För idag har vi varit man och fru i 6 år!

M? 

6 år, ju. Som makarna L.

Det där som började, när du och jag blev Vi, och kändes alldeles för sagolikt för att vara sant, det blir liksom bara bättre och bättre med tiden som går. Hur är det ens möjligt, liksom?

Du är min bästa människa. Varje dag.

Den här lördagen för 6 år sedan hade vi den mest magiska dagen framför oss. Vår Bröllopsdag. 

 

Jag kan fortfarande komma på mig själv med att tänka; å, han är min, när jag ser dig. Inte varje dag… För livet är fyllt av så mycket mer än bara tankar och tid för dig och mig nu. Livet är fyllt med precis allt och lite till. Vi har tre små barn tillsammans, Tripp, Trapp, Trull. Storebror, LillaStorasyster och Lillebror. Sixten, Juni och Bertil. Ja, dom har många små smeknamn, för som vi älskar dom där tre. Det vackraste kärlekskvittot. Som vi gör allt och lite till för. Men vi är noga, med att aldrig glömma bort varandra.

Jag älskar dig så, M.

..för att du behandlar mig som en prinsessa. För att du alltid lyssnar. Alltid försöker förstå. Jag älskar att du vet precis hur mycket mjölk jag vill ha i kaffet, jag älskar dig för att du aldrig skulle få för dig att låta irriterad över att jag alltid (ja, nu erkände jag det för dig fastän jag nekar i sten) slänger plastgrejer i slasken så du står där och miljöhjärtaplockar innan komposten kan tömmas…. du tittar ändå fortfarande på mig med kärlek. Jag älskar dig för att när du ser mig stressad, nere eller ledsen.. alltid finns där, berömmer mig i överflöd eller börjar prata om hästar, mina drömmar och alltid vet precis hur du ska få mig glad. Jag älskar dig för att vi gör det här som kallas livet, tillsammans. Ingen mäter sig med den andre. Vi är ett team. Ett Vi. I alla väder. Jag älskar, att du alltid har en hand att lägga på min rygg, alltid en kyss på vänt än om den tar en sekund i förbifarten.

Jag älskar dig, för att du alltid gör precis allt, för mig och barnen. Du är deras Vackerpappa, med det drömmiga lugnet, tålamodet, kunskapen att kunna berätta om mycket och med kärlek till bredden, med alltid ork till bus eller en kram på lut. För att i nästa sekund snickra något vackert, spela på gitarren, konstruera ett hus, ordna ljudet i nån tv-sändning eller varför inte susa iväg och rädda någons liv med Brandismannenkläderna på. Du kan så många saker. Men framförallt är du så mycket. Ja, faktiskt Allt. För mig.

Ett liv för mig. Är ett liv med dig. Doften av ditt hår. Varje liten tår. Gör mig mera säker på. Att ett liv. För mig. Är ett liv. Med dig. Vi gör varandra starka och teamar så bra. Men både du och jag, vet att vi inte är starka, prick varenda dag. Då finns den där, kärleken oss emellan. Som ger oss vingar, och känslan av att Vi klarar allt, tillsammans. 

Du och Jag. Jämt och jämt och jämt. 

 

/Lillafrun

 

För idag är det Vackerpappans tjugoåttaårsdag!

Älskad, sovande, Fyrklöver…

Alldeles smånervös ( i onödan förstås) för att väcka Honom, krånglade jag mig ur trasslet av små armar och ben.. och klev upp och fortsatte där jag avslutade i natt, vid sena födelsedagsfixet.

Den tredje julidagen och den där älskade, skäggiges födelsedag.

Kaffebryggaren puttades igång, födelsedagsljuset tändes, kanelbullen värmdes och så vidare. Svart kaffe, kanelbullar, bondkakor, kalljästa brödet och fruktsallad.. hans favvisar.

…. jag ser födelsedagskortet symboliskt för vår Stora Lilla Familj. 

Storebror hjälpte mamman till morgonen med det sista fixet. Lillasyster lät vi sova, lugnast så…

.. Med fullproppade frukostbrickan, paketen på hög, nyvakna småttingar och morgonrassliga födelsedagssången, väcktes den där Vackerpappan i morse…. med sin minsta favoritflicka tätt intill sig, och dom där två människorna han med kärlek kallar för Bill och Bull (jag och Minimannen… likisar är vi) sjungandes i kör…med gullebäbis någonstans mitt ibland allt.

Det var minsann rätt så sjåigt att få med oss både födelsedagsbrickan, paketen, lilla bäbisen och oss själva.. men jag tror vi klarade det, pappan log gott när han slog upp ögonen… målet med det hela, ju.

 Och som ni ser, hade M det vääldigt serverat. Behövde varken öppna paket eller äta bulle själv….

Födelsedagspresenter. Kramar, lite snyggelisnygga kläder och ett par (astråkiga, men för någon mycket önskade) arbetsshorts. Och något jag får hjärtekramp utav..

En förevigad Lillprins med midsommarkrans och guldig ram.

Födelsedagsmorgon, för honom, vår M.

Och nu en hel dag och kväll att fira den där människan jag beundrar, varje, varje dag. Mina barns Vackerpappa.

 

Grattis min bästa människa på din 28årsdag! Du är den finaste jag vet. Och vi älskar dig så.

 


/Lillafrun

 

… och dina tre småttingar!

Livets ytterligheter, hand i hand.

Tack älskade junimånad.

Nu står julidörren på glänt och det känns härligt. Sommar. Med Stort S! Men dessa senaste 30 dagarna sparar jag ömt i min hjärteask. Tänk att vi är fem i familjen nu. Rikedom så stor.

