HemmaMammalivets Septemberdagar!

Det är septemberdagar. Och vi fyller dom med liv. Från morgon. Till kväll. Och det finns precis inget annat jag vill göra just nu i livet, än det jag just gör. Jag är absolut helt tom på energi när jag lägger mig på kudden, men var morgon har jag ny kraft. För mina tre, som jag älskar så det nästan är larvigt.

Måndagarna är som ni vet, lyx. Alla hemma. I måndags var det som gammalt tillbaka; Hela familjen hjälptes åt att jobba på gården, husmor lagar mat och dukar fram fika, ammar bäbis och syter småttingar. Mormor och Morfar är på gården och hjälper till där det behövs. Bland små, eller uppe på ställningen med ”Husbonden”. Det där var en dag jag tänker minnas. Så fin. Till kvällen råkade jag gå ut på en för sen kvällspromenad med Bertil, M kutade med dom andra två stjärnorna. Det hann bli alldeles för mörkt och jag var så slut när jag kom hem, så jag stupade i säng och trots att M försökt väcka mig, en sisådär fyra-fem gånger, vaknade jag ändå inte..

…förrän klockan 8.12, tisdagmorgon. Med barnen som ropade morsan i örat och tyckte att grötkokningen minsann skulle sätta igång. Jo, jo.. det behövdes, och 9.00 skulle det ju varas på Förskolan ju. Vi har hunnit bli ett riktigt Dreamteam nu här hemma, Tripp Trapp Trull. Och så jag någonstans mest överallt. Så vi hann. Men ni vet hur det är, när man försovit sig blir dagen lite upp och ner. Så var tisdagen. Ändå huuur lyxigt som helst att ”försova” sig fastän det liksom inget gör. Vi hade mysdag. När Storebror kom hem igen, önskades plättar och äppelmos till mellis. Hur gott? 

Fullt ös! Drömmigt. Alla är nöjda. Alla är sams. Alla har det bra. Guuudomligt!

 Idag vaknade vi till onsdag. Morgondimman är så vacker!

Ledigt från Förskolan då det var Stängningsdag. Så efter frukost packade jag gott mellis (bland annat kalla plättar sedan igår, om möjligt typ ännu godare än varma!), och så knatade vi ner på byn. Mötte upp darlingarna vi bestämt lekdate med och hade så härlig förmiddag. Lekte, plockade löv och smaskade plättar. I sommarvärme! Trötta knatade vi hemåt sedan. Världens Bästa Vagn visade vad den går för och gjorde mig lycklig ännu en gång. ”Ha! Det finns VISST en vagn där man kan dra tre!”, tänkte jag för mig själv, till mig själv.

Vi har njutit totalt av denna ljuvligt vackra septemberdag. Medan småsyskonen sov, påtade jag och min Miniman i trädgården.

Sen har här pysslats lövtavlor..

 

..åh, kolla Junis första, liksom. Jag kolavippar. Resten fick fyra, fem ögon och såg lite småläskiga men härliga ut! Fyraåringen satt med sitt makalösa pysseltålamod och gjorde så söta skapelser

.. till middag åt vi halloumiburgare med den där så goda picklade rödlöken jag (toksnabbt) gjorde i morse.. så enkelt!!

Till 2 rödlökar; 1 dl 12 % ättika, 2 dl socker, 3 dl vatten. Som rörts tills en slät lösning. Lägg i lökringarna i lagen och låt stå minst en timme innan du äter. Himmelens gott!

….

