Om att vara mamma.

Att vara mamma.

Jag hade inte i min vildaste fantasi, kunnat föreställa mig att det skulle kännas såhär. Så mycket, så starkt, så stort, så omvälvande, så himlastormande, så roligt och så, så rätt. Det är ogreppbart. Och hjärtat värker på ett vis som betyder kärlek, rädsla, tacksamhet, glädje och allt på samma gång. Mammahjärtat.

Jag trodde kanske, att jag skulle bli en hispig morsa; inte kunna sova en blund om natten, vara livrädd för allt och så vidare.  Ja, man vet ju inte. Det går ju som sagt inte att föreställa sig. Men jag hade, tack och lov, fel. Fel, fel, fel. Jag har aldrig mått bättre än jag gör nu. Jag känner mig trygg. Jag känner mig fullbordad. Lugn, inifrån och ut. Jag är överväldigad. Ja, det är jag.

Jag är mamma nu.

viii_wm

Och jag fullkomligt älskar det.

Vi har förstått nu, jag och mannen, efter att ha fått höra det ungefär 192983 gånger; men viiiilken snäll bäbis!!, att vi är riktiga lyxpäron. Ja, han är snäll, minimannen. Eller jag skulle hellre vilja säga att han mår väldigt bra. Jag tror nämligen inte att det finns några osnälla bäbisar. Onöjda möjligtvis, för att dom har ont eller så. Jag tror inte en bäbis är ledsen, bara för att. För att vara taskig med päronen liksom…

Men ja. Vi är otroligt lyckliga över en bäbis som njuter så, utav livet. Och dessutom, har  S fått in en så skön dygnsrytm (ska man våga skriva sånt, förresten?), så vi sover gott alla tre om nätterna. Jag och M slipper, än så länge, lida av någon sömnbrist. Så, som det varit och är, så är det verkligen bara mysigt, mysigt, mysigt. Vi har haft magtjorv, magknip?, tror vi; två gånger. That´s it.

Sen är ju jag en känslomänniska utan dess like. Och om jag säger så här: det har inte blivit mindre svajjigt på den fronten. Jag kan gråta för ingenting. Titta på honom, han är ju så vacker! Och fort kan jag förvandlas till lejonhonan som vill skydda sin son.

Jag förstår, såklart, att det kommer komma tider som är jobbiga, när Liten inte kanske kommer vara lika nöjd med allt vad livet ger. Men, vi tar en dag i sänder, njuter så det står ut genom öronen på oss, av nuet. För det är ju där vi är. Här. Och nu.

IMG_5751vii

Och något som är så gulligt att jag fullkomligt håller på att gå sönder av kärlek; han sjunger. Formar den där vackra, lilla minimunnen till ett oooaöö. Och sen kör han som om det inte finns någon morgondag. oooooOOOOOOOOAAAAOooOAAA. Det låter fantastiskt säger vi till honom. Och han ler.

Att vara mamma, småbarnsförälder, en i gänget, Lilla familjen.. 

Det är det bästa jag vet.

Det här är ord jag skrev för en sisådär tre månader sedan. Ja, ganska precis faktiskt. Och jag kan skriva under på allt det där fortfarande. Bara det att jag och M är varmare i kläderna och har en liten skopa erfarenhet att luta oss tillbaka på. Vad roligt att läsa och se på bilderna. Vad han har vuxit och vad jag har krympt? Och vad mycket vi varit med om sedan bilderna togs? En hel sommar, ett liv i ett Sommarhemma, har vi hunnit med. Men Liten, han är fortfarande lika fantastiskt. Det är knappt så man tror att det är sant. Ett halvt år idag. Jag har varit mamma i ett halvt år. Det är så häftigt!!! Vips sa det, så kunde han plötsligt sitta själv och leka med alla leksaker. Han älskar sin hoppgunga, sin mammas mat men tycker också om att ibland få smaka något, lite,  ytterst på en tesked.  Att sova hela nätterna med sina päron, är bland det mysigaste som finns, det tycker alla inblandade. Och att skratta och le- det gör han mot alla.   Vi är så tacksamma, för vår prins, lilla Minimannen som tagit oss med storm. Han, som är en blandning av mig och M.

Livets mirakel.

Kram/lillafrun

Det bästa till den bästa.

Vilken kalasdag det var igår!

