Var sak har sin tid, sa Lillan.

25022017-IMG_5155

Junis småhänder häromdagen. Lite småkladdiga av lunch…

Jo, jo. Ny tid är här.

Jag ska erkänna att jag verkligen fått en stunds smygångest när båda min bäbisar har slutat helammas. Jag älskar att amma. Jag älskar första bäbistiden. Jag älskar tiden där efter också. Men jag ääääälskar att vara så ett med mitt barn, på det sätt jag känner under denna så speciella tid. Sen behövs inte jag på samma sätt. Så korkat tänker jag. Och så känns det. En stund, innan jag talat hut med mig själv och förstår att så inte är fallet.

Jag är otroligt glad att jag, av någon outgrundlig anledning (eftersom jag är precis tvärtom i så många fall), blivit så avslappnad i min mamma-roll. Jag kan vara hyperhispig och rädd för så mycket här i livet, men det där med att vara mamma och ta hand om två småttingar. Det känns som det mest självklara. På ett sätt som livrädslan alltid finns, att något ska hända dom något. Vilket man ju inte kan gå runt och tänka hela tiden, då blir man knäpp. Så på det andra viset, som mest existerar, så känner jag mig så ”Hemma” i Mammarollen. Jag har aldrig någonsin hållit på och läst och grejat. Hur andra gör och har det och så vidare. Enbart liksom följt med hur min lillunge velat ha livet. Och ammat, det har dom älskat, båda två. Och det har varit fantastiskt på alla sätt.

Jag skriver dagbok för varje barn. Så roligt att ha. Och fiffigt. För ett tag sedan när jag läste S dagbok, för att checka läget lite hur han levde livet som 7-månaders-bäbis. Mycket kommer jag ihåg, men inte alls allt. Så, då såg jag till exempel att han då, kring 7 månader precis börjat äta lite mat. Vi provade tydligen ge honom lite lunch och han åt på direkten vad vi gav honom. Så, då provade jag ge Juni också. Men hon har vi knappt, knappt fått i hennes kvällsgröt ens. Förrän nu. Hon har bara, bara velat ha mamma. Inte mig emot!! Hon har ju varit helnöjd, så jag har inte känt stress utan bara njutit. Det har bara varit underbart tycker jag. Så, hon har helammats fram tills nu… 8 månader. Plus att hon ätit lite kvällsgröt i varierad mängd, sedan typ 6,5 månad. Ena kvällen har hon kunnat äta någon lite sked, nästa kväll inget alls, en tredje har hon dragit till med nästan en hel portion för att fjärde kvällen bara, bara vilja ha mamma och inte ens smaka gröten. Så har hon mixtrat på. Men nu, ja bara senaste dagarna, så har J börjat tuta i sig en hel grötportion om kvällen och häromdagen tänkte jag att jag ska skulle göra ett nytt lunch-försök, och mycket riktigt. Nu är Lillan redo för det!

Så i helgen lagades storkok. Det blev en rätt med fisk, potatis, palsternacka, morot och dill. Smakade tydligen finfint.

25022017-IMG_5153

Och igår. Efter att jag brottats med köttfärsslabb och en jädra mixer som satts ihop fel och liksom skvätte sörja överallt. Ja, efter allt det, så fanns det till slut 40 stycken (!) små lunchportioner till, klara till Lillasyster. Och därmed är hela lillfrysen fylld av olika små lunchrätter, bara att plocka fram och värma. Skitbra, tycker jag. Att variera med, dom dagar jag lagar färskt liksom. Helt sonika som att ta fram en barnmatsburk. Bara det att den här är hemlagad och så god att jag själv skulle vilja äta den.

Och!

27022017-IMG_5292Kanske kan jag alltid tipsa någon… men det poppade en idé om att testa fylla lilla purén i muffinsformar. Ställa ut dom på bron i kylan och låta dom frysa till, under plastfolie och kökshandduk såklart. Och sen förflytta dom till burkar/plastpåsar och stoppa in i frysen. Supersmidigt!

25022017-IMG_5181

Det är faktiskt fasligt trevligt att laga barnmat. Om det inte strular så, som igår. Och om man inte gör alldeles galet mycket. Som igår. Men annars! Trevligt. Inte alls svårt. Och bra på alla sätt.27022017-IMG_5297

Ja, Var sak har sin tid, mamma! Sa Lillan. Och mamman försökte släppa den där vemodiga känslan och svarade med ett litet dovt leende.

Så är det. Var sak har sin tid.

Ett inlägg passande i lunchtid, mao.

