Sommarlovande Måndagshälsning!


Svensk sommar!

En ynnest att få kunna ta del utav. Välmående. Tillsammans. En tacksamhet så stor. Över hela alltet.

Vi njuter, allt vi kan. En dag i taget.

Ytterligare sju juli-sommarlovsdagar i våran hjärteask nu.

Innehållsrika, sommar-semester-intensiva sådana.

Vi tittar tillbaka lite innan status och framåtkik. Vi hängde hemma på älskade gården titt som tätt. Ute så mycket som möjligt men kring middagstid är det fiffigt med lite innepyssel.

Vi blev med grind och det var kanske årets bästa pengainvestering. Utöver Tillsammanstid, förstås.Vi har träffat familj och släkt i massor. En dag stegade vi uppför Skuleberget. Det var Surströmmingskalas. Och en kväll ordnade mamma och pappa superspontan kusinträff i barndomsbyn. Alltså, jag och kusiner till mig och mina storasystrar. Jag är en supersladdis och har alltid varit mer jämngammal med mina kusinbarn, men det var en fräsig kväll minst sagt. Bertilen hade klätt upp sig som ni ser. Med fluga och allt.En dag tog jag barnen med mig till älskade Mäjasjön. Mötte upp darlingar, morbror, moster och kusiner. Helt underbart.
En klassisk mamma-pack-åsna-syn. Addera en lillunge på höften också.Barnen njöt. Mor likaså.Också ganska så tröttsamt också, det här med sommar. Någon tupplurade. Många, långa sköna stunder. Jag försökte komma på vettig, snabblagad middagsmat… när jag egentligen kände ”men alltså, måste vi ens äta idag!?”.. dvs, ibland kan jag blir hutlöst less på att komma på och laga middag. Någon som känner igen sig?

Men lax, med lite philadelphia (vitlök och örter) och lite snabbklippt gräslök från pallkragen. Salt och peppar och skjuts in i ugnen. Kokt färskpotatis, frästa haricoverts och en enkel kall sås till. Det, var både enkelt och väldans gott tyckte alla. Bra så. Jag trädgårdsnjöt. I massor.

Rosor började slå ut och luktärter likaså. Den här pionen i bild är enormt vacker. Vit i mitten och rosa ut mot kanterna. Shirley temple vill jag minnas att den heter. Vi hängde hos Mamma och Pappa. I Mäjadalen. Och här på vår gård. Storfamiljen-mys i massor. Till sena nätterna…. nätterna som nu börjat få ett liitet, litet mörker över sig som ni ser ovan. En himla härlig motionsvecka också, så glad för den efter trevande veckor med krasslig mor. Förra veckan fylldes av nattnings-promenixande, tabata hemma på köksgolvet, skuleberget-vandrande och en hop morgontidiga löpturer med efterföljande mys med nyvakna ungar. Rörelseglädje på hög nivå!
Fredagbuketten gjorde mig mållös. Stjärnflockan i mitten är en favorit.Lillebroren tog längre och längre sovmorgnar. Vi åkte till havet.Och sen blev det veckans sista dag. Storasyskonen jublade över Farmor- och Farfardate och jag och mannen över springa-tillsammans-date. Dagen toppades med ännu en träff hos Mamma och Pappa. Storfamiljen samlades till kvällen för bastuhäng. Vi bastade i timtals. Sörplade melon och hemmaspa:ade. Huuur skönt som helst.

Sa jag att jag är tacksam och uppfylld av sommaren? Jo det sa jag. Men det tåls att sägas igen. Nyper mig i armen över hur bra vi får lov att ha det.

 

Idag är det en ny julimåndag! En liten gråmulen sådan. Passar perfekt att landa lite och skrota runt. Väldigt viktig den typen av sommaraktivitet, också.

Vissa leker med leksaker som inte hanns lekas med så mycket förra veckan, mor donar lite med tvätten och strax väntar en trädgårdsrunda. Den skäggige har som mål att slutföra ännu ett rums golv där uppe.

Men mest… är jag alldeles pirrig i magen. Den här veckan ska jag njuta allt jag bara kan av alla blommorna där ute i trädgården. Det gör mig pirrig. På riktigt. Och sen, väntar äventyr i slutet av veckan. Jag längtar som jagvetintevad. Längesedan jag kände en sådan längtan.

 

Så. Det är Sommarlov. Vi fyller dagarna med sommarliv och är också noga med att skrota runt lite däremellan. Och jag är pirrig i magen. Över blommor och efterlängtat äventyr.

 

Jag hoppas så, att ni också har det gott. Att ni får chans att fylla dagarna med sånt ni mår som allra bäst utav. Jag tänker att det nog är så himla lätt att såhär i sommartider titta runt på vad alla hiiiinner och göör osv. Men skit i det. Fyll din dag med liv. På det sätt du mår bra utav. Ok?

 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Lillafrun

Några glimtar från när det var somrigt kalas för den skäggige!

Det var den tredje julidagen och min älskade fyllde år.

Vi klädde oss kalasfina, snoffsade till hemmet med färska blommor och dukade för ännu ett sommarkalas. Gården fylldes av älskade människor från Storfamiljen. Födelsedagstårtor och bubblor i glasen. Ungar som lekte ute på gården till småfötterna var isande kalla. Lillprinsen nattasuddade och hade lillskjortan full av chokladiga fläckar efter att ha fått tag på vad som nog var det godaste han smakat. Chokladboll, förstås.

 

Några glimtar från när det var somrigt kalas för den skäggige. Tänk att han är min. Bara min.

Lillafrun

Att bestiga Skuleberget tillsammans med stora och små!

Det var ypperligt utflyktsväder och vi satt där vid köksbordet och peppade, med kokta ägg som femåringen menade var ”peerfekt för bergsbestigare!”. Så rätt.

Nu får ni hänga med på Sommarlovsäventyret (denna önskning från undertecknad och den skäggige) ”Att bestiga skuleberget tillsammans med stora och små!”.

Vi mötte upp Storfamiljen vid Naturum, i Docksta.

Enkel packning, med ryggsäck fylld av lite under-vägen-förtäring. Som små prinskorvar, festis, vattenflaskor och frukt.

Med en liten chansning valde vi att gå Grottleden upp..

16 stycken och lilla Flisan-hunden. Med minsta barnen i åldrarna 1 år, 3 år, 5 år, två 10-åringar..

Vi gick, vi flåsade, vi tog stora steg, små steg, parerade, klättrade lite..

Utsikten blev mer och mer magi där vi tog oss steg för steg mot Skulebergets topp. Fast först, så vek vi av till höger och utmanade oss att ta oss till grottan.

Det var trappsteg likt den ovan. Och rejält branta stegar. Min höjdrädsla var som bortblåst. Fråga mig inte hur. Jag tror helt sonika att jag hade så fullt upp att veta var alla små var och se till så att deras upplevelse bara var härlig.

Framme, vid första målet! Grottan. Som också kallas Rövargrottan och Kungsgrottan. Enligt uppgift var den bebodd av plundrande rövare vilka kom hit under 1600-talet. Rövarna plundrade de närliggande byarna och handelsresande i området.

Otroligt vackert där uppe!

Och i bild. Två nöjda päron. Någon med lagom adrenalinpåslag, någon med väldigt sådant. Men det är en kick att ge sig på saker man tror sig inte våga eller klara, visst?

Väl uppe i grottan, njöt av utsikt och hade dryckespaus. Sen den lilla, lilla detaljen att vi skulle utför, samma väldigt branta väg..

Men lugnt och sansat. Steg för steg. Tog vi oss utför. Och hamnade åter vid korsningen att gå mot grottan (till höger) eller ta till vänster och fortsätta upp mot självaste Skulebergstoppen!

På´s igen! Mot toppen!

.. efter ungefär en timmes vandrande, mötte vi detta..

.. så svårt att få med i en bild. Hur sagolikt vackert där är.

Jag filmade. Så kikar ni in på min instagram, under höjdpunken ”Höga kusten!”, så ser ni filmer från vår vandring!

Uppe på toppen finns Toppstugan. Där man kan njuta av massa olika gott. Vi åt varmrökt lax och våfflor och gudvetallt, huller om buller. Alla njöt. Småungarna klagade inte en gång under äventyret, bara uppe på toppen när maten inväntades. Helt ok, liksom. Jag tror en vanlig promenad till småfots, skulle låta mer gnissel. Det här var så roligt, för alla!Lillebroren med sin Morbror C.

Gullisarna på Sommarlovsäventyr!

Vägen ner, valde vi alla den Östra Bergstigen, som är betydligt längre än den brantare grottleden uppför. Men, väldigt härligt att gå en lite mindre fräsig (läs; brant) väg nedför..

Nöjdheten, luuugnet, hos denna mor…

Vi följde blå prickar. Så spännande för barnen att leta sig framåt. Nöjd man och plutt i bild.

Där lillprins slumrade och snarkade sista biten..

Nere igen, med en bergsbestigning i våra hjärtan! … Bertilen sov och sov.

 

 

Ett sånt himla häftigt äventyr! Jag och mannen har kutat uppför skulebacken flera gånger, alltså slalombacken och upp till toppen. Mjölksyra deluxe, javisst. Men den här häftiga upplevelsen som vi fick genom att ta en annan väg, med lite klättring och helt galen utsikt på vägen upp, det var verkligen något helt nytt. Så fräsigt att vi kunde göra denna tur tillsammans!

En väldig lyx att ha storfamiljen med, där storkusiner tog hand om femåringen som var framme i ett huj vid grottan med sina starka, pigga små ben. Coolingen Juni varvade egen gång och klättring med att bäras av både Gudmor och pappan och mamman.. väl framme vid toppen utbrast hon flåsande; ”Det hääj gick ju som hejsan, mamma!”. Utför åkte hon på sin starka Gudmors axlar mest hela vägen. Ni anar lyxen. Att ha många trygga famnar i kring.

Bertilen satt så tryggt på starka ryggar i bärryggsäck. Sin pappas och sin morbrors rygg om vartannat.

Det gick finfint att göra något dylikt med tre småttingar, ett stort äventyr!

En tur vi varmt, varmt rekommenderar er som är sugna på ett äventyr som är lagomlångt för småttingar att gå, med lite hjälp nu och då. Jag som vanligtvis är ohyggligt höjdrädd, glömde helt bort det. Det var liksom ingen mening… att klättra utför stegar tycker jag är värre än uppför. Men utför hade jag fullt sjå att ta hand om min Miniman så att han kom ner tryggt och med lugn i lillmagen. Jag är säker på att både han och jag växte under gårdagen. Bra grej! Men visst, hade jag och M inte vetat att Storebroren och Juniflickan är pigga i benen och dessutom grymma på att klättra, så skulle vi inte tagit Grottstigen uppför, utan antingen södra eller östra Bergsstigen även uppför.

Men alltså. Bestig Skuleberget, ni med!

 

Och ja. Jag är enormt stolt att bo här, i vårt älskade Höga Kusten, med äventyr direkt utanför knuten.

 

Lillafrun