Ljusfattig, livsnödvändig, stillhet!

(inlägget innehåller reklamlänkar) Novemberdagarna nu…

Otroligt mörka. Dunkla. Så, så ljusfattiga. Men, vi behöver ju det här. Visst? Hur regntungt och molntäckt det nu än är. Så är det bara så. Novemberlunken, känslan av stillhet, behövs. Som ett gråtråkigt livsnödvändigt andningshål.

… här ska inte ljugas… någon vidare lunk kanske det inte råder här hemma. Fast faktiskt, hur fartigt det än är i ett småttingliv, precis alltid, så känner man att barnen också är gäspigare liksom. En extra film, lite extralång vila, mycket pyssel och påtande. Somnar fort om kvällen, till skillnad från mitt i sommaren när det kunde ta tid eftersom solen sken för glatta livet nästan dygnet runt och precis ingen kunde ana att det ju var läggdags för någon.

Och jo, nu är det lov att börja smyga lite tycker jag. Med det där som i alla fall jag ser så mycket fram emot och längtar efter… tiden vi har framför oss nu. En hyacint fick bli mitt lilla startskott..

Äntligen porlar vattnet i bäcken igen, efter den hutlöst torra sommaren. Det är gott att höra. Och trots det grå vädret, var långpromenaden så skön i alla fall. Friskluft är som den alltid är.

-Ljuvlig.

Och någon höll med. Lillvännen, min fem-månaders-Lillprins.

Som nog hade en liten skör dag med ett möjligt utvecklingsspårng i kroppen, häromdagen. Tänk så mycket dom utvecklas under sitt allra första år i livet.

Väl hemma unnade jag mammakroppen lite, lite mage-rygg-träning. Jag är inte helt fri från snuvan och hostan ännu, så jag låter kroppen vila från mer puls än så.

Hela familjen möttes hemma sedan. Pappan och storasyskonen hade varit iväg på en kort liten tur med rymdskeppet. Någon manick som ska samla upp spånet vi ska suga ur från ovanvåningens golv, var vad dom kom hem med. Såå lyckliga så, haha! Själv piffade jag mig lite och njöt fredagskänslan.

Min dagens är så skön och ihopsatt med tre utav plaggen ur min braiga kapselgarderob. 

Tisha, HÄR//Kofta, HÄR//Och ullbyxa till,HÄR

Om en liten, liten stund susar vi minutrarna bort för att ta fredagsmyset i Mäjadalen hos Storan och gänget. Istället för gå-bort-blomma, kör jag gå-bort-limpa den här gången. Alldeles nybakt och fortfarande varm. Jag tänker att det nog kan uppskattas minst lika mycket, eller vad tror ni?

Receptet på limpan hittar ni HÄR. i vanlig ordning.

Vill önska er en skön fredagkväll och start på helgen!

Ps. Imorn ska jag berätta något roligt för er. Som är tack vare er. Och som gjorde mig rödblommig om kinderna och så himla glad. Så. -Vi hörs imorn! Ds. 

Lillafrun

Höjden av flärdfullhet i mörka november!

(Inlägget innehåller en reklamlänk)Så blev det flärdfull dag!

En så himmelens efterlängtad sådan. Dimman låg vacker över åkern. Barnen var lika peppade som mamman.

Storasyskonen fullkomligt ramlade in i bilen för att få åka till Mormor och Morfar..

(Tröja, Lindex. Byxor, gamla)

Mamman gjorde en snabbkik i spegeln, en rasslig förebild av nött och slitet mammahår.  Vi susade iväg; jag, lille B och Storan.. mot södra staden!

Landade. Åt lunch. Ammade bäbis. Och sen installerade vi oss hos Världens Bästa Frissa för vad som ju är så himmelens lyxigt…. en stund att bli ompysslad. Som HemmaMamma pysslar jag om älsklingar hela dagarna, allt jag bara kan. Längst ner på priolistan kommer lilla mor, inget jag lider utav ett endaste dugg, men ni må tro att det kändes unnigt att få slå sig ner där!

Och. Mormoster gullade med bäbis medan jag blev bortskämd.

Mer rutti morsa än fembarnsmorsan Storan får man ju leta efter! <3

Så härligt också att det flöt så bra.. med bebben, alltså. Om man nu gör en sån där toktur som krävde sin logistik med att alla barn skulle ha det bra och hej och hå, så är det ju härligt om det flyter alltså. B var nöjd hos moster, slurpade mjölk när han kände för det,

smilade åt sig själv i stora spegeln..5-månaders-prinsen..

.. och somnade precis när både Storan och jag skulle sitta och bli ompysslade samtidigt. Sen vaknade han och var bara med i någon av våra famnar.. tack för det, Bebbeälskling!

En ompysslad mor och en väldigt, väldigt trött lillprins.

Storan ska göra sig tjusig för gala alldeles snart, och bad söta frissan tipsa om frisyr. På typ tre och en halv sekund hade hon ”bara visat lite snabbt” en slarvig svinrygg. Så fint ju! Hur i hela friden ska vi få till det där… kommer ta tre och en halv timme snarare.

När mörkret lagt sig och vi haft lyxens timmar hos Frissan, lommade vi ut på mörka kullerstensgatorna, med skrattet bubblandes i bröstkorgarna och lite sådär (jätte) trötta, på ett skönt sätt..

Då fortsatte vi med middag, handling på gulblå huset och en liten shoppingtur.

