Bara mamman och Lillprinsen hemma på Drömgården.

Lika härligt som det är med våra utflykter härsan och tvärsan, lika skönt var det att pausa en dag.

Nödvändigt också. Såklart skulle den här mamman åka på en intensiv sväng av småttingsjukan också. Ont i prick hela kroppen, lite feber och sådär. Och B har ju också en liten variant.. glad febern håller sig borta från honom. Men den där hostan är nog läskig.. som igår var sämre för att idag vara lite bättre igen, hurra! Han klunkar mjölk på livet så det känns ändå bra.

… och så blir han ompysslad precis som en 6-veckors-lillprins ska.

Så jag och Lillprinsen, och Sallekatten förstås, stannade här hemma på Drömgården.. vilade oss bland favoritsänglinnena som jag bara tvättar om och om igen och bäddar i om och om igen. Alltsammans medan Vackerpappan åkte iväg med storasyskonen till lillvattnet här nära oss.

Alldeles lagom för dom också, att bryta heldagar vid havet mot både lite hemmahäng och lite bad. Värmen är ganska så tuff ju. Ja, särskilt om man är pyttebäbis, sjukling eller gammal. Så hemskt med den förskräckliga torkan och allt som följer med den… tänker på hur bönderna kämpar. Det är vår mat dom kämpar för. Så himmelens viktigt nu, viktigare än någonsin, att vi köper svenskt i mataffären. Och för oss här uppe i norr är det bara norrmejerier som gäller på mejeriprodukter, ok? Så läskigt med alla bränder också. OM man fick önska, så skulle jag önska ha varmt, varmt sommarregn nu.. tänk så härligt. Faktiskt. Eller vad säger ni?

 

Idag är det fredag, visst. Och efter att vi haft några timmar vid lillvattnet allihopa, har jag precis haft såå konstig tid här hemma. Det har varit alldeles tyst förstår ni. Hör liksom inte alls till vanligheten, särskilt inte under ett Sommarlov där alla är hemma hela tiden.

Minstingarna har sovit och mannen och Minimannen drog tillsammans till stan en snabbsväng.

Och samma här; Världsmysigast är det att vara alla tillsammans. Men himla fräsigt också att dela på sig, och ha två små gäng som har det gott på var sina håll. Medan tystnaden legat som en ljuvlig topp ovanpå den galna värmen som liksom inte går att rymma ifrån, så har jag konditionstränat… städat fort, menar jag. Rev av en fredagsstädning och alldeles strax ska vi äta hemmapizza och ha fredagsmys. Vi söker oss till skuggan.

Den här sommaren kommer man aldrig att glömma.. väldigt somrig och härlig på så många sätt..  men också småläskig när man tänker efter..

 

Ok. Alla ni; Hoppas att ni får en fin helg!

 

 

Lillafrun

Vår Sommar(hem)semester 2018!

Det här är sommaren vi Hemestrar här i vårt Höga Kusten.

Ungefär såhär går våra dagar till nu;

Det blir morgon.

Bebben morgonammas innan mamman smiter ut från hemmet. Motionerar och har såå lyxig mammatid längs slingriga älsklingsvägarna i byn, medan pappan hoppar i snickarbrallan, husjobbar lite och håller ett öga på dom snusande små. Sen brakar dagen igång.. alla är vakna. Och vi njuter frukosten ute på verandan.

Medan temperaturen är någotsånär human gör duktiga Snickarmannen några timmar på huset, medan vi andra steker pannkakor eller snor ihop pastasallad eller vad det nu kan vara. Packar matsäck storlek ska-räcka-över-hela-dagen. Små spadar, armpuffar, badkläder, små blöjor, större blöjor, massor att dricka, barnvagn och så vidare. Mammahjärnan går på högvarv och lika nöjda är vi varje gång när vi möts där i Rymdskeppet och svarar ”ja!” på varandras fråga; Är alla mee? 

Sen drar vi iväg. På dagens äventyr.

Möter upp Storfamiljen. Och plötsligt är vi av bara farten 20 personer och minst två hundar. Som gör sommarliv tillsammans. Jag och M säger typ vi ses sedan! (och menar i bilen på vägen hem), för jädrans vilken fart det är sen… jag sitter i denna skrivande stund och fnissar åt bilden ovan. M ser så himla målmedveten ut; ”nu kör vi!”, liksom.


För ja, jäsiken.. vilken fart det är, att vara med tre små småttingar på badstrand.

