Farsdag!

Hjärtan, hjärtan, hjärtan. Kärlekens symbol. Väldans passande, när man vill visa kärleken för en älskad. Idag, familjens pappa. Vår hjälte. Min klippa.

Smågrusiga i ögonen klev barnen och jag upp och påtade i morse. Juni tyckte pappa skulle få ballonger och satt och försökte blåsa upp med hela kroppen till hjälp.

När allt var förberett tjavade vi in i sovrummet i ett oherrans högljutt tåg, hojtandes ”ÖVERRASKNING!!!”.

Det var Storebror som hade bestämt hur allt skulle gå till. Pappan vaknade, om man säger så. Och log. Kärleksleendet, ni vet. Till sina barn. Som glimmar om den där villkorslösa, oändliga. Kärleken.

Plötsligt var storsängen fylld av kramar och pussar och Grattis på farsdag!!. Mjölkkräkande bäbis, paketöppnande, omåttligt ivriga småttingar och tacksamhett.

Tacksamhet. Över den där fantastiska människan. Som är pappa till våra barn. Han jag delar livet med och älskar varje dag tillsammans med. Om det så är pissregn, livet-katastrofer, lätt-njutande dagar eller den gråaste dagen mitt i november. Livet med honom är det bästa jag vet. 

Ute i köket väntade softa jazzmusiken och goda frukosten. M älskar tillsammansfrukost. Och kaffesörplande. 

Himla mysig farsdagsmorgon, tyckte vi alla.

I novembermörkret knipsade jag en bild på vad som låg i ett utav paketen; en förstoring på våra tre skatter inramad i loppad vintageram. Så uppskattat.

Igår firade vi min papps med världsgod mammalagad familjemiddag och myskväll hemma i lilla byn. Alldeles, alldeles strax knatar vi lilla vägen till min Svärfar och firar honom. Alltsammans, en sån ynnest att jag blir gråtig av bara tanken.

Triss i älskade pappor; Grattis på er dag!

 

Lillafrun

 

Höjden av flärdfullhet i mörka november!

(Inlägget innehåller en reklamlänk)Så blev det flärdfull dag!

En så himmelens efterlängtad sådan. Dimman låg vacker över åkern. Barnen var lika peppade som mamman.

Storasyskonen fullkomligt ramlade in i bilen för att få åka till Mormor och Morfar..

(Tröja, Lindex. Byxor, gamla)

Mamman gjorde en snabbkik i spegeln, en rasslig förebild av nött och slitet mammahår.  Vi susade iväg; jag, lille B och Storan.. mot södra staden!

Landade. Åt lunch. Ammade bäbis. Och sen installerade vi oss hos Världens Bästa Frissa för vad som ju är så himmelens lyxigt…. en stund att bli ompysslad. Som HemmaMamma pysslar jag om älsklingar hela dagarna, allt jag bara kan. Längst ner på priolistan kommer lilla mor, inget jag lider utav ett endaste dugg, men ni må tro att det kändes unnigt att få slå sig ner där!

Och. Mormoster gullade med bäbis medan jag blev bortskämd.

Mer rutti morsa än fembarnsmorsan Storan får man ju leta efter! <3

Så härligt också att det flöt så bra.. med bebben, alltså. Om man nu gör en sån där toktur som krävde sin logistik med att alla barn skulle ha det bra och hej och hå, så är det ju härligt om det flyter alltså. B var nöjd hos moster, slurpade mjölk när han kände för det,

smilade åt sig själv i stora spegeln..5-månaders-prinsen..

.. och somnade precis när både Storan och jag skulle sitta och bli ompysslade samtidigt. Sen vaknade han och var bara med i någon av våra famnar.. tack för det, Bebbeälskling!

En ompysslad mor och en väldigt, väldigt trött lillprins.

Storan ska göra sig tjusig för gala alldeles snart, och bad söta frissan tipsa om frisyr. På typ tre och en halv sekund hade hon ”bara visat lite snabbt” en slarvig svinrygg. Så fint ju! Hur i hela friden ska vi få till det där… kommer ta tre och en halv timme snarare.

