Lappat var det här!

IMG_7654Där;

En mycket, mycket nöjd treåring över sina nylappade favoritjeans. Så lättfixat! IMG_7656Jag klickade bara hem såna där strykbara lappar. Finns lite överallt. Såg att det till och med fanns på lilla mataffären här i byn. Tjopp, tjopp så var hålet på ena knät lagat och så fick det andra benet tre lappar, som för att kompensera mot att det inte hade något hål att lappa…alla nöjda!

IMG_7658

Idag kör vi torsdag!

Morgonbestyren är avklarade, tvättmaskinen snurrar och jag sitter här och sörplar kaffe och andas långsamt. Det är tempo på frukoststunden om mognarna, alltså. Längtar du efter att sätta dig, mamma? frågade S i morse när jag serverade vad som nu önskades. Gullungen. Men det där tempot älskar jag. För det beror på att jag knappt hunnit skala ägget/breda mackan till den andra innan den första vill ha mera. Jag älskar när dom äter. Tycker att S haft lite si och så matlust om morgnarna ett tag, och så kan man ju vara. Vissa klarar ju inte alls av att äta frukost. Jag har lärt mig att tycka om frukost sedan jag blev vuxen. Medan M och Juniflickan vill ha maaat bara dom slår upp ögonen.

Jag fick dock världens utskällning som jag knappt höll på att ta mig ur utan att gapskratta lilla polisen i ansiktet.

Han ville ha juice. Men det fanns så lite så det skulle inte räcka till dom båda. Sa ändå; ”du får den senare”. Barnen är klara och hinner dra ifrån bordet innan jag ens hunnit äta hälften. Jag äter. Och tar den där lilla juiceskvätten. Känner mig lite som en bov, men tänker äsch, nu har han glömt den där. Vilket jag ju egentligen vet är precis tvärtom, där glöms ingenting…

Och jädrans. Några minuter senare blir jag påkommen.

”Mamma!? Har du taagit juicen? Man får inte TJÄLA juice från barn som ska dricka!! Nu får inte du några kiissar (kyssar) på hela dagen!!”

Mammor kan också gör fel. Sådetså.

Ha en god torsdag alla ni! Håll utkik, skickar er det efterfrågade receptet på Spansk Gryta under dagen!

Lillafrun

Kusintrevligt, Pyssel, Vardagsliv och sånt.

IMG_7641IMG_7646Vilka mysiga dagar vi har, alltså.

Barnen och jag hänger med Svägerskan och hennes småttingar allt vi bara kan den här veckan nu när dom är här uppe för en Norrlandsvecka. Tänk så drömmigt om vi bodde närmare varandra…! Jag har sagt det förut, att M och hans syster fick barn med en dags mellanrum. Så coolt. Och dom två Småsystrarna, treåringarnas småsyskon, är det bara fem månader emellan, så det är så himla festligt att umgås. Inte bara för att barnen är jämngamla. Det är heltrevligt, helt enkelt.

IMG_7643

Så mammor och kids har hängt varje dag denna vecka. Försökt pricka in utetid när vädret inte varit regnvräkigt alldeles förskräckligt. Idag fick vi till och med några solstrålar mot oss. Underbart! Mammorna pratar så käkarna nästan gått ur led. Barnen leker och leker. J

Jag älskar när jag får känna mig som en Lekmoster och göra Trolldeg i roliga färger och dra fram pärlor i glada färger att pärla armband utav. IMG_7650IMG_7645

Det är så fantastiskt att få umgås med dessa små minimänniskor. Något jag absolut kan bli hutlöst trött av (typ i denna talande stund njuter jag tystnad då vi just sagt hejdå till darlingar och mina två chillar för en stund.. melliset är bortdukat och det är en liten lugn stund innan middagsfix..), men som jag bara älskar och mår som allra bäst utav. Ta hand om det finaste vi har, liksom. Bästa, bästa. <3 IMG_7653Hur glad blir man inte av färglada armband gjorda av småttingar?

I övrigt är det vardagsvecka som vanligt. S är mer än nöjd över sina nypimpade brallor. Så himla fräsigt att kunna laga sina favoritbrallor. Måste visa senare! Jag glädjer mig åt att också ha hunnit stryka lite och dessutom brottat ner den där viktvättshögen som hann bli hutlöst stor. Njuter också av tanken på att vi hade en så härlig Höstfest.. och tycker samtidigt att det är lite smygskönt med paus i baknings-rejs-mest-varje-dag-bakande. Mannen jobbar, Brandmannar, Pappar och hinner också på något vis med husfix. Juniflickan jobbar på och försöker hänga med större barnen så mycket hon orkar, samtidigt som hon har en envis förkylning och dessutom ”välkomnar” den ena nya tandsingen efter den andra. Älskade Vardagsliv.

