Den årliga hösttävlingen med Personlig Almanacka!

(inlägget är i samarbete med Personlig Almanacka)

Så är nu bara den där långa, långa drömsommaren kvar alldeles ytterst i kanterna.

Som att solen fortfarande värmer mycket och några få, kära, ljuvligt doftande luktärter är kvar att njuta utav. Men mer om mer, för var dag, färgas löven i de vackraste av färgkombinationer, äppelträdet dignar av frukt redo att plockas in. Barnens solrosor blommar på sluttampen och dom små, och stora, tjocksockarna finns redo för hurviga dagar ute på gården eller inne på gamla, knarrande småkyliga trägolv.

Den Riktiga Hösten är så nära nu. Likt varje år denna nystartstid. Behöver den här mamman alltid en ny, alldeles oskriven almanacka och sprillans ny penna.

 

I vanlig ordning räddar Personlig Almanacka mig. Jag är så förtjust i att kunna välja kära bilder, gärna sommarminnen, att ha som fram- och baksida, designa insidan precis som jag vill helt enkelt göra den till min, alldeles egna. 

Glädjer mig att även denna höst kunna erbjuda er att vara med och tävla om ett presentkort från personlig almanacka, så att även ni kan designa en, utefter era önskemål. Såklart hade jag velat att ni alla skulle vinna allihopa.. men, ni vet hur det är.


Vill ni vara med och tävla? -Superenkelt! 

Skriv här i kommentarsfältet vad du ser fram emot med hösten!

En massa höstpepp till varandra är aldrig fel. För dubbel vinstchans, tävla även på min instagram (@lillafrunsdagbok). 

Vinnaren dras tisdagen den 25 september! 

Lycka till!

Lillafrun

Bertils Dop (i film, ord och bilder)!

Så blev det äntligen den där lördagen precis i mitten av vackra månaden september!

Bertils Dopdag!

… en liten dopfilm har gjorts (tack vare älskade systrar och Storsvågge som filmade hela dopet<3). Så himla mysigt minne. Kyrkan fylld av älskade. En liten bäbis så nöjd i sin dopklänning där Farmorn broderat ännu ett namn i kusinskaran. Musik av ”Mama and Papa Band”… två hjärtefladdriga päron som sjöng och spelade från djupet av våra hjärtan. Bertil var då i sin Gudmors famn, bredvid trygga Gudfar. Så fantastisk känsla att få döpa detta lilla barn, som vi liksom längtat och väntat sådär alldeles särskilt på.

Håll tillgodo, vettja!

 

Några stilla bilder..

 

Å…så fin stund.

En hjärtestund.

Storan var vår kantor för dagen, spelade så vackert när vi alla sjöng psalmerna 248 (Tryggare kan ingen vara..”) och 606 (”det gungar så fint..”). Storasyskonen och kusin E som hällde upp dopvattnet.Lilla hjärtat. Döps av fina Prällen!
Skrattar så åt denna bild.

#sjåigt ..för att ta det på norrländska. mycket att stå i, mao..

.. vara trebarnspäron, dopföräldrarna, kalasfixarna, mamma-pappa-bandet.. men rooligt och en ynnest, alltsammans!!

Där i bild. Lilla Skrållan som hade hittat ett par mycket tjusiga glajjor som hon absoluuut skulle ha på sig. Upp och ner förstås. Som alltid. I mammas famn, med mammahåret tvinnat runt ena handens småfingrar. Där, sjöng vi ”Nu har det landat en ängel”, tillsammans. ”Man ska ha känsla för feeling!” som pappsen säger.. så bra ord, tycker jag.

Efter dopet knatade vi över till Dopkalaset! 

Så glad för alla som kom. Moster M från Stora Hufvudstaden, NorgeMorfar och hans, och lika mycket min; Norge-Astrid från Norge. Barnens mor- och farföräldrar. En världsrar farbror. Kusiner. Både till småttingar och mannen. Min mammas systrar, mina mostrar. Mina Gudföräldrar. Bästis. Mäjadalendarlingar. Mina och M´s syskon. Oldefar x 2 , som Norge-A säger.. så tacksamma är vi, för precis alla. <3

Noaks ark på servetterna, ballonger i taket och mängder av trädgårdsblommor strösslat här och där!Presentbordet fylldes snabbt. Där ovan hängde foton från Bertils allra första månad i livet. Och ser ni den inramade målningen? Från Storebror till Lillebror.