När mörkret lagt sig och vi haft lyxens timmar hos Frissan, lommade vi ut på mörka kullerstensgatorna, med skrattet bubblandes i bröstkorgarna och lite sådär (jätte) trötta, på ett skönt sätt..

Då fortsatte vi med middag, handling på gulblå huset och en liten shoppingtur.

 Vi rullade in på gården i sena kvällen. Då hade jag sjungit halsen av mig sista milen, för då tusan menade Minsting att det fick vara nog på såna där bestyr. Mannen mötte mig på trappan, med tänt ljus i lyktan på trappsteget och en varm famn… med det där finurliga leendet på toppen av allt, förstås. Där jag småfnittrande, jättetrött ramlade in genom dörren efter en typisk Storan- Lillan-dag där vi gått loss i vanlig ordning, babblat i munnen på varandra hela dagen, skrattat yvigt och bockat av ännu en 12-timmarsdag.

En så, så härlig dag!

Jag fullkomligt dök i säng bland efterlängtade varma, sovande små kroppar.

Och idag har dagen gått i långsam fart..

Gudomligt.

Jag har njutit så det stått ut genom öronen på mig, av att vara hemma alltså. Min plats på jorden. En dag iväg på vift och det är som den största gåvan, att få komma hem igen.

Det susar i öronen av 12-timmarsdagen. Jag njuter lugnet och sörplar kaffekoppen med ögonen i kors. Vi packar upp pryttlar och pysslar, öppnar mailinkorgen och blir alldeles rödblommig av smicker (berättar mer sedan!), tar hand om blommorna i alla fönster och har musikstund i salen och sjunger Pippi Långstrump-sånger så det bara skränar om det.Morsan är fortfarande snuvig, mao. Men alltså, musikglädjen, som bara osar när lilla 2-åringen klappar sig själv på magen och säger Juuuni ä Pippi Låpptump, och så sjunger hon för fulla hjärtat… den musikglädjen, kan inte en liten förkylning stoppa liksom. Kika stories på instagram (@lillafrunsdagbok) om ni vill se lilla stunden i rörlig bild!

Ok. Nu ska jag se om jag kommer i land med dagens mycket utdragna, långsamma torsdagsrace!

Imorn är det fredag, hörreni!

Lillafrun

Allhelgonadagar i mitt hjärta! (… och mina födelsedagspresenter!)

(Inlägget innehåller reklamlänkar)

Så sagolikt vackert.

Den där Höstlovstorsdagen när Vackerpappan tagit ledigt för att vi skulle få en extra Tillsammansdag. Vi hade rysligt effektiv förmiddag och päron fortsatte röj, rens och städprojekt. Medan bäbis sov och barn pysslade och pärlade. Väldigt härlig tid. Och att sedan susa iväg till mitt Hemmahemma. Möta darlingar. Ta sagolikt vacker springtur tillsammans med Storan, som hon förevigade i bilden ovan…

i mina alldeles sprojlans nya springskor som delvis är en födelsedagspresent från mig själv och delvis från mannen. Jag har aldrig sprungit i skönare sko. Brukar ha Asics, alltid. Men en lite, lite enklare variant än denna. Men nä, nu kommer jag aldrig kunna återvända till den.. det var som att springa på moln med dessa.

HÄR kan ni kika och läsa mer om skon.

Efter att vi sprungit. Åt vi god grilllunch ute, innan vi hoppade in i vedeldade bastun. Alltså den där dagen.. som världens lyx för precis alla, både stora och små. Barnen som lekte med kusinerna och pysslade med massa roligt som mormor hade införskaffat. Och så vi päron som blev så ompysslade med tid för att få motionera och sedan varva ner.. med både bastu, mamma-lagad mat och till och med en stund raklång i finsoffan. Gudomligt.

När det blev Allhelgonaafton pausade vi, med grått väder, lugnt tempo. Storebror var tillsammans med sin alldeles jättejämnagamla kusin och tände ljus på älskades gravar, tillsammans med deras FarfarMorfar. Sen avslutade vi dagen med fredagsmys hos min älskade Svägga.

