En januarihelg i våra hjärtan!

Precis inga ord behövs, egentligen.

Kärlek. Och tacksamhet.

..Så stor. Att tårarna trillar på mina kinder när jag tittar tillbaka på helgminnena. Jag känner livet i mig och önskar så att få dela så himla, himla många dagar till. Med precis dom människorna ni ser på bilderna. Tre småttingar jag älskar så mammahjärtat värker. Och en skäggig, som är min klippa genom allt. Inget att ta för givet och därmed något jag är så ofantligt lycklig över, varje dag.

Helgdagarna har innehållit allt vi kunnat önska oss.

En lördag, med efterlängtat för oss alla. Mannen teamade med sin far under dagen och tillsammans hann dom massor på övervåningens takspikande. Jag tog mina små. Åkte för att handla lördagsgodis med och till storasyskonen… med hela åtta (!) karameller var i sina små påsar, stod dom där i kö i lilla affären, och var så söta att jag fick dåndimpen. ”Äntligen, mamma! Är det den här dagen vi har längtat efter!” .. sa pojken när vi susade vidare mot barnens Mormor och Morfar. Mina älskade föräldrar. En lördag hemmahemma. Med gott att äta och fika, en sparktur där morfarn tuffade sparktåg med småttingarna, ett svettigt cykelpass i favoritgymet för mamman, tid att vara dotter i sitt föräldrahem.

Tjugondag Knut. Och precis hela julen susar ut! . Barnen plundrade. Det efterlängtade peppishuset som var kvar. Så släckte vi stjärnorna i fönsterna. Sjöng ”Nu är glada julen, slut, slut, slut!” och konstaterade att hemmet osade nystart så härligt. Hela-familjen-utetimmar, en hel drös. För lek ute på gården. En promenad. sötaste lilla skridskopojkarna som hade det så roligt tillsammans. Far och son. Att spontankvista till barnens Farmor och Farfar sedan, bli bjudna på mellisfika och som om det inte var nog; middag, också! Traska hemåt i mörka söndagkvällen. Skönt trötta i kropparna efter en helg, med så mycket gott. Natta småttingar. Sedan landa lite. Bland brinnande ljus och kvällslugnet. För att sedan få somna och vakna, tillsammans.

En januarihelg i våra hjärtan! Tack livet. 

 

 

Jag hoppas så att ni också haft goda dagar, fyllda av sånt ni mår bra utav. Vi hörs imorn!

 

 

Lillafrun

Måndagshälsningen! – årets allra första från HemmaMammalivet!

Och så blev det morgon, med glödande morgonhimmel och ett nattavarmt gäng som sovmorgnade ännu en gång… men puts veck var pappan och årets allra, allra första Måndag var här!

Joo, vi kommer förstås fortsätta med Tillsammansmåndagar framöver också. Men vi kände att det var skönt att starta vardagslivet såhär på rätt köl. Med en måndag som start. Här hemma, har jag hängt med ett så skönt gäng. Fyra darlingar! Så jag har lekt fyrbarnsmorsa minsann. Och älskat det… heheMjuka januariskenet och ljuuvliga fågelkvittret som viskade om tiden vi har framför oss.

Vi har roat oss kungligt här på Drömgården.

Jag, mina tre små och kusinen H som startade hade sin allra sista jullovsdag idag. Hetsigt hockeyspelande kring köksbordet. Utelek både en och två gånger. Räserkjälke och fantasilekar i snön. Friskluft och äppelkinder.
En liten lillprins vi gratulerat på hans sjumånadersdag. Hur stort? Världs-stort, faktiskt.

Att gunga på ”storgunga” med lite fart dessutom, första gången i livet. Det är också så stort att det inte är klokt. Och något man kan bli stolt för mindre. Ni ser ju själva. Junihjärtat mitt.

 

Spisande och sytande. Pärlande av armband och spelandes memory med gänget på köksgolvet. Första dagen som HemmaMamma detta år hade inte kunnat bli härligare. Nöjda barn. Nöjd mor, liksom.

Till kvällen klädde jag och mannen småttingar varmt och bäddade ner i vagnar. Ett småtting-lifehack vi använt oss av så, så många gånger i vårat småttingliv. Barnen somnar bums i god friskluft. Och vi andra två får också förstås god friskluft men också skön motion och tid att prata… till punkt. Mycket härligt.

Nu är ungar nerbäddade i renbäddade sängar och jag längtar efter att göra dom sällskap. Men först lite påtande och vila innan natten.

Det här känns som att det kan bli en god vecka.

