Drömgårdslördag när våren slår ut!

Vi vaknade till hällregn. Faktiskt helt vansinnigt mysigt. Det var liksom inte kallt ute, det kändes som riktigt sommarregn nästan. Äta lördagsfrukost tillsammans med filt och tända ljus. Och strax därefter sken solen över gården, som ni ser!

Idag har ägnat jagvetintehurmånga timmar åt att skura. Skura, torka, gno. Utemöbler, verandan, räcket och själva fasaden om verandan. Barnvagnar har blivit skinande och ja kära nån, så fint och fräscht det blivit och vad skönt att checka av, säger preggot….

Smet in och stekte en drös pannkakor och ”plockade hallon i frysen” (bästa påfundet) och bjöd darlingarna på utelunch.

Mycket uppskattat, av både Snickarpappa och gullungar!

Förutom att staketet är lite ledset efter snön, så bara älskar jag allt i den där bilden. En Drömbild. För mig.

Efter att det gnotts skit skulle vattenslangen fram och skölja bort. Två hjälpredor hade jag förstås…. och ”Någon” tog det där med vattenspolandet på största allvar och verkade tycka, med skrattet bubblandes, att det var heelt rimligt att spruta preggomorsan alldeles dyngsur. Vattenkriget var igång sedan kan jag avslöja.


Till kvällen när verandan äntligen torkat, tog Mannen och Juniflickan till sist och hämtade upp somriga verandamöbeln som stått undangömd under vintern. Ännu lite mera torkande och sen flyttades allt på plats. Undertecknad njöt nog allra mest av att parkera tillbaka dom där petnogatvättade barnvagnarna…

Älskar att ta hand om det vi har och är så nöjd över att alltid ha behandlat vagnarna som små bäbisar (typ).. det gör liksom att det känns lika mysigt att snart få bädda ner ”lilla trean” i den där emmaljungan som vi köpte när Storebror skulle födas, tills dess får det vara Junis vagn allra mest, förstås.

 

Och titta! Idag har vår stora björk fått små, små musöron till blad och våren är sannerligen här. På det allra godaste sätt! Kära nån såna majdagar det är. Och sån ynnest att få njuta av hela alltet, tillsammans.

 

En Drömgårdslördag, alltså. När våren slår ut. Åh.

 

Godnatt från Drömgården! Hoppas så att ni haft en fin dag, ni med. <3

Lillafrun

Smultronstället i mitt hjärta!

Det var Kristihimmelsdfärdsdag. Ännu en solig dag i maj.

Barn och pinaler packades in i Rymdskeppet och preggomorsan trampade på gasen och drog iväg. Brandispappan behövde pga jour stanna hemma, men fick drömmig hemmatid som jag törs lova att någon inte mådde dåligt utav, ett endaste dugg.

Dagen för oss andra tre, spenderades ute vid havet.

Vid den där lilla stugan, ni vet. Som betyder så mycket, som har en alldeles särskilt plats i hjärtat. Som förknippas med Snickarmorfar, Målarmorfar som målat dom finaste tavlor jag vet (och också målningarna på stugan som ni ser) och Älsklingsmormor så.

Alla barndomssomrar där. Alla midsommarfiranden. Jag har fortfarande minnena… från sommarlovsmorgnarna som barn.. ljudet av morfars småsläpande fötter mot golvet, tidiga morgontimman. Ljudet av kaffepannslocket. Smärre rädslan över att kanske råka kliva i Mormors potta som stod nedanför sängen efter natten… Mormorskisset som tömdes i rabatten och var den bästa av gödning, menade hon. Så rätt.. men jag har ännu inte gått i Mormors fotspår, på det viset. Hujedamig.

Där sover man gott. Och morgnarna, när havet ligger stilla och fåglarna kvittrar högt. Är smått svårslagna.

Det var allt annat än sig likt där igår, när Morbror S tittade på oss från himlen, istället.

Men älskade lilla somriga gård. Du var ljuvlig, som vanligt.

Tystnaden. Lugnet. Havet.

Barnen fullkomligt älskar stället och rusade runt, in i lekstugan, genom lilla Trollebo (stugan min Morfar byggde för längesedan), ut igen, över kottar, gräs och häll…mumsandes på sin Mormors nybakta sockerkaka.

En släktgård jag så önskar ska finnas kvar i familjen. Länge. Och helst för alltid.

Och längs med slingriga grusvägen, den alldeles vid havet. Vandrade vi bortåt. En underbar tur, allra särskilt för blomtokige modern, till Vitsippsbacken toppade det hela.

Fågelkvitter, vitsippshav, blå himmel, sol och vågskvalpet mitt i allt.

 

Så åkte vi hemåt. Havsluftströtta. Rullade in på gården som är Vår plats på jorden.

Och i hjärtat; Mitt Smultronställe.

 

 

Lillafrun

Drömgården fyra gånger om!

                                     29 mars                                                                   6 april

                                      27 april                                                                  9 maj

 

Nääjö, jag är ingen väderdagbokare..

…men jag, särskilt i år när vi haft så hiskeligt mycket snö, fascineras så enormt. Av naturen. På några dagar har vår gård gått från brun och tråk, till illigt grön. Knoppar har brustit här och där, jag har fladderhjärta som vanligt över det och önskar i vanlig ordning att dagarna ska gå max hälften så fort. Så himla glad över att få vara Hemmamamma nu. Alltid en tacksamhet, men den här tiden och framåt är helt klart en belöning efter långa vintern, med kylan, snöstormarna, småttingar som ska kläs i många lager och så vidare.