Sen blev det Alla helgons dag. Och en plötsligt tvärförkyld mamma.

Vi röjde det sista ute på gården, småspill från sommarens brädfodring, flyttade in sånt som inte ska bo ute när det blir vinter. Var ute på vacker promenad i novembersol. Och så satte jag ner en drös med bonuslökar.. som jag hoppas ska bli så himla fina i den där zinkbyttan. Är så nöjd med mina farmor-brillor också. Så runda att det inte är klokt och så fint glittriga kring ögonen. Och där ser ni ju två födelsedagspresenter till, ja. Mössa och jacka, som mannen skämde bort mig med. Älskar alltsammans! Och mannen, förstås.

Sen slog Bertil, Storan och jag följe.

Och åkte många mil i bil. Pratade livet. Stannade på tre olika kyrgogårdar medan mörkret föll. Tände ljus. Vara lite närmre för ett slag. Närmre Människorna, som vandrat här på jorden med oss, som byggt varma bon i hjärtat på oss. Massor av minnen. Som nu är mer betydelsefulla än någonsin. Det var så gott att komma hem till drömgården till kvällen sedan. Se Trassel hela familjen tillsammans, tända ljus och bara vara.

Och idag har vi tagit oss i mål med veckans röj och rens. Helt makalös känsla!

Jag har varit igenom precis alla kläder som finns här hemma. Rensat bort massor. Hundratals liter med kläder som skänks till några som behöver dom bättre än vi. Och skor och leksaker, pryttlar och gamla lampor och gud vet vad. M har burit och burit och burit, kartonger i massor från övervåningen. Många saker får förstås fortsätta att bo kvar, fastän dom inte används just nu.. snart har vi fler väggar och kan hänga upp saker på till exempel. Som den där skolplanschen ni ser… kom ihåg när loppistokiga älskade vännen, gav den till mig i födelsedagspresent en gång, fastän jag ju vet att hon älskade skolplanscher lika mycket som jag och nog skulle ha velat ha den själv. Det är kärlek.

Nu är övervåningen redo för att bytas mot att vara ett kallt vindsförråd, till att få en massa tid och kärlek och till sist (förhoppningsvis.. känns overkligt…) bli våra sovrum istället.

Här inne har vi påtat med ditt och datt också. Bläddrat bland recept. Vissa la sig under slagbordet och fantiserade om kladdkaka. Jag njöt sköna söndagskänslan (minus ej så pigg mammakropp), snodde ihop en himla god limpa och bjöd darlingarna på.

Enligt Minimannen var det den godaste limpan jag bakat. Det säger han i och för sig typ varje gång. Lillhjärtat som fullkomligt älskar nybakt. Vem gör inte det?

Efter att ha bakat, röjt och vädrat ut helgens förkylning ur sovrummet, bäddat rent och så. Då tog vi oss en välbehövlig tupplur jag och min lilla Skrållan. Otroligt skönt.

Och där ser ni ännu en redan så välanvänd födelsedagspresent… mitt nya ulliga underställ. Kommer från Kari traa. Så himla skönt och fina kläder. I färger som är som karameller. Jag älskar mitt gråa ställ. Men kika  HÄR och HÄR för ännu en härlig färgsättning.

Nu väntar söndagmiddag här hemma. Sen ska jag hoppa in i badevarelset.. få sån där höjden av mammalyx-stund; lång, varm dusch, inpackning i håret och så vidare.

På bilden ser ni ääännu ett par av födelsedagspresenterna jag fick. Inpackning och kanske lyxigaste deon som finns. Jag måste ha varit mycket, mycket snäll eftersom jag blev så vansinnigt bortskämd.

Allhelgonadagar i mitt hjärta. Och massa härliga födelsedagspresenter. Högt och lågt. Djupt och flärdfullt. Alltsammans; Livet.

Hoppas att ni har haft en god helg. <3 Vi hörs snart igen!

Lillafrun