Måndagshälsningen!

Den Sista Sommarlovsveckan.

Fyllde vi med sockerärtsmumsande ute på åkern.

Barnen fick drömmig snickeritid med pappan. Dom snickrade ett litet hus. Som ingen vet vad det ska vara till men som kom av ivrig kreativitet och det, är ju himla fint.

En kväll spårade sommarnattningen och blev till en enda lång blomsterplockar-prommis där femåringen inte satte sig i vagnen förrän alldeles i slutet. Med sötaste blombuketten, varm från handen som hållit stjälkarna hårt, hårt, somnade han till sist.

Två dagar på raken kom söta småkusinerna och jag låtsades att jag styrde dagmammeverksamhet. Och diskbänken där? Ptjaa.. så ser den ofta ut när vi är mitt uppe i någonting. Som att göra en massa trolldeg i olika färger. Synen av nöjda ungar som påtar, ja då tar jag hur mycket disk och kladd som helst! ..tänker att jag egentligen inte behöver bevisa det, stöket, men att det ändå kan ha sin funktion att visa. Disk och stök förekommer här med, liksom! En dag myste vi hos barnens Mormor och Morfar och jag och Bertilen gick på loppis.. och fann ett skåp. Som jag tokigt nog inte köpte då, fastän det var prick ett sånt jag sökt (!?). Nä, jag avvaktade till dagen efter och lät spänningen stiga.. men som ni ser, på bilden är Minimannen ny ägare till ett skåp som blir hans garderob så småningom. 380 kronor. Säger då det. Loppis i mitt hjärta.

Det närmade sig helg och jag fyllde hemmet med färska blommor från trädgården. Är så lycklig över praktvädden som nu också blommar för fullt. Och dubbla rosenskärorna är otroligt söta, dom fick jag några plantor av från Storan, men såna får det bli i massor till nästa år!

Fredagsfeeling! Med önskelunch (pannkakor om ni frågar Storebror) följt av utflykt för mig och barnen. Vi hade så mysig fredagseftermiddag hos vännerna i byn.

Sen tog vi helg. Med fredagsmys och bus. Och det är ju alltid lika härligt!

Medan jag ”rastade små valparna” med tur till Gårdsbutiken för karamellshoppande, liten mellanlandning hemma för lunch,

 ..följt av lekparkshäng och en tur till Storskolan för att bara för kul ett år för tidigt börja bekanta ”oss” med skolgården. Ja, medan vi hade lek-kul..

..så matade darlingen den skäggige på timme efter timme på övervåningen. Förutom att vara med oss som var på vift, så äär det det roligaste han vet just nu i livet; Att få renovera vårt hem, och forma det precis som han vill. Vi skulle för allt i världen inte ha råd att leja någon byggnadsvårdssnickare som gjorde allt med den noggrannhet som M gör, för som han inte lämnar något åt ödet. Arbetet kostar i pengar noll kronor och det blir sådär drömfint… om jag får säga så och för den skull inte skryta ihjäl mig över den där M. Fast fasiken. Han är ju bäst. Sådetså.

Vi blev bortskämda fasligt också. På lördagkvällen åkte vi till Lilla byn igen. Fick världsgott fika följt av varm, varm bastu. Sån lyx!  Veckans sista dag sprang jag veckans sista tur, mötte upp Storan för svampletande (ohyggligt lyckat sådant) och på toppen av allt, blev vi i storlilla familjen bjudna på middag hos barnens Farmor och Farfar.

.. och sa jag att mina dahlior på toppen av toppen av allt, började blomma?

Så mycket att glädjas åt. Så tacksam.

Nu är det måndag, nystartsmåndag!

Vardagen är åter här. Älskar den. Vi har jobbat oss fram till ett levnadssätt där det självklart också är skönt med semesterliv ibland, men ett liv där vi inte bara längtar till helgen utan tycker om alla veckans dagar, liksom.

Känner mig så pepp på den här hösten. Först njuta sensommar. Skörda och påta med barnen. Sen höstmys.

Förutom lugnan-ro-häng här hemma, ska jag och mitt lilla småttinggäng i veckan försöka lära oss att kliva upp om morgonen då och då, passa små tider igen, efter långa Sommarlovet. Bvc-tider gånger två och så tänker Storebroren susa iväg mot Förskolan om några dagar. Jag ska beställa hem ny almanacka, pronto…!

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Lillafrun

Sommarminnen i våra hjärtan.

