En mammas tankar från ett sommarkök!

Några glimtar från vårt sommarkök, denna sista junihelg.

Såpskurat och färska blombuketter. Doften, absolut ljuvlig. Älskar den starten på en helg.

Och alltså. Sådan himmelens tur, att vi har en alldeles egen Juniflicka. Då slipper jag deppen när junimånaden tar slut. Vi har Junivackert, året om.

Vi firade in helgen genom att ta skrinda och barnvagn, ungar och två fredagströtta föräldrar. Ner på byn. Handla busigheter som glass och festis och chipspåse och sedan tjava vidare till Lekparken. Ni kan nog ana att gullisarna njöt av Lekparksfredagsmyset. Vi päron också.
Det är så ljuvligt att se när barnen njuter.

Annars då?

Ptjaa..

Sedan vi hördes, efter ”sommarnattningen” i onsdagskväll, ni vet. Plötsligt fick Mamman feber och ond kropp och sviinigt värkande hals. Ahapp. Pjalt och skralt, liksom. Senaste månaden har varit så sommarljuv och vacker och många stunder som också varit så väldigt eftertänksamma, tankfulla och grubblande. När man dessutom känner sig småsjuk blir det förstås en ännu skörare känsla.

Det är som att det är en så vacker, förgänglig tid nu, att det liksom måste skava lite också. Så funkar jag. All förtjusning ligger så nära svårmodet, på något vis.

Är ni med mig i hur jag menar? Allt är så vackert. Och allt är så skört.

Jag är så rädd om allt jag har. Att ibland känns livet bara för mycket, känslorna hamnar utanpå och fastän allt är gott, ja förutom alldeles vanliga småbekymmer som livet alltid har förstås. Ja, fastän. Så kan jag bara snurra in mig i tankar av oro. Några såna dagar har jag haft nu igen.

Jag vill inget annat än att ha det som det är nu i livet. Vi lever i vår dröm. Jag och M och våra tre älskade, älskade barn på vår alldeles egna plats på jorden.

Det jag skrev om i det HÄR inlägget, har påverkat mig något enormt och gjort mig livrädd senaste månaden.

Jag är så lycklig över mina tre små gossiga happypills. Och så den fjärde, som är superskäggig och som jag älskar till månen och tillbaka. Men fy, alltså. Vad livet är skört.

Men!! Man kan inte gå och vara livrädd, Emmeli!!

-Då tappar man ju nuet helt och hållet. Och det är liksom så tvärtom min livsfilosofi det bara går, ju. Så, ja.. Jag försöker jobba med mina tankar.

Idag tar jag barnen och åker till mina föräldrar. Kramas, går på loppis och myser. Det blir en bra lördag.

Önskar er, en god god helg. Ta hand om er! <3

 

Lillafrun

Sommarnattande!

Oh, det är så himla många av er som undrar… hur gör ni när ni nattar barnen i vagnar? är barnen ombytta och klara? sover ungarna vidare när ni lyfter in dom? osv. osv. 

Och ja, det här är ett utav våra bästa Småttinglivs-lifehacks. Win-win-win-win- grej..

Det allra flesta av årets nattningar innebär kvällsfika följt av tvättande av småttingar och pyjamasar på och småtänder borstade och så dimper vi ner i storsängen och läser saga och funderar över dagen innan en och en slocknar för natten.

När ljuset kommer om våren och stannar längre och längre dag för dag, här uppe i norr är ju somrarna så enormt ljusa. Ja, veeem, vill dyka in i ett sovrum om vackerkvällarna då när solen fortfarande skiner?

Inte vi i alla fall.

Och ända sedan ungarna varit nykläckta, har dom varit vana vagnsrullare. Inget nytt vid det här laget att vi både springer och går och ibland cyklar, med vagn. Det är så himmelens härligt, tycker vi.

Att sommarnatta, alltså. Helt sonika prick samma ritual som alltid, fast istället för en saga i storsängen, får ungarna somna ute i det här;

Ja, den här typen av nattning kan vi även köra mitt i vintern, men då är det lite med hardcore så att säga… nu om ljusa, ljusa kvällarna är det liksom enbart magi. Ni ser ju själva.