 Och som vanligt. Allt får plats här i livet. Både lyckligt och olyckligt. Jag tycker oftast det är så; att ytterligheterna gärna går varandras hand i hand. I perioder kan det liksom sväva på ganska så lugnt.. och ibland blir det precis som jag känner denna älsklingsmånad.

Med den mäktigaste av väntan (bebbeväntan).

Det vackraste ljuset och blommande älsklingsblommor (syrener och juniljus i midsommartid).

Det mest teamworkigaste (föda barn med M´s hand i min).

Något helt och hållet magiskt, det största i livet (att välsignas med ännu en småtting).

Tacksamhet av högsta rang (över att dom där små människorna mår bra och får njuta av livet med välmående småkroppar.. det gör oss päron till dom lyckligaste på jord).

Ledsamhet så förskräckligt stor (över sånt som alltid varit älskat i mitt liv, men som ändå måste suddas ut… midsommaraftonen var mest bara sorglig i år).

Kalashärligt (Lilla B´s välkommen-till-livet-kalas och Juniflickans 2årsdag).

Oro och uppgivenhet (när några hjärtenära mår prick hur dåligt som helst).

Det vackraste en mamma och pappa kan se och känna (syskonkärlek. ”Bertil är mitt liv… jag skulle inte kunna leeva utan honom”.. bara ett litet axplock av kärleksförklaringar från stor till liten bror. Lillasyster pussar och klappar fint på Lillebror också…Ett tjuvnyp kan också vara lika nära till hands, förstås… men knappt. Jag och M tror absolut att Storebror med sin megakärlek för Lillebror, hjälper Juni att acceptera att någon fler också måste få ta plats i mamman eller pappans famn. S är helt otrolig, och J vill göra precis aaaallt som han gör, så det är mer än lyckat. Dom är som ett gulligt litet Radarpar som lullar runt här hemma, vill hjälpa till, pussar, håller i Lillebrror, letar napp och skriker som galningar efter mig om Bertil hinner säga bää i vagnen när mat-och-sov-klockan ringer. Alla tre i samma syn är så fin att hjärtat slår dubbelslag).

Tillsammanstid i massor (så fantastiskt att även denna bäbissommar, få dela dagarna hela familjen tillsammans. Alla mår så bra av det, för omvälvande är det, att berikas med ännu en familjemedlem, men övergången blir så lyxig och härlig såhär.

Det mesta jag minns med junidagarna, är förstås Lycka och Kärlek (Att få dela livet med min M och mina tre barn. Fru till honom. Och Trebarnsmor, till Minimannen, Juniflickan och Minsting. Åh). 

Dagarna som går. Det är Livet. Och jag är himmelens glad, som får vara med. 

Hoppas att ni har fina dagar med sånt ni mår gott utav!

 

Lillafrun

När han snickrar något av kärlek, till mig. Och vad som väntar nu…

Den finaste trähammocken jag någonsin sett.

Och han har gjort den till mig, enbart av kärlek. Fina, fina M alltså.

Jag fick den där gungan i bröllopspresent, ritad på den sötaste lappen, för snart snart tre år sedan. Vi var precis inflyttade på gården och M´s iver över att bygga och snickra brakade lös på en gång… något som pyrt inom honom under några år innan dess. Så, han skulle snickra mig en trägunga. En sån jag fantiserat om att sitta i och sommaramma bäbis, till exempel. Men jag sa ändå då; du behöver inte göra den nuu, det finns viktigare saker före.

 Ja, så har snart tre år gått… men i maj, under typ en veckas kvällar och sena nätter, bestämde sig mannen för att ”nä nu, punkt slut” och snickrade ihop den där som om det inte vore något.

En dag i våras stod den klar. M målade den med vackra linoljefärgen och sedan en drös veckor står den nu där ute på gården och är så himmelens vacker.

Återigen. Mäkta imponerad över Den Där Händige Mannen.

(Om ni undrar hur han burit sig åt, så finns i alla fall några glimtar på mannens renoveringsfokuserade instagram; @housebym)

Hela familjen tycker om att sätta sig där för ett slag. Gunga långsamt. Vila liten stund. Och känna vinden i håret.

Precis vad vi gjort idag.

Annars inte så mycket annat. Skönt med en lugn dag, när alla är trötta och vinden viner.

Så skönt att vakna till fredag och nystädat hem. Jag gnodde på till sent i natt. Älskar, älskar, älskar att dona under ljusa sommarnätter. Barnen snusade gott och jag skurade i lugnan ro. Vi lever sommarliv och jag njuter så av synen hur härligt småttingarna tycker det är att bara kunna springa in och ut, barfota, till sandlådan, in igen, sörpla melon i farten och så vidare. Det blir förstås skräpigare och kladdigare, men det är det värt. Nog för att jag är städig av mig, så ska det levas i hemmet, sådetså.

Inga planer för dagen. Vi myser under filten med gosig bäbis. Går ut. Plockar liten trädgårdsbukett och sätter i vas i nystädade sommarhemmet.

 

Nu ska vi fortsätta sköna fredagen här. M har preciis kommit hem från arbetet, jag och barnen checkar av testet; Mamma-och-tre-barn-hemmaliv… och vad som väntar oss nu, känns nästan orimligt lyxigt. TillsammansSommarlov. I ett långt pärlband av veckor. Åh.

Önskar er en god helg! .. kanske är ni fler som hoppar på semerlivet nu?

Lillafrun

Det här är livet jag alltid drömt om. 

Det är junidagar.

Och jag vill aldrig att dom ska ta slut.

Mannen jobbar halvdagar och vi här hemma ”skolas in” sådär på lyxigt mjukstartvis. Testar på det där Riktiga Vardagslivet med tre små.. innan vi om ett par dagar checkar