 

Har ni en god vecka? Är ni päronlediga, jobbar ni, pluggar? Berätta gärna. Jag är typ sugen att gå en fotokurs… hm. Skulle det rymmas i livspusslet tro?

Må så gott alla ni!

Lillafrun

När det börjar bra, och sedan bara vänder…

IMG_7438Det är fredag.

Och en så himla härlig sådan! Solen skiner, himlen är blå, ungarna är på sitt bästa humör och mamman likaså. Minimannen hjälper Mamman med Helgstädningen medan Lillasyster sover timmar ute i vagnen. Sen går vi ut tillsammans. IMG_7449En så otroligt vacker höstdag. Äntligen!

IMG_7450Pojken sjunger hitte-på-sånger, precis som mamman. Texten handlar något om att det är så härligt att det är sol. Hej så påverkad..

Oavsett. Allt så njutbart.IMG_7456

Så kommer Vackerpappan hem.

Med den önskade lunchen medköpt. Och ja, där i bakgrunden skymtar huset. Ställningen är riven och jag ska fota och göra ordning ett inlägg bara jag får tillfälle, så ska ni få se!IMG_7458

Vi äter utelunch och barnen är glada över att ha sin pappa hemma. IMG_7444Päronen svidar om och medan ungarna gungar, så pustar vi bredvid. Fredagsfys alla tillsammans. Drömmigt. för oss.

Och vidare?

-B A R A     S K I T.

Eller tur i oturen.. beroende på hur man ser det.

Från den ena sekunden till den andra händer en olycka. Den där lilla pojken, med starka kroppen och grymma balansen. Han vi alltid impas av. Han tappade kontrollen..och åkte rakt ner i backen från gungan. Herregud, vad rädda vi blev, jag och M. För att inte tala om Minimannen.

Ungen tappade luften helt och hållet och skräcken i lillvännens blick, när han inte överhuvudtaget fick åt sig någon luft, var hemsk. Det var vidriga sekunder där. Innan han började kippa.

Paniken i päronens kroppar, fick skärpas och vi försökte tänka lugnt… lättare sagt än gjort. Jag ville bara gråta av rädsla, men höll S i famnen och andades lugnt, lugnt för att även han skulle göra samma sak.

Tack och lov var det ju gräsmatta och lägda-mjukt. Men ändå, kompression på nacke och rygg. Så vi bestämde oss för att åka ner på Hälsocentralen för att få någon som tittade på honom. 20 minuter senare kunde S andas någorlunda lugnt. Såklart hade gråten gjort det svårare, han blev ju så himla, himla rädd.

Kläm och känn på nacke, rygg och tittande på små ögonen och så vidare… sen var han lovad att åka på affären och köpa godis, om han lät doktorn undersöka vad han behövde. Pustande gick vi ut därifrån doktorn , det verkar ha gått bra… Bara fyra lite omtöcknade människor som blivit hur rädda som helst.

S blev tröstad med egenvald tablettask och något helt nytt; kinderägg. Sen åkte vi hemåt och pysslade om, ännu mer. Som ännu mer plåster på lilla såren, och leriga lilla huvudet, så kom Farfar och hämtade S. Mys, middag och häng där, medan päronen försöker samla ihop sig för att nu ta långa handlingslistan och åka till stan.

Som pricken över i:t. Vilken efter att vi varit så rädda, inte känns så farligt men som ändå är förbaskat drygt… så gick mina glasögon precis sönder. Alltså av. Inget att laga. Helsicke också. Men optikern är uppringd och väntar på oss i stan…

Å. Vad jag längtar tills vi är hemma igen och får drösa ner i Finsoffan, med barnen tryggt sovandes gott i rummet intill. Med stora handlingen gjord, förhoppningsvis hjälpt med ögonbestyret. Att det jag tänkt göra inför imorn, typ göra efterrätten, är klar. Vi ska ha kalas här imorn, förstår ni. Just nu känns det lite långt borta, men det ska nog ordna sig… puh, alltså.

På återseende.  Och trevlig helg!

Lillafrun

Oktobertorsdag!

IMG_7418 IMG_7421 IMG_7433

En så välbehövligt lugn dag idag.

Gått med tofsen på sned. Iklädd mjuka brallan. Någon har svassat i pyjamas lite för länge. Och någon annan tyckte att det minsann var en skjortadag, idag också. Målat med vattenfärger. Sörplat kaffe med vispgrädde i. Och ännu en dag, där vi kunnat tittat ut på regnet som stått som spön i backen. Tänt ljus och njutit av den så vackra rosbuketten jag fick igår från mannen.