En utav Sommaren 2019 allra bästa bästa..

-Att få visa dig jordens älsklings-ö, älskade Lilla B.

Du trivdes så bra där, bland busande storasyskon och havsplask

Vi håller hårt om sommaren, samtidigt som det så tydligt känns som om hösten smyger på..

..Men minnena. Känslan att plocka fram. Från då. Till nu. Är kvar.

Sommarminnen i våra hjärtan.

Har du något sommarminne du sparat i hjärteasken?

 

Lillafrun

Pippi-Långstrumpigt sommarlovsminne!

Så äntligen blev det den där dagen, som barnen lääängtat i massor efter.

Dag tre på Gotland. En småmulen, varm dag. Ypperligt att förverkliga stora små drömmar på!

På tå stod dom, gullisarna, tidigt på morgonen. Och vi anlände dagsmålet, vid öppning. Kartor plockades och Radarparet glodde hejvilt.

Där började En Hejdundrande Kneippbydag!

Minimannen som varit där en gång tidigare, ja förresten Juni också men som pluttis, för honom var det självklart var han skulle susa på direkten.

…tanka bilen..

.. och susa iväg. Sooom han längtat efter dessa ”eeel-bilar”.

Så åktes det gullig karusell.

.. fräsig vattenbjörn..

.. och lillebroren hittade en grävmaskin han nog gärna sett hade följt med honom hem därifrån.

Någonstans här hängde tungorna på främst Mamman och Pappan och en lunchpaus togs. Så himla skrattroligt… vi och en miljard andra småbarnsfamiljer. Som liksom gått igenom grindarna kring 10.00, dom också. Rusat in på nöjesfältet och gett järnet för sina barn. Sen ser alla ut som ugglor med tunnelseende kring 12 och alllla ska äta lunch samtidigt. Ett svettigt moment med tre leksugna pluttar och bara två vuxna (trötta,hungriga) föräldrar. Men med mat i magarna, steg vi som törstiga blommor som blivit nyvattnade..lika så resten av barnfamiljerna och plötsligt var fart och energi på topp igen!

Mot radiobilarna!

Vem är egentligen lyckligast? Haha!

Kan meddela att pappan tveklöst åkte gång efter gång med både sin förstfödde och sin Skrålla!

Jag hittade en så söt ros som jag gärna skulle vilja veta namnet på.

Och så åt vi glass förstås. Men det var så varmt så den hann inte ens hamna på bild.

Så till vad som var Juniflickans allra, allra största höjpunkt på dagen.Kan ni ana hennes känsla, hon som går Pippi-klädd dagarna i ända och sjunger pippisången och säger att hon är ”väääärdens stajkaste tjej”, när hon fick stega in i självaste Villavillekulla?

Där låg Pippi och sov med fötterna på huvudkudden. Juni skrek. ”Pippi, vakna!!!!”

Men fossingarna rörde sig inte ur fläcken och jag fick försöka förklara att Pippi vaknar om en stund..

Storebror var modig och satt upp på Lilla Gubben.

Astrid satt och läste och läste så hemtamt och härligt.

Jag beundrade Pippis trädgård.

Så äntligen slog klockan 15.00 och Pippi vaknade (läs; Pippi-teatern började). ”Miljarden” barnfamiljer samlas och börjar nu se lite små-gröna ut igen efter ytterligare ett efter-lunch-race och alla föräldrar vill att sina barn ska få De Bästa Platserna. Jag och M är sämst i världen på vassa armbågar men det löste sig fint till sist i alla fall och när Pippi entrade gastade vår Juniflicka rakt ut, så det liksom tystnade bland folket; ”HEEJ PIPPII!!!!”. Gullhjärtat.

”Mamma!? Är det här på riktigt!?”

Och det var det ju. Typ. Helt obetalbart härligt att få uppleva när Pippitokige flickan, fick träffa sin största idol.

KRAM

Tripp Trapp Trull, mamma och pappas små hjärtegull.

Lagom till stängning, sådär sju, åtta timmar av nöjesfält i kropparna, halvt vinglade vi oss ut genom grindarna. Vinkade hejdå till Villavillekulla och elbilarna och jag och M tittade lyckligt på varandra. I tystnad, omåttligt nöjda över. Över att liksom ha fått ihop hela alltet.

Julklappen vi fick av barnens Farmor och Farfar förra julen. Blev ett Pippi-Långstrumpigt sommarlovsminne! Så himla fräsigt!

 

Lillafrun