28022017-IMG_5350

Fasligt festligt är det också, att sitta bredvid Storebror och äta..

Lillafrun

Bara lite extra-extra.

14022017-IMG_4581

Choklad i en chokladälskares små händer.

Vår lilla pojke, han som snart fyller tre, har hållits/hålls från onödigt sockrigt, alltjämt. Liksom inte ett dugg jobbigt ens, när vi ytterst sällan har typ smågodis här hemma. Sedan länge fikar han när vi bakat här hemma och så. Såklart. Och mörk, sådär miinst 70-%ig, choklad finns ofta. Vilket har blivit Minimannens favorit. Men nu har vi haft mjölkchoklad hemma vid några tillfällen och då har han fått smaka någon bit. Det behövs fiffigt nog inte mycket för att han ska vara nöjd, eftersom han är så ovan. Dock blir han på två sekunder som en Snurre Sprätt, och då ser man verkligen vad lurigt/onödigt det där sockret är… men vad tusan!

 -Ni må tro att lillvännen blev galet-glad när det var Mjjjjöölksooklad! som mamman kom med denna kärlekstisdagmorgon. 14022017-IMG_4582Hur tokigt som helst! Mjölksoklad, på en tisdag och allt.

-Alla Hjärtans Dag alltså!

Egentligen precis som vilken dag som helst på året. Men som den kärlekstok jag är, så kan jag inte låta bli att tycka att det är en lite småmysig, extrakramig dag idag. Å ena sidan ett kommersiellt jippo. Som jag vet att en gammal och klok skulle sagt. Men å andra sidan, behöver man ju inte köpa hela världen till varandra. Igår smugglade jag med dom där chokladhjärtana vid kassan på ica, så att inte S skulle se. Och i natt, satt jag och pysslade lite. Slog in små paket och skrev kärleksbrev till mannen. Kostar typ inget.

En extra puss i dörröppningen innan mannen åkte iväg på jobbet. Ett litet I-Love-You-sms till Storfamiljen. Det behöver ju inte vara krångligare än så. Till mig själv gav jag mig efter morgonruschen lite extra kärlek genom en långpromenad i vårlikt väder. Med snusande Lillasyster i vagnen, längs mjuka grusvägar och i varm sol. Satte mig på bron och bara andades en stund när vi kom tillbaka. Lyssnade på fågelkvittret. Dom där våriga flax-typerna har ju vaknat till liv nu och det bara älskar jag! Nu är det så lite snö igen och så många plusgrader, att det liksom är ooomöjligt att inte bli lite nipprig. Nu fick vi ju ändå en vecka av alldeles underbart Vårvinterväder, så nu kan det få bli vår om det promt måste bli det så här tidigt. Jag ska INTE låtsas som att jag är något annat än vårpepp, fast jag har inte bråttom, liksom..

14022017-IMG_4584Så även om kärleken vårdas 365 dagar om året, så gillar jag Alla Hjärtans Dag. Och jag gillar. Jag menar tok-älskar. Mina tre Hjärtan. Det är dom som är livet och vad som betyder mest av allt, allt.

Ha en fin Alla Hjärtans Dag!

Lillafrun

Lycka, för oss alla tre.

IMG_1734-red IMG_1732-red IMG_1731-redIgår hade vi påskafton här hemma hos mina föräldrar. En så otroligt god och fin en. Jag älskar att sitta kring det där stora bordet som har så många inläggsskivor det bara orkar med och är så långt att man måste hojta för att höras från ena sidan till den andra. Att få sitta där med mina näranära, äta mammalagad mat och känna tacksamhet, över just den ynnesten jag vet inte är att ta för given.

Och jag känner sån tacksamhet över att se hur alla tar sig an vårt barn. Min och mannens lilla son, han vi kallar livet självt. Alla älskar honom, stor som liten. Passar upp honom, leker, bär, tröstar, aktar för saker som kan göra illa honom. Kramar, pussar och lånar ut sin allra, allra finaste kavaj (näst yngste minmannen i familjen, kärlek på den). Ger presenter med så mycket hjärta i att det är helt makalöst. Titta här

IMG_1730-red
…förstår ni hur mycket tanke och hjärta det ligger bakom det här; ett pastelligt påskägg fyllt av pytte, pyttesmå muffins bakade till en liten Miniman i sina bästa år? S har helt fantastiskt fina gudföräldrar. Det värmer mitt och M´s päronhjärta något oerhört.

IMG_1789-red IMG_1790-red

En så himla fin bok och en ljusrosa maracas-ägg fick han också. Och det där ägget, det släppte han inte på hela kvällen. Inte förrän han somnade in för natten och lilla handen slappnade av och ägget föll där ur.