HemmaMammaliv tillsammans med småttingar. Kanske börjar jag snart smyga ut julepryttlar i sakta mak (menar egentligen ”i en jädra fart”, det är mer hyper-jag.. men det lääät så härligt med ”sakta maaak”). Mannen husritar och tv-uppdragar. Storebror hänger i vanlig ordning mest hemma men är mer än pepp på att få susa iväg och träffa småvännerna efter jullov också.  Till helgen börjar vi spika upp innertaket på övervåningen. Å.

Årets första Måndagshälsning här från gamla gården i norr!

Vi hörs snart igen!

Lillafrun

Med en Juletid och ett pärlbandslångt Jullov i våra hjärtan!

Med ett Jullov i våra hjärtan gör vi oss redo för vardagslivet igen!

Det är med både vemod och värme i hjärtat som det är över. Det blir härligt med vardag nu också, helt klart. Vi älskar ju vårt vardagsliv!

-Och vilken juletid och julelov vi har haft!

Lillebrors allra, allra första Juletid, liksom. Granen, så snygg man kolavippar ju, tycker han. Jag håller med.

Å. Jag stoppar så mycket i min hjärteask. Hela långa Adventstiden, med allt pyssel, all julebakning, all förväntan. Som vi har fejat och grejat. Prasslat smällkarameller och gräddat peppisar och limpor med full fart. Skickat julkort till älskade och pyntat högt och lågt. Längtan och Barnens tindrande ögon. Så kom den, Julen. Julehelgen. Och tacksamheten så stor. Över att få träffa älskad familj och älskade vänner. Susa till lilla byn och barnens Mormor och Morfar. Knata lilla vägen, till barnens Farmor och Farfar. Duka för mys här hemma, gång på gång för släkt och vänner. Hälsa på hos barnens kusiner. All, all den dyrbara Tiden. Tillsammans.

Julehemmet. Så älskat. Med ständigt mjuk musik spelandes och ljus tända. All underbar friskluft. Både i solsken och snörusk. Härligt oavsett!

Promenader. Springturer med hjärtan i vagn. Sparkturer.

Hutlöst roligt åkande i pulkabacken.

Rikedom gånger tre!

Ja. Som vi njutit av pärlbandsdagar av ledighet. Jullov.

Det är så himmelens charmigt, tycker jag. Hur det först är så mysigt med Adventstiden. Sen liksom exploderar det under Julen. Sedan lugnar ner sig i mellandagarna på ett så älskvärt sätt, för alla. Nyårsfirandet var så otroligt festligt också. Och nu, Årets alla första dagar, så lugna och sköna.

Mellandagspysslandet kring köksbordet..

Kallsongdressar, ruffsiga hår. Pärlande, pussel- och legobyggande och ingen koll på klockan ett endaste dugg. Tjutande skratten inifrån lekrummet. Vackerpappan och fyraåringen emellan… som spelar hockeyspel och jag hör kärleken ända hit. 

Dofterna. Tiden att fundera ett slag. Och ett slag till. Tvååringens lilla arm om min hals. Hennes mjuka ord viskande i mitt öra. Min bästa mamma, säger hon. Jag känner hur hela jag blir varm och ser fram emot ännu en vår som HemmaMamma.

Vi smygvänder på dygnet lite. Sovmorgnar dag efter dag. För att bryta av, kliva upp grusig i ögonen, bara för att få sörpla kaffe länga, länge, läänge bredvid den man jag älskar mest.

Fartiga bestyr, varvat med mycket långsamma. Som filmstunderna där precis hela familjen knösar ner sig i finsoffan i Salen. Eller stunderna om kvällarna när julesagorna lästs.

Krypa ner bredvid varma småttingkroppar och veta att imorn är vi lediga tillsammans, imorn, igen. 

Hela Jullovet har varit så själagott och fyllt med sånt vi älskar och mår bra utav.

Och idag toppade vi pärlbandsdagarna med något så fräsigt som att överraska ungarna med biomys i norra staden. Tänk er; Hela familjen på en rörig men lycklig rad i biosalongen. En salig blanding av popcorn och chips och karameller, ammande bäbis, rödblommiga och så himmelens peppade småttingar och en alldeles underbar Bamsefilm framför ögonen på oss. Jag och mannen sneglade på varandra någon gång ibland… och än om jag veet, att både han och jag där i småttingruschen tänkte ”varför i hellskotta har vi ullkläder på oss!?”, så gick det riktigt att ta på stoltheten hos oss. Han och jag. Och våra tre små skatter. Livet.

Med smått vemod, sparar vi en ljuvlig Juletid i hjärteasken och släpper taget om ett pärlbandslångt Jullov i våra hjärtan! En sån ynnest alltsammans. Och så stor, stor tacksamhet.

Lillafrun