Den minsta hänger för det mesta med mamman i skuggan, äter oftare än vanligt. Det är varmt. Helt galet varmt.

Dom större barnen leker i vattenbrynet och badar och badar tillsammans med pappan.


Om jag och Vackerpappan får en stund raklång med ögonen slutna, då är det sån bonus att det inte är klokt. Vi är så tacksamma som får vara med om det här.. vi har en riktig Tripp-Trapp-Trull-skara. Så stort och vackert att orden tar slut. Lapa sol och snarka på stranden, det kan vi göra sen. Men inte nu.

Det är lyxigt att sommarlivet innebär så mycket tillsamammanstid med Storfamiljen.

Vi är ett riktigt halligalligäng, förstås. Precis som alla familjer, kan jag tro. Och det är så charmigt med alla åldrar.. från 0 till snart 70 fräsiga år. Älskar synen av att lille Bertil myser runt i både morbrors famn och lilla kusinens. Att Juniflickan får bada med en moster en sväng eller krama mormor (det är då den här mamman tvärlägger sig på täcket och somnar på sekunden). Eller att Minimannen hänger på storkusinens rygg och tar en sväng. Alla människomötena är så fina.

Och när klockan börjar ticka alldeles för nära middagstid, så åker vi hemåt. Har stort sjå att hålla storasyskonen vakna, Lillebror får sova bäst han vill. Rullar in på Drömgården och bara älskar att komma hem efter dagsäventyret. Snor ihop middag, alltid med salt halloumi med på ett hörn. Vi sätter oss längst ner på verandatrappan. Där skuggar den stora björken just då alldeles perfekt. Så borstas små tänder och tvättas skitiga små händer. Nattningen går på en grisblink (för det mesta). Sen möts jag och han jag är gift med och älskar till månen och tillbaka. Tittar på varandra en stund, pustar ut och säger hej. Kanske tar vi en glass där ute, och känner oss busiga då barnen inget vet. Sen börjar vår kväll. M klättrar ut på ställningen och jag tutar in en tvätt i maskinen. Går ut på gården. Vattnar. Hänger en tvätt. Andas. …Innan vi tar lilla bäbisen som sover så gott i vagnen i alldeles underbar temperatur, och kryper ner bland sommarvarma små kroppar och bäddar dagen varmt i hjärteasken.

 

Det här är vår Sommar(hem)semester sommaren 2018. Alldeles prick vad som passar oss och Stora Lilla Familjen just nu i livet.

 

Lillafrun

Den där stunden var himmelsk.

Dessa varma, varma julidagar.

Det känns som hittepå. Morgnarna och kvällarna är mer än ljuvliga. Sitta ute i tunna sommarstassen och bara njuta av den lilla vindpust som sveper förbi. Dagarna är overkligt, smått olidligt varma.. särskilt med småttingar, med feber, på en varm gammal bondgård där vinden står helt stilla. Jag har dom minsta barnen, som sover om dagen, sovandes inne i vårt timmerhus.. det är svalare där än ute i skuggan.

Ja. Hujedamig. Vilken vecka det här blev. Men ser ni ovan?

Jag har något jag måste jobba på här i livet. Garanterat inget jag är ensam om, men ändå. Att kunna säga nej. Och att be om hjälp. Det är två av mina mission.
Den kombon är dålig. inte ska väl jag kräva det, liksom..

Så ni förstår lyckan, när min Svärmor, mitt i typ livets snurrigaste dagar, bara dyker upp, som en skänk från ovan. Med färska blommor från sin trädgård, ett blöjpaket till Juni och undrar om hon får ta med sig Sixten för att bada..

Jag visste inte till mig hur mycket jag skulle tacka. Grät en skvätt när hon gått. För att jag var så glad. Och så slut. På samma gång.

Och sen gjorde jag det enda rätta; la mig på Storsängen bredvid sovande Juniflicka och liten Prinskorv.

Ja, den där stunden var himmelsk och så mysig.. och välbehövlig.

Jag och barnen fick sedan äta middag hos Farmorn. Som grädden på moset liksom. Kära nån.

Och till kvällen mötte vi pappan. Som såklart hamnade på skogsbrand även igår. Helt otroligt vilken vecka dom har haft, Brandismännen. Bära tunga slangkassetter, långt, uppför berg, genom skog och över mark. I massa timmar i streck. I denna värme. All cred till dom.

Och idag är det söndag.