Till eftermiddagen förstod vi knappt vad det var frågan om; ösregnet byttes plötsligt mot någon vi inte sett på tid och evighet. Solen lyste över gården! Och vi (typ) kastade oss ut. Så fantastiskt härligt med lite solsken. Det är löjligt lerigt och geggigt på flera håll runt gården nu, inte kul alls. Vår söta lilla grusvägen är liksom bara en enda lervälling, nästan. Men lite sol och torrare väder kan ju hjälpa, liksom. Hoppas.

Vi kvistade ner på affären efter utelek, och satte oss sedan ute på bron och mellisfikade med solen i ansiktet. Innan den, några minuter senare, byttes mot fallande regn igen.

Vi körde sedan riktig torsdagmiddag här hemma. Ärtsoppa till förrätt. Ugnspannkaka med mycket gott fläsk i. Tillsammans med en klick vispad grädde och MammaMormors lingonsylt. Och rårivna morötter. Till huvudrätt. Mums så gott!

Från middagsbordet har nu tre generationer, (Liten, Skäggig och Svärfar), gått ut för att göra något vansinnigt peppigt; Börja Riva Ställningen!!!

En oktobertorsdag. Så himla fint så.

Ha en god kväll, alla ni!

Lillafrun

Att ha firat en 27årig morsa!

IMG_7323Efter födelsedagsmorgonen pussade vi pappan hejdå, vissa klädde sig i finskjorta på stuberten och sen var dagen igång!

Samtidigt som grattis trillade in härs och tvärs och födelsedagssång likaså, så tog vi fasta på att det faktiskt var Kanelbullens dag. Vi satte en bulldeg på jäsning.. för vi hade nämligen också fått älskade som var sugna att komma på kalasfika.. vilket vi inte alls räknat med. Men vilken bonus!

IMG_7345 IMG_7347

Jag smäller av så söta S bullar blev.. som små klumpar, fyllda med kanel och socker och prick hur söta (i dubbel bemärkelse) som helst. Ett tu tre, så fanns både nyrullade chokladbollar och kanelbullar.

IMG_7375

Mitt i dagen kom en älskad liten kusin och förgyllde Minimannens dag, samtidigt som hans skjuts (Fina systerdottern) lämnade ett tårtbud från mannen…. till och med det hade han ordnat. Han vet att jag är löjligt svag för prinsesstårta. Och det ska vara köpes, från precis det bageriet.IMG_7349Lycklig mor och liten dotter, vilka älskade J förevigade där i dörröppningen.. födelsedagsfina dagen till ära!

IMG_7371

Så himla gulligt att M beställt tårta med namn på och allt.

IMG_7382

Så strax efter mitt i dagen dukade vi för kalas.

IMG_7388

Och så äntligen kom kalasfikagästerna;

IMG_7395IMG_7403

MammaMormor och PappaMorfar trillade in med ännu mer sång än den där obligatoriska jag alltid får på morgonen, kramar och fina paket. Lika så Storan. Vilken fest!IMG_7404

Efter att vi sedan kramats hejdå, så kände jag hur barnsligt trött jag var. Precis som barnen. Juni somnade i vagnen ännu en gång och efter en stund kom Vackerpappan hem. Vände i dörren, med S i sällskap. Så kom dom hem, med två finurliga leenden, tågandes efter varandra, sjungandes jag må hon leva!, med rosor i fång. IMG_7410Alltså, jag smäller av.

En löptur därefter för mamman, medan mannen lagade önskad middag. Familjens Favoritpasta. Följt av en kväll med massa dans och musik i Salen, ännu lite mer fika med Svärpäronen och till sist bara en stund att pusta i finsoffan innan vi kröp ner i Storsängen och somnade som en björnfamilj.

Vilken härlig 27-årsdag!

Jag är lite som ett barn när det gäller födelsedagar, mina närmaste vet vad jag pratar om. Helt nipprig, liksom. Som i förrgår när jag skulle sova. Alldeles pirrig i magen. På födelsedagen så njutande och lycklig, över-alla-runtomrking-mig-tacksam… för det är ju så, det bästa är verkligen att få strösslas med kärlek lite extra under en hel dag och på något vis känna sig nära precis alla jag tycker om och håller kär.

Tack älskade StorlillaFamilj, M och barnen. Finaste Päronen. ÄlsklingsSyrrorna. Rara Svärpäronen. Älskade Vännerna. Gullesläktingarna.

För all uppvaktning. <3

Och alla ni, som jag ju egentligen inte alls känner men som jag ändå, tycker så mycket om. Menar då förstås alla ni läsare och följare som alltid är så rara mot mig. Tack snälla, snälla ni.

Nu kör vi livet som 27-åring! Det blir fint, tror jag.

Lillafrun