Den är en fröjd att se, den där. Kärleken till vårt barn. Ren och skär lycka, för oss alla tre i familjen.

Och idag?

IMG_1761-red

…Har Liten en tokfräsig tisha på sig. En utav presenterna, från hans älskade Mormoster. Hon är smågalen. Så generös att det inte är klokt. (Tack älskade Storan<3).

IMG_1772-red

IMG_1778-red-2

Så Liten har klätt upp sig så fint han bara kunnat och är redo att åka till Mäjadalen, Mormoster, morbror och kusingänget. Morsan ska strax försöka göra sig, åtminstone tillnärmelsevis, lika snygg som Minimannen. Just nu är hon riktigt snuskig efter både utelek med Liten och en löprunda på uppskattad barmark.

Men äsch, rosiga kinder och fancypancykläder för morsan får vänta en stund.  Vi har en sån där guldstund, jag och S. Har som sagt precis varit ute och lekt, suttit på bänken och pekat på fåglarna. Sitter nu här i sköna soffan, rödrosiga om kinderna och slöar lite framför Pettson och Findus. Liten äter pyttemuffins till mellis och mamman sörplar kaffe.

Kära nån, får man lov att ha det såhär bra?

Lillafrun

Litens 1-årsdag. Del tre.

 

08032015-IMG_9539-3

Kalasfina och kalasugna två. Jag och min ettåring, vi var taggade till tänderna. Pappan,Mannen, också såklart, men hans taggande är lite lugnare i kanterna så att säga.

Det plingade på dörren, om och om igen. Vännerna sjöng och gav paket och kramar och vi, hela Lillafamiljen, var så himla glada över alla som kom. Det är så fantastiskt att vara Miniman och omsvärmad av människor som tycker om en så.

08032015-IMG_9464

08032015-IMG_9506Lyan var pimpad med ballonger och serpentiner och köksbordet helt bombat med massa kalasgott.

08032015-IMG_9466

08032015-IMG_9473

Det fanns kanelsnurror och chokladbollar och kolastänger.

08032015-IMG_9503

08032015-IMG_9504

08032015-IMG_9517

Och hallongrottor och vaniljhjärtan.

08032015-IMG_9501

08032015-IMG_9467

08032015-IMG_9502

Och tårta, såklart. Både en stor för oss vuxna och såklart en Minimannen-tårta med banan- och hallonmousse inuti.

En utav dagens höjdpunkter var helt klart att se på när Liten fick äta tårta helt själv.

_MG_6589_wm

(Bilden ovan, på tre tårtljusutblåsare: Fotograf Cecilia Lundmark. ).

Den enda rätta kostymen var bar överkropp. Och några bestick, det behövdes verkligen inte.. Kolla lyckan!


08032015-IMG_9585

Han fick äta precis hur mycket han ville. Det var ju ändå bara bäbisbra saker där i. Jag och mannen övervägde ifall han skulle få smaka något sockrigt, men det känns liksom bara onödigt när han inte ber om det. Han har tidigare enbart fått smaka någon fikasmula här och där, men inte mer än så. Han tycker vatten är godast i glaset och nöjer sig så med banan- och hallonmousse istället för söt vaniljkräm.
08032015-IMG_9584

Hela gänget satt vi och bara kollade på när han åt och skrattade för sig själv, för att det var så gott.

08032015-IMG_9590

Till slut var han så mätt, så mätt. Och det var istället våran tur att äta tårta! En tårta med hemkokt vaniljkräm på ett lager (mitt önskade lager). Och ett lager med enbart skogshallon (mannens önskade lager!). Allt gifte sig bra och den blev så god!

08032015-IMG_9591

Och sedan högg vi in på sista paketen…


08032015-IMG_9594-2

Han fick så himla, himla mycket fint! 

Vi kalasade sedan, hela dagen lång. Efter lite eftermiddagsvila och middag så knackade det åter på dörren. Det var Litens kompis och hennes päron. Vi hade en världsmysig kväll tillsammans, åt tårta tillsammans med barnen och njöt av att bara se på dom två liven som lekte tillsammans.

Bättre 1-årsdag kunde inte Minimannen tänka sig. Han är så tacksam, för alla gratulationer, paket och kärlek.

_MG_6642_wm

(Fotograf bilden ovan: Cecilia Lundmark. Tack för två bilder att direkt sätta in i familjealbumet!! <3 ).

Tänk att vi har en ettåring här hemma nu. Så häftigt!