Nu är det kväll. Jag och M möttes för en stund sedan som två ugglor efter varsin lång dag. Han med jobb följt av idoga snickeritimmar. Jag; Mamma-mamma-mamma! Vi drog av ett supersnabbt träningspass och nu dunsar vi ner i finsoffan och vilar innan natten. Jag fnissar lite för mig själv när jag tänker på och berättar om dagen för M. Barnen säger ju så mycket roligt. Minimannen berättar om saker som att ”när man använder något igen, som redan är använt,så kallas det för att återanvända!”, medan Lillan säger saker som ”Åå, mamma!! Lillan är så jädd kattgälle!”. …. Lillan är så rädd för kattskrälle.. (kaan vara så att jag kallade Sallekatten för kattskrälle i morse, när han ätit frukost och sedan ”lämnade tillbaka” den igen, på köksgolvet.. bläää..

..hoppas, hoppas, hoppas att ni har goda septemberdagar! .. och TACK så himla mycket för alla fina ord om Bertils Dopdag, hans Dopfilm, lilla Mamma-Pappa-bandet och så vidare. Ni är ju bara för fina!

Ok. Nattiii! 

Lillafrun

Bertils Dop (i film, ord och bilder)!

Så blev det äntligen den där lördagen precis i mitten av vackra månaden september!

Bertils Dopdag!

… en liten dopfilm har gjorts (tack vare älskade systrar och Storsvågge som filmade hela dopet<3). Så himla mysigt minne. Kyrkan fylld av älskade. En liten bäbis så nöjd i sin dopklänning där Farmorn broderat ännu ett namn i kusinskaran. Musik av ”Mama and Papa Band”… två hjärtefladdriga päron som sjöng och spelade från djupet av våra hjärtan. Bertil var då i sin Gudmors famn, bredvid trygga Gudfar. Så fantastisk känsla att få döpa detta lilla barn, som vi liksom längtat och väntat sådär alldeles särskilt på.

Håll tillgodo, vettja!

 

Några stilla bilder..

 

Å…så fin stund.

En hjärtestund.

Storan var vår kantor för dagen, spelade så vackert när vi alla sjöng psalmerna 248 (Tryggare kan ingen vara..”) och 606 (”det gungar så fint..”). Storasyskonen och kusin E som hällde upp dopvattnet.Lilla hjärtat. Döps av fina Prällen!
Skrattar så åt denna bild.

#sjåigt ..för att ta det på norrländska. mycket att stå i, mao..

.. vara trebarnspäron, dopföräldrarna, kalasfixarna, mamma-pappa-bandet.. men rooligt och en ynnest, alltsammans!!

Där i bild. Lilla Skrållan som hade hittat ett par mycket tjusiga glajjor som hon absoluuut skulle ha på sig. Upp och ner förstås. Som alltid. I mammas famn, med mammahåret tvinnat runt ena handens småfingrar. Där, sjöng vi ”Nu har det landat en ängel”, tillsammans. ”Man ska ha känsla för feeling!” som pappsen säger.. så bra ord, tycker jag.

Efter dopet knatade vi över till Dopkalaset! 

Så glad för alla som kom. Moster M från Stora Hufvudstaden, NorgeMorfar och hans, och lika mycket min; Norge-Astrid från Norge. Barnens mor- och farföräldrar. En världsrar farbror. Kusiner. Både till småttingar och mannen. Min mammas systrar, mina mostrar. Mina Gudföräldrar. Bästis. Mäjadalendarlingar. Mina och M´s syskon. Oldefar x 2 , som Norge-A säger.. så tacksamma är vi, för precis alla. <3

Noaks ark på servetterna, ballonger i taket och mängder av trädgårdsblommor strösslat här och där!Presentbordet fylldes snabbt. Där ovan hängde foton från Bertils allra första månad i livet. Och ser ni den inramade målningen? Från Storebror till Lillebror.

Under veckan har det påtats här hemma, och under fredagen, hade vi haft dopkalasverkstad där i församlingshemmet. Det var jag, mannen, Bertil och min syrra (medan ”storbarnen” vad hos Mormor och Morfar och hade det mysigt!) som lagade och grejade där i församlingshemmet så det stod härliga till (och svetten lackade lite)!

