I det enkla bor det vackra…

05122016-img_108705122016-img_1086 05122016-img_1088

”Diskbänksfengshui”, som vi kallar det här hemma. Sånt gillas.

Och så var det måndag.

Igen.

Inte klokt vad veckorna bara galopperar fram!

Därmed så himla lyxigt att få vara hemma och bara mysa med småttingar och göra det roligaste jag vet; ta hand om dom nyss nämnda och pyssla i hemmet. Och nu i juletider finns det ju hur mycket som helst med pyssel att hitta på. Avancerade och väldigt enkla. På diskbänken står just världens enklaste julepyssel. Att trycka ner en hyacint i en gammkruka och bädda om med mossa man hittat vid vägkanten på vägen hem från Föris.

05122016-img_1085”I det enkla bor det vackra”, som någon lång man med skägg och virad halsduk, brukar säga… 05122016-img_1091

Det blåser storm ute.

Träden står på sniskan och termometern visar knepigt många plusgrader. Men solen skiner, så vi ska såklart ge oss ut hela gänget. Lillan sover redan i vagnen där ute. Jag och S ska bara äta lunch nu och sen väntar en liten sovning för honom också. Tror att han behöver det idag. Morsan får motion och kidsen god sovluft. Vinnande koncept.

Två kvällar i rad har S somnat för kvällen, sin tid liksom… sen vaknat typ tre timmar senare. Kommit uppstolpandes med små trötta ben och bara haft världens kvällshower. Såna där man bara inte kan avbryta, om man absolut inte måste. Shower när han bara babblar järnet, om allt mellan himmel och jord. Avhandlar saker han har i sitt lilla huvud. Det ryms uppenbarligen väldigt mycket där i. Igårkväll satt vi hela familjen och åt pepparkakor med ädelost, sörplade glögg (päronen alltså) och försökte samtidigt hänga med i senaste Så mycket bättre-avsnittet som gick på play och i alla lilla Minimannens funderingar. Jullovsvibbarna har börjat smyga sig på. Längtar till hemmadagar, en drös efter varandra, med hela familjen tillsammans, massa god julemat, snölek, pyjamashäng, lagomlånga sovmorgnar. Att få skapa minnen tillsammans med dom jag älskar mest.

Fin måndag till er!

Lillafrun

Att ha December här!

30112016-img_0830Årets Adventskalender 2016

30112016-img_0838 Den bor i hallen och sprider mysljus och julepirr. 30112016-img_0839 30112016-img_083730112016-img_0854

Och visst, kan man förstå hans längtan?

Lilla Minimannens, alltså.

Han har klappat paket, undrat, trånat och längtat. I morse kröp han och jag upp i finsoffan, drog stora filten om oss. Tände ljus, sörplade välling och såg på första avsnittet av Julkalendern. Lillasyster, sjusovaren, snarkade som en liten prinsessa, mitt i storsängen.

Plötsligt sa Lillan god morgon och samtidigt knackade det på dörren… som vanligt när jag typ har som minst kläder på mig, plus kanske en bäbis hängande i en mjölkkantin. Då, kommer det såklart någon karl med stor lastbil och vill dumpa av något jag knappt har en aning om vad det är. Något mannen har beställt, i vanlig ordning. Tack och lov var det inte 27 fönster och 2 pardörrar den här gången. Utan bara typ tusen rullar med…duk, kanske?

Nåväl. Vi löste det där likt det dreamteam vi är, jag och S. Och Lillan förstås.

Sen, väntade något efterlängtat!

01122016-img_0874 Älskade lilla pojke. 01122016-img_0875

Någon hade imponerande koll på var nummer ett höll hus.

Och Lillvännen blev precis så glad som jag trodde. För sin röda, nya deg. ”Jag ääälskar den hä röda degen, mamma!”

Nu är det december.

Bara 24 dagar kvar till Julafton. Håhå, så härrrligt! Och tiden framtill dess, känns bara så fantastiskt mysig.


30112016-img_0831 30112016-img_0846 30112016-img_0855

Men ser ni?

.. nä, det gör ni nog inte. Lilla tjugofyran som ligger där i fönstersmygen och väntar?

Igårkväll, typ 21.03 avslutades en auktion på Tradera. Med en grön traktor med grå skopa. Lillvännen har redan gröna traktorn, han leker med den varendaste dag. Men vad han önskar sig, och vad som är det enda han önskar sig i julklapp.. är den där förbenade skopan. Som vi, jag och mannen alltså, sökt med ljus och lykta efter. Till ingen framgång, förrän häromkvällen.. på en auktion. 30112016-img_0842Behöver jag säga att jag vann den auktionen? Och längtar såhäääär mycket tills han får öppna lilla tjugofyran på Julaftonen?

Tacksamhetskänsla. Att vara glad för det lilla. Vara en god männniska. Kunna hjälpa till. Förlåta och säga förlåt. Dela med sig. Ta emot och visa kärlek. Allt det där och massa mer, försöker M och jag både lära och överösa vår son med, så mycket vi bara kan. Varje dag.

Men vad tusan; en drös roliga, pyssliga, sällskapliga, ätbara och partyblingiga (han får en pytteliten fick-discokula som är stencool) julklappar. Det, vill vi också ge honom. För att han är Världens finaste S. Den bästa Storebror Juni någonsin kunnat få. <3

Ha en fin första decemberdag, alla ni!

Lillafrun

Det sa svisch!

29112016-img_0805 29112016-img_0812 29112016-img_0808Och plötsligt var det kväll.

Den här dagen sa verkligen svisch!

Att slå in tjugofyra småpaket var precis hur mysigt och roligt som helst, men tog en sisådär fyra evigheter. Nogrant inslaget varenda ett. Vips skulle Bjossan hämtas hem och en eftermiddag med mys och lek, middagslagning och sånt följde.

Någon är för övrigt übretaggad på den där paketfyllda kalendern. Sa direkt han kom innanför dörren (och jag sagt ”titta till höger Sixten!”); Åhh.. får jag öppna..?? men mamma, vilka fiiina! . Gullbarn.

Finaste Julegransleveransen fick vi idag också (tack älskade pappsen!), så nu längtar jag såå tills den ska fyllas med pumlor.29112016-img_0813

För den uppmärksamme… bara 22 nypor där ovan. Men! Jag hittade dom två andra sedan, gömda av mig själv. Det var lycka! Upphittandet, menar jag.29112016-img_080629112016-img_082429112016-img_0821 Gott sällis hade jag vid paketinslagningen idag, som ni ser!

S Sover gott nu sedan länge, medan vi andra donar med ditt och datt. Mannen senjobbar vid datorn, jag har precis tagit en urskön dusch efter det där TRX-passet och Lillan sover i min famn. Nu ska jag ta dagens sista krafter att klara en liten deadline med några frågor jag ska besvara till en tidning. Häpp, häpp.

Natti!

 

Lillafrun

Julekransen. Måndag. Och skön konstrast.


25112016-img_0672Det är måndag och snön har precis börjat falla igen. Så efterlängtat.

Och såhär blev årets Julekrans, alltså;

25112016-img_0666

Sticksig och enrisvacker, med röd rosett och guldiga kulor.

Här hemma har vi ett delvis snorigt, hostigt och nysigt gäng. Hostan som precis hade gett sig. Den, har liksom tagit om. Igen.

Nåja. Förutom det där småsjukliga, så är det en så skön måndag. Lillan sover i vagnen där ute på bron. Bjossan och jag har degat med blå degen, sökt upp alla favorittraktorer och ätit så många mandariner vi orkat. ”Mamma, va trevlig att dega!”, sa han där vi satt vid köksbordet. Varpå jag, i vanlig ordning, svarade honom något i stil med; ja, verkligen. Medan jag i hjärtat är så varm och nästan på väg att brista. Hur kan en liten människa, vara så mycket människa? Det blir såna konstraster också då den där Minimannen har språket så bra. Så liten, men så pratig. Så himla roligt, faktiskt. Jag har ju sånt pratsällskap i honom här hemma.25112016-img_0664

Vi har haft en drös dagar med högt, högt tempo nu. Precis vad som gillas här hemma. Dagar fyllda med sånt som vi älskar. Men idag, är det så skönt att bara bryta av med en dag utan planer. Bara låta dagen bli vad den blir. Känns som en skön konstrast.

