Äppeltider!

(Inlägget innehåller en reklamlänk)

Äppeltider!

Och vilket äppelår det är. Så konstigt det har känts att inte ha varit ute i skogen och plockat hallon och blåbär, i vanlig ordning. Men äpplen, det finns det i massor. Goda är dom också. Från det där stora, stora äppelträdet. Som är hur gammalt som helst. Ett Sävstaholm.

Förutom att kunna lyxa och plocka sig ett äpple till fruktstunden. Tycker vi ju om att göra äppelmos. Äta, framförallt. Äppelkaka och äppelpaj är ju gudomligt också. Ska nog prova göra efter något nytt oprovat recept, i helgen kanske.

Tills jag har något nytt att dela med mig av får ni ett par favvisrecept här nedan;

Den Godaste Äppelkakan!

Min absoluta favorit. Med mandelmassa i. Och massa goda nötter. Förstås den hemgjorda vaniljvispen till(som är hur enkel som helst att göra och vansinnigt god!). Recepten hittar ni HÄR. 

Storans Äppelpaj!

Jag är så himla svag för varma efterrätter till gräddig vaniljglass. Den här pajen gillar jag. Massor. Inte brist på smör har den heller, vilket jag också älskar. Men man kan nog minsta lite på den mängden om man har lust med det. Receptet på denna knäckiga äppelpaj finns HÄR.

 

Något så enkelt och så gott, är ju också att göra äppelringar, äppeltärningar, äppelchips.. ja, vilket format du nu önskar. HÄR finns beskrivning av det.

Igår torkade vi en plåt och gjorde Äppelchips, jag och barnen. Det är ju så himla mysigt och enkelt bara. Och så blir dom sådär lagom sega och goda.

Istället för att använda ugnen, som vi gjorde, kan man förstås använda sig av en sån där fiffig frukt- och svamptork. Fann en till kampanjpris hos Ellos. Hur bra som helst. Ni hittar torken HÄR!

 

Nu är det torsdagkväll.

Skrållan sover sedan flera timmar.. trots hammarslagen från Snickarmannen, väggen bredvid henne. Trött tjej, mao. S är Storebrorsvaken och gosar med sin Lillebror. Den där Minimannen, alltså. Han som just uttryckte sig att Sallekatten är ”så söt sin blick” samt att ”Bertil är vårt liv, mamma”.. så himmelens kär i sin Lillebror. Och jag är så himmelens kär i dom. Alla tre skatterna.

Ok. Snart, snart krypa ner i den där renbäddade Storsängen. Längtar omåttligt.

Hoppas att ni har haft en god torsdag!

 

Lillafrun

En helande skördedag med älskade små! (..och recept på vinbärsgelé!)

Oh.

Vilken dag, då.

Vi vaknade trötta. Hela hopen. Jag förstod inte hur i hela friden jag skulle kunna samla oss alla och ta oss iväg på ännu en inskolningsdag. Men hur det var så stod vi där i dörröppningen och skulle bara ta oss ut genom den. Juni var ledsen och inte på hugget.. så jag anade att det där som är så väntat vid inskolning (första förissjukan) skulle vara på ingång. Kollade febern. 37.5…. antingen bara på grund av varmgråt, eller också något som var på ingång…Jag ville absolut inte chansa. Så vi beslöt oss för en hemmadag.

Och precis hela gänget suckade en lättnadens suck.

Vila. Mysa framför barnprogram. Bygga pussel. Äta pannkakslunch. Skriva lång Sensommar- & Höstlista och börja känna nipprigheten i kroppen så smått. Ta sällskap av småttingar och plocka vinbär.

Gullebarnen!

Några röda vinbär, några svarta. Ett par, tre krusbär. Och ett äpple. Förmodligen sötaste skörden jag skådat.

Sen gick vi in. Och kokade gelé, medan regnet föll utanför.

Alltsammans kändes som när Lotta på Bråkmakargatan hälsade på hos sin Mormor om sommaren, och mormorn fejade i köket medan Lotta drällde i kring och hade sådär nyttigt lite småtråkigt.

Vissa somnade på golvet bredvid sin Lillebror..

Tacksam till himlen över att det inte blev någon feber av morgonen. Vi behövde bara vila allesammans.

.. nu kommer geléreceptet också!

Drömgårdens vinbärsgéle!

  1. Koka upp en liter vinbär med en dl vatten
  2. Mosa vinbären efter en stunds kokande
  3. Sila av bären och häll saften i en ren kastrull
  4. Koka upp saften och ös på med socker. (450 gram gelésocker per 5 dl avrunnen saft)
  5. Häll upp i väl rengjorda glasburkar!
  6. Låt svalna och stelna… och servera till höstens grytmiddagar!