Ofta hinner Juniflickan somna redan innan vi lämnat gården. Storebroren är vaken lite till och vi stannar nu och då och tittar på myror och blommorna som blommar i diket.. eller som på bilden, när vi såg en jättejättestor skalbagge.

Att bryta kära varadagsrutiner är en utav sakerna jag tycker hör sommarlov till. Det är lite det som skapar sommarlovsminnen. Böcker är mysigt om kvällen, men att ofta byta ut mot upptäcksfärd och nattningstur i ett, det uppskattar vi alla.

Ibland kan det också vara tokbusigt en stund där i vagnen, absolut. Det fnissas hejvilt hos storasyskonen. Men medan det skulle vara smått psykbrytsframkallande där inne i varma sovrummet, så är det liksom bara helt ljuvligt att lyssna på medan vi traskar fram och andas frisk sommarluft. Några minuter senare ser det ut såhär för samtliga;

Synen av barnaslummer. Bland det vackraste jag vet.

Njutbart!

Vi vandrar vidare. Och jag och mannen hinner prata om allt mellan himmel och jord. Vi löser världsproblem, pratar i kapp om dagen, hinner säga jag älskar dig och stanna för en puss eller två.

Det så vackert och vi säger att vi så hoppas att vi aldrig någonsin blir hemmablinda.

Vi går över ån och snart, snart är vi hemma igen..

Beroende på temperatur så sover barnen antingen vidare i vagnarna någon timme, eller så lyfter vi in dom på en gång. Klär av eventuella ytterkläder och bäddar om.

Kanske, kanske glipar någon på ett öga och upptäcker ”ah, hemma” och lägger igen dom blå på en gång, kanske sätter vi någon på en potta/toalett om klantiga småttingföräldrar glömt påminna om den detaljen och vet att det kan vara risk att vakna otorrt, liksom.. men det är det ingen som märker (haha), dom sover vidare under sånt också.. det vanliga är att det småsnarkas och sovs små björnar. Men det här är ju också något vi övat ungarna på.. så jag kaan inte lova att det funkar på en gång om smågullisar är helt ovana.. men alltså, proooova! 

Sommarnattande. Ett life-hack!

Sitter här i tysta köket nu. Med småttingarna just inburna från vagnar efter långprommisen. Mannen är uppe och jobbar på övervåningen och jag passar på att kika in här, jobba undan mailkorgen, svarar på kommentarer och söta meddelanden från er och nu väntar kvällsvattningen. Ok. Nu slamrade M så fasligt att det lät som om taket ramlade in.. B vaknade och bars ut i vagnen igen. Somnade om och sover vidare där medan radarparet sover vidare i slamret..

 

Hoppas att ni har en skön kväll, vi hörs imorn igen. Lova att kika in då… det kan vara så att jag har en så himmelens härlig tävling på gång åt er..!

 

Lillafrun

Midsommaren 2019!

Det var Midsommaraftonsmorgon och på Drömgården, snusade en sovande liten födelsedagsprinsessa..

Jaa må hon leeva, jaa må hon leeva..

Vi sjöng och sjöng.

Till sist vaknade sessan. Så nöjd att ingen, ingen kunde ta miste på det. Som hon längtat efter att få fylla år. Ljusen blåstes ut och paketen öppnades… å tack! sa hon efter varje öppnande.

En superfärsk 3-åring version Mycket Nöjd. Och upp över öronen älskad.

Det blev skattjakt ute på gården och storasyskonen letade spår i form av blommor.

Hurra! Skatten hittad. Såpbubblor och småtatueringar. Ni anar lyckan.

Fransson tyckte också alltsammans var väldigt festligt!

Där gick hon.. med midsommarklänningen på, nya handväskan på axeln, solglajjorna på nosen, lilla ringen på fingret och fyllde tre år. Min Sanna Sommardröm. Juni.

Midsommaraftonen hade omöjligt kunnat få ljuvligare väder. Så varmt och gott. Och ser ni där på lobryggan? Jo, jo. Vi skulle minsann få äran att både vara kalas- och midsommarvärdar denna dag. En höjdare! Dröm, faktiskt.

