Livet just nu…

Åh.

Så skönt att kasta mig in här en stund i min älskade dagbok. Skriva. Pusta. Andas.
Livet senaste dagarna?

-Mycket på alla fronter. Sådär som det blir ibland.

Majhärligt. Fundersamt. Lyckligt. Bekymrat. Flängigt. Trött. Högpreggopustigt. Liljekonvaljdoftande. Småbarnslivsröjigt..

.. allt på samma gång.

Det doftar himmel på jorden. Barnen kusinleker lyckligt. Jag är höggravid, alldeles underbart men jag känner nu också att det börjar vara en riktigt match att hänga med kidsen i deras tempo.

Sedan i måndags en väldig oro också, och undran över hur bäbisen ligger. Rätt eller fel.. ska jag föda med kejsansnitt, jag som så gärna vill föda på det sätt jag nu tycker att  jag ”kan” och känner mig trygg med? 

Jag promenerar och klappar magen. Äälskar magen men är så redo att träffa Minsting snart.

Vi har en stor, stor och väldigt älskad storfamilj kring oss. Många att älska. Och många att oroa sig för, också. Såklart man önskar att prick alla ska må bra precis hela tiden. Men så funkar inte livet. Jobbigt, men sant.

I huvudet. Många olika tankar. Hit och dit.

Jag nyper mina pyttestunder och samlar kraft.

Mitt allt får denna preggomorsa också lämna hemmet alldeles ensam (!), med mannen och barnen hemma på gården.

Storan-Lillan-tur till södra staden en drös (nervösa, som höggravid) mil från hemmet. Sitta i frissastolen och bli ompysslad och sommarfin i håret. Snabbt försöka hinna köpa en drös födelsedagspresenter till olika älskade som fyller år nu i dagarna. Direkt från stora staden susa norrut igen, ta en selfie (viktigt ju!)…

…och sedan möta darlingar för att åka på BB.

Vi satt fast i lots i en kvart på E4an…. tankarna; ”helsicke!! Det är ju inte sant. Vi kommer säkert hamna i ett lotsstopp även denna gång vi ska in på BB”. 

Träffar Barnmorskan som numera känner igen oss… både med Juniflickan och Minsting har vi ju varit på en drös ultraljud.

Hon kunde dessutom ge oss världens härligaste besked; Bäbisen ligger helt rätt. Precis som med Lillan har bebben nu fixerat sig och ligger lååångt nere (jo, jag tackar….!).

Efter det beskedet blev vi så lyckliga att det tjoades och sen gick luften ur mig totalt. Såå trött. Men… det bryr sig inte livet om.

I natt vaknade vi av att älsklingspojken var huuur varm som helst.

Baah, basiluskan härjar i kring så det var inte oväntat men ändå såå drygt.

40 grader… yrade och var skörast på jord. Älsklingen.

Jag är så himla rädd att Lillan ska bli dålig igen nu… hon är så mycket pyttigare känns det som. Ja, så idag kurerar jag småttingar. En toksnorig och en efter-febrig. Vi bygger domino..

och pärlar armband. Tar en liten tur ut. Älsklingsträdet har börjat blomma. Det doftar äppelblom.

Sänglinnen hänger på tork i vinden, tvättstugan besöks då och då. Strax ska jag göra i ordning tidig middag. Skjutsar in en grahamsugnspannkaka och värmer lite hallon från frysen. Gott så. Vispad grädde till, förstås!

..sa jag att vår diskmaskin pajjat också?..blä. just nu, är verkligen inte livets period då jag önskar handdiska hela dagarna…

Å. Puh. Nu känns det gott att ha fått pusta ut här en stund.

Jag känner livet i mig. Minst sagt. Och mitt i att det stundvis känns som om huvudet nästan brunnit upp lite dessa dagar… så är jag så himmelens tacksam. Över att få vara med om allt det här. Livet.

Vi hörs snart igen!

 

 

Lillafrun

Sommarmåndag med spänning i luften!

Sommarmåndag!

Så himmelens varm dag.

