Den sista dagen i maj!

Sagolik. Smått overklig. Och alldeles, alldeles underbar.

…Så sammanfattar jag denna majmånad. Som jag nog tror vi kommer minnas för evigt. Kära nån, som vi har njutit. Vilken belöning efter kalla och snöiga Vargavintern, som ju var fräsig absolut… men frihetskänslan, att bara kunna öppna dörren tidigt om morgonen och stänga den sent på kvällen… låta barnen springa in och ut precis som dom vill. Solen, värmen, ljuset, blomsterdofterna, fågelsången… himmelskt.

Fånflinet. Förra veckan rök det ganska mycket ur öronen på den där ovan… men senaste dagarna bara, bara lommar jag runt här hemma, till freds, bara lagom otålig och väldigt längtig.

Den allra sista dagen av denna drömmånad har vi utnyttjat himla fint, tycker jag.

Där, i syrenens blurriga bakgrund, sitter Juniflickan och hennes Moster M… och läser Alfons i morgonsolen.

Hur gulliga?

Syrran och pappsen kom i morse.. strax efter att Minimannen, som inte varit på Föris på många dagar, hade susat iväg till småvännerna för ett slag.

Sällskap, målningshjälp, planterings- och pyssla-om-Lillan-hjälp. Allt i ett. Lyx för ett högpreggo!

… den där människan. Min pappa. Så himla snäll. Duktig. Och idog. I ett svep, förutom pyttig lunchrast och så, så har han hjälpt oss grundmåla en massa inför brädfodringen. Guld värt. Förra året målade ju både han och jag. Men i år är jag portad därifrån. Doften är inte bra för bebben.

Mammsen hade skickat plant.

Och det fräsiga var att jag hade skickat hem till päronen igår. Huuur coolt att ha drivit upp egen plant för första gången! Jag är så himla lycklig över den. Längtar förstås efter ett växthus, men det har funkat fint för lagom-mycket, i gamla fönsterna också!

Lilla planten längtar ut, som ni ser. Doftnemesian har till och med börjat blomma där i plastiga karamell-lådan.

Så jag och Syrran började med det idag; att sommarplantera.

jag drömmer inte bara om växthus. Utan också om mer trädgård.

Men ingen stress. En sak i taget…. eller typ hundra saker i taget är det ju. Så trädgårdsfix, som att gräva fler rabatter och så, får i alla fall vänta… till kanske nästa år!

Snart kommer pioner blomma där i den senast grävda rabatten.. senare, en massa zinnia och tobaksblommor. Det blir nog härligt!

När Morfarn målat slut på all färg tvärlektes det med småttingarna en stund medan vi systrar slog våra kloka ihop om huruvida den där daggsalvian skulle planteras här eller där, eller om det skulle vara två tobaksblommor i den rabatten.. eller kanske bara en…ni hör ju, väldigt, väldigt härliga ”bekymmer”.

Tack maj. Du har varit fantastisk! Nu väntar en väldigt, väldigt speciell månad….

Ha det gott alla ni, så hörs vi snart igen!

 

 

Lillafrun

Kalasfina och Spännande livet!

Tänk att vi har sån storpojke nu, 4 år, som vill göra precis som pappan vid piffande. Ni vet, saltvattenspraya frillan, ta lukta-gott under armarna och dofta lite parfym. Dom var så söta där dom tillsammans stod och gjorde sig i ordning. Undertecknad small av, såklart.

Minimannen!

Mammas älsklingspojke.

Det där var ju i lördags. När vi klädde oss kalasfina hela gänget och gjorde oss redo för inte mindre än två kalas på raken. Slog in en herrans massa paket, pysslade kort och ordnade blommor för att ge härs och tvärs till älskade. Två 30-åringar, en 18-åring, en 22-åring och två älskade mödrar firades i helgen. <3 Rikedom med stor familj.

Titta där, då!

Liten Juniflicka i blus och blå hatt gick ej heller av för hackor.

 Själv var jag mycket nöjd över att hitta någonting kalasfint i garderoben som täckte mig, helst tillräckligt och lite till. Glad åt den där ”gammklänningen”.
Alltså. Dom där två. Så mycket kärlek.

… och nä, det är inte mycket mindre kärlek i denna syn.

Så himmelens stort, att vi ska få bli föräldrar till ännu en stjärna, jag och min älskade M. Vårt tredje tillsammansmirakel.

Livet är precis hur spännande och hur härligt som helst nu. Jag försöker vara i nuet så mycket jag bara kan… andas in varje god doft.. äppelblom, liljekonvalj, syrén… krama på dom där älskade tre massor och lite till… småttingarna och mannen.. klappa magen och njuta av dom lite småklämda buffningarna från bebbemagen… insupa.. hela alltet..

Å. <3

 

Lillafrun

 

När det var mammans dag.

Å.

Jag ville aldrig att den där dagen skulle ta slut. Morsdag.

Och jag kände mig uppassad som en prinsessa från morgon till kväll.

Okej morgonen började kanske inte så prinsessigt.. Juni drog mig i håret tills jag vaknade. Minimannen sov. Mannen var borta (jag förstod att han var ute i målarverkstaden). ”Haaaallåååå!?” ,liksom. Men vips var mannen inne… lite fundersam var han allt för nog hade han tänkt överraska med frukost på sängen..”ni skulle ju sova länge idag!” … samtidigt sa han; ”fast du tycker ju faktiskt inte ens om att äta dina frukostbrickor i sängen!”.  Sant.

Sen bara en himla massa härligt.

Pussar från tre älskade, vila i sköna vilstolen, lyxigt paket från älskade små. Fågelkvitter, äppelblom i skyn och syrénkvist i hand. Hummelsurr och småfolksskratt.

