Var sak har sin tid, sa Lillan.

25022017-IMG_5155

Junis småhänder häromdagen. Lite småkladdiga av lunch…

Jo, jo. Ny tid är här.

Jag ska erkänna att jag verkligen fått en stunds smygångest när båda min bäbisar har slutat helammas. Jag älskar att amma. Jag älskar första bäbistiden. Jag älskar tiden där efter också. Men jag ääääälskar att vara så ett med mitt barn, på det sätt jag känner under denna så speciella tid. Sen behövs inte jag på samma sätt. Så korkat tänker jag. Och så känns det. En stund, innan jag talat hut med mig själv och förstår att så inte är fallet.

Jag är otroligt glad att jag, av någon outgrundlig anledning (eftersom jag är precis tvärtom i så många fall), blivit så avslappnad i min mamma-roll. Jag kan vara hyperhispig och rädd för så mycket här i livet, men det där med att vara mamma och ta hand om två småttingar. Det känns som det mest självklara. På ett sätt som livrädslan alltid finns, att något ska hända dom något. Vilket man ju inte kan gå runt och tänka hela tiden, då blir man knäpp. Så på det andra viset, som mest existerar, så känner jag mig så ”Hemma” i Mammarollen. Jag har aldrig någonsin hållit på och läst och grejat. Hur andra gör och har det och så vidare. Enbart liksom följt med hur min lillunge velat ha livet. Och ammat, det har dom älskat, båda två. Och det har varit fantastiskt på alla sätt.

Jag skriver dagbok för varje barn. Så roligt att ha. Och fiffigt. För ett tag sedan när jag läste S dagbok, för att checka läget lite hur han levde livet som 7-månaders-bäbis. Mycket kommer jag ihåg, men inte alls allt. Så, då såg jag till exempel att han då, kring 7 månader precis börjat äta lite mat. Vi provade tydligen ge honom lite lunch och han åt på direkten vad vi gav honom. Så, då provade jag ge Juni också. Men hon har vi knappt, knappt fått i hennes kvällsgröt ens. Förrän nu. Hon har bara, bara velat ha mamma. Inte mig emot!! Hon har ju varit helnöjd, så jag har inte känt stress utan bara njutit. Det har bara varit underbart tycker jag. Så, hon har helammats fram tills nu… 8 månader. Plus att hon ätit lite kvällsgröt i varierad mängd, sedan typ 6,5 månad. Ena kvällen har hon kunnat äta någon lite sked, nästa kväll inget alls, en tredje har hon dragit till med nästan en hel portion för att fjärde kvällen bara, bara vilja ha mamma och inte ens smaka gröten. Så har hon mixtrat på. Men nu, ja bara senaste dagarna, så har J börjat tuta i sig en hel grötportion om kvällen och häromdagen tänkte jag att jag ska skulle göra ett nytt lunch-försök, och mycket riktigt. Nu är Lillan redo för det!

Så i helgen lagades storkok. Det blev en rätt med fisk, potatis, palsternacka, morot och dill. Smakade tydligen finfint.

25022017-IMG_5153

Och igår. Efter att jag brottats med köttfärsslabb och en jädra mixer som satts ihop fel och liksom skvätte sörja överallt. Ja, efter allt det, så fanns det till slut 40 stycken (!) små lunchportioner till, klara till Lillasyster. Och därmed är hela lillfrysen fylld av olika små lunchrätter, bara att plocka fram och värma. Skitbra, tycker jag. Att variera med, dom dagar jag lagar färskt liksom. Helt sonika som att ta fram en barnmatsburk. Bara det att den här är hemlagad och så god att jag själv skulle vilja äta den.

Och!

27022017-IMG_5292Kanske kan jag alltid tipsa någon… men det poppade en idé om att testa fylla lilla purén i muffinsformar. Ställa ut dom på bron i kylan och låta dom frysa till, under plastfolie och kökshandduk såklart. Och sen förflytta dom till burkar/plastpåsar och stoppa in i frysen. Supersmidigt!

25022017-IMG_5181

Det är faktiskt fasligt trevligt att laga barnmat. Om det inte strular så, som igår. Och om man inte gör alldeles galet mycket. Som igår. Men annars! Trevligt. Inte alls svårt. Och bra på alla sätt.27022017-IMG_5297

Ja, Var sak har sin tid, mamma! Sa Lillan. Och mamman försökte släppa den där vemodiga känslan och svarade med ett litet dovt leende.

Så är det. Var sak har sin tid.

Ett inlägg passande i lunchtid, mao.

28022017-IMG_5350

Fasligt festligt är det också, att sitta bredvid Storebror och äta..

Lillafrun

Bara lite extra-extra.

14022017-IMG_4581

Choklad i en chokladälskares små händer.

Vår lilla pojke, han som snart fyller tre, har hållits/hålls från onödigt sockrigt, alltjämt. Liksom inte ett dugg jobbigt ens, när vi ytterst sällan har typ smågodis här hemma. Sedan länge fikar han när vi bakat här hemma och så. Såklart. Och mörk, sådär miinst 70-%ig, choklad finns ofta. Vilket har blivit Minimannens favorit. Men nu har vi haft mjölkchoklad hemma vid några tillfällen och då har han fått smaka någon bit. Det behövs fiffigt nog inte mycket för att han ska vara nöjd, eftersom han är så ovan. Dock blir han på två sekunder som en Snurre Sprätt, och då ser man verkligen vad lurigt/onödigt det där sockret är… men vad tusan!

