När det passar ypperligt med dimma!

Det passar sig så himmelens bra idag,

..att dimman legat som ett täcke runt gården precis hela dagen.

Så vackert. Och så vilsamt.

Det är fredag, och vi har tagit den i sakta mak. Vi bromsar in, låter veckan komma i kapp och ser fram emot helg och tillsammansdagar med hela familjen samlad. 

Jag lommar runt med skön fredagskänsla samtidigt som jag har gårdagen i mitt hjärta.

En HemmaMammatorsdag först. Fylld med såna där små guldstunder tillsammans med barnen, ni vet. Som när Juni och jag påtade tillsammans och gjorde vinterfint ute på verandan. När vi gungade tills vi kikande av skratt (hon skrattade åt mig och jag skrattade åt lyckan över att ha henne i livet). Eller den lilla trehjulingsturen längs lillvägen. Juniflickan! 

Sedan förbereddes det mysigt här i hemmet med tända ljus och inhämtande av ”Mammas baguetter” från frysen. När mörkret föll hade jag tränat ett träningspass, svischat igenom badevarelset och rosat kinderna, och allt som behövde roddas med, var ordnat. Älskade Mammamormor kom till gården och tog vid myskväll tillsammans med fyraåring och tvååring. Storan hade också erbjudit sin hjälp. Mina hjärtan, som stöttar. <3

För att mannen, Minsting och jag skulle kunna susa norrut. För mammans skull allting. Så himla, himla märkvärdigt. Mil för mil genom mörkret, över skuleskogen och ända tilI stan. Där jag med fjärilar i magen pussade M hejdå, tog min lillprins med mig och knatade iväg för att träffa vad som visade sig vara ett helt fantastiskt gäng med kvinnor.

En hjärtegod träff tillsammans med andra inspiratörer. Där vi alla hade gemensamma nämnaren att vi jobbar med sociala medier, i större och mindre skala. Att driva en blogg är lite som att ha en egen tidning, där du är projektledare, skribent, kundansvarig, fotograf och så vidare. Själv. Förbenat roligt, tycker jag. Som älskar att trolla med ord och bilder. Min blogg är som mitt fjärde skötebarn.

Det var så himla härligt att träffa detta gäng av ”kollegor” inom denna värld. Så tacksam för kvällen. Nya erfarenheter, bekantskaper och fantastiskt utbyte. (Tack M som var med som Bertil-backup och tack mor för småttingarnas mysiga torsdagkväll).

Två trötta men tacksamlyckliga småttingföräldrar.

I eftermiddag checkade M ut fredagstidigt. Vi lämnade det precis-nystädade hemmet, allihopa. För friskluft. Dagens sista ljus. Kurrragömmma-lek, både vuxna och barn. Och småttingpäronlyx… sörpla kaffe tillsammans, medan bäbis sov i vagnen och storasyskonen lekte så fint tillsammans. Alltsammans kunde ju svänga fort, så ni ser ju som vi njöt!Nu har solen gått ner för dagen, dimman lättat och mörkret åter fallit. Vi checkar in för helg!

Önskar er en skön fredagkväll,

-ni har gjort mig alldeles rörd av allt ert engagemang denna vecka. Jag sparar alla era peppande, värmande ord i min hjärteask. Tack fina, fina ni <3.

Nu är vi en drös röster ifrån att vara fem i topp (och därmed kvala till final) i tävlingen om Årets Babyblogg 2018, men än finns några timmar (fram till 23.59) kvar att rösta.

Röstar gör ni HÄR, på nr.34!… 

Tack för att just ni kikar in här!

Lillafrun

Att ha funnit en skatt!

God morgon tisdag från Drömgården!

Jo, jo.. här har vi smugit in både ett par hyacinter, en amaryllis som växer i räserfart samt en fulfin liten pyttegran. Det är lov nu. Att tjuvstarta. Bästa tiden är nu och framåt. Mysa, påta, boa, pyssla.

Men ser ni där då! Skatten jag fann under lördagens jobb på övervåningen.

I en gammal trälåda fann jag massor av gamla skrivböcker skrivna med vacker skrivstil. Andra läroböcker. Gamla foton.

