Bertils Dop (i film, ord och bilder)!

Så blev det äntligen den där lördagen precis i mitten av vackra månaden september!

Bertils Dopdag!

… en liten dopfilm har gjorts (tack vare älskade systrar och Storsvågge som filmade hela dopet<3). Så himla mysigt minne. Kyrkan fylld av älskade. En liten bäbis så nöjd i sin dopklänning där Farmorn broderat ännu ett namn i kusinskaran. Musik av ”Mama and Papa Band”… två hjärtefladdriga päron som sjöng och spelade från djupet av våra hjärtan. Bertil var då i sin Gudmors famn, bredvid trygga Gudfar. Så fantastisk känsla att få döpa detta lilla barn, som vi liksom längtat och väntat sådär alldeles särskilt på.

Håll tillgodo, vettja!

 

Några stilla bilder..

 

Å…så fin stund.

En hjärtestund.

Storan var vår kantor för dagen, spelade så vackert när vi alla sjöng psalmerna 248 (Tryggare kan ingen vara..”) och 606 (”det gungar så fint..”). Storasyskonen och kusin E som hällde upp dopvattnet.Lilla hjärtat. Döps av fina Prällen!
Skrattar så åt denna bild.

#sjåigt ..för att ta det på norrländska. mycket att stå i, mao..

.. vara trebarnspäron, dopföräldrarna, kalasfixarna, mamma-pappa-bandet.. men rooligt och en ynnest, alltsammans!!

Där i bild. Lilla Skrållan som hade hittat ett par mycket tjusiga glajjor som hon absoluuut skulle ha på sig. Upp och ner förstås. Som alltid. I mammas famn, med mammahåret tvinnat runt ena handens småfingrar. Där, sjöng vi ”Nu har det landat en ängel”, tillsammans. ”Man ska ha känsla för feeling!” som pappsen säger.. så bra ord, tycker jag.

Efter dopet knatade vi över till Dopkalaset! 

Så glad för alla som kom. Moster M från Stora Hufvudstaden, NorgeMorfar och hans, och lika mycket min; Norge-Astrid från Norge. Barnens mor- och farföräldrar. En världsrar farbror. Kusiner. Både till småttingar och mannen. Min mammas systrar, mina mostrar. Mina Gudföräldrar. Bästis. Mäjadalendarlingar. Mina och M´s syskon. Oldefar x 2 , som Norge-A säger.. så tacksamma är vi, för precis alla. <3

Noaks ark på servetterna, ballonger i taket och mängder av trädgårdsblommor strösslat här och där!Presentbordet fylldes snabbt. Där ovan hängde foton från Bertils allra första månad i livet. Och ser ni den inramade målningen? Från Storebror till Lillebror.

Under veckan har det påtats här hemma, och under fredagen, hade vi haft dopkalasverkstad där i församlingshemmet. Det var jag, mannen, Bertil och min syrra (medan ”storbarnen” vad hos Mormor och Morfar och hade det mysigt!) som lagade och grejade där i församlingshemmet så det stod härliga till (och svetten lackade lite)!

Men under lördagen hade vi precis huur många armar och behjälpliga händer som helst..Världens Bästa Svärmor bland många darlingar. <3

Först åt vi lite matigt. Ni vet; pajer och sallad och det där tunnbrödet vi alltid köper av ”Tunnbrödgubben” och som är så himmelens gott. Därefter; Älskade MammaMormors goda kakor och så Drömgoda tårtor med blå marsipan…Äääntligen fick man hugga in på dom…! Fina Storebror bredvid en liten storliten kusin. Bertil Nils Johan.

Tre älskade familje- och släktnamn. Och där; min Idandarling. Som fotade massor av fina bilder och som var sådär som hon alltid är; min Bästa Idan, i ur och skur. <3 

Till sist öppnades det (läs, SLETS! .. jag hade två mycket, mycket ivriga hjälpredor..) paket. Och kära hjärtanes så mycket fins lille B fick.

Så hjärtinnerligt tacksamma. För precis alla vi har runtomkring oss. Precis alla kunde inte närvara, men var ändå med på håll.

Det är livets ynnest att födas in i ett kärleksnät fyllt av människor som bara finns där. Alltid och när som helst.

ÄlsklingsBertil och Vackerpappan. Störst och minst i familjen. Lika ljuvliga båda två.

 

Och så var han döpt, vår lille Minsting.

Dagen ligger som mjuk bomull i min mage. Hjärtat bara fladdrar när jag tänker på dagen. Underbar från början till slut.

 

Lillafrun

En Torsdagens!

(inlägget innehåller reklamlänkar)Så vacker septembertorsdag idag, solig och skön. Har ni haft samma?