Vaknade trött. Men hur lyxigt är det inte då att bara få starta dagen bland frukostätande småttingar, känna lugnet, sörpla kaffe ute på trappan och blunda ett slag mot solen? Himmelskt.  Juniflickan på trehjulingen.

Jag kolavippar.

Småstunder här och där har jag rensat och trädgårdspåtat.

Och mitt i dagen åkte Storebror nerför ledstången och hela familjen knatade ner på byn för barnmorskebesök. Lillan sov men S fick lyssna på lilla syskonets hjärta och tyckte att ”det slår ganska fort! ”

Ja. Det var några måndagsglimtar, det.

Från denna otroligt varma, varma majmåndag. Sommar, sommar, sommar. Och ett barnmorskebesök mitt i dagen som gjorde att livet kändes ännu lite mer spännande.

Ja, varje dag är spännande nu. Men idag pepprades det lite, tycker jag.

Kurvorna för Lillasyster och Minsting följer varandra rysligt lika och precis i den vecka vi är i nu, var man orolig över att Lillan låg med huvudet uppåt. Samma sak nu med Minsting. Med Juniflickan var det ju bara så att hon var fixerad och snart på språng ut… såå, antingen är det precis lika nu eller också blir det vändnings- och kejsarsnittsfunderingar. Å. Som jag hoppas på att lilla livet ligger rätt när vi ska på ultraljud inom kort.

Ja. Spännande, spännande. Njuter allt jag kan av bebbemagen men börjar längta något oerhört av att få snusa bäbis nu.

Lillasyster som ska bli Storasyster… kära hjärtanes, så stort. <3

J somnade med skitig sommarklänning framför Bolibomba. Tecken på en härlig och varm dag.

 

Nu är det sena kvällen. Jag har precis kommit hem efter en lillistur med Storan. Det här med ljusa vårkvällar, bland hägg- och liljekonvaljdoft och finfint sällis. Den..! Så tacksamheten över HemmaMammaLivet som är vansinnigt lyxigt just nu. Och så lite (väldigt mycket) spännande bebbepirr på toppen!

Hoppas ni haft en härlig måndag, ni med!

Lillafrun

Kära Bäbisförberedelser!

Syskonmatchande. För tre (!) små småttingar!

 

Man vet ju inte, liksom. Förrän efteråt. När liten bäbis tänkt komma, menar jag.

Så mitt sätt att ladda batterierna och njuta som allra mest såhär i slutet, är att förbereda mig. Med att bäbispyssla. Massor. Boa. Fasligt städig och fejjig också. Men den extraivern hör ju samtidigt den här tiden på året till.. så ja, dubbelt upp alltså!

Inför-bäbis-listan checkas, mer och mer. Det kan vara en hel drös med preggoveckor kvar innan Minsting väljer att lämna preggolyan. Men jag tycker det är skönt att vara förberedd och i tid, med sånt jag kan. Kontrollmänniskan i mig, ni vet.

BB-väskan är nu komplett.

För det som fattades var en ny egen filt till Minsting. Bebbefilten. Häromdagen införskaffades den.

Alldeles ljuvlig. Hela lilla kitet med finshorts till Storebror, blus och shorts till Lillasyster och filt till Minsting matchar förfärligt fint ju. Hittade allt inne på kappahl.

Tänk att snart få linda in en alldeles färsk liten människa i den där mjuka, mjuka filten.

Jag är otroligt pirrig. Det är mer än spännande att gå i väntans tider. Så evigt tacksam som får vara med om det här igen.

….ni må tro att även mannen är på spänn.. än mer denna gång, eftersom vi hann vara på BB i endast 20 (!) minuter med lilla J…

En liten nervös handskriven lapp ligger på vingliga skåpet i köket.. där står sånt som (om läge finns) ska packas ner i BB-väskan när det väl är på gång. Typ kamera…

Men som sagt. Minsting får gärna bakas ett tag till. Men såå efterlängtad, det är det lilla knytet redan nu!