 Vi rullade in på gården i sena kvällen. Då hade jag sjungit halsen av mig sista milen, för då tusan menade Minsting att det fick vara nog på såna där bestyr. Mannen mötte mig på trappan, med tänt ljus i lyktan på trappsteget och en varm famn… med det där finurliga leendet på toppen av allt, förstås. Där jag småfnittrande, jättetrött ramlade in genom dörren efter en typisk Storan- Lillan-dag där vi gått loss i vanlig ordning, babblat i munnen på varandra hela dagen, skrattat yvigt och bockat av ännu en 12-timmarsdag.

En så, så härlig dag!

Jag fullkomligt dök i säng bland efterlängtade varma, sovande små kroppar.

Och idag har dagen gått i långsam fart..

Gudomligt.

Jag har njutit så det stått ut genom öronen på mig, av att vara hemma alltså. Min plats på jorden. En dag iväg på vift och det är som den största gåvan, att få komma hem igen.

Det susar i öronen av 12-timmarsdagen. Jag njuter lugnet och sörplar kaffekoppen med ögonen i kors. Vi packar upp pryttlar och pysslar, öppnar mailinkorgen och blir alldeles rödblommig av smicker (berättar mer sedan!), tar hand om blommorna i alla fönster och har musikstund i salen och sjunger Pippi Långstrump-sånger så det bara skränar om det.Morsan är fortfarande snuvig, mao. Men alltså, musikglädjen, som bara osar när lilla 2-åringen klappar sig själv på magen och säger Juuuni ä Pippi Låpptump, och så sjunger hon för fulla hjärtat… den musikglädjen, kan inte en liten förkylning stoppa liksom. Kika stories på instagram (@lillafrunsdagbok) om ni vill se lilla stunden i rörlig bild!

Ok. Nu ska jag se om jag kommer i land med dagens mycket utdragna, långsamma torsdagsrace!

Imorn är det fredag, hörreni!

Lillafrun

När jag var liten.

(Inlägget innehåller en reklamlänk)En tisdag alldeles i början av november.

En sån där dag när det varit så grått att det nästan varit larvigt. Morgonen var så himmelens grusig i ögonen. Kaffet smakade extra gott. Minimannen var lycklig över att få susa iväg och leka med småvännerna några timmar mitt över dagen. Och här hemma har vi pysslat med lite av varje.

Juniflickan satt med sina söta kort och ”skrev” och klistrade. ”Mamma, den hä ä ti dejj!” sa hon efter varendaste färdigt alster. Så gulligt att jag smäller av.

Lillebror sov i vagnen där ute på verandan, och jag passade på att fylla i hans alldeles egna bok,

När jag var liten.

Denna mitt-första-år-bok finns att köpa HÄR.

Så fin bok. Alla tre barnen har varsin. Som en skatt.

Och där försvann orden för ett slag. Så mycket kärlek att det liksom bubblar över i tårfyllda mammaögon.

En alldeles, alldeles nyfödd Lillebror.

Och tänka sig. Imorn är lillprinsen fem månader.

Gulligaste Bertilen på jorden.

Med den sötaste pussmunnen som jag vet om. Hela B, är så mjuk och gossig.. ibland är det nästan slagsmål om vem som ska pussa och krama på honom. Så himmelens lycklig när han ser sina syskon. När Storebror leker titt-ut kiknar han av skratt. Skrållan brukar ta hand om Bertil genom att ta på honom ett par, tre mössor på svaj… så typiskt henne, som älskar att klä sig… i det HON vill.

I babygymmet nyper B tag i smådjuren som dinglar ovanför honom, och efter en stund hör man honom morra.. då har ”den där förbaskade handen” släppt eländet… som han ju tyckte att han just fått tag på. Jag kan inte låta bli att tycka den lilla frustrationen är så gullig. På natten sover han i ett kärlekstrassel bredvid sina storasyskon. Så vackert att jag och den skäggige helt glömmer bort hur lite, lite plats vi har. i vår egentligen så stora storsäng.

Prick idag har det sannerligen märkts att ett litet utvecklingssprång är på gång.. för mest, mest.. ja förutom när vi tog promenad och barnen sov i vagnen, så har vi hängt ihop sådär han och jag; nära, nära, nära. B har inte ätit och sovit sådär Skalmanaktigt som han brukar.. något har skavt och han har varit lite skör, söthjärtat.

Vi har kramats, och tröstat med extra mycket mys och amning (och som bonus; bäbiskräkor en masse och påfylld tvättkorg!).

Mysigaste som finns, ju. Att vara ihopklistrade.

-Fast lite krångligt. Och väldans ovant. B är en rysligt nöjd liten parvel, som liksom hänger på i gänget och njuter av det med ofta ett så sött leende på läpparna.. så än om vi myser och är ihopklistrade i massor, så diggar han att mysa i babysittern eller så i stunder också..himla fiffigt på alla sätt. Så jag hoppas ändå att det blir mindre tårar på småkinderna imorn än vad det varit idag. Ni förstår.. har mamman bara försvunnit bakom hörnet idag, typ för att slänga in en tvätt eller så, eller lagt ifrån mig honom för att laga middag eller borsta småtänderna på två små storasyskonen…ja, då har det varit kaaaatastroof och tårarna har trillat. Så hjärtskärande gulligt.

Och det är så förbenat stort alltsammans, det här Mammalivet.

 

Lillebror. Så älskad, så älskad, så älskad. 

 

Natti! Från en trött men så lycklig trebarnsmor.

Lillafrun