Pasteller och fladdriga Mammahjärtan.

Vi hade inte så mycket pärlsocker hemma.

Så vi beslöt att ta vad vi hade och göra det bästa av det.. Minimannen mortlade ett strössel fint fint. Och så blandade vi med sötta pluttar och pärlsocker. Det blev alldeles fantastiskt fint och pastelligt ju!

Så står vi där tillsammans.

Sixten måttar och häller, hivar i lite extra av det han tycker verkar behövas. Typ vaniljsocker. Vi står i tystnad. Ja, så mycket tystnad det kan vara när han och jag är nära varandra… någon sekund i alla fall. Så säger han; ”Mamma vad det är härligt att baka här med dig. Vad det är bra att ha dig som vän”..

Sen undrar han om han får sitta på bordet vid rullandet sedan. Såklart han fick.

Jag får såklart fladdrigt Mammahjärta.

Som om jag inte hade det redan innan. Sista dagen med en treårig Miniman i huset idag, ju.

Att fylla 1 år är stort. 2 och 3 också, såklart. Men då har det ändå känts lite lugnare på något vis…som att lugn Emmeli han är fortfarande liten. Typ bäbis. Lugn. 

 Nu fyller LITEN 4 ÅR och det känns så himla stort. Som alltid med tiden som är som den är…solklart att S ska fylla fyra, på samma vis som det känns smågalet att fyra år kan gå så fort.

Bästa fyra åren i livet.

Jag är så oändligt tacksam som får vara med på denna resa. Livet. Tillsammans med dom där två små och deras pappa. Känner mig rörd och tacksam och väldigt, väldigt nöjd. Nöjd, över att jag njuter så och känner att jag tar till vara på denna tid i livet så som jag allra högst önskar. Njuter. Men det är inte alltid lät genom hela dagarna. O, nej.. ibland är det nu-drar-mamma-till-Hawaii-en-stund-känsla. Men för det allra, allra mesta är det fantastiskt. Och att få vara Mamma är sannerligen en ynnest. 

Vår Miniman har fått gissningar om 4 och 5 år jagvetinte hur länge, antagligen mycket för pratet.. så nu är det väl bara så rätt det kan bli nu då. En faslig snits hade han på att strössla bollarna. Och det var hans hjärna som lärt honom det. Så var det med det.

Godaste lilla kalasbollen i stor uppsättning. Check!

Så himmelens mysig dag tillsammans idag. Med mina älskade stjärnor. Vi har teamat (och icke teamat). Småttingar har byggt koja, busat, syskontjivats, myst i Finfotöljen framför barnprogram. Och jag har fejat i hemmet och gjort det smutstvättfritt och skinande rent. Himla härligt och en high five med mig själv..! Och så den där chokladiga, världstrevliga stunden. Nu är det kväll. Senare, efter småttingar somnat, ska jag och mannen slå in paket och ha han-och-jag-kväll. Jag kommer säkert gråta ännu en skvätt innan natten är här. Med det är kärlekstårar, det är alla i hemmet införstådda med.

Pasteller, Fladdriga Mammahjärtan. Och Livet. Liksom.

 

 

Lillafrun

Virvelvindar i nattsärk och Födelsedagspreppande!

God morgon onsdag från Norra Drömgården!

Jag kolavippar och dör söthetsdöden när liten Virvelvindande Juniflicka susar fram i sin nattsärk. Samma som Storebror ju också hade i samma ålder. Kusinärvt när det är som bäst, mao.

Idag har vi en härlig att-göra-lista jag och mina två Virvelvindar. Den större av dom är svårfångad på bild idag. Hesteeeguud (som han säger), vilket tempo och energi det är hos honom idag. Som sig bör när man ska fylla 4 år prick när som helst. (Kika instagram stories @lillafrunsdagbok, vettja… så ser ni några sekunder morgon i filmformat där!)

Här städfejas och tvättjobbas det. Paket ska slås in… i smyg.. på något sätt. Chokladbollar ska rullas. Och så vidare. Först lite mer kaffesörplande bara!

 

Önskar er en fin onsdag!

 

Lillafrun

 

Drömmigaste sortens Kalasbestyr!

Söndag!

Där vi hann äta Tillsammansfrukost innan Vackerpappan svischade iväg för TV-jobb. Jag vet inte, men jag får alltid magknip när han ska iväg på dessa uppdrag. Det sitter i från tidigare, när han åkte iväg och inte kom hem på flera dagar. Jag tyckte antagligen att det var jobbigare än jag tillät mig tycka då. I efterhand förstår jag faktiskt inte hur någon av oss riktigt orkade. Vi gjorde det bästa av situationen och det funkade. Det jobbigaste var inte att vara själv med barnen dygn efter dyng, att bli mer än trött och så vidare. Det jobbigaste var oron, när han var ute på vägarna och körde så mycket. Samma nu. Men nu tar han (som allra vanligast) inte uppdrag som är längre bort än att han ju kommer hem till kvällen igen. Jag Söndagsgympade fick bli min meducin (som Pippi säger) mot dåliga känslan och så kändes det bättre sedan. Jojo, träning är bra på så många sätt. Bus och pyssel med småttingar sedan och sen var det någon som var mer är pepp på vad som väntade… Min Bagare och Kock till Miniman.

Han skulle kunna tänka sig att baka sisådär alla kaksorter vi någonsin bakat, att ha till sitt 4årskalas alltså. Men vi måste ju hejda oss lite, tänker mamman med svetten lackandes i pannan bland diskningar och golvtorkande från vaniljsocker-, och vetemjölsregn. Ja, sen är S lite som jag… det allra roligaste är att baka. Provsmaka sedan. Sen blir dom där burkarna med kakor ofta inte tomma någon gång. Därför så roligt nu att ha ett kalas att preppa inför, så vi får bjuda på hela alltet sedan.