Men under lördagen hade vi precis huur många armar och behjälpliga händer som helst..Världens Bästa Svärmor bland många darlingar. <3

Först åt vi lite matigt. Ni vet; pajer och sallad och det där tunnbrödet vi alltid köper av ”Tunnbrödgubben” och som är så himmelens gott. Därefter; Älskade MammaMormors goda kakor och så Drömgoda tårtor med blå marsipan…Äääntligen fick man hugga in på dom…! Fina Storebror bredvid en liten storliten kusin. Bertil Nils Johan.

Tre älskade familje- och släktnamn. Och där; min Idandarling. Som fotade massor av fina bilder och som var sådär som hon alltid är; min Bästa Idan, i ur och skur. <3 

Till sist öppnades det (läs, SLETS! .. jag hade två mycket, mycket ivriga hjälpredor..) paket. Och kära hjärtanes så mycket fins lille B fick.

Så hjärtinnerligt tacksamma. För precis alla vi har runtomkring oss. Precis alla kunde inte närvara, men var ändå med på håll.

Det är livets ynnest att födas in i ett kärleksnät fyllt av människor som bara finns där. Alltid och när som helst.

ÄlsklingsBertil och Vackerpappan. Störst och minst i familjen. Lika ljuvliga båda två.

 

Och så var han döpt, vår lille Minsting.

Dagen ligger som mjuk bomull i min mage. Hjärtat bara fladdrar när jag tänker på dagen. Underbar från början till slut.

 

Lillafrun

Nu har det landat en Ängel!

Älskade barn.

Idag är det din Dopdag.

Under morgonen har din Storebror förberett dig på vad som ska hända idag; ”Du ska bara få lite vatten på huvudet och så ska vi sjunga för dig. Sen ska vi äta. Och sen är det slut!”.

Du är nybadad och så len som bara du kan va. Just nu är du precis nyäten och har somnat med den där härliga mjölkdroppen i din söta lilla mungipa.

Lilla människa. Så underbar du är.

För ett år sedan denna tid var vi så ledsna. Lyckliga över dom älskade vi hade här hos oss. Men ändå så sorgsna.

En ängel flög. Och du har ett litet syskon. I himlen. Så är det.

Som vi är lyckliga nu. Över att just Du kom till oss. Nu har det landat en ängel. Du la ditt liv i vår famn. I dina ögon kan kärleken le. 

Bertil!  –I din blick står det skrivet. Det finns en mening med livet!

”Jag känner dig, jag känner dig så väl. 
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod. 
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro”.

 

Idag är det din dag, Bertilälskling.

Vi älskar dig. Hela familjen. Mamma. Pappa. Storebror. Och Storasyster. Till månen och tillbaka, Du vet.

 

 

/Mamma

… aka, Lillafrun

En Torsdagens!

(inlägget innehåller reklamlänkar)Så vacker septembertorsdag idag, solig och skön. Har ni haft samma?

Här hemma på gården har det torsdagsstädats, kramats på två minstingar, tvättats aaaalldeles för stor salsmatta i den stackars trogna (tvättmaskinen alltså) och när vi lämnade nystädade hemmet och hämtade hem Storebror från Förskolan, slog vi till med picknick ute i eftermiddagssolen. Utemellis, kan man också säga. På klätterställningen. Så uppskattat. Av alla. Det stora i det lilla, liksom.

Jag äälskar picknick mamma!”, sa Minimannen. Varpå Skrållan fyllde i ”aasså, häälit!”. Så gulliga så man kan få hjärtsnörp för mindre, ju!

Lagom till att mannen rullade in på gården, hade jag snofsat till mig lite, sprungit genom en dusch, rosat kinderna och hoppat i ”människokläder”… inte bara tränings- eller fjällrävenbrallan, liksom.

Älskar min nya blåa tisha. Lika blå som vackra hösthimlen kan vara. Fanns i flera färger förstås. Från Lindex.

Ni hittar den HÄR. 