En sista jourdag för M. Sen kan vi fortsätta det ljuva Sommarlivet, hela familjen tillsammans. Men vi har lyxdag… och hjärtat är varmt. Bestämt sedan tidigare kom Farmor och hämtade Storebror för att ta båten ut till Ulvön idag. Gå på gudstjänst, med fikakorgen i högsta hugg och få ett alldeles säkert underbart äventyr tillsammans. Ni förstår lyckan hos lilla pojken. Han har haft trrrråkiga dagar nu… han som var sjuk först, och blev feberfri lagom till att hans Lillasyster fick febran.. som sedan bara typ hört mamman säga ”å Sixten, inte nu.. mamma måste hjälpa Juni som är sjuk..” eller ”Men Sixten, vänta.. snart.. mamma ska bara amma..”. Jag har känt mig mer än otillräcklig dessa dagar.

Idag är det jag och dom två minsta. Juni är mycket piggare. Bara snuvan kvar. Tyvärr har Lillebror åkt på någon variant av Basiluska också.. klarat sig från feber, än så länge.. men fått elaka hostan som låter så otäckt hos en liten Prinskorv. Han verkar inte brydd, så jag ammar på och hoppas det ger honom gott skydd nog.

Nu ska jag sörpla mitt morgonkaffe, medan Skrållan ser sommarlovsmorgon på tv:n och Bertil sover. Samtidigt njuta ljudet av hammarslagen i väggen… tror ni inte Svärfar dök upp här mitt i utefrukosten, och sa ”jag tänkte jag skulle spika lite”. Kära hjärtanes, vilka Svärisar jag har, va!

Ta hand om er, ni med!

 

Lillafrun

Intensivt Sommarliv!

Å, hej på er!

Har ni det skönt i sommaren?

Igår njöt jag såå av att det kom en rejäl åskskur. Jorden behöver det. Och Barnen jublar nästan lite ju. För lille B är regn något alldeles nytt i livet. Men ordningen återställdes snabbt och solen sken igen. Smått overklig sommar!

Igår var det fredagen den 13e. Och hesteguuud vilka dagar det varit. Överlevt. Lite så känner den här mamman. ha! 

Ni vet där i förrgår när M var tvungen att susa iväg precis innan darling-gästerna kom? Han kom hem efter 10 timmar.. vi möttes kring 02 på natten. Några timmar sömn och sedan iväg på nästa. Man skulle kunna säga att jag ”tränat vidare på kaosiga stunder”. Fullt upp för brandmännen, fasiken vad dom gör det bra. I denna värme. Men ja, vi har jobbat på här hemma också.

Dock utan pengalön, men istället med lönen att kanske ha fått ner en väldigt hög feber, att lyckats tajma matlagningar och amningar och ha darlingar så nöjda det bara går i sjukstugetider.

..En sväng lekte jag visst 6barnsmor också.. ska säga att dom timmarna inte var svettigare än jag själv med mina småttingar. För min äldsta Gudson, 13åringen, var så hjälpsam och kunde passa Lillan medan jag spisade. Tänk så fiffigt…! Vi slog till med fredagsmanikyr, byggde höga torn med klossar och lunchade. Älskar den här synen!! än om jag vet hur svettig jag var där mitt ibland. Rikedom hela alltet.

När M kom hem efter att ha jobbat 17 av 24 senaste timmarna, var hans familj finklädda och färdigpackade för att kunna susa iväg till Mäjadalen på vad som blev en så underbar kväll.

Så himla skönt att landa där. Bland systrar (prick alla! För nu är älskade Thailandsfamiljen hemma i Sverige igen, hurra!) och kusiner och härlig stämning. Vi åt palt och det var hur gott som helst. Vi skålade för lilla Mormor i himmelen. Hennes paradrätt vi älskar så. Jag var så glad att se M igen också, förstås. Alltid en oro när han är iväg. Igår, där blixten slagit ner. Naturens krafter.

Idag vaknar vi till lördag.

Alla är hemma. Juni är lite piggare. Hemmet är helgfint (fråga mig inte hur jag hann det mitt i allt igår.. tvätta, bädda rent, städa..). Åh. Känns smått overkligt efter så intensiva dagar med denna lugna lördagmorgon. Ber för en lugn larmdag och lite teamande och familjehäng med vår egna storlilla familj.

Sommarlivet är intensivt. Och alldeles underbart. Vilken lycka att få ha Sommarlov tillsammans.

 

Ha en fin lördag alla ni!

 

Lillafrun

En vän som hon. Och något jag längtar att träna på…

 

Å, har ni sett! Finaste, finaste Idan. Och så jag.