IMG_0334IMG_0331 IMG_0335

Den började med värme, frukost på sängen till mannen, en låååång promenad för att gå till Mäjadalen och plocka rosor hos Storan, vandra vidare till affären och som sista anhalt ”råka” hamna på en loppis igen. Det fattades helt enkelt ett gäng koppar och fat till kalaset, så jag behööövde faktiskt loppa. Sen landade vi hemma, lagom till att himmelen drog ihop sig till ett svart moln och regnet och åskan stod för dörren. Inne i huset, var det varmt och jag fixade så fint jag bara kunde. Placerade ut färska blommor överallt och dukade med porslinet som fått flytta in i vår ägo. Mannen fixade somrig lunch, med varmrökt lax och färskpotatis. Lunchen intogs på köksgolvet, i ren och skär inomhus-picknick-style. Väldigt trivsamt!

IMG_0336 IMG_0343 IMG_0345 IMG_0351

Och sedan tuffade vi vidare. Ordnade inför kalaset; bakade en kaka till, dukade med den ena kaffekoppen efter den andra. Den ena koppen ej den andra lik. Charmigt tycker jag! Den där rabarberkakan med pärlsocker ovanpå, blev klar och samtidigt dukades resten av allt fika fram…

IMG_0374 IMG_0373IMG_0381 IMG_0380 IMG_0375IMG_0384IMG_0382IMG_0393IMG_0392IMG_0409IMG_0417

Bullar och mazarinkaka och rabarberkaka och chokladbollar och en tårta som såg ut som ett helt jordgubbshav. En marängtårta med lemoncurdgrädde och jordgubbar och ett stort M ovanpå. Och så dom där bondkakorna, förstås. Mannens favorit-tör-kaka.

IMG_0377

IMG_0396Och vips var klockan sju och gästerna ramlade in. Och vid den här tidpunkten, så är släppte jag kameran. Men turligt nog så har den ändå tagit en massa i-stunden-bilder. TACK kära kusin E (M´s kusin, men lite min, va?) för dom!!

IMG_0430
IMG_0456

En efter en. Med paket och blommor och glada leenden!  Till slut var vi 21 stycken här och det var födelsedagskalas på riktigt.
IMG_0459

Vi sjöng och hurrade och grattade den bästa mannen på jorden. Och jag såg att han njöt. Han är inte den yviga typen. Inte som jag, som flaxar med armarna och pratar högt och skrattar med gapande mun. Nä. Han är lugn. Öppnar sina paket med försiktighet och beskådar, hjärtinnerligt vad det är han fått, samtidigt som han där i vimlet kan ta sig tiden att sitta och snurra paketsnören till en sån där rulle, du vet. Ja, vi är baske mig olika, han och jag. Men det finns ingen jag älskar som han. Och det finns ingen jag älskar som den här polarn heller. Alltså kolla!

IMG_0366_wm IMG_0360_wm

Huur söt får man egentligen lov att vara!? Kalasskjorta och jag-är-en-fattig-bonddräng-brallor! Jag dör söthetsdöden. Fullkomligt.

IMG_0529IMG_0536

Det fikades och kramades och dom där böckerna som Liten fick häromdagen, dom användes dom också.IMG_0481

Mormor läste saga och jag njöt av synen och av känslan att ha en hel drös med människor, alla samlade i vårt sommarhemma. M, igår var det din dag. Det var en himmelens fin dag. Med köket fyllt av nära och kära och tårta och bullar och paket. Ett kalas med stort K. Helt enkelt, det bästa till den bästa.

Och idag är det fredag. Huset är efter-kalas-städat och doftar såpa och rosor. Värdinnegåvan, Storans rabarbersaft, står och är vacker i sin glasflaska. Liten har sovit en lååång stund i vagnen och då passade jag, M och Storan på att träna ute i trädgården. Nu ska vi äta lunch hela Lilla familjen och sedan väntar en fredag med lugn och ro och bara en massa mys. Slänga sig på en filt på gräsmattan, det är vad jag ska göra. Sommaren är äääntligen här. Ljuva sommarlov!

IMG_0552

Allt gott till Er. Trevlig fredag önskar jag också!

Kram/lillafrun

Det bara är så!

Det är lika härligt, varje fredag.

IMG_9821

IMG_9828IMG_9832

… med fredag, alltså! Att vakna till nystädat och vaser, som idag är fyllda av mannen-plockade blommor. Vi äter frukost och funderar på vad dagen kommer att erbjuda.

