Vårvinterminnen!

Aahh, Vååårvintern är här och i sitt esse!

Vänta ska ni få se! … Det här är en så otroligt härlig tid här i norr, när det bjuds på dagar som ser ut såhär;

 

När solen är ivrig och reflekteras mot snön och gör världen så ljus, att blunda är det skönaste att göra där ute. Gärna mot ett varm södervägg. Med en kaffekopp i handen, efter grillade utelunchen. På toppen av det goda; amma bäbis mitt i vackra snölandskapet. Och bara-vara-vara. Fågelkvittret är ljuvt och takdroppet, likaså. Till kvällen är vi rödblommiga om kinderna och alla så trötta av friskluft att efter kvällsbadet finns det bara ett att göra, krypa till kojs och sova vårvinterns rus av sig.

Jag älskar den här tiden som nu är i sitt esse. Det är både vinter och en känsla av hoppfull vår, samtidigt. Vårvinter. Norrlands femte årstid. Och vi skapar Vårvinterminnen tillsammans. Hurra!

 

På toppen av att det ännu en dag varit så ljuvligt vårviskande väder, så har vi Freedag. Och nej, den äär inte uttjatad… Fredagskänslan. Milda makter, så härlig.

Vårdagjämning är precis passerad och den här veckan har jag och barnen fyllt dagarna med jagvetintehurmånga timmar av friskluft. Med takdropp, värmande sol och fågelkvitter. Mycket skratt och härliga stunder och en del stunder där gänget låter som gnisslande, gamla gångjärn, förstås. Så lyxigt, hela alltet. Att kunna forma dagarna som vi själva önskar.

Jag minns utflykten kring gården. Sköna springturen. Söta kompisdaten för Minimannen med grann-barnbarnskompisen. Stunden där jag plötsligt tog mig ett fotbad. Eller som igår när vi åkte till Lilla byn och hade vårvintertimmar med två älskade. Jag njöt så av promenaden längs hemtama vägar tillsammans med gullegrannar som alltid varit som mina extrapäron, ända sedan pysseliten. Till kvällen kom vi hem, sådär trötta och möra som man blir av all friskluft och solljus. Det stektes småplättar och städrejsades, bäddades om barn, jag och M pusslade ihop oss ett träningspass och till natten var det en hop människor som sov mer än gott… ja, minus svängen när jag låg på aga för att min darling från ena minuten till den andra, tog sig från slumrande och i ilfart ner mot brandstationen för att susa iväg som Brandis. Kära nån, alltså. Den där radion tjuter livet ur en.. men jag får ju ändå ligga kvar under täcket och somna om (om jag kan), min andre hälft, han kopplar på Brandisrollen på en gång och agerar skärpt. Mycket imponerande.

Idag vaknade vi till fredag. Njutbart. Nu står helgen för dörren och vi börjar med en god middag. Följt av fredagsmys, förstås!

 

Önskar er alla en tvättäkta, skithärlig helg!

 

Lillafrun

 

 

Hej från Lekrummet!

(Inlägget innehåller en liten skara lekfulla tips och reklamlänkar till er från mig!)

Vi kikar in i Lekrummet, vetja!

Rummet är som tillhör S, J och B, som ni ser.

Kartongbokstäverna finner man hos till exempel pysselbutiken, Panduro.

Tavlan där som ni ser, är en utav livets favoriter hos mig. Blir pirrig i magen när jag tänker tillbaka på stunden jag knipsade fotot. När vi precis, precis börjat få helt klart att Drömgården skulle bli vår.

Jo, jo.

Där samsas ungefär en miljard pinaler. Leksaker högt och lågt, lego, roliga spel och pussel, gosedjur. Det Stora Leksaksskåpet sväljer massor och är så tjusigt att se på också, visst? 

Det fann vi uppe på övervåningen i Gårdshuset.

Kånkade in. Rengjorde med jag vet inte hur många omgångar såpaskurande. Sen så. Bara att fylla med småttingarnas pryttlar.

Vimpeln pysslade jag när S var plutteliten (HÄR kan ni kika hur jag gjorde den! En inlägg från 2015, jag blir alldeles hutlöst nostalgisk!)

Skolbänken är loppad förstås. Det är ganska ofta jag ser skolbänkar på loppisar, såå gulligt och fiffigt att ställa i ett barnrum, ju!

Pussla lite eller bygga något annat roligt.