 

 

Nu har vi onsdagkväll här hemma. Pojkarna är ute och klipper gräset för första gången (vilket vårsommartecken!), Juniflickan softar framför Bolibomba med sin solhatt på sned och jag känner mig varm i hjärtat efter dagen. Hade Storan här på spontanlunch förstår ni, och onsdagen fick med ens en härlig guldkant. Ett gympapass väntar nu.. innan småttingar ska nattas… är så nykär i vårat sovrum med vackra dörröppningen. Den bara måste jag ju visa er, snarast! .. ni som följer på instagram (@lillafrunsdagbok) har kanske redan sett tjuvtjik?

Hoppas ni haft en god onsdag!

 

Lillafrun

Att känna sig alldeles hänförd.

Det äär så vackert nu.

Så alldeles sagolikt vackert. Sådär så att det gör lite ont i hjärtat, ni vet? Fast på ett härligt sätt. För kära hjärtanes… vad denna tid är efterlängtad, visst?

Och dessa dagar. Är dom på riktigt?

Det känns som att jag säger samma sak i varje inlägg nu. Men det måste få vara så. För det är såhär det är.

Det känns som att det alldeles nyss var Riktig Vargavinter, som följdes av ljuvlig vårvinter, perfekt april med räsertöande av snön… till sist några dagars vårfeeling i slutet på april, början på maj… och sen blev det sommar. Det går inte kalla dessa dagar för någonting annat, än de allra ljuvligaste försommardagar. Den allra vackraste sortens vår, i alla fall.

Dagarna pärlas efter varandra med sol och värme.. allt känns som för första gången.

Samtidigt som vi skakar på huvudet och knappt tror att dagarna är på riktigt?

-Så har vi Allatillsammanstid. Busiga ungar springer med bara ben. Snart-tvååringen tycker det är jättekonstigt att gå barfota och säger ”nej, mamma! Ha oppoj!” (betyder; ”nej mamma, jag vill ha strumpor”). Preggogympande. En tur till stan, för lekparkshäng för tre av fyra. Den fjärde, blev bortskämd med skön tid på söt salong. Mannen ni vet, han som titt som tätt bokar in mig på fransfärgning för att han vet att det är något alldeles lagom för mig och som jag uppskattar så. Allra sista lilla shoppingen är gjord innan Minstings touchdown också… en ljuvlig filt. Ska visa! Ljumma kvällar och morgnar. Dörrar som står på glänt dagarna i ända. Magiska solnedgångar, med solen som sjunker sakta bakom fjället. Promenerande med Skrålla i vagn. Husbestyr (vi närmar oss slutet på fönstermålningshärvan!!!). Vi äter ute. Springer genom vattenslangen. Och liksom försöker, så klyschigt men sant, fånga dagarna så mycket vi bara kan..

 

Medan mannen och barnen nu cyklade, och knatade iväg till Farmor och Farfar som kommit hem efter en vecka på vår älskade ö (ÄlsklingsGotland, ni vet), ska jag ta hand om tvättkorgen. Ganska så ljuvligt att sätta sig i ljumma som-sommarkvällen i maj, med mjuka kvällssolen i ansiktet och vika tvätt… tvätt som svämmar över och är ett tecken på att jag är förunnad med darlingar runtomkring mig.

 

 

Önskar er en skön kväll!

 

Lillafrun

Vårt Hemma.

Det är söndagkväll. 18 grader varmt och klockan har visst tickat fort och nattningstid är förbi. Det är Sommarvarmt.

Storebror cyklar utan stödhjul som om han inte gjort annat. Lillan springer barbent fram med solen i håret. M och jag beundrar ungarna och håller med varandra om att ”det här är livet”. Att få bo såhär. Leva såhär. På vår älskade gård i norr. Ge barnen denna uppväxt med vidder att springa över och en ny upptäcksfärd för varje dag om man så vill.

Innan dom hamnar på kudden är dom alldeles skitiga och med ett och annat skrapsår och blåmärke på småknäna efter alla dagens äventyr. När den där sista turen för dagen längs lillvägen är tagen, somnar dom gott sedan.

Mamman önskar stoppa tiden.

Men vet att det ju är omöjligt. Så hon njuter allt hon bara orkar istället.

Så tacksam över Vårt Hemma.

 

Lillafrun