Likt förra året får vi Sportlovsbesök några dagar av vännen C från Norrnorr. Och då blir det alltid mycket matlagande och bakande. Så trevligt med gemensamt intresse.

Så idag när vi vaknade jublade Minimannen ”Idag kommer Ceciiliaa!!!”. Och sen räknades timmarna till att tåget och den där bussen skulle anlända. Försenade någon timme…. men till sist! Och Minimannen hade förberett allt i minsta detalj, som ni ser. För dammsugare, det förknippas med C. Och vi kunde såklart inte tjuvstarta innan hon kommit.

Sockerkaksbakande allra först. Juni godkände!

Och sen hann det bli kväll och mer därtill innan allt var klart. Dubbelsats dammsugare tillsammans med två småttingar var en upplevelse…

Drömmigaste sortens Kalasbestyr för någon som längtat massor efter just detta bakverk.

För dom där blev en favorit förra året när vi testade. HÄR finns recept förresten, i fall ni vill göra precis likadana.

 

 

Natti från Bageri Drömgården!

Lillafrun

Lördagshänget!

Lördagshänget, alltså. Bland det bästa jag vet.

Under några år har lördagar liksom inte alls varit såhär helghärliga. Eftersom mannen alltid åkt iväg på uppdrag innan och över helgen, menar jag. Ja.. helgerna var ju en tid inte alls som helger… torsdag till söndag, måndag.. långt-borta-dagar. Tänk så annorlunda det är nu. Rätsida på vardag och helg, vilket jag (vi) tycker om. Bästa av alla världar har vi nu med livet, jobbande, uppdragande och så vidare.

Drömgårdslördag.

Och en helgdag där vi inte haft så stort renoveringsfokus heller. Mest bara vara-varit. Inte betat av många knop, alls. Så skönt. Många utetimmar tillsammans. Göra ordning bricka inför lunchigt utehäng. Vara nästan fyra år och jubla över att Mormor, Morfar och Moster M kommer för ”korvfest”. Elda och impregneras i röklukt. Sova gott i världens bästa vagn. Sitta på liggunderlaget och sörpla varmchoklad med vispad grädde. Busa i snön. Och liksom bara ha det hur gott som helst.

Lördagsdisco till kvällen.

Med busiga syskon som snurrar och gör mamman-kolavippar-söta dansmoves. Och så blev dom sådär himlalyckliga när Brandispappan äntligen kom hem mitt i dansen, efter några plötsliga timmar ute på larm. Minimannen är verkligen van att det går larm.. både för Farfar och Pappa M. Pojkarna var ute i målarverkstaden tillsammans i eftermiddags, men rätt som det var smällde ytterdörren igen och in kom S kom ett jehu. Snabb, fast lugn. Som sin papps. Det gick larm bara, sa han. Han, hur cool som helst. Jag, med det vanliga hopphjärtat och alltid en rädsla att något ska hända den finaste jag vet.

Livet. Det vackraste vi har.

God lördagkväll till er!

 

Lillafrun

Gode himmel!

Det där ljuset och den blå himmelen som mötte oss i morse när vi vaknade, blev bara en hur bra start som helst på denna söndag. Gode himmel. Vilken härlig dag.

Medan dom två som vill äta så fort dom vaknar (Juni och mannen) klev upp och frukoststökade, låg vi andra kvar under varma vintertäcket och pratade med Minsting i magen. Vilken stund. S kan ha hunnit känna en buff i sin lilla hand. Tätt följt av orden Jag äälskar Lillebror, till lilla bäbisen.

 

Efter frukost blev det pyssel och kalasbakande. Prick hur mysigt och rörigt som helst att baka hela gänget tillsammans. Busiga Skrållan. Fast hon är faktiskt lika road av att plocka tillbaka som att riva fram. Toppen, ju!

Så stort att fixa inför 4-årskalas. Jag jobbar verkligen med tanken… fyra år. fyra år. FYRA år!?!?. På ett sätt, helt och hållet självklart. På ett annat, smått ofattbart.

Kolasnittar och Syltkakor (eller mer kända kanske som hallongrottor) fick det bli. Alla var mycket nöjda över resultatet. Och såklart blev det obligatoriskt provsmakande sedan!

Mysigaste sortens söndagsbestyr!

Mannen har även idag jobbat på övervåningen. Rivit en vägg bland annat (kika på instagram stories @lillafrunsdagbok .. för att se resultatet i film!). Hallen/korridoren mellan blivande sovrummen kommer bli hur fin som helst. Medan Lillan snusade gott ute i friska luften var jag och Miniman på tur runt vår gård. Det är alltid trevligt. Galet snödjup, som gjorde att jag trodde att jag skulle behöva lyftkran för att ta mig ur en grop vid ett tillfälle. Vi hade så roligt och skrattade gott, Liten och jag. Svischade fram med sparken och riktade ansiktet mot värmande solen gjorde vi också. Njutbart.

När SnickarFarfar kom på eftermiddagen dukade vi fram gott mellis, innan männen hade några timmars jobb till där uppe. Här nere söndagsgympades det och lagades vegetarisk lasagne. När M väl kom ner tyckte jag så att han var värd riktig friskluft (och inte bara andning genom en mask för att hålla sig från gammdamm) och puttade med kärlek ut honom på löptur. Det uppskattades massor. ”men ska jag inte hjälpa dig med någonting nu då?”, sa han såklart. Nix. Det skulle han inte. Sådetså. <3

Nu är det söndagkväll. Middagen ligger i magarna, diskmaskinen jobbar på. Ljusen är tända och vi har sista helgtimmarna framför oss. Tacksamheten sköljer över mig.

Hoppas att ni haft en härlig söndag, ni med.

 

Lillafrun