 -Ni må tro att lillvännen blev galet-glad när det var Mjjjjöölksooklad! som mamman kom med denna kärlekstisdagmorgon. 14022017-IMG_4582Hur tokigt som helst! Mjölksoklad, på en tisdag och allt.

-Alla Hjärtans Dag alltså!

Egentligen precis som vilken dag som helst på året. Men som den kärlekstok jag är, så kan jag inte låta bli att tycka att det är en lite småmysig, extrakramig dag idag. Å ena sidan ett kommersiellt jippo. Som jag vet att en gammal och klok skulle sagt. Men å andra sidan, behöver man ju inte köpa hela världen till varandra. Igår smugglade jag med dom där chokladhjärtana vid kassan på ica, så att inte S skulle se. Och i natt, satt jag och pysslade lite. Slog in små paket och skrev kärleksbrev till mannen. Kostar typ inget.

En extra puss i dörröppningen innan mannen åkte iväg på jobbet. Ett litet I-Love-You-sms till Storfamiljen. Det behöver ju inte vara krångligare än så. Till mig själv gav jag mig efter morgonruschen lite extra kärlek genom en långpromenad i vårlikt väder. Med snusande Lillasyster i vagnen, längs mjuka grusvägar och i varm sol. Satte mig på bron och bara andades en stund när vi kom tillbaka. Lyssnade på fågelkvittret. Dom där våriga flax-typerna har ju vaknat till liv nu och det bara älskar jag! Nu är det så lite snö igen och så många plusgrader, att det liksom är ooomöjligt att inte bli lite nipprig. Nu fick vi ju ändå en vecka av alldeles underbart Vårvinterväder, så nu kan det få bli vår om det promt måste bli det så här tidigt. Jag ska INTE låtsas som att jag är något annat än vårpepp, fast jag har inte bråttom, liksom..

14022017-IMG_4584Så även om kärleken vårdas 365 dagar om året, så gillar jag Alla Hjärtans Dag. Och jag gillar. Jag menar tok-älskar. Mina tre Hjärtan. Det är dom som är livet och vad som betyder mest av allt, allt.

Ha en fin Alla Hjärtans Dag!

Lillafrun

Lycka, för oss alla tre.

IMG_1734-red IMG_1732-red IMG_1731-redIgår hade vi påskafton här hemma hos mina föräldrar. En så otroligt god och fin en. Jag älskar att sitta kring det där stora bordet som har så många inläggsskivor det bara orkar med och är så långt att man måste hojta för att höras från ena sidan till den andra. Att få sitta där med mina näranära, äta mammalagad mat och känna tacksamhet, över just den ynnesten jag vet inte är att ta för given.

Och jag känner sån tacksamhet över att se hur alla tar sig an vårt barn. Min och mannens lilla son, han vi kallar livet självt. Alla älskar honom, stor som liten. Passar upp honom, leker, bär, tröstar, aktar för saker som kan göra illa honom. Kramar, pussar och lånar ut sin allra, allra finaste kavaj (näst yngste minmannen i familjen, kärlek på den). Ger presenter med så mycket hjärta i att det är helt makalöst. Titta här

IMG_1730-red
…förstår ni hur mycket tanke och hjärta det ligger bakom det här; ett pastelligt påskägg fyllt av pytte, pyttesmå muffins bakade till en liten Miniman i sina bästa år? S har helt fantastiskt fina gudföräldrar. Det värmer mitt och M´s päronhjärta något oerhört.

IMG_1789-red IMG_1790-red

En så himla fin bok och en ljusrosa maracas-ägg fick han också. Och det där ägget, det släppte han inte på hela kvällen. Inte förrän han somnade in för natten och lilla handen slappnade av och ägget föll där ur.

Den är en fröjd att se, den där. Kärleken till vårt barn. Ren och skär lycka, för oss alla tre i familjen.

Och idag?

IMG_1761-red

…Har Liten en tokfräsig tisha på sig. En utav presenterna, från hans älskade Mormoster. Hon är smågalen. Så generös att det inte är klokt. (Tack älskade Storan<3).

IMG_1772-red

IMG_1778-red-2

Så Liten har klätt upp sig så fint han bara kunnat och är redo att åka till Mäjadalen, Mormoster, morbror och kusingänget. Morsan ska strax försöka göra sig, åtminstone tillnärmelsevis, lika snygg som Minimannen. Just nu är hon riktigt snuskig efter både utelek med Liten och en löprunda på uppskattad barmark.

Men äsch, rosiga kinder och fancypancykläder för morsan får vänta en stund.  Vi har en sån där guldstund, jag och S. Har som sagt precis varit ute och lekt, suttit på bänken och pekat på fåglarna. Sitter nu här i sköna soffan, rödrosiga om kinderna och slöar lite framför Pettson och Findus. Liten äter pyttemuffins till mellis och mamman sörplar kaffe.

Kära nån, får man lov att ha det såhär bra?

Lillafrun