En känsla av oceaner av du-får-göra-vad-du-vill-tid… oceaner, med en höggravid småttingmammans mått mätt. Det var obeskrivligt skönt att få den där vilan… som jag senaste dagarna verkligen önskar men inte alltid får till i alla fall.

Ett gemensamt träningspass med M sedan. Det var längesedan. Och det var självklart låångt ifrån samma övningar på han och mig… jag var såå nöjd över mina knäböj och så vidare.. medan M svettades av buurpees och tunga hantlar. Men bara grejen att träna tillsammans var så härlig.

Grattande av älskade mödrar. Svärmor först. Tätt följt av tur till lilla byn. Kramar, fika och doftande av syrénsbusken som är mig kär sedan barndom. Ganska så snabbt hem sedan…

…för att fortsätta himlatidem hemma på gården.

Under äppelträdet. Tillsammans med dom där tre jag älskar till månen och tillbaka.

Vi avslutade kvällen med en miniprommis. M vet att jag älskar att plocka blommor, så han hade tänkt ut att jag då både kunde få göra det och samtidigt gav han mig finaste blombuketten jag kunde tänka mig… mannenplockade liljekonvaljer.

En himmelens fin morsdag. <3

 

Lillafrun

Större än allt stort.


Större än allt stort..

…och det absolut bästa jag vet.

Att få vara Mamma, till liten Miniman och Juniflicka. Att få dela den största skatten, tillsammans med Vackerpappan M.

Snart, snart är Minsting här hos oss också.

Så efterlängtad och redan så älskad. Så välkommen till vår Storlilla familj.

Från djupet av mitt hjärta. Oändlig tacksamhet.

(Som pricken över allt, är jag välsignad med den finaste mamman på jord. Lyckans mina småttingar, med sådan Mormor. Ja, lyckans precis hela Storfamiljen, som har dig, lilla mor. <3)

Grattis på morsdag alla mammor!

Och heja oss. <3

Lillafrun

Livet just nu…

Åh.

Så skönt att kasta mig in här en stund i min älskade dagbok. Skriva. Pusta. Andas.
Livet senaste dagarna?

-Mycket på alla fronter. Sådär som det blir ibland.

Majhärligt. Fundersamt. Lyckligt. Bekymrat. Flängigt. Trött. Högpreggopustigt. Liljekonvaljdoftande. Småbarnslivsröjigt..

.. allt på samma gång.

Det doftar himmel på jorden. Barnen kusinleker lyckligt. Jag är höggravid, alldeles underbart men jag känner nu också att det börjar vara en riktigt match att hänga med kidsen i deras tempo.

Sedan i måndags en väldig oro också, och undran över hur bäbisen ligger. Rätt eller fel.. ska jag föda med kejsansnitt, jag som så gärna vill föda på det sätt jag nu tycker att  jag ”kan” och känner mig trygg med? 

Jag promenerar och klappar magen. Äälskar magen men är så redo att träffa Minsting snart.

Vi har en stor, stor och väldigt älskad storfamilj kring oss. Många att älska. Och många att oroa sig för, också. Såklart man önskar att prick alla ska må bra precis hela tiden. Men så funkar inte livet. Jobbigt, men sant.

I huvudet. Många olika tankar. Hit och dit.

Jag nyper mina pyttestunder och samlar kraft.

Mitt allt får denna preggomorsa också lämna hemmet alldeles ensam (!), med mannen och barnen hemma på gården.

Storan-Lillan-tur till södra staden en drös (nervösa, som höggravid) mil från hemmet. Sitta i frissastolen och bli ompysslad och sommarfin i håret. Snabbt försöka hinna köpa en drös födelsedagspresenter till olika älskade som fyller år nu i dagarna. Direkt från stora staden susa norrut igen, ta en selfie (viktigt ju!)…

…och sedan möta darlingar för att åka på BB.

Vi satt fast i lots i en kvart på E4an…. tankarna; ”helsicke!! Det är ju inte sant. Vi kommer säkert hamna i ett lotsstopp även denna gång vi ska in på BB”. 

Träffar Barnmorskan som numera känner igen oss… både med Juniflickan och Minsting har vi ju varit på en drös ultraljud.

Hon kunde dessutom ge oss världens härligaste besked; Bäbisen ligger helt rätt. Precis som med Lillan har bebben nu fixerat sig och ligger lååångt nere (jo, jag tackar….!).

Efter det beskedet blev vi så lyckliga att det tjoades och sen gick luften ur mig totalt. Såå trött. Men… det bryr sig inte livet om.

I natt vaknade vi av att älsklingspojken var huuur varm som helst.

Baah, basiluskan härjar i kring så det var inte oväntat men ändå såå drygt.

40 grader… yrade och var skörast på jord. Älsklingen.

Jag är så himla rädd att Lillan ska bli dålig igen nu… hon är så mycket pyttigare känns det som. Ja, så idag kurerar jag småttingar. En toksnorig och en efter-febrig. Vi bygger domino..

och pärlar armband. Tar en liten tur ut. Älsklingsträdet har börjat blomma. Det doftar äppelblom.

Sänglinnen hänger på tork i vinden, tvättstugan besöks då och då. Strax ska jag göra i ordning tidig middag. Skjutsar in en grahamsugnspannkaka och värmer lite hallon från frysen. Gott så. Vispad grädde till, förstås!

..sa jag att vår diskmaskin pajjat också?..blä. just nu, är verkligen inte livets period då jag önskar handdiska hela dagarna…

Å. Puh. Nu känns det gott att ha fått pusta ut här en stund.

Jag känner livet i mig. Minst sagt. Och mitt i att det stundvis känns som om huvudet nästan brunnit upp lite dessa dagar… så är jag så himmelens tacksam. Över att få vara med om allt det här. Livet.

Vi hörs snart igen!

 

 

Lillafrun