Igår, då hade vi torsdag. Städade, fixade lite här hemma. M grejsade i trädgården, stod på rangliga stegar och klättrade i höga björkarna och sånt. Sa ingenting till mig förrän efteråt… smart drag. Sedan gick vi på promenad, handlade med oss vårrullar ifrån dom där gulliga thailändska tjejerna som sannerligen kan sin sak, dom som står utanför ica, och gick sedan vidare till Mäjadalen. Där åt vi god lunch och hängde med ett gäng glada sommarlovare.

IMG_9840

Liten, han hade full uppmärksamhet från alla håll och kanter.

IMG_9842

Lilla minimannen som minsann inte tänker ligga ner i vagnen om han inte har lust. Han vill sitta. Ja, helst hoppa…. han som var pytteLiten för ett par månader sedan. Igår fick han sitt lystmäte. När det gäller hoppningIMG_9872

IMG_9874_wmAlltså. Minimannen, du som har eeexakt likadana fossingar som pappan, ska du gå vid ett halvår också? Kaaan du inte vara mammas minibäbis läänge, länge? Nä, det är klart. Du vill hoppa och skutta, precis som mamma och pappa!

Som den lyxiga pricken över i:et, blev vi hembjudna på middag till mina päron. Och till efterrätt frossade vi i jordgubbar. Sedan åkte vi hem, till vårt älskade sommarhemma. Somnade i en trött hög, alla tre. Tätt, tätt intill.

Idag vaknar vi alltså till fredag. Och konstaterar att det är samma visa varje fredag. Det äär en sån bra dag. Det bara är så!

Önskar Dig en fin fredag!

Kram/lillafrun

En utflykt med stormen.

Alltså…

IMG_9692

Färska jordgubbar i morgonfilen. Så himlagott! Ja? Jag hade preciis alla dom där i frukostskålen nyss. Det är sant…

 Jag sitter här och tänker tillbaka på gårdagen. En onsdag som drog igång med ännu ett galet träningspass. Storan och jag kämpade och kämpade. Och idag värker det i hela kroppen. Härligt, på det där skönt osköna viset. 

Familjen drog iväg på utflykt igår. Till stan.

Och vi är inte svåra att känna igen. Vi är många. Blonda och blåögda. Sprider ut oss, över hela världen, i ett knyck. Och så stormar det lite lagom runtomkring oss där vi går. Det är alltid en sport att hålla reda på alla. Det brukar vara M så åker på lotten att ha hand om yrvädret H, en utav familjens minimän. Det är ingen lek, alltså.

Här, på bilden. Då hade han och storebror hittat Ett skepp som jag fick åka med på. Schangtilt!

IMG_9696 IMG_9705 IMG_9699Vi sprang i affärer, köpte födelsedagspresenter, förberedde den ena inför fotbollscup i norrnorr. Den tredje, jag, provade en soooupersnygg regn- och vindjacka i citrongult (men hängde tillbaka den!?) och sen fikade vi också. Alliallihopa. En fördel med att det stormar och yr omkring oss där vi går, är att man till exempel kan råka få ett helt räkskepp till smörgås, istället för den där mycket mindre salamimackan som egentligen var beställd. Det är heelt okej, sa jag med munnen på sned för att dölja leendet, när servitören ursäktade sig över att ha gjort fel. Stackarn. Jag blev ju bara glad!

IMG_9714 IMG_9716

Sommaräventyr. Den minste i gänget, Liten, han tyckte det var helfestligt. Han slog också till med fika och sedan satt han i pappans knä och såg småvuxen ut.

IMG_9721_wm”Jag är ju faktiskt tre och en halv månad nu. Jag är stor nu. Var är min kaffekopp,pappa? En skvätt mjölk i vore gott. Jag älskar mjölk, faktiskt. ”

Alltså jag får ont i kroppen!!! Så gullig. Och sån där värk i kroppen, som beror på att mitt hjärta nästan hoppar ur kroppen, av kärlek. Ja, det hände inte bara en gång igår… när M drog i väg på lekpark med dom tre minimännen. När jag såg han, min älskade man, med ett gäng barn och allt bara ser så himla naturligt och vackert ut. Då blir jag så varm, så varm. I hjärtat.

IMG_9728 IMG_9729 IMG_9730Hoppsan då, var är H nu då!? 

… mhm, där. Inget konstigt alls.