… som det ni ser i den där sköngröna lådan. Pinaler som Minimannen fullkomligt älskar.

Ett tips till er med småttingar som också gillar att skruva och greja.

Dessa brio-bygg-grejer finns både HÄR ochHÄR 

Jag kolavippsar av synen när dom leker där inne, alla tre tillsammans. Storasyskonen är så himla omhändertagande av sin lille Lillebror. Lyckos Bertilen!

Där;

Skrållans Drömmiga Juleklapp. Villavillekulla fyllt av Pippi och hennes vänner.

Villavillekulla finns HÄR

Pippi med vänner finns att hitta HÄR

Det har jag aldrig provat tidigare, så det klarar jag helt säkert!” /Pippi Långstrump

– ganska så bra ord att plocka ner i sin livetficka, tänker jag!

Ett litet hej från Lekrummet, alltså!

Andra delen av rummet har det hänt grejer med, om man säger så. Men mer om det en annan dag.

 

 

Lillafrun

 

Det är banne mig det finaste jag vet!

När vi vaknar till blå, blå himmel och sol. Beslöt vi att äventyr var på sin plats.

Lagom till att morgonbestyren var gjorda, kokades den varma chokladen. Ostmackorna breddes. Gamla plastburken fylldes med chokladgott.

Skrållans lilla kånken-ryggsäck packades, på önskan av henne själv.

Vi klädde oss varmt allesammans.

En efter en droppade ut genom dörren. Lillprinsen sovandes gott i vagnen. Stora prinsen väntandes, lekandes ute på gården.

Medan vi tjejer till sist blev klara vi med… det var bara det att en liten älskling absoluut skulle ha alllt fika i sin lilla ryggsäck. Så när hon väl fick den på sig, ramlade hon baklänges. Jag fick bita ihop då, för att inte bubbla ut mitt skratt.

”DET HÄÄÄJ ÄJ INTE JOOOLIGT, MAMMA!”…

Så vi mötas på mitten, plocka ur några fikadelar, och alla blev nöjda och iväg det bar…
Målinriktade steg för den ena och spark för den andre.

Framme!

Vid vår alldeles egna Solsida och där ungarna älskar att leka.

Sån makalöst vacker dag.

Som bara blev vackrare och vackrare för varje minut som gick.

Kanske den sötaste lilla fikaryggsäck jag sett!

Storebror och StoraLillasyster slog sig ner.

Och det slurpades festis och varm choklad i en salig blandning. Det var ooomöjligt att ta miste på njutningen som pågick.

Någon annan njöt också. På ett annat vis, bara.

Och den här mamman?

-Med ett face som uppenbarar sig när man inte känt sig på banan men nu sannerligen börjar göra det igen. Mycket, mycket tacksamt. Lycka, helt sonika!

Återigen slog det mig hur glad jag är över att vi hamnade precis här, på vår gamla gård.

Javisst, med skavanker och mängder av önskan om tid och kärlek. Men för det mesta är det bara så roligt och spännande.

Vi bor i en by med hjärtevarma människor. Det händer knappt att någon går förbi här utan att säga ”vad fiint ni gör!”. HUR gulligt är inte det? Människorna. Snälla, alltså.

Och omgivningen? Vårt Hemmahemma och det aboslut vackraste vi vet.

Gården är stor och barnen har såna ytor att leka på. Varje utelekstund är ett äventyr. Jag kan hitta mig själv dagdrömmandes nu och då.. jag drömmer om hästar galopperandes över vår åker. Om höns kacklandes. Om mig och mannen och skaran barn lyckligt i kring. Vi har absolut allt vi kan önska, redan nu. Men det är härligt att drömma, visst? Aldrig, aldrig sluta drömma.

 

Så, så gick det till.

När vi gick iväg för det största av äventyr. Ja, alltså. Inte största som i längst bort, mest penga-kostsamt eller så. Bara störst, som i känslan hos dom små barnen och därmed hos mamman. Dom pliriga ögonen där dom satt i sin ”Koja” i lagården. Ätandes sedan-födelsedagskalaset-rullade chokladbollar. På en tisdag.

 

Att vara mitt i livet. Tillsammans med dom. Få göra morgon, ha dag och gäspa kväll. Fylla dagarna med liv. Det är banne mig det finaste jag vet!

Detta HemmaMammaliv, alltså. Jag är inte mätt. Inte på en fläck.

Lillafrun