Nyårsafton! … och Årets allra första dag.

Det blev Årets Allra Sista Dag. Och morgonhimlen var sagolik.

Nyårsbukett inhandlades nere på byns blomsteraffär.

Mitt i dagen klädde vi oss varmt och tog fikapackningen och en massa kuligt med oss och mötte upp gänget vi skulle fira Nyårsafton med.

Ett galet snöbusigt väder blåste upp, men det stoppade inte oss minsann.

Hehe. Stora som små, åkte vi dyna och räserkälke och sörplade varm choklad och åt saffransbullar. Allt i en salig röra. Tills vi var så blöta och kalla att hemfärd var det enda rätta.
Äppelröda om kinderna landade vi hemma i Mäjadalen. Vissa bastade. Vissa donade i köket. Kattungar gosades med. En Juniflicka slumrade på soffan. Och så vidare.

Innan vi i storlilla familjen susade hemåt igen för att göra oss tjusiga.

En storliten jule-nyårsfin familj.

-Förevigad. Så dyrbart minne att sätta i familjealbumet.

Puh. Sådärja. Hastigt värre blev det ju, men en familjebild det bara skulle till! Vi det här laget är det ingen som ifrågasätter någonting. ”Okej hörrni, nu ska mamma ta en bild!”, hör jag M ”varna” småttingarna om trots att vi ju egentligen verkligen var på väg ut genom dörren… knips knips, sa det. Inget perfekt, fast alldeles perfekt, i alla fall.  Fint så.

Vidare!

Tillbaka till den nu så himmelens tjusiga Mäjadalen.

Där festglada människorna samlades och kramarna strösslades, hemstöpta ljusen brann härs och tvärs och maten osade mer än gott.

Så följde en alldeles förträffligt varm, fridfull, gemytlig och så, så, sååå god Nyårsafton…

-som Storan och Storsvåggen ordnat så, så, såå fantastiskt fint! 

Mannen och Syrran slirade ut i vackra uterummet med gratinerade humrar på tallrikarna, till förrätt.

Till varmrätt serverades en makalös Pepparstekt oxfilé, med kockärtskocksstrudel och rostad vitlökssås.

Efterrätten!

Mors rullrånskorgar med Storans hjortronparfait och hjortronsylt. Oooh, finner inga ord. Så gott!

Det gullades, gosades och tävlades i Pappsens ordnade musikquiz. Par som delades på… och plötsligt satt jag mitt emot den skäggige och våra tävlingshuvuden var på topp….

 

Plötsligt började det närma sig tolvslaget och lilla bäbisen sov, men precis hela resten av gänget var vaket.. om än så trötta, så skulle precis ingen missa något!

Åh. Kvintetten L!

Minimannen var lyrisk över att få hänga med kusinen, ”miiitt i natten!!”, som ni ser på busiga ögonen.

Och så räknades sekunderna ner…

..ptjaa.. jag, Minimannen och hans kusse hade vår egen nedräkning med ni vet traddiga svt-talet och nedräkningen där.. som kaanske, kanske var lite fördröjt. Men det sket vi fullständigt i och gick efter det. Vi räknade ner med stoor entusiasm; ”tre, två, ett, GOTT NYTT ÅÅÅR!”… fastän dom andra tjurades på och sa att vi var minst en minut sena.
Ja, ja. Då njöt jag en minut extra av ljuvliga året 2018. Hah!

Nyårskyssen! 

Livet med honom. Bästa jag vet. Vare sig livet är sorgligt eller lyckligt. Så är dagarna med honom guld i mitt hjärta.

 

Vi lämnar älskade året 2018, sparar det i hjärteasken. Nu är 2019 här! Så himla, himla spännande med ett alldeles nytt år.
Idag har vi, förutom att vara skittrötta och varma i hjärtana efter gårdagen, bara myst och myst. Samt varit ute på solig långpromenad hela familjen. Jag och den skäggige slog till med uppstyrt möte förstår ni. Kring köksbordet. Med fyllda kaffekoppar, block och penna och så. Skrivande av ”Våren-2019-lista” för kommande husrenovering… Alltsammans började med stoor pepp från båda håll… tills M konstaterade att hans fru fick djupare och djupare bekymmersrynka i pannan ju längre listan blev. Åhåååjaja. Men peppen äär stor nu, så nu kör vi!

2019. Livet. Småttingar. Pussar och kramar. Renovering. Vardagsliv. Och alltsammans i en salig blandning! – hoppas ni vill hänga på här inne ett tag till!

GOTT NYTT ÅR!

 

Lillafrun

 

När det var Julebaluns här på Drömgården!

Så blev det alldeles i slutet av Julehelgen och vårt hem skulle fyllas med alla som bara kunde komma, från Storfamiljen.

Våra föräldrar, syskon, barnens kusiner och så. Rikedomen!

Jag älskar, älskar, älskar att ställa till med sånt här ståhej!

Visst, det är förstås lite arbetssamt också. Men ohyggligt roligt. Allt pyssel innan. Bakande, lagande… och bara att duka fint.

Släpa in granris och knipsa av, dra fram en drös pumlor och strössla ut och bara låta kreativiteten flöda som den vill utan att en endaste undrar varför i hela friden jag går lös..

I vanlig ordning behövs det möbleras om på ett eller annat sätt när vi ska få plats allihopa,

-julegranen släpades iväg in i hörnet och matbordet hoppade ut mitt i Salen och till sist hade vi stjärterum till varendaste gäst.