Älskade människor från storfamiljen rasade in och plötsligt satt Juniflickan i ett hav av födelsedagssång och kärlek, små kusinritade tekningar och paket.

Så flyttades fokuset lite, från treåringsfirande till Midsommarfirande.

Sommarsånger skränade ur högtalarna och vi jobbade på allesammans för att göra Midsommar. Det hämtades björk och lövades och förbereddes för midsommarstångsbindande.

En välbehövlig paus för Midsommarlunch. Allesammans hade vi bidragit till att fylla både köksbänk och spis med god mat.

Både stora och små njöt. Kusinerna var omåttligt söta där dom satt och mumsade i sköna skuggan.

Fyllda av energi högg vi in på ett oerhört viktigt moment. Ju! Midsommarstången. Det var teamwork från början till slut.

Stången restes och ja, det kan hända att vi inte visste till oss över nöjdheten. Drömgården blev med Midsommarstång och tjopp tjopp så dansade vi små grodorna och prästens lilla kråka och en drös andra sommarsånger som osade barndomsminnen.

Jag ställde kameran på gräsmattan och kutade det snabbaste jag kunde för att själv hinna in i bild. Jag bara villevilleville föreviga den där stunden.. Bertilen sov i vagnen och Morbror M satt skönt på sin rullator. Men resten av oss dansade i full iver. Det var barnens Farmor och Farfar och Faster K med familj. Min mamma och pappa. Och så vi, förstås. Team Drömgården.

Gråtlycklig. Milt sagt.

Så blev det 3-årskalasfika och midsommartårta, på samma gång.

En klassisk jordgubbstårta med hemkokt vaniljkräm och jordgubbar. Kan aldrig bli fel.

Födelsedagssång och hipp hurra. För vår älsklingsSkrållan!

Så gick vi på åkern, vår alldeles egna blomsteräng. Plockade midsommarblommor och band kransar och någon lånade ”storgungan” och var så nöjd.

Sen försökte vi, småbarnsfamiljerna, locka ungarna med ”hörreni, ni får eeen piggelinglass till om vi tar en alla-tillsammans-bild nu, ok!?” ..

Och där; något jag kolavippar av. Synen av oss alla tillsammans. Rikedomen i mitt liv. Mannens med.

Treåringen avskyr ju storm, och den hälsade på lite tvärt där, men i pappas famn var hon ändå så trygg. Tänk, att jag och mannen får äran att vara det där lilla triogängets mamma och pappa. Bästa som finns.

Och hela den där dagen. Den byggde bo i mitt hjärta. Och jag kommer aldrig, aldrig aldrig att glömma den. Hoppas så att barnen upplevde den lika härlig.. men törs jag nästan lova, med alla skratt och lyckobustjut och Minimannens ”Vilken daag!!”.

Ni vet, jag har alltid i hela mitt liv firat midsommar ute i sommarstugan. Förra året behövde vi säga hejdå till det älskade smultronstället och det kändes smått omöjligt att de underbara traditionerna kunde toppas med något. Men jo. Här hemma på vår Drömgård. Blev allt magi.

Efter många timmar av alla-tillsammans-firande, kramade Vi, Storlilla familjen, svärfamiljen hejdå efter en ljuvlig dag. Vi fortsatte kvällsfirandet på två håll. Så lagom för barnen som var trötta och kunde varva ner.

Vi Team Drömgården, åkte vidare till lilla byn och åt middag, bastade, slumrade lite och bara njöt tillsammans med mina föräldrar. Det var liksom pricken över i för Juni också… som alltid, alltid önskar att få åka till Mormor och Morfar.

Vi rullade in på gården mitt i natten. Och Årets Ljusaste Natt, var magivacker. Som vanligt.

Jag och M konstaterade. Att drömmen om småungar springandes på en alldeles egen gård, ”tänk att få fira midsommar här tillsammans med storfamiljen”. Midsommar 2019, nyp oss i armen…

-Dröm blev sanning.

 

Lillafrun