Måndagshälsningen! (och ett litet bekymmer..)

God måndag vänner! 

 

Visst ser han väl ut att trivas ganska så bra här hemma på gården, lilla pyttekatten Frans Frasse Fransson?
Ni kan ana hur gulligt det är när barnen ropar på honom. Minimannen är noga. Heeela namnet ska med. Varje gång. En riktig tungvrickarövning. Lillan nöjer sig med ”Fjaaaaanssooon!”. 

Det är för oss helt underbart med en katt som vi dessutom vågar gosa med. För nej.. det är inte vad vi är vana vid precis.

Vi tar det från början. Vår storkatt Salle… som föddes två dagar senare än sitt syskon och som egentligen inte skulle ha klarat sig. Han är lite skör från start, så att säga. Jag känner för honom som jag kände för bråkiga hästen i stallet.. den där tjuriga som man bara ville lära sig förstå och ge chans på chans. Så är det med Sallekatten också. Han är på ett sätt så fin, så tjusig, så hundliknande trevlig. För att på en sekund förvandlas och faktiskt bli prick hur otrevlig som helst. Inte alls någon passande barnfamiljskatt, egentligen. Men jag gråter av bara tanken på att göra som rådet varit så många gånger. Ni kan räkna ut vad. Men nä. Vi ger honom, chans efter chans. Men det går ej att låta barnen klappa honom ens en gång utan att vi päron är med och vakar. Ganska så krångligt egentligen. Men alla är vana. Alla har lärt sig hur Sallekatten vill ha det. Att han är helt urbota knasig (läs; halvmonster) under vinterhalvåret vet vi också. Däremot tyckte jag och M inte att det började kännas så bra när våra barn börjar bli rädda, för alla katter. Så… lillkatten Frans… känns pressen…

So far, so good.

Salle har nu slutat jaga oss här hemma, toppen.. dock, gett sig på lillkatten istället. I vanlig ordning vill storkatten nog främst leka och få ur sig sin jaktkänsla… men allt går liksom alltid överstyr. Inte sådär katt-vanligt busig eller klösig.. nej, här snackar vi läskiga hugg.

Uuäh. Inget trevligt beteende… den sidan. Och det blir inte bättre med tiden… Men så tittar han på mig, med sina småläskiga, ändå ibland snälla ögon, och jag blir blöt som en fläck. Min första egna katt, liksom. Hoppas att kattpojkarna ska växa samman och kunna busa på lagom nivå snart. Just nu pendlar det mellan att dom gosar, är hur gulliga som helst med varandra, busar lagom och att Sallekatten förvandlas till Monsterkatten och hela familjen ryter i för att rädda Frans… åhå..

Ok. Måndag alltså!
Kattpojkarna är skilda åt där hemma och vi, hela gänget, susar iväg norrut för en sväng till stan. Det är månader sedan sist. En drös ärenden ska göras och storasyskonen är lovade att gå till lek-haket med deras mor medan Vackerpappan ska till frissan. Några ruschiga timmar, för att vi sedan ska åka hemåt och fortsätta denna magiskt vackra solstrålande måndag, hemma. Den här veckan är spännande. Till helgen ska allt förarbete vara klart på övervåningen, för att vi på lördag ska kunna göra det där smått osannolika; Isolera våning två! .. förstår ni, så fräsigt? Jag tänkte bland annat bjussa på ett övervåningsinlägg denna vecka, förklara lite mer och visa er efterfrågade planlösningen.

Främst hoppas jag på att det här ska få bli en barnafrisk vecka med massor av småttingmys! … lite solvärme mot kind, vore en lyx också.

Just, ja! Ikväll, 23.59, avslutas tävlingen om det drömmiga presentkortet från Impecta Fröhandel. Vill du vara med och tävla men inte hunnit än? – klicka HÄR för att komma direkt till tävlingen!

 

Önskar er en god veckostart!

Lillafrun

 

Måndagshälsningen!

Solen lyser in genomfönstren, solkatterna uppenbarar sig.. dom ohyggligt skitiga fönstren likaså. Men det ena läggs det mer fokus på, än det andra! Här inne är det varmt, där ute knarrar snön under skorna och kalla graderna är många. Det är måndag här på Drömgården! 

God måndag vänner!

Idag känner jag mig pepp. Njuter av ljuset så! Och den ohyggliga träningsvärken både jag och mannen stånkar oss över. Att jag varit duktig på att göra natt tidigare i helgen, än senaste veckorna, har också gjort susen. Jag får inte vara vaken till långt efter midnatt, har förbjudit mig själv det nu. Vi får väl se hur lydig jag kommer vara.