 

När burkarna var fyllda och småpyssliga lapparna fastklistrade, rullade M in på gården och jag och lilla B åkte iväg på bvc. Efter dryga timmen fick jag ett ”lever du :O ?” – sms av M. Ringde upp och berättade om finaste bvc-besöket någonsin. Alla besök är så. För att vi har världens finaste bvc-E som idag gjorde att jag gick därifrån inte bara med härlig lyckokänsla över välmående, superväxande bäbispojke, utan också med sköna känslan efter att ha fått babblat en massa livet… och alltsammans kändes som om jag varit hos frissan, fast för själen. Så gott.

Så glad för dagen. Som började si och så. Men som blev en så fin dag. Som alldeles helande. Med mina älskade små… som nu sover som tre små minigrisar. Alldeles strax ska jag göra dom sällis. Behöver bara vila lite innan sömnen…

Hoppas att ni har haft det gott idag. Det är tusan inte bara, att dra igång vardagståget alltså! Eller vad säger ni?

 

 

Lillafrun

Det var en gång en dag i slutet av juli….

… när regnet kom och alla kände ett Ääääntligen! över det hela.

Förutom rädslan när den där hela otroligt kraftiga åsksmällen, med blixten som slog ner så nära som aldrig förr, så har dagen bara varit helt fantastiskt skön. Åskregn, i massor. Det var så mysigt att sitta där på Verandan och sörpla kaffe med älskade skäggig och regnet som sällis.

Samtliga har vilat i omgångar. Lillebror har sovit och sovit och sovit.. ätit i halvsömn och öppnade inte ögonen förrän till kvällen. En trött dag, mao. Till och med pappan har slumrat till på sofflocket i köket. Det händer ju aldrig.

Den här mamman har också gjort sitt försök till att kurera sig, genom att vila och sova bredvid gullebebben.

.. ni förstår. Jag är tyst. Har I N G E N röst. Det är helt galet. Och inte minsta överdrift. I slutet av förra veckan åkte jag ju på en intensiv småttingbacillsväng… kom snabbt på benen men fick sedan ännu en feberfrossa-och-ont-i-kroppen-sväng för några dagar sedan.. plus snuva i ögon och nos… Och på toppen.. så har jag tappat rösten. För dom som känner mig, vet vilket skämt det är. Jag är ju aldrig tyst, typ. Men jag måste nu.. för att få tillbaka rösten så snabbt som möjligt. Jag och människorna i kring har börjat vänja sig.. jag pratar med ”ppssst!”-språket och väser i  nödfall fram något. Ni må tro att jag faktiskt nästan haft panik.. trodde att jag fick svårt att andas ett tag. Ber till Gud att jag har lite röst imorn.. har några inplanerade timmar själv med alla barnen.. och det är som att inte finnas till nästan, när man inte kan prata med dom. 

 

Mitt i dagen, mellan skurarna, tog jag min lilla Skrållan och gick ut. Några mysiga hon-och-jag-minuter där vi plockade in färska blommor. .. ljuvliga luktärterna! … som jag längtar sååå mycket efter att känna doften av nu.

.. och där satt dom där två, ja.. och sörplade varm choklad tillsammans. Vi har sagt ”nån regnig dag” som svar när S undrat när vi ska dricka varm choklad.. och till sist blev det den där omfantiserade dagen.

Sen har jag haft goda timmar av hemmafix.. städat och fejat. Bakat limpor och donat med tvätt. Ljuva tider, ju!

Nystädat julihem!  .. och ser ni. Så smått börjas det nu tändas både levande ljus och lampor i fönsterna om kvällarna.

Så avslutar vi denna regndag som vi alla mått så bra utav, med en skön stund i Finsoffan i Salen… när hände det senast, liksom.

StoraLillasyster gjorde natt tidigt, så det var bara pojkarna vakna.. Lillebror med sin första vakenstund för dagen och Storebror, bläddrades igenom heeela sitt Sixtens-första-år-album. S fullkomligt tjöt av lycka över hur söt han var. Gullvännen. Så avslutade han hela alltet med att slå ihop det där till bredden fyllda fotoalbumet och utbrista; åå, alltså. vilka minnen!”. Den där pojken kan det där med att kläcka rätta kommentarer på klockrena ställen.

Det var en gång en dag i slutet av juli. När regnet kom. Strandlivet och bygget stannade upp för ett slag. Och vilsamheten låg som en skönt täcke över hela alltet. Precis så. <3

 

Lillafrun