Koftan är en trogen höstfavorit. En grå långkofta är lite utav ett måste, visst? Min är några år. Men jag kikade inom Gina och Lindex och fann flera fina.

HÄR är en väldigt lik min.

Den HÄR var så himla söt med puffärmar… skulle vara mysig till höstens HemmaMammadagar.

HÄR, och HÄR är också två väldigt fina grå långkoftor.

Ok. Medan storasyskonen nu myser hos Farmor och Farfar, susar Minsting och vi päron till stan för att hämta ut lilla traddiga dopgåvan (från oss till B) och handla inför dopkalaset! Känns näästan som att jag och M ska på tumisdate, bara han och jag. En väldigt stillsam liten trio är vi i alla fall, där alla tre verkar lika sömniga.. men, bara en av oss få slumra…!

Ha en skön torsdagkväll alla ni!

 

Lillafrun

 

Lekstugekik och min egna påminnelse!

Vi tar en lite närmare titt på söta lekstugan tycker jag.

Vet ju att ni önskat så också. Jag tycker det är så roligt när ni önskar var ni vill läsa om och se!

Tidigare i sommar googlade jag handgjorda småmöbler. Fann en 89årig gubbe som gjorde dessa söta grupper. Turligt nog skulle Svärisarna förbi precis där nere i söder, och köpte med sig hela möbeln hem och gav den till småttingarna. Så generöst att man får dåndimpen. Jag har sedan målat dom små söta möblerna i en skön grågrön färg. Så nu är det inflyttat lite mer där inne. Vi tänker, när vi tycker att det är prio, spika upp pärlspont där inne också. Men till dess leker vi att det är putsade väggar. Precis som på vårt älskade Gotland. 

Alldeles lagom skrövlig loppad duk, söta muffins i trä och en gammal kaffepanna. Dom har det så trevligt där inne. Och bara man närmar sig, blir man bjuden på än den ena än den andra maträtten. Självklart kaffe också. 

Lilla stugan!

 

Åh. Sitter här i kvällslugna Salen denna tisdagkväll i början av september, alldeles för mig själv. Livet. Det går i full fart, vare sig man vill eller inte. Men jag vill göra allt jag kan för att vara här och nu. Ibland går det inte, förstås. Men mitt lilla drömmål, min egna påminnelse, som jag jobbar för, och mår så bra utav, är att varje, varje dag. Tacka. För precis allt gott vi har. Varje dag tillsammans. Alla små stunder vi har, som är små ute i världen, men så stora här för oss.

Vissa dagar är jobbiga. Men det finns alltid, alltid guldstunder att fatta tag i. Idag har varit en sån där dag där det mest känts som att den ena guldstunden avlöst den andra. Såna dagar som gör att man med gott mod även orkar ta sig ann en dag när det strular desto mer, när småttingar (och även päron) låter som gnissliga gångjärn, det är Sjukstuga deluxe eller vad det nu kan vara.

Vi har fyllt tisdagen med lugna lektimmar här hemma, först bara jag och dom två minsta. Vi tog oss en springtur när små skulle sova och mamman fick samtidigt motionera. M kompade sedan ut tidigare och kom hem med efterlängtade Storebroren, som hade haft en så uppskattad tur ute i skogen med småvännerna och duktiga fröknarna. Medan mannen försökt hinna massor med bygget, har jag och barnen lekt. Och lekt. Och lekt. Juni berättade för pappan vid middagen vad vi gjort; ”leeeka, guunga, cykela, åke rutschkaana”. Och efter massa bus och gemensamt ihopplock av alla miljarders leksaker som var spridda i hela hemmet, så somnade dom tre små minigrisarna gott efter ett par sagor och mammans sömniga godnattsång. En underbar, vanlig dag.

Hoppas så, att ni också haft en fin tisdag. Har den varit purken. Så blir det säkert en bättre dag imorn. Tror jag.

Natti!

 

Lillafrun