Och det där, var Sixtens 1-årsdag, det.

Lillafrun.

Svar på bäbisfråga!

Åh! Jag har en fråga om bebismat! Inte direkt om recept eftersom jag vet att du redan lagt upp ett par här innan, men fortfarande om mat. Vår lilla pojk fyllde precis fyra månader gammal, så jag undrar mest när och hur ni introducerade mat till er lilla plutt? Vid vilken ålder började ni? Hur mycket och vad för typ började ni med? När började ni öka mängden och ändra ”innehållet” av maten? Jag skulle jättegärna vilja veta hur ni gjorde från första början till det att han började äta mat på heltid. Lite kort sammanfattat bara.

-Oh, lite kort sammanfattat vet jag inte om jag fixar..men jag gör ett försök! Såhär gjorde vi, vilket passade för vår unge (därmed inte sagt att det passar någon annan!).

S helammades fram till att han var 8 månader. Där i kring började vi introducera kvällsgröt (plus amning vid detta mål också, ojoj då såg han inte hungrig ut, så att säga..;)), vilket han tyckte var fest. Men redan när han var 4 månader hade han fått provsmaka potatis, nektarin, banan… yttepytte av allt. Han var så nyfiken så vi utnyttjade det läget. Det kanske har varit en bidragande faktor till att han ännu inte har bangat för någonting vi gett honom. Men det hinner nog komma, med åldern, att han börjar fatta mer eller mindre tycke för saker…men so far, so good!

Han började därefter (vid 8 månader) tydligt visa att han lunchtid ville ha annat än ammemat. Så vi började med att koka och mosa potatis att ge honom till lunch. Lade sedan till, till exempel morot och köttfärs, för att på så vis få en hel rätt. Han har inte haft några problem med magen över huvudtaget, så alla övergångar till något nytt har gått väldigt fort och smidigt. Något vi är så oooääändligt tacksamma över! Smakportionerna blev alltså hela portioner nästan på en gång. Och en hel portion för Liten kanske är massa mat för en annan unge, men jättelite för den tredje… det där får man testa sig fram med.

Sådär fortsatte han rätt länge och först efter nyår, när han var drygt 10 månader började han att äta middagsmat istället för amning. Sen gick det fort, igen, och plötsligt ammades han bara morgon och kväll, och har sedan ätit vanlig mat däremellan. Exempelvis rätter som du har recept på HÄR.

Jag vågar knappt skriva det men nattetid åt han bara sina första 7 veckor i livet.. redan då började han hoppa över att äta på natten och vi började kunna sova hela nätter igen. Än om jag ammade honom innan jag la mig och han vaknade tidigt på morgonen för att äta, men sen somna om. Att så tidigt få sova förbi 02- ,03-, 04-timmarna har varit himmelskt.

En matdag för Minimannen idag, nästan 1 år gammal ser ut, CIRKUS, såhär:

 06-07- Ammas, sover vidare till cirkus 08.

08-09- Äter frukost. Exempelvis havregrynsgröt och macka, precis som vi.

12isch- Lunchtime! 

14-15- Mellis

17isch- Middagstime! 

19.30-20.30, välling! (mamman älskade välling som liten och har äääntligen fått pappan att gå med på det. Han ,som inte alls åt välling utan bara ”gööt!”, när han var bebbe. Halva vägen var: gröt morgon, välling kväll. Det är urmysigt att ge en vällingflaska tycker vi båda (!).

02032015-IMG_8848

Idag åts det med stil, minsann. Plommonspäckad karré, potatis och morot.Och god sås. Som gjordes i lergryta igår. Vi alla var i mathimlen, både igår till miggag och idag till lunch. Lergryta är verkligen en så bra grej!

Jag vet inte varför, men jag tycker det är småjobbigt att skriva om Liten såhär… jag får dåligt samvete över att han varit så snäll med oss, gapat för allt och sovit (sover) som en prins. Men såklart är vi evigt tacksamma och har njutit/njuter så. Vi brukar skämta jag och mannen om att, OM vi får äran att bli föräldrar igen.. så kanske det kommer en liten ettrig plutt som vägrar äta och håller oss vakna dygnet runt. Det kommer gå fint det med och jag blir pillrig av bara tanken!

Kort och gott: vi har bara följt med vår unge och hur han velat ha det. Mitt hetaste tips, alltid och vad än det gäller i bebbelivet; följ bäbisen och er, gör det som känns bra för er och lita till att det ni gör, det som känns bra för er, är rätt. För rätt är det då, för er. 

Lillafrun.