Här hemma på gården har det torsdagsstädats, kramats på två minstingar, tvättats aaaalldeles för stor salsmatta i den stackars trogna (tvättmaskinen alltså) och när vi lämnade nystädade hemmet och hämtade hem Storebror från Förskolan, slog vi till med picknick ute i eftermiddagssolen. Utemellis, kan man också säga. På klätterställningen. Så uppskattat. Av alla. Det stora i det lilla, liksom.

Jag äälskar picknick mamma!”, sa Minimannen. Varpå Skrållan fyllde i ”aasså, häälit!”. Så gulliga så man kan få hjärtsnörp för mindre, ju!

Lagom till att mannen rullade in på gården, hade jag snofsat till mig lite, sprungit genom en dusch, rosat kinderna och hoppat i ”människokläder”… inte bara tränings- eller fjällrävenbrallan, liksom.

Älskar min nya blåa tisha. Lika blå som vackra hösthimlen kan vara. Fanns i flera färger förstås. Från Lindex.

Ni hittar den HÄR. 

Koftan är en trogen höstfavorit. En grå långkofta är lite utav ett måste, visst? Min är några år. Men jag kikade inom Gina och Lindex och fann flera fina.

HÄR är en väldigt lik min.

Den HÄR var så himla söt med puffärmar… skulle vara mysig till höstens HemmaMammadagar.

HÄR, och HÄR är också två väldigt fina grå långkoftor.

Ok. Medan storasyskonen nu myser hos Farmor och Farfar, susar Minsting och vi päron till stan för att hämta ut lilla traddiga dopgåvan (från oss till B) och handla inför dopkalaset! Känns näästan som att jag och M ska på tumisdate, bara han och jag. En väldigt stillsam liten trio är vi i alla fall, där alla tre verkar lika sömniga.. men, bara en av oss få slumra…!

Ha en skön torsdagkväll alla ni!

 

Lillafrun

 

Några kära helgglimtar och mina senaste loppispärlor!

 

Mina två hjälp(stjälp)redor, i ur och skur!

Vi skulle baka paj. Matpaj. När bottnar var gjorda tog vi oss paus. Vissa knatade rundan. Och vissa hjälpte sin pappa att göra vad pappan mest gör;

Snickrar. Så idog och duktig. Här ovan ser ni när husets midja precis blev hel, runt om. Så fräsig känsla att det passade in så bra… det är liksom absolut INTE alltid så rakt på/i ett så gammalt hus.

Sen, förstår ni. Tog jag min loppispeppade Miniman med mig på en loppistur, bara han och jag. Mysigt! Vi ville hitta något fint till en älskad. Först hamnade vi på vår kära ”Hemmaloppis”, som är öppen för det mesta och som är våran favorit.. men den ska flytta till bättre lokal och det handlade då om att gräva i kartonger med nerpackade ting för att eventuellt hitta något…. Vi drog vidare. Stängt. Och Stängt. Möttes vi av på dom två kommande ställena. Till sist drog vi en längre bit bort.. chansade på att jag inte sett i syne utan verkligen sett en loppisskylt där jag trodde…

… och mycket riktigt! i ett litet blåsigt partytält fanns det några få, få saker. Men det var väldigt fina sådana. Se bara!

Luktärterna kommer förstås från vår trädgård. Men i övrigt; en kanna det stod Emmeli på. En skål perfekt att ha ugnsrostade rotsakerna i till middagen, Gefle porslin. En blåvit tratt från kockum, som jag tänkte den där älskade kunde få hänga där vi hennes stiliga kökshylla. Mäkta nöjda var vi, jag och Minimannen.

Så band vi en gå-bort-bukett från trädgården, innan pajlagandet fortsatte.

Vårt bästa pajrecept har ni HÄR. 

 

Ja. Sen gjorde vi oss finklädda, tog pajen, blåvita tratten och lilla blombuketten och drog till Mäjadalen för att träffa älskade, sörpla kräftor och ha det gott en lördagkväll tillsammans när sommaren fortfarande känns i kanterna men hösten är smått på väg till oss.

Och tänka sig. Idag är det lill-lördag och snart lördag, igen!

Jag har nyss försökt öva lite. I vanlig ordning kommer jag och M att sjunga för älskade lilla vännen som ska döpas, och det är liksom inte pirret i magen som är det värsta.. det är lilla oron över om man ska hålla ihop och inte börja av-kärlek-storgråta. Nåja. Det blir som det blir. Bra oavsett. M är cool i vanlig ordning, förstås.. det är mer undertecknad som har känslorna utanpå. Men kärlek kan faktiskt göra så ont att man vill gråta, för att man (jag i detta fall) är så himla rädd om mina älskade. Det bästa jag har, ju. Synen av plutt i dopklänning, så oskyldig, så ny i livet, så oförstörd, så alldeles ljuvlig.. åh…!

