Stenrabatten mitt i juli!

Framme!

– vid Stenrabatten, alltså.

Jag tänkte att vi tar en liten kik, såhär mitt i juli, hur det ser ut i den ena nygrävda rabatten.

 

Från lilla grusvägen sett, ser det ut såhär. Baksidan av rabatten, liksom.

Närmast oss nu, en liten tuva som blivit stor tuva på bara några veckor. En marktäckande perenn, med söta små gula blommor. Jag tror att det är Penningblad. Oavsett. Passar så bra där i lilla skuggiga partiet. Gåva från Svärisarnas trädgård.Mellan stenarna, tipsade vännen C mig om att plantera Lewisia. Som får klättra lite…

Jag inhandlade en sån. Och oj, vad den trivs där. Blommar för andra eller tredje gången nu. Så söt, visst?

Jag fick frågan om hur jag tänkt under rabattmakeriet…

Och det enda jag egentligen hade fast bestämt när vi började den där söndagen i maj, när mina älskade föräldrar kom och var mina trädgårdsmästare. Det, var plats och form för rabatterna. Resten fick ske på känsla. Sån lycklig dag det var (HÄR,  ett inlägg när vi var precis i startgroparna)

Vilka blommor som hamnat i trädgården, det har fallit sig utefter vilka perenner jag fått ärva av mor och far, Svärmor och Storan. Och också förstås vad jag införskaffat själv. Alltsammans utefter vilka färger jag tycker om.

Ja, jag säger jag nu faktiskt. För här behövs ingen demokrati. Mannen tycker allt blir fint och kallar allt för pelargon och hjälper mig lika villigt som han är blomsterokunnig. Finaste M.

Rosen i bilden ovan, den är flera år gammal och har stått alldeles solo allena men är nu omringad av blomstervänner.

Jag kommer ihåg namnet på denna vacker-ros. Hjälp mig gärna om du vet. I början av sommaren var den full av lus. Så, argt argt sprutade jag med hård vattenslangsstråle följt av såpvatten. Dag efter dag. Och tänka sig. Lössen försvann.

Ovan ser ni ena änden. Med rosen. Omringad av ettårsplant. Rosenskäror jag försådde i vårvintras och tobaksblommor från mor och Storan. Sen en iris som ursprungligen är från min Farmors trädgård. Likaså den blå jätteblåklinten som också är där bredvid.

Ett löjtanshjärta inhandlades, som en ganska så liten planta. Men se så den brett ut sig fint.

Alldeles bredvid, en favoritblomma från mor;

Stjärnflocka. Så otroligt, otroligt vacker. Jag fick en tuva från mor och en från svärmor. Finns i olika nyanser av rosa. Från ljust, ljust rosa till riktigt vinröd. Vackra alla färgerna, tycker jag.

Efter stjärnflockan, en perenn jag absolut inte kan namnet på. Sorry. Därefter en näva, från Svärmor. Följt av vad jag hoppas ska bli vackra blommande praktvädd, som jag pysslat om sedan litet frö.

Och så slutligen i den andra änden. En herrans massa ettårsplant som omringar dom stackars små pinnar till bondros. Den ljustrosa bondrosen är från mor och fars trädgård och än om dom kom med vad som såg ut som tre pinnar, så är det en fantastiskt tålig skapelse som, titta här!

.. tänker blomma redan i sommar, minsann! Wow, alltså. Längtar så jag får dåndimpen.

 

Jag ska säga er att det där guldet från lagårn, koskiten, det har nog varit en god god heja-på-faktor till att det blommar så rikligt!

Så, det där var en titt i Stenrabatten i mitt av juli, det!

Allt gott!

 

Lillafrun

Sommarlovande Måndagshälsning!


Svensk sommar!

En ynnest att få kunna ta del utav. Välmående. Tillsammans. En tacksamhet så stor. Över hela alltet.

Vi njuter, allt vi kan. En dag i taget.

Ytterligare sju juli-sommarlovsdagar i våran hjärteask nu.

Innehållsrika, sommar-semester-intensiva sådana.

Vi tittar tillbaka lite innan status och framåtkik. Vi hängde hemma på älskade gården titt som tätt. Ute så mycket som möjligt men kring middagstid är det fiffigt med lite innepyssel.

