt efter hämtning. Tre pluttar som tyckte livet lekte lite extra så att säga. Små äventyr, som blir stora äventyr.

Så landar vi hemma och hela familjen är vi lika förtjusta i att få komma hem.

Minimannen är så engagerad i nya rabatterna som han grävde med Morfar. Viktigt att se till så att allt lever. Och så konstaterar vi att det ju blev så himla fint med dom där stenarna som Farfar kom med traktorn och hjälpte oss att flytta till halvmånerabatten, häromkvällen.

Vintertäckena hivas ut, dörren i sovrummet står på vid gavel, somriga sänglinnen bäddas in och det viskar försommar om hela alltet. Till kvällen går vi promenad med nybadade pyjamasbarnen i vagnarna. Småttingarna somnar och lyfts sedan in en efter en och bäddas ner i renbäddade storsängen.

Morgonen därpå vaknar dom och jublar högt över att ”det är sommartäcken! med BLOMMOR på!”… och jag vill nästan gråta en skvätt. Det finns ju liksom inget så bra, och lovande för ett lyckligt liv, som när man kan glädjas åt det lilla. Tänker jag.

Idag har regnet strilat och det har varit så himla skönt och mysigt.

En hjärtestund var när jag myste under filten med Juni, medan Storebror var på kompislek och Lillebroren snusade gott ute i vagnen. Nicke Nyfiken, varmt kaffe och vila med liten flicka. Så mysigt.

Så har hemmet blivit städat. Jag började med att plocka in ett par regnblöta häggkvistar, innan skurandet liksom. Mycket bra ordning på hela alltet.

Mammakroppen fått sig styrketräning och många stunder har spenderats vid pysselbänken… där Storebror byggt och byggt med sitt älskade plusplus.

Majdagar i våra hjärtan.

Nu är det torsdagkväll och lugnet har lagt sig. Denna mor ska vila innan natten.

 

Hoppas att ni haft en god vardagsvecka, imorn är det fredag ju!

Lillafrun