Loppispärlor. Lördagsglimtar. Och lite Mammahjärtatankar. Ditt och datt. Livet..!

 

Ta hand om er allihopa!

Lillafrun

Lekstugekik och min egna påminnelse!

Vi tar en lite närmare titt på söta lekstugan tycker jag.

Vet ju att ni önskat så också. Jag tycker det är så roligt när ni önskar var ni vill läsa om och se!

Tidigare i sommar googlade jag handgjorda småmöbler. Fann en 89årig gubbe som gjorde dessa söta grupper. Turligt nog skulle Svärisarna förbi precis där nere i söder, och köpte med sig hela möbeln hem och gav den till småttingarna. Så generöst att man får dåndimpen. Jag har sedan målat dom små söta möblerna i en skön grågrön färg. Så nu är det inflyttat lite mer där inne. Vi tänker, när vi tycker att det är prio, spika upp pärlspont där inne också. Men till dess leker vi att det är putsade väggar. Precis som på vårt älskade Gotland. 

Alldeles lagom skrövlig loppad duk, söta muffins i trä och en gammal kaffepanna. Dom har det så trevligt där inne. Och bara man närmar sig, blir man bjuden på än den ena än den andra maträtten. Självklart kaffe också. 

Lilla stugan!

 

Åh. Sitter här i kvällslugna Salen denna tisdagkväll i början av september, alldeles för mig själv. Livet. Det går i full fart, vare sig man vill eller inte. Men jag vill göra allt jag kan för att vara här och nu. Ibland går det inte, förstås. Men mitt lilla drömmål, min egna påminnelse, som jag jobbar för, och mår så bra utav, är att varje, varje dag. Tacka. För precis allt gott vi har. Varje dag tillsammans. Alla små stunder vi har, som är små ute i världen, men så stora här för oss.

Vissa dagar är jobbiga. Men det finns alltid, alltid guldstunder att fatta tag i. Idag har varit en sån där dag där det mest känts som att den ena guldstunden avlöst den andra. Såna dagar som gör att man med gott mod även orkar ta sig ann en dag när det strular desto mer, när småttingar (och även päron) låter som gnissliga gångjärn, det är Sjukstuga deluxe eller vad det nu kan vara.

Vi har fyllt tisdagen med lugna lektimmar här hemma, först bara jag och dom två minsta. Vi tog oss en springtur när små skulle sova och mamman fick samtidigt motionera. M kompade sedan ut tidigare och kom hem med efterlängtade Storebroren, som hade haft en så uppskattad tur ute i skogen med småvännerna och duktiga fröknarna. Medan mannen försökt hinna massor med bygget, har jag och barnen lekt. Och lekt. Och lekt. Juni berättade för pappan vid middagen vad vi gjort; ”leeeka, guunga, cykela, åke rutschkaana”. Och efter massa bus och gemensamt ihopplock av alla miljarders leksaker som var spridda i hela hemmet, så somnade dom tre små minigrisarna gott efter ett par sagor och mammans sömniga godnattsång. En underbar, vanlig dag.

Hoppas så, att ni också haft en fin tisdag. Har den varit purken. Så blir det säkert en bättre dag imorn. Tror jag.

Natti!

 

Lillafrun

Måndagarna!

Måndag!

Och här ovan ser ni en glimt från förra måndagen. Älskar våra TillsammansMåndagar här hemma på gården!

Där i bild höll vi på med ett rensningsprojekt storlek grande. Där precis alla var delaktiga. På sitt sätt. Mannen och jag arbetade målmedvetet med att rensa ur sånt som fylldes i släpvagnen och tippades på tippen dagen efter. Medan barnen lekte fantasilekar, rensade chokladbollslådan dom fann i frysboxen eller låtsades vara unga studenter i mammans studentmössa som hittades i en kartong bland rensandet…

Två naturvetare storlek mini!

Det var en riktig sommarmåndag det där, som ni ser!

Njöt den från morgon till kväll. Började med egen morgonrunda. Hade dag tillsammans med älskade. Och mötte upp Storan till kvällen för en promenad med henne och Bertil. Alltsammans sån livet-lyx, för mig. En sensommarmåndag i mitt hjärta.

Idag är det måndag igen!

Löven har börjat falla från träden och det höstviskas. Jag försöker beta av några att-göra-saker här inne nu, medan pappan är ute och plockar fallfrukt från marken tillsammans med dom två äldsta. Bertilbäbisen snusar i vagnen och ser ut att må så himmelens gott.

 

Önskar er alla en god veckostart så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun