Ett erbjudande till er!

(Inlägget innehåller reklam för Smartphoto!)

Där sitter Juniflickan i kökssoffan och äter banan, medan jag står och donar med nyaste konstverket här i hemmet.. konstverk av allra finaste sort om ni frågar mig.

En förevigad glimt från en alldeles vanlig måndagsfrukost, från en utav dom där dagarna där vi väljer bort pengen och istället investerar i Tillsammanstid, ni vet.

Hos Smartphoto kan man beställa nästan oändligt många olika fotoprodukter.

Fotoböcker, canvastavlor, tavlor i trä (så himla speciellt och fint). Muggar, kuddar och mobilskal. Och så vidare. Alltsammans med personliga bilder.

Kikar ni in på min instagram nu så kan ni ta del av ett fantastiskt fint erbjudande, där ni får 40 % rabatt på hela sortimentet

 

HÄR kommer ni direkt till min instagram!

 

Må så gott i söndagkvällen!

 

Lillafrun

 

När allt vaknar till liv igen!

Det är så andäktigt, nästan, nästan smärtsamt vackert i naturen just nu.

Att få se, hur allting vaknar till liv igen. Riktigt känna hur det gröna bara omfamnar oss, mer och mer för varje dag. En ynnest. Att få vara med om ännu en vår.

Någon kryper över gräsmattan. Storasyskonen springer över gården. Jag går som en Ferdinand och andas djupa andetag. Vårens första ruskväder gjorde gott för marken och för var dag blir det bara grönare och grönare. Stora björken har fått små pytteblad, som jag visade Bertilen där vi satt i trägungan och vilade för ett slag. Tvätten vajar i vinden och det doftar så gott där jag viker småttingkläderna och lägger på sin plats.

Morgnarna är ljuvliga. Att vila i småskuggan av äppelträdet är alldeles ypperligt.

… menar Lillprinsen!

… som skiner i kapp med solen. Allra särskilt när älsklingspappan precis kommit hem från arbetet och första mötet efter flera timmar ifrån, är här.

Ja. Det är en så enorm tacksamhet. Att få vara med om ännu en vår. När allt vaknar till liv igen!

Majljuset är magi. Fågelsången likaså. Morgnarnas och kvällarnas lugn är gudomligt. Tänk att den är här nu, knopparnas tid, när allt brister ut i det vackraste av landskap.

Storebror och StoraLillasyster cyklar och busar längs lillvägen. Femåringen samlar på vackra stenar i en burk. Och Skrållan går runt och pratar på in- och utandning. Sjunger för full hals och avbryter mitt i för att säga antingen Mamma! Jag äääälskaj dej!” ellerviss äje vaacket ute, mamma!”. Och så gungar dom. Alla tre. Och mammahjärtat värker av kärlek.

Bertilen blir så uppassad av sina storasyskon.

Lillebror upplever sin Livets Första Vår. Tänk, va. Så fantastiskt. Han ordagrant smakar på den, allt han bara kan. Jag fångar små löv och grässtrån, grus och grenar ur dom där mjuka gossiga småhänderna som har siktet inställt på att pricka lilla munnen. Ögonen lyser på ungen. En första vår. Men visst känns det alltid, alltid som att det är den första? Det kaan inte har varit prick såhääär vackert tidigare, tänker jag. Där jag är helt fast besluten om att det här är livets bästa vår.

 

Vi är ett så himla fräsigt gäng nu. En storliten familj. Jag njuter allt jag bara kan, av precis varje dag.

Så tacksam som får uppleva hela alltet.

Nu väntar helgdagar.

-Må så gott alla ni!

(Och PS! Mitt fullproppade, kraschade, minneskort är på väg till ett dataräddarföretag, som är proffs på att laga trasiga minneskort. Kanske, kanske går det att rädda och få tillbaka alla de tappade bilderna. Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går! Ds)

 

Lillafrun

Vitsippor, HemmaMammalivets funderingar och MARDRÖMMEN för ett fotogalning!

Har ni sett så vackra vitsippor!

Storasyster Storan susade in genom dörren igår, mitt i Hemmamammalivet när jag höll på att baka matbröd med småttingarna och förbereda för kvällen middag med vännerna. Hon förgyllde min dag med en kram, några minuters systerprat och den vackraste sortens blomster, plockade med kärlek i vackra skogen. Så susade hon vidare. En liten guldstund. Är så evigt lycklig över att ha Storfamiljen nära.

Så fortsatte dagen. Och kära nån, så vi njuter dagarna nu. Förutom några småstunder här och där, inne. Så är det njuteri ute i det grönskande som gäller. Så himla underbart väder, man blir ju alldeles löjligt glad, visst?

Och till skillnad från förra veckan när precis ingenting stämde och jag enbart kände mig otillräcklig som mor och liksom stööp på kudden varje sena kväll. Så är det här en god, god vecka. Det är ju sådär, upp och ner. Oftast har allt sin förklaring.

Nytt för denna vecka är att vi försöker vänja Skrållan, snart-treåringen, att klara sig utan sin efter-lunch-vila.. hon vill sova aaalldeles för länge då, timtals, och blir liksom surare om jag väcker henne efter en lagom timme, än om hon inte får sova alls. Så nu testar vi inte-sova-alls-grejen, och då somnar hon plättlätt på kvällen, till skillnad från senaste veckorna där hon varit bananasbusig vid nattningstid och hennes brorsor som varit sovtrötta har blivit störda vid nattningen och hela kvällarna har blivit nattningsbestyr. Men nu tusan har vi en ny god rutin. Inget behöver ju vara skrivet i sten, vissa dagar får hon sova och sen går det ju att dimpa ner i mammans knä och läsa en bok eller se en snutt Pippi Långstrump också, för att pausa.

Älskade små liven, alltså. Som sagt, ibland är det ofantligt uttröttande, men jag älskar verkligen det här Hemmamammalivet. Det här är det lyxigaste liv jag kan tänka mig… känns så gott att finnas här för småttingarna.

… jaa och så till sista ämnet som jag har på hjärtat… ”MARDRÖMMEN”.

När det blev kväll och barnen sov, skulle mamman vila innan kudden.. vilket kan innebära att gå en kvällsrunda över gården, hänga tvätt i tystnad, sätta sig på sofflocket för ett slag och knåpa ihop ett blogginlägg eller så. Så förstår ni, så tappar jag ner minneskortet till kameran i golvet.. inget särskilt fall alls, det har varit med om värre om jag säger så.. men det där blev tydligen droppen..och 1600 bilder är nu låsta i kortet. Kortet går inte att läsa, varken i kamera eller dator. Jag fick typ panik, alltså. Såg bara framför mig alla bilder som är där, på barnen. Det är liksom det viktigaste. Utöver att jag har gullungarna i min verkliga syn, så är förevigandet i bilder något som är så viktigt för mig också.

Mycket är i album. Sen har vi en superstor NAS att lagra bilderna i… men det har inte blivit gjort nu på några månader.. och mitt fotohjärta blöder när jag tänker på alla Bertil-bilder, hans första år liksom och förstås på alla barnen.

Så idag pågår research för att försöka få hjälp med det här världsliga, men ack så dryga, problemet. Jag knäpper händerna och hoppas att det ordnar sig. Snälla, håll en tumme för mig? .. har en känsla av att det kommer att bli dyrt.

Vi har börjat dagen med ännu en vacker springtur.. som nu då sker iiinnan lunch, för att bara det ena barnet ska somna. Mamman får älskad motion, Lillebroren snusar och Skrållan hejar på, ”foottaje mamma!” (fortare mamma) och sjunger ena sången efter den andra. Typiskt härligt! Storebroren är och leker med sina småvänner, någon småsväng/några småvängar dit under veckan gör min storlilla pojke gott. När han kommer hem är han så glad efter att ha fått Storebrorsvilat lite och lekt med sina jämnåriga och konstaterar hjärtligt att; ”borta bra, men hemma bäst!”. Gullhjärtat.

 

Näpp. Färdigbabblat för denna mor. Nu ska jag och Juni sno ihop lite god efterrätt inför kvällen med vännerna!

 

Vi hörs snart igen!

 

Lillafrun