När hemmet var mer än redo, maten lagad, marschallerna tända och hela familjen julefina.... då började det knacka på dörren..

..och in strömmade Storfamiljen. För Julebaluns här på Drömgården.!
Mannen hälsade välkommen och sen följde mysig mingelstund …

… med Pippi Långstrump-sång och massor av småsurr. ..samtidigt som vi hade småsjåig stund ute i köket där allt skulle bli varmt och klart samtidigt. Skrattigt och härligt ändå och med Storan som vår kökshjälp då, hon tyckte själv inte att hon gjorde ett dugg men ni vet, många små små handtag kan vara så värdefulla!

Och till sist!

Till varmrätt serverades helstekt lax, västerbottensost-gratinerad pressad potatis, smörstekta haricoverts, rykande varm mild, men småsyrlig sås, sallad och hembakta tunnbrödet från ”Tunnbrödgubben” förstås.Gullisar åt och syntes njuta så.

Till efterrätt hade jag chansat ihop någonting, som så lyckligt visade sig bli goda smaker ihop. Lingonparfait med salt kolasås och sega mandelflarn. Kittlade dödsskönt i kistan..

Till småttingarna hade jag gjort maränger så dom kunde komponera ihop en liten sviss hur dom nu ville!

Sovrummet förvandlades till filmmys. Kusingänget slog sig ner med varsina chipsskålar och mådde som prinsar och prinsessor..

Medan Salen förvandlades till En Magisk Musikstund jag sent glömmer.

Storan hade på äkta Musikfrökenvis förberett med en lunta allsångshäften. Så spelade pappsen och mannen gitarr. Storan piano. Jag fiol. Och hela älskade skaran av familj, sjöng och sjöng. Det är helt otroligt roligt att både M´s och min familj är musikälskare.

Vi fick sån feeling. Stilla natt. Julen är här. O helga natt. Och så vidare. 

Till sist var klockan närmare mitt i natten och oljemarschallerna brann fortfarande så vackert där ute.

Vi kramade älskade hejdå..

..och samtliga var vi överens om att det varit en riktig toppenkväll.

-”Det här är den värsta stunden”, sa Minimannen bestämt. Och mitt stora lillhjärta syftade förstås på att det är skrot och skräp när kalaset tar slut… men vi somnade i en trasselhög i storsängen så skönt, överens om att kvällen varit som magi och att det är tur att det kommer fler kalas…

Så, så gick det till. Den där Annandagskvällen, alldeles i slutet av julehelgen, när vi hade Julebaluns här på Drömgården! Minnservärt. Och mer än så. <3

Lillafrun

När en dag i slutet av december, blir till ett kärt jullovsminne!

(Inlägget innehåller mysplyschiga reklamlänkar)

Ni vet hur det är… när man väntar på något så, så efterlängtat…. 

… ”kommer dom inte snaart”.. Det var förstås älskade vännerna från Norrnorr som vi väntade på.
Hela ungskocken var klädda i sina mysplyschar dom fick i julklapp av Mormor och Morfar.

Junis och Minstings dress finner ni HÄR (byxa) och HÄR (tröja)

Storebrors set, som nu är på mellandagsrea dessutom, finns HÄR (byxa) och HÄR (tröja)Ullstrumpor på alla tre småttingar också, med halkispluttar under, souperbraiga, finns HÄR

..Och till sist kom dom ju, hjärtevännerna.. 

Åh. Älskade vännerna.

Så himla, himla mysigt att ha dom här. Söta lilla familjen.
Tänker tillbaka, för några år sedan den här midvintertiden..

..så skrev jag och Carolin en maaaassssssa skarpsinniga (jojo, stick iväg Jante!) ord till vårt examensarbete. Med lillvännen S som vår kompanjon, precis så gammal som B är nu, ett halvår. Vi var ett starkt team, vi tre. Självklart med Pappa M vid vår sida och med i livspusslet, förstås.

Vi skrev när S sov, men ibland var det tvunget att krånglas extra. Kommer ihåg hur vi en gång hade en redovisning och M langade in bebben genom föreläsningssalens fönster.. jag ammade, sittandes på golvet längst bak i salen, och sen skickades älsklingen ut genom fönstret igen. Huu.. sån målmedvetenhet i att klara det pusslandet den lilla men idoga tiden i livet, alltså.

Och nu ses vi här med högskoletiden som ett kärt minne. Ses, i vårt hem. Alldeles snart har vi sammanlagt fem pluttar tillsammans. Livet. Bertil trivdes mer än väl i C´s famn som ni ser, med vacker-magen dom emellan. <3 

Efter matätande, efterrättande, kaffesörplande och lekande för småttingarna, var det gott med en frisklufttur.

Minimannen hade drömmig date inbokad och pös iväg, medan resten av gänget tog skön liten promenad. Lillprins i emmaljungan, och dom tvååriga vännerna slumrades gott i snabbvagnen bredvid varandra, medan vi päron avhandlade livet..

… och det är ju så oförklarligt fint. Att träffa hjärtevänner. Det är som det alltid har varit.

Vi behandlar livet, högt och lågt. Skrattar, gråter en skvätt, drömmer och kramas och konstaterar än en gång himla himla härligt det är att ses.. 

När en dag i slutet av december, blir till ett kärt jullovsminne. Precis så.

Önskar er en skön sista, sista helg på detta år!

 

 

Lillafrun