Vilken dag det blev, det där. Det var igår..

Ni vet hur det kan vara; när det inte blir som man tänkt, men det blir himla bra i alla fall?

Jag och barnen kom precis hem till gården efter ett liten utflykt tillsammans. Packade upp och började dona i köket. Jourande Brandispsppan skulle strax avsluta dagens byggjobb och tända grillen. Så skjutsade jag färskpotatisen in i ugnen, dukade fint ute på verandan och serverade Lillebror mat.. det älskade teamworkandet, ni vet. Jag tror att jag hör i syne.. när mannens radio tjuter livet ur sig, samtidigt som efterlängtade vännerna rullar in på gården. Vilken osis, alltså.  Det är stor, stor skogsbrand norr om oss, där det behövs hela länets brandkårar till hjälp, nu även här ifrån. Så när jag kramade min älskade Idan och hennes så himla rara F välkomna, fick jag samtidigt hälsa från den där skäggige.. för redan då visste vi att han ser vi inte mer på många timmar. Nåväl. Liiite, liiite (läs; jätte) rörigt var det då…med tre små, två som ville busa ute, medan jag behövde amma (S kan få vara ute lite själv, men Skrållan måste passas prick hela tiden),.. grillen som stod och var tokvarm och i köket var det ”smårörigt” och inte alls klart…..

….men aaaalltså. Det blev en så himla fin kväll i alla fall att jag är alldeles varm i hjärtat ännu. En kväll jag kommer minnas. Idan känner mig utan och innan. Inga knuslierier, det minsta. Tjopp, tjopp stod hon där ute och grejade grillen. Grillade kött och halloumi med utbristande Miniman; ”Kan du grrrilla!?” (Baah… jag måste börja spika brädfodring och grilla tror jag…. vi är lite väl steriotypiska ibland och trivs med det lite för bra). Gullige F passade kiddos. Jag kunde sno i ordning i köket och syta bebben. Teamwork! Till sist satt vi där ute på soliga verandan och åt en så god sommarmiddag tillsammans. Pratade livet, högt och lågt. Skrattade. Sörplade kaffe. Pratade minnen. Åt jordgubbar, bondkakor och glass. Det enda som fattades var ju den där skäggige.

Storbarnen myste i Storsängen med barnprogram framför näsan… nej, inte den nattning dom är vana, men jag ville så träffa vännerna istället för att avbryta för nattning och kiddosarna klagade inte.

Och hur fantastiskt är det inte, när två vänner, med ganska så fullproppade liv, som inte hinner ses jätteofta, väl ses… och det liksom bara är prick som det alltid varit? Att ha en vän som hon. Idan, min barndomsvän och brudtärna. Det är så dyrbart. Och något jag är så tacksam över. 5veckors-Bertil sov gott i hennes famn och jag är så lycklig över att ha synen förevigad.

Efter underbara timmar tillsammans kramade jag vännerna hejdå.

Plötsligt var jag tvåhänt igen, med tre små. Det är ju nemas problemas… OM inte flera hjärtan behöver min famn samtidigt, vill säga. Som ett väntat, men så himla oönskat, brev på posten.. kom Juni nämligen småklagande i rösten.. jättevarm. Febrig. Storebror fick vara duktig, trots att han också är liten, var trött och så. Men småsyskonen behövde mig mer. Jag jobbade verkligen på bristningsgränsen.. så nära att börja gråta jag med. Två ledsna små, någon som ville äta, någon med hög feber och en som behövde vara lite för duktig… och mitt mammahjärta som gick av lite.

Meeeen, till sist var hela älskade lilla trasslet utrett.. Pjuh.

Jag vet att jag kommer klara dessa småkaosiga lägen framöver, lättare än med denna ansträngning som igårkväll… för; ”man blir bra på den man tränar på”.. och jag har inte tränat så länge på att vara trebarnsmamma i småstruligare lägen… hittills har allt gått som en dans och det vet ju alla att så funkar det ju inte prick jämt…..! Men jag ser så otroligt mycket fram emot det. Att trebarnsmorsa-träna mig, menar jag. För som jag bara älskar det här. Att få vara mamma till dessa tre älskade stjärnor.

Klart slut. Som man säger, om man vill vara lite snitsig som Brandisfru…

Dagarna just nu är lite smågalna. Mycket blir inte alls som tänkt. Men mitt i allt, har vi det gott och skapar sommarminnen att stoppa i hjärteasken, och det är det viktigaste.

Lillafrun