Så medan killarna drog iväg till den där fina lekparken, då fortsatte brudarna att gå lös i affärerna. En stund. Sen drog vi också dit… varning, varning för någon i övre barnåldern som minsann tyckte det där med att snurra runt, runt, runt var något hyyyysteeeeriskt roligt. Alltså…

IMG_9736 IMG_9737 IMG_9739

Det är ju ingen hejd på den där aaaasgarvande typen. Men, det bjuder hon på. Särskilt den här bilden (här nedanför) när hon visst skulle försöka se lite proper ut och bjuda på ett smile i kameran… det gick ju jättebra. Jättebra.
IMG_9749haha!

Ja. Vi hade en himla mysig dag, ute på vift, tillsammans. När vi mådde illa av allt snurrande, då åkte vi hemåt. Liten blev skjutsad utav kusinen

IMG_9751 IMG_9752

Ett sista stopp bara, på Willys. Kanske inte jordens mest älskade ställe, en löningsdag vid middagstid… men vi klarade det. Sen åkte vi hemåt. Och jag lovar dig, vi hade alllla snurrPellar man kan ha, framför oss. Sommartrafik, är minsann ingen lek.

IMG_9756

Jag pustade ut när vi äntligen var hemma. Och tacksamheten över att bara få kila över till svärisarna på världsgod middag. Den, den finner jag inga ord för. Lyx. Så det var sannerligen en riktig sommarlovsdag igår. Med äventyr, små för dom stora. Men stora för dom små. Att få gå på fik och leka i lekpark, vad mer kan man önska?

En utflykt med stormen. Älskar´t!

Kram/lillafrun

Att bli bortskämd för en kväll.

IMG_9632

Vi hade det himla gott igårkväll, alltså. 

IMG_9627IMG_9640IMG_9638IMG_9639

Vi packade in oss i bilen och drog iväg.  Relax´n , bastun, stod varm och redo när vi anlädde till päronen. Pappa hade fixat. Och Mamma hackade frukt, skalade morötter och gjorde god dipp på bara livet.  Så, vi gick ut. IMG_9630Till den där bastun vars skorsten det bara rök ur. Och den där bastun som är så skön att vi blir som tokiga allihopa. Jag vet inte riktigt vad det är. Det är inte direkt få gånger vi bastat, men det är lika härligt och nymodigt, varje gång. Vi satt där, i värmen. Till en början var det sol utanför, men vips öste regnet ner och det smattrade sådär idylliskt, avkopplande på taket. Mamma kom inspringandes titt som tätt, vill ni ha något mer? Men vänta, jag ska hämta!  

IMG_9631Så vi bastade och bastade, satt ute och svalkade oss i regnet, sörplade melon och bastade lite till. När kroppen var varm, inifrån och ut. Då gick vi in i huset igen. Där han, Liten, befann sig med sin mormor och morfar. Han hade det bra. Full uppmärksamhet och den bästa hejjaklacken när han låg där i vagnen, och petade på sina prickiga farmor-virkade, bollar. Han växer i en rasande fart nu. Ja alltså, inte bara på utsidan. Det händer så mycket där på insidan nu också. Helt plötsligt ligger han inte längre och bara tittar på dom där pastelleksakerna. Helt plötsligt greppar han dom, medvetet. Sånt är stort för två päron. Åh, vår lilla miniman, vad du kan! utbrister vi i munnen på varandra.

IMG_9681_wm

Och sedan toppades kvällen såhär; med en hög av färska jordgubbar och gräddmjölk till. Så gott att klockorna stannade för ett tag och alla njöt.

IMG_9690Och så packade vi ihop oss. Kramades godnatt och hejdå. Gungstolen vajade fortfarande och tonerna ifrån en ung pianists pianospel, hängde sig kvar. Under kvällen hade vi, var och en, blivit ombäddade av filtar, fått fötterna nerstoppade i tjocka sockar och nästintill matade med vad vi nu önskade.  Och ljusen brann härs och tvärs. Och det var liv i rörelse. Ja. Vilken kväll vi hade igår. En sån där spontan, familjen-nära. En sån där man blir bortskämd och känner sig liten igen. På en vanlig, blank tisdag, liksom.

Och idag är det onsdag. Frukosten är precis bortdukad och det står nu 15 liter jordgubbar på köksbordet. Redo att rensas och frysas in. Efter det är gjort, ska jag bege mig mot Storan, som har bett mig vara hennes PT även idag. Och jag är inte sen att tacka ja till ett pass. Idag ska vi träna ett tabata-pass med några, för mig, helt nya övningar. Kul! Sedan väntar en utflykt.

Fridens!

Kram/lillafrun