Vi blev med grind och det var kanske årets bästa pengainvestering. Utöver Tillsammanstid, förstås.Vi har träffat familj och släkt i massor. En dag stegade vi uppför Skuleberget. Det var Surströmmingskalas. Och en kväll ordnade mamma och pappa superspontan kusinträff i barndomsbyn. Alltså, jag och kusiner till mig och mina storasystrar. Jag är en supersladdis och har alltid varit mer jämngammal med mina kusinbarn, men det var en fräsig kväll minst sagt. Bertilen hade klätt upp sig som ni ser. Med fluga och allt.En dag tog jag barnen med mig till älskade Mäjasjön. Mötte upp darlingar, morbror, moster och kusiner. Helt underbart.
En klassisk mamma-pack-åsna-syn. Addera en lillunge på höften också.Barnen njöt. Mor likaså.Också ganska så tröttsamt också, det här med sommar. Någon tupplurade. Många, långa sköna stunder. Jag försökte komma på vettig, snabblagad middagsmat… när jag egentligen kände ”men alltså, måste vi ens äta idag!?”.. dvs, ibland kan jag blir hutlöst less på att komma på och laga middag. Någon som känner igen sig?

Men lax, med lite philadelphia (vitlök och örter) och lite snabbklippt gräslök från pallkragen. Salt och peppar och skjuts in i ugnen. Kokt färskpotatis, frästa haricoverts och en enkel kall sås till. Det, var både enkelt och väldans gott tyckte alla. Bra så. Jag trädgårdsnjöt. I massor.

Rosor började slå ut och luktärter likaså. Den här pionen i bild är enormt vacker. Vit i mitten och rosa ut mot kanterna. Shirley temple vill jag minnas att den heter. Vi hängde hos Mamma och Pappa. I Mäjadalen. Och här på vår gård. Storfamiljen-mys i massor. Till sena nätterna…. nätterna som nu börjat få ett liitet, litet mörker över sig som ni ser ovan. En himla härlig motionsvecka också, så glad för den efter trevande veckor med krasslig mor. Förra veckan fylldes av nattnings-promenixande, tabata hemma på köksgolvet, skuleberget-vandrande och en hop morgontidiga löpturer med efterföljande mys med nyvakna ungar. Rörelseglädje på hög nivå!
Fredagbuketten gjorde mig mållös. Stjärnflockan i mitten är en favorit.Lillebroren tog längre och längre sovmorgnar. Vi åkte till havet.Och sen blev det veckans sista dag. Storasyskonen jublade över Farmor- och Farfardate och jag och mannen över springa-tillsammans-date. Dagen toppades med ännu en träff hos Mamma och Pappa. Storfamiljen samlades till kvällen för bastuhäng. Vi bastade i timtals. Sörplade melon och hemmaspa:ade. Huuur skönt som helst.

Sa jag att jag är tacksam och uppfylld av sommaren? Jo det sa jag. Men det tåls att sägas igen. Nyper mig i armen över hur bra vi får lov att ha det.

 

Idag är det en ny julimåndag! En liten gråmulen sådan. Passar perfekt att landa lite och skrota runt. Väldigt viktig den typen av sommaraktivitet, också.

Vissa leker med leksaker som inte hanns lekas med så mycket förra veckan, mor donar lite med tvätten och strax väntar en trädgårdsrunda. Den skäggige har som mål att slutföra ännu ett rums golv där uppe.

Men mest… är jag alldeles pirrig i magen. Den här veckan ska jag njuta allt jag bara kan av alla blommorna där ute i trädgården. Det gör mig pirrig. På riktigt. Och sen, väntar äventyr i slutet av veckan. Jag längtar som jagvetintevad. Längesedan jag kände en sådan längtan.

 

Så. Det är Sommarlov. Vi fyller dagarna med sommarliv och är också noga med att skrota runt lite däremellan. Och jag är pirrig i magen. Över blommor och efterlängtat äventyr.

 

Jag hoppas så, att ni också har det gott. Att ni får chans att fylla dagarna med sånt ni mår som allra bäst utav. Jag tänker att det nog är så himla lätt att såhär i sommartider titta runt på vad alla hiiiinner och göör osv. Men skit i det. Fyll din dag med liv. På det sätt du mår bra utav. Ok?

 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Lillafrun

Några glimtar från när det var somrigt kalas för den skäggige!

Det var den tredje julidagen och min älskade fyllde år.

Vi klädde oss kalasfina, snoffsade till hemmet med färska blommor och dukade för ännu ett sommarkalas. Gården fylldes av älskade människor från Storfamiljen. Födelsedagstårtor och bubblor i glasen. Ungar som lekte ute på gården till småfötterna var isande kalla. Lillprinsen nattasuddade och hade lillskjortan full av chokladiga fläckar efter att ha fått tag på vad som nog var det godaste han smakat. Chokladboll, förstås.

 

Några glimtar från när det var somrigt kalas för den skäggige. Tänk att han är min. Bara min.

Lillafrun