Och den där; tunga boken fylld med Svensk Hembygd. Från vårt landskap, Ångermanland.Jag blev alldeles skakis av nipprighet när jag förstod vad det var för en bok. Ni förstår, det finns liksom inget säkert årtal som vårt älskade hem är byggt… men söta tanten som bodde granne med oss, till bara för ett par år sedan tills hon flyttade till himlen, hon sa oss att gården stod klar när hennes gård började byggas. Och det var 1844. Då stod alltså redan vårt hus färdigt. Så mycket mer än så har vi inte vetat.

Men där i skatternas bok, står klart och tydligt I början av 1800-talet

Så himla häftigt. Så gammalt. Så gediget byggt. Så rejält. Så himmelens älskat, av oss.

Denna bild har vi fått sedan tidigare. Precis denna som är i hembygdsboken. Och ser ni? Ändå ganska så likt som vårt hus ser ut nu ju. Känns så fantastiskt.  Samma här med gavelsidan;

Fast vi har valt ett halvrunt fönster i nock istället. Och lite annat, som en stor och härlig entré. Men känslan, i att återskapa något som varit så vackert, till sitt rätta jag igen. Det, är en mer än angenäm känsla. Här ska vi bo, hela långa långa livet om det bara vill sig väl.

Jag och mannen brukar fantisera, typ när vi är trötta och svajjar i självförtroendet om att orka mäkta med all renovering som behövs och vi liksom känner oss lite gamla och trötta. Då fantiserar vi om att något utav barnen kommer ta över gården när vi är gamla på riktigt.

Då flyttar vi ut till Gårdshuset. Precis som då… för en massa, massa år sedan. För på bilden ni såg, med mannen, kvinnan och hunden.. så sitter Farmor H, som bodde i gula gårdshuset, bredvid hennes son, som bodde i stora boningshuset.

Ja, så får det bli.

Bara så att ni vet det, barnen! –Mamma och Pappa kommer ni få släpa ifrån denna gård. Vår Drömgård!

En skatt, ja.

Så ohyggligt spännande att vi flyttat fokus från utsida hus, fönsterbyte och brädfodring. Till att faktiskt börja boa, bygga och pyssla om hemmet här på insidan, också. Lovar att ni ska få hänga med på resan!

Lillafrun

Farsdag!

Hjärtan, hjärtan, hjärtan. Kärlekens symbol. Väldans passande, när man vill visa kärleken för en älskad. Idag, familjens pappa. Vår hjälte. Min klippa.

Smågrusiga i ögonen klev barnen och jag upp och påtade i morse. Juni tyckte pappa skulle få ballonger och satt och försökte blåsa upp med hela kroppen till hjälp.

När allt var förberett tjavade vi in i sovrummet i ett oherrans högljutt tåg, hojtandes ”ÖVERRASKNING!!!”.

Det var Storebror som hade bestämt hur allt skulle gå till. Pappan vaknade, om man säger så. Och log. Kärleksleendet, ni vet. Till sina barn. Som glimmar om den där villkorslösa, oändliga. Kärleken.

Plötsligt var storsängen fylld av kramar och pussar och Grattis på farsdag!!. Mjölkkräkande bäbis, paketöppnande, omåttligt ivriga småttingar och tacksamhett.

Tacksamhet. Över den där fantastiska människan. Som är pappa till våra barn. Han jag delar livet med och älskar varje dag tillsammans med. Om det så är pissregn, livet-katastrofer, lätt-njutande dagar eller den gråaste dagen mitt i november. Livet med honom är det bästa jag vet. 

Ute i köket väntade softa jazzmusiken och goda frukosten. M älskar tillsammansfrukost. Och kaffesörplande. 

Himla mysig farsdagsmorgon, tyckte vi alla.

I novembermörkret knipsade jag en bild på vad som låg i ett utav paketen; en förstoring på våra tre skatter inramad i loppad vintageram. Så uppskattat.

Igår firade vi min papps med världsgod mammalagad familjemiddag och myskväll hemma i lilla byn. Alldeles, alldeles strax knatar vi lilla vägen till min Svärfar och firar honom. Alltsammans, en sån ynnest att jag blir gråtig av bara tanken.

Triss i älskade pappor; Grattis på er dag!

 

Lillafrun