Under veckan har det påtats här hemma, och under fredagen, hade vi haft dopkalasverkstad där i församlingshemmet. Det var jag, mannen, Bertil och min syrra (medan ”storbarnen” vad hos Mormor och Morfar och hade det mysigt!) som lagade och grejade där i församlingshemmet så det stod härliga till (och svetten lackade lite)!

Men under lördagen hade vi precis huur många armar och behjälpliga händer som helst..Världens Bästa Svärmor bland många darlingar. <3

Först åt vi lite matigt. Ni vet; pajer och sallad och det där tunnbrödet vi alltid köper av ”Tunnbrödgubben” och som är så himmelens gott. Därefter; Älskade MammaMormors goda kakor och så Drömgoda tårtor med blå marsipan…Äääntligen fick man hugga in på dom…! Fina Storebror bredvid en liten storliten kusin. Bertil Nils Johan.

Tre älskade familje- och släktnamn. Och där; min Idandarling. Som fotade massor av fina bilder och som var sådär som hon alltid är; min Bästa Idan, i ur och skur. <3 

Till sist öppnades det (läs, SLETS! .. jag hade två mycket, mycket ivriga hjälpredor..) paket. Och kära hjärtanes så mycket fins lille B fick.

Så hjärtinnerligt tacksamma. För precis alla vi har runtomkring oss. Precis alla kunde inte närvara, men var ändå med på håll.

Det är livets ynnest att födas in i ett kärleksnät fyllt av människor som bara finns där. Alltid och när som helst.

ÄlsklingsBertil och Vackerpappan. Störst och minst i familjen. Lika ljuvliga båda två.

 

Och så var han döpt, vår lille Minsting.

Dagen ligger som mjuk bomull i min mage. Hjärtat bara fladdrar när jag tänker på dagen. Underbar från början till slut.

 

Lillafrun

Nu har det landat en Ängel!

Älskade barn.

Idag är det din Dopdag.

Under morgonen har din Storebror förberett dig på vad som ska hända idag; ”Du ska bara få lite vatten på huvudet och så ska vi sjunga för dig. Sen ska vi äta. Och sen är det slut!”.

Du är nybadad och så len som bara du kan va. Just nu är du precis nyäten och har somnat med den där härliga mjölkdroppen i din söta lilla mungipa.

Lilla människa. Så underbar du är.

För ett år sedan denna tid var vi så ledsna. Lyckliga över dom älskade vi hade här hos oss. Men ändå så sorgsna.

En ängel flög. Och du har ett litet syskon. I himlen. Så är det.

Som vi är lyckliga nu. Över att just Du kom till oss. Nu har det landat en ängel. Du la ditt liv i vår famn. I dina ögon kan kärleken le. 

Bertil!  –I din blick står det skrivet. Det finns en mening med livet!

”Jag känner dig, jag känner dig så väl. 
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod. 
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro”.

 

Idag är det din dag, Bertilälskling.

Vi älskar dig. Hela familjen. Mamma. Pappa. Storebror. Och Storasyster. Till månen och tillbaka, Du vet.

 

 

/Mamma

… aka, Lillafrun

En Torsdagens!

(inlägget innehåller reklamlänkar)Så vacker septembertorsdag idag, solig och skön. Har ni haft samma?

Här hemma på gården har det torsdagsstädats, kramats på två minstingar, tvättats aaaalldeles för stor salsmatta i den stackars trogna (tvättmaskinen alltså) och när vi lämnade nystädade hemmet och hämtade hem Storebror från Förskolan, slog vi till med picknick ute i eftermiddagssolen. Utemellis, kan man också säga. På klätterställningen. Så uppskattat. Av alla. Det stora i det lilla, liksom.

Jag äälskar picknick mamma!”, sa Minimannen. Varpå Skrållan fyllde i ”aasså, häälit!”. Så gulliga så man kan få hjärtsnörp för mindre, ju!

Lagom till att mannen rullade in på gården, hade jag snofsat till mig lite, sprungit genom en dusch, rosat kinderna och hoppat i ”människokläder”… inte bara tränings- eller fjällrävenbrallan, liksom.

Älskar min nya blåa tisha. Lika blå som vackra hösthimlen kan vara. Fanns i flera färger förstås. Från Lindex.

Ni hittar den HÄR. 

Koftan är en trogen höstfavorit. En grå långkofta är lite utav ett måste, visst? Min är några år. Men jag kikade inom Gina och Lindex och fann flera fina.

HÄR är en väldigt lik min.

Den HÄR var så himla söt med puffärmar… skulle vara mysig till höstens HemmaMammadagar.

HÄR, och HÄR är också två väldigt fina grå långkoftor.

Ok. Medan storasyskonen nu myser hos Farmor och Farfar, susar Minsting och vi päron till stan för att hämta ut lilla traddiga dopgåvan (från oss till B) och handla inför dopkalaset! Känns näästan som att jag och M ska på tumisdate, bara han och jag. En väldigt stillsam liten trio är vi i alla fall, där alla tre verkar lika sömniga.. men, bara en av oss få slumra…!

Ha en skön torsdagkväll alla ni!

 

Lillafrun

 

Några kära helgglimtar och mina senaste loppispärlor!

 

Mina två hjälp(stjälp)redor, i ur och skur!

Vi skulle baka paj. Matpaj. När bottnar var gjorda tog vi oss paus. Vissa knatade rundan. Och vissa hjälpte sin pappa att göra vad pappan mest gör;

Snickrar. Så idog och duktig. Här ovan ser ni när husets midja precis blev hel, runt om. Så fräsig känsla att det passade in så bra… det är liksom absolut INTE alltid så rakt på/i ett så gammalt hus.

Sen, förstår ni. Tog jag min loppispeppade Miniman med mig på en loppistur, bara han och jag. Mysigt! Vi ville hitta något fint till en älskad. Först hamnade vi på vår kära ”Hemmaloppis”, som är öppen för det mesta och som är våran favorit.. men den ska flytta till bättre lokal och det handlade då om att gräva i kartonger med nerpackade ting för att eventuellt hitta något…. Vi drog vidare. Stängt. Och Stängt. Möttes vi av på dom två kommande ställena. Till sist drog vi en längre bit bort.. chansade på att jag inte sett i syne utan verkligen sett en loppisskylt där jag trodde…

… och mycket riktigt! i ett litet blåsigt partytält fanns det några få, få saker. Men det var väldigt fina sådana. Se bara!

Luktärterna kommer förstås från vår trädgård. Men i övrigt; en kanna det stod Emmeli på. En skål perfekt att ha ugnsrostade rotsakerna i till middagen, Gefle porslin. En blåvit tratt från kockum, som jag tänkte den där älskade kunde få hänga där vi hennes stiliga kökshylla. Mäkta nöjda var vi, jag och Minimannen.

Så band vi en gå-bort-bukett från trädgården, innan pajlagandet fortsatte.

Vårt bästa pajrecept har ni HÄR. 

 

Ja. Sen gjorde vi oss finklädda, tog pajen, blåvita tratten och lilla blombuketten och drog till Mäjadalen för att träffa älskade, sörpla kräftor och ha det gott en lördagkväll tillsammans när sommaren fortfarande känns i kanterna men hösten är smått på väg till oss.

Och tänka sig. Idag är det lill-lördag och snart lördag, igen!

Jag har nyss försökt öva lite. I vanlig ordning kommer jag och M att sjunga för älskade lilla vännen som ska döpas, och det är liksom inte pirret i magen som är det värsta.. det är lilla oron över om man ska hålla ihop och inte börja av-kärlek-storgråta. Nåja. Det blir som det blir. Bra oavsett. M är cool i vanlig ordning, förstås.. det är mer undertecknad som har känslorna utanpå. Men kärlek kan faktiskt göra så ont att man vill gråta, för att man (jag i detta fall) är så himla rädd om mina älskade. Det bästa jag har, ju. Synen av plutt i dopklänning, så oskyldig, så ny i livet, så oförstörd, så alldeles ljuvlig.. åh…!

Loppispärlor. Lördagsglimtar. Och lite Mammahjärtatankar. Ditt och datt. Livet..!

 

Ta hand om er allihopa!

Lillafrun