25112016-img_0663Nu ska vi fortsätta måndag här.

Ha det så gott, tills vi hörs igen!

Lillafrun

Att ha gjort Vinterfint. Och haft det lite klatrigt…

 

06112016-img_9788

Mitt Gäng.

En som jag rullade framför mig och en som drogs bakom. Ett stadigt last, så att säga. Där i bild, när vi var på väg till skogen.

06112016-img_9790Rödrosiga kinder. Vintrigt!

Jo;

Under gårdagens tur försökte min kompanjon (Storan) få mig att förstå att det är fasligt fint med minigran. Jag höll med, men var fast beslutsam om att jag inte hade nånstans att ha en minigran. Tänkte sedan ”På hela min gård? Ingen plats…Knäppgök-jag”.

Såg också hur fint det blev hos Storan, så idag var det jag och kidsen som gav oss iväg, illhågad att komplettera gårdagens skogsfynd. För att sedan gå hem och börja pyssla och göra det lite Vinterfint.

06112016-img_9826

Och det var Världsmysigt Vinterpyssel.

Bland mjuk sol och singlande snö. 06112016-img_9805Busig kattunge. En herrans massa ris. En sovande bäbis. En liten pojke som hittat kaffepanna i gårdshuset. 06112016-img_9809Och så lite mossa och lingonris. 

06112016-img_979506112016-img_980206112016-img_9792

Allt som allt, mer än fint.

06112016-img_9815

Nu har vi bott här i snart ett och ett halvt år, men jag känner mig fortfarande nykär. Våran älskade, gamla, gamla Drömgård.

I övrigt har den här dagen innehållit en hel del klater också.

Den där spegeln som for i backen i morse satte ribban liksom.

Ett exempel på klater-utdrag från dagen; jag visste att Lillan skulle vakna när som helst, men att jag nog skulle hinna med en kaffekopp innan. Skulle bara ta lite mjölk i kaffet och sedan sätta mig ner en stund, tillsammans med Bjossan. Då liksom stuper jag med kaffekoppen på väg in i kylskåpet och både kaffe och mjölk regnar i hela kylen. Kul. Nystädat kylskåp och allt. Men det var bara att torka upp, såklart. När jag väl torkat bort allt, då vaknar Lillan. I och för sig var ju det lite tajmat när jag tänker efter.

Nytt försök. Sätter oss i Salen. Ny kaffekopp. Ammar och kramar samtidigt en kramsugen Bjossa. Och så den där bortglömda koppen på bordet som förvandlads till kallkaffe, och som någon i nästa sekund råkar hiva ner på golvet. Åhå… Den vita ryamattan, och allt på kistan, den vi har som bord. Allt, dränkt i kaffe. Hellskotta, säger jag. Varpå Minimannen spontant säger Stackas lilla, mamma… lagom till att jag bökat bort allt och formligen knuffat in mattan i tvättmaskinen (stackars tvättmaskinen), så var det dags för middagslagning. Till en början hade jag hjälpreda. Men så försvann den hjälpen. Hittade honom sovandes i fotöljen. Aaalldeles för sen sovstund. Var tvungen att väcka honom.. vilket tog en stund. Så den där falukorven i ugnen, blev såklart småsvart på toppen. Jo,jo..just så, ja. 

Nu är det kväll. Alla är mätta. Diskmaskinen jobbar på och lugnet har lagt sig. Det känns som att vi har en stund som inte kan gå så himla fel (borde man kanske inte säga..). Vi hänger i Salen och ser på Bolibompa. Jag bad nyss Bjossan om en tjänst. Kaan du hämta den där blå leksakshanden som är i Junis babysitter i köket? . Varpå S tittade på mig med farbrorblick, lite kisande och varmt leende. Suckade. ”hhh…seklaat, jag kan hämta den, mamma!” .. så pös han i väg och smånynnade samtidigt. Hörde hur han sökte där i köket och kvittrade ”det ska jag fixa!” och nästa sekund var han tillbaka. Meeegastolt över att ha kunnat slutföra uppdraget. Bästa Bjossan, alltså.

Fin Pysselsöndag. Med lite klater på toppen.

Hoppas ni haft en god söndag!

 

 

Lillafrun