 

Idag känns det lite som om jag varit på spa. För att jag, ganska mycket i alla fall, brutit av mitt vanliga (älskade) tempo med vad som känns som en väldigt lugn dag. Morgonkaffekopp, sittandes i solen med småtting lekandes i sandlådan bredvid. Bara lite, lite tvätt- och hemmetfix. När Skrållan sov, slumrade jag också (!).. alltså, man anar ju nästan ugglor i mossen, jag vet. Utemellis på bron med ungarna i eftermiddagssolen. En skön stund i finsoffan (!) med dom samma. Ikväll har mannen varit på brandisövning igen och vi här hemma har smålekt, sett på bolibomba, preggogympat och tvagat oss. Preggot toppade det hela med nära-döden-upplevelsen att göra fötterna sommarfina..  och höll på att tuppa av på kuppen. Typ. Att vara dubbelvikt, är ingen lek nu.

 

Och tänka sig. Nu är det långhelg, igen. Hujedamig så förskräckligt härligt!

 

Lillafrun

Jag nyper mig i armen och undrar om det verkligen är på riktigt.

Det är både maj- och preggoiver, på samma gång.

Dagarna fylls med bara en massa mysigt, hjärtefladdigt och vårhärligt.

Jag nyper mig i armen och undrar om det verkligen är på riktigt.

En ny vår. Så vackert, bara det. Det är så nymodigt att hänga den första tvätten ute. På toppen av allt, var det dessutom en massa små bäbiskläder i tvätten, bland dom andra småttingkläderna…

..jag får fjärilar i magen. 

Så idag sorterade jag tvätt…. för fem personer. Vem är du lilla femte hjärtat? 

Bebbekläder från Minstings storasyskon är framsorterade, tvättade och vikta.

Jag mår mer än gott i förberedelserna. Noppriga ärvespyjamas kan vara det mysigaste, alltså.

 

Vandrar sedan vårig promenad. Miniman leker med sina småvänner. Lillan sover gott i vagnen. Det är otroligt mycket tussilago och vattnet i ån är högt, så högt. Till kvällen när alla är samlade igen, möts vi för middag. Pratar om dagen, hur alla har haft det. Sen går vi ut på gården. Älskade trion hjälper Preggomamman ihop med högarna som krattats ihop under dagen. Nu kan här checkas ”Vårkrattning” från vårlistan också.

Solen är mjuk, luften stilla. Småttingarna ser ut som två solstrålar där dom sitter framför sin pappa på fyrhjulingen. Jag kommer på mig själv med att le så det nästan gör ont i kinderna… inte så mycket annat att göra, när det där småfolket tjoar och lever lyckligt.

Nu är det kväll.

Barnen sover gott. Jag hör hur mannen bökar på ute på lon. Röj och städ, för att få plats med vårens brädfodringslass. Solen har precis gått ner. Himlen är alldeles rosa. Och det ska bli mer än gott att krypa ner bredvid småttingarna, i den alldeles nyss-renbäddade Storsängen.

En tisdag i maj.

 

Lillafrun

Att vara alldeles rysligt stennöjd över något!

Det där var i söndags…

När jag, förutom att pyssla om ungar och svassa med fikabricka till arbetarkarlarna och ordna med mat och så vidare, hade några saker på pyssla-inför-bäbis-listan. Den listan glömdes dock totalis, för plötsligt fann jag mig själv i diket istället. Barnen lekte i sandlådan bredvid eller var med dom också…

Jag tycker det är så fint med sten. Och som inramning av vår gård har vi en liten stenmur… ja, eller stenröse som M säger (han har fel. en mur är det. mycket prydligt!). Bara det att den knappt synts som ni ser längst till höger i bild. Så ja, jag tyckte det var en förträffligt bra (smått ironisk kanske) snart-högpreggo-syssla av hacka, rensa, lyfta stenar, dra rötter, kratta och böka lite till.

En bra bit hanns med den där dagen.

Igår skulle jag fortsätta.

.. men då hade ju Snickarmannen lite mer koll på mig och höll på att kolavippa på sin fru… läs: han smått skällde på moi. Med mycket kärlek. Men ändå.

”Älskling! Du ska plantera nån liten blomma. Gunga barnen. Eller nåt. INTE stå dubbelvikt i ett dike och lyfta stenar och skotta jord”.

Ahapp. 

Så det sista fick jag hjälp med; lyfta allt upp på vagnen och dra iväg med det. Himla trevligt med sällis av hela storlilla familjen, tyckte jag!

För nä, det där var en alldeles för härlig syssla för att jag skulle kunna låta bli. Jag är så städig och ordningstokig nu att allt som har med det och göra gör mig smågalen. Jag funderar ibland på om jag ska ta krattan med mig på promenaden… Jag har ju typ bara en badboll i knät.. annars inget annorlunda (typ… förutom att jag väger jagvetinteriktigthurmånga-men drygt 10 i alla fall-kilo mer än vanligt… och vankar lite, flåsar och så..)!

Den där bilden ovan är förresten så mycket Småbarnsmorsa.. när man försöker göra någonting men ständigt alltid vill ha 100 koll på vad småttingarna är och gör.

Darlingar!

Och titta då!

Såå rysligt Stennöjdt preggo här. Tycker det blev så himla prydligt! …

Älskade Drömgård!

 

Ok. Majtisdag nu då! Det grönskar för fullt, samtidigt som det ligger lite, lite snö längst ner vid lägdkanten. Snart, snart har vi nog små illgröna blad på stora björken… vilken tid det är nu!

Ha en god dag så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun