Skärtorsdag, Blåkulla-älsklingar, påskigt Vårhem… och en hälsning till er!

Det är Skärtorsdag och solen skiner så gott.

Småttingar som med busigt leende förvandlas till små påskfilurer. Små påskägg görs i ordning för att ges till Storebrorens förskolefröknar. Hemmet skuras och Påskduken läggs på bordet. Vi påskar för familjen, både genom sms och i verkligheten. Barnen fantiserar om att Påskharen ska komma på besök…

Tänk, att vi nu har ett helt pärlband av Tillsammansdagar.

Vårvärmen är här, absolut ljuvlig. I söderläge blommar tussilago och Per i backen… ibland undrar vi om är det sommar, eller?…. Men än är det vinter kvar, säger mor. För i baklandet ligger snötäcket stilla kvar. Så vackert, alltihop.

Småplanten växer fint och vid pysselbänken är det bara en liten dutt av plats, där småtting sitter och pärlar sin pärlplatta som passande är format som ett ägg..

Påskveckan första del har spenderats mestadels ute.

Det har lekts och sprungits och krattats och promenerats och påtats med litet sandlådeprojekt. Om natten är det kallt och jag hade igår ren och skär paniiik (nåja, lite kryddat men ändock.. kärleken till farmorblommorna är redan stor) över att mina dahlior som jag tvärt hade ställt ut över dagen, var glömda där även under köldbitna natten. Jag håller alla tummar jag har för att dom överlevt.

Igår kväll susade vi iväg i vackra aprilkvällen, jag och barnen och snälla Svärmor. Vi var på en så gullig Alfons Åberg-konsert i kyrkan. Nordiska Blåsarkvintetten som spelade till Alfons-trallande ungar. Ni kan ju tänka er, så gulligt!

Det är både vår och påsk, i ett. Så festligt!

Några små påskiga prydnader står på sin plats, en till varje småtting. Loppade förstås.

Kökssoffan har våriga kuddfodral,framletade från gömmorna.

Gruslasset i hallen är putsveck och det doftar såpa.I gamla vasen står några så oerhört ståtliga påskliljor.

Några ägg hänger i nyutslagna björkriset i hallen..

..jo, det där påskpyntet som Juni pyntat med först och sedan drog iväg med, det sa hon att hon visst hade i ryggsäcken som blev kvarglömd hos Mormor och Morfar i lördags.. och visst var det så. Hon har koll, lilla Skrållan.

Nu börjar en vårvarm påskhelg som kommer spenderas med både min egen Storlilla familj och Storfamiljen. Jag nyper mig i armen. Över alltsammans. Och önskar att ni alla, alla ska få hjärtegoda dagar fyllda med må-gott!

HJÄRTEGLAD PÅSK!

…önskar lilla Tripp Trapp Trull-skaran och resten av gänget här på Drömgården.

TACK för att ni hänger med oss här inne. <3

Nu, uuut till våren!

Lillafrun

 

Vårens torsdag!

April.

Det känns som hela vårens och sommarens torsdag, tycker jag. Håller ni med?

Som att precis allt härligt väntar här framför. Det rusar i mig nu… någon som känner igen sig?

Det både rusar och så är jag så tvärtrött när det till sist blir mörkt om kvällen att då slumrar jag, inte ovanligt samma tid som småttingarna, gott så gott.

 

Jag har haft absolut tre fina första månader av året, men som ni också vet; en period som också kantades av stunder där jag kände mig alldeles matt. Det hör ju livet till, det med.

Jag vet hur jag är, tar mig för den jag är och ibland behöver jag stå åt sidan för all bubblande energi och bara vara-vara, lyssna inåt och sakta in lite för att sedan återvända med iver igen. Jag är sån. Vill inte ändra på mig ett endaste dugg, men är absolut noga med att lyssna när kroppen ropar lite extra bestämt. Det sköra bär jag alltid med mig, liksom det starka. Båda delarna är jag. En känslomänniska ut i fingerspetsarna! För det mesta så mycket härligt, men ja, ibland också jobbigt.

Nu möter jag aprildagar med oändlig tacksamhet.

Varje litet vårtecken gör mig alldeles lycklig ända in i själen. Som synen av bofinken i äppelträdets topp. Eller Årets Pelargon som hamnat i urgammal lerkuka där i köksfönstersmygen. Nya krattor är inköpta och barnen har fått en alldeles egen skitgullig sop att kunna sopa gruset från gatstenarna framför verandan. Alla lyckliga. På promenaderna sover ungarna mindre påpälsade i vagnen, och mamman strapatsar nöjt i vanliga snabbskon. Ett fång vide eller en liten bukett björkris. Små skogsfynd vi återvänder med hem.

Just nu är jag orimligt pepp och låter mig skena lite, så kanske jag drar i bromsen lite framöver, hehe.

Jag vill så mycket, ni vet.

Så och odla och vårrensa och storstäda och gärna får övervåningen bli klar i en grisblink (!) också. Och så tvättas det i massor och plötsligt hittar jag mig själv i ett så fräsigt experiment (som femåringen tyckte det verkade som) där i köket… mitt i allt kommer mannen hem från jobbet och flinar sådär som han gör när han tänker ”jag älskar dig, jämt och alltid, men liten knasig är du allt”. 

”Älskling”, mumlar han. ”Det märks att du vill väldigt mycket just nu”. Och så ser jag mig omkring, på den ohyggliga röran som är.

Mitt i allt vill jag bara vara också.

Och för att någon inte ska undra, så kan jag meddela att jag förstås pysslar om de små människorna så gott jag bara kan som prio ett i alla lägen.. vi påtar tillsammans.

Låt oss kalla det kreativt kaos och bara njuta av lyckobubbliga känslorna i magen.

Den rödrosa, koralliga pellisen är mig så kär där i fönstersmygen. 

Att sitta i kökssoffan, snusa bäbisnacke, amma, sörpla kaffe, spela spel eller lägga pussel med småttingar.. eller bara-vara-vara.

Livet.

Och kökssoffan, en favoritmöbel, helt klart.

Lyssna till fågelsången, andas in djupt och känns smygvarma luften i lungorna. Blunda mot vårsolen för ett slag….det är Vårens Torsdag nu!

 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

 

 

Lillafrun

Vilken färgkod har de mörkgröna köksluckorna?

”Vilken färgkod har de mörkgröna köksluckorna?”

 

En fråga jag får ofta. Det är så himla roligt att ni gillar vårt färggranna kök. Det gör vi med.

Den ljusare färgen vet vi ej. Den har vi inte bättrat ett dyft. Men den mörkare har vi det, då vi gjorde lilla köksförvanlingen när vi flyttade in (kika här för en förvandlingsglimt vetja!).

Mörka grönfärgen har koden NCS S 3020-G20Y

 

Nu ska jag och mina tre hjärtan ta tisdag här!

Hela lilla hopen människor har frukost i sina magar, så nu trooor jag att vi går för en liten påtår för mamman medan pussel- och pärlplattebygget fortsätter i kring. Bertilen har full sjå att få tag på storasyskonens bestyr. Kärlek är det då, att stora gullungarna gett honom ett alldeles eget pussel som han får riva bäst han vill.

Just nu har vi legoinferno här hemma också. Jag behöver ej vara med att läsa ritningen, menar Minimannen. Men leta småbitar, deet får jag gärna göra. Min storlilla pojke. Juniflickan varvar olika pyssliga bestyr med att plötsligt stå på ett bord och halvt gasta; ”JAG, ÄR, PIPPI LÅÅÅPTUMP! Och min PAPPA! är KUNG!” …oboy, den lilla pinglan. Hon har oss alla här hemma runt sitt lilla lillfinger. Ingen vågar något annat, förstår ni…

 

Solen skiner idag efter en vecka i skymundan av snötunga moln, så vi ska förstås ge oss ut senare på äventyr för att riktigt få njuta, istället för att fånga vassa snöflingor mot kinderna. Ja, fånga solstrålar får nog bli ett utav dagens högsta mål. Flärdfullt, minst sagt!

 

Önskar er en fin tisdag!

 

Lillafrun