Just nu?

-Någon slumrar där ute, inbäddad i varm voksipåse. En annan läser ritning efter ritning och bygger sitt kära smålego. Den tredje bygger pärlplatta som hon ska ge till Momoj, säger hon. Vi delar upp dagen. Förmiddag inne. Snickarpappan är på övervåningen och jobbar, jag pysslar om småttingar här här nere. Och passar på att kika in till er medan alla påtar med sitt.
Resten av dagen sedan, planerar vi att fylla med friskluft. Snöskottning i solskenet. Äppelkinder. Kära Måndagspromenaden. En måndag mitt i livet, liksom.

Planerna för veckan? – Livet. Alltid först och sist. Vi hoppas också hinna massssor på övervåningen (hah!). Hembesök av söta Barnmorskan (meenar egentligen bvc-sköterskan) väntar. Nytt påfund, att göra även vid 8 månaders ålder på bebberna.. trevligt ju!

Jag ska fota och skriva för kommande samarbeten, är så pirrig i magen inför det.. kan JAG göra sånt, är inte det bara dom där superstora bloggisarna? Men nä, visst är det på tiden att ett HemmaMamma från norr som sliter hårt, lägger ner hjärta och själ och gör allt så ärligt hon kan, också får chans att ta steg framåt inom denna del av världen? Inte bara, bara tjusiga storstadspinglor liksom. Inget ont om dom, alls. Men balans kan bli bra?

I övrigt, ska jag förstås sända er (förhoppningsvis) härliga inlägg här.. jag har ordnat något peppigt som dyker upp senare idag. Ni vill inte missa, så håll utkik vetja!

.. och just det ja! Det kaaan vara så, att vi kommer välkomna en ny Drömgårdsmedlem denna vecka.. iih, jag längtar! Inga hemlisar så det är helt sonika bara att kika in här så får ni allt veta.

Önskar er en hjärtegod första måndagen i februari!

Lillafrun

 

Måndagshälsningen!

”Det är snööö!!”

…så lät det i morse när vi slog upp våra blå. Ja. Så plötsligt, så låg den där som ett vitt täcke. Den där efterlängtade, vita bomullen som gör landskapet till en vintersaga så vacker att man dånar.

Direkt efter frukost gav vi oss ut hela gänget.

Sallekatten.

Små storasyskonen.

Brandispappan och Bertilen.

Och så jag. Allihopa, helt sonika!

Snökjälke och räserdyna åktes, det skottades och Lillebror fick vara ute i snöfall för allra första gången.. ok, det var ju en liten snösväng för någon vecka sedan också. Men den var mer regn än snö. Idag har det varit sådär helt makalöst vackert.

Bertilen tyckte om snön, verkade det som! Kära nån, som jag är kär i den där lilla människan. 

Decemberljuset, med solen som nästan, nästan inte orkar försöka sig fram genom molnen. Ett sken så vackert över gården. Snöflingorna har fallit sådär drömskt. Tänk om vi får en vit jul, det vore så mysigt!

När vi kom in kokade jag en god tomatsoppa och bjöd gänget på. Påtade lite… men kände hur förlamande trött jag blev. Jojo. Jag och Bertilen blev visst så trötta efter uteleken att vi slog oss ner på storsängen och sov under ullfilten tillsammans.

Nu har vi haft kväll. Barn har badats, julkalendern har tittats på, kvällens julesaga har lästs och nu sover dom tre barnen sedan länge…. jag har nu sån där gudomligt skön mammastund. Nästan stinker om mig efter varma duschen, hårinpackningen, nytorkade julröda nagellacket.. att som mamma, vila innan man sover. Det är både smått livsnödvändigt och också så gemytligt!

Och nu är allra sista veckan innan Jul här!

Vi längtar efter att Julgranen ska kläs. Och jag, efter att klapparna ska slås in. Tänker sända er pyssliga och goda inlägg, med recept så himmelens enkla… men dom allra godaste jag vet i juletid. Så ska vi på bvc-besök för Lillebroren. Några arbetsdagar arbetas av, brandisjour havas, Småvänner lekas med för Storebror.. alltsammans följt av Juuulllov. Julemat inhandlas och hemmet städas och julepyntas. Dessa dagar innan jul… bråda stundvis, men mest bara himmelens härliga på alla hjärtevarma sätt!

Önskar er en härlig sista-veckan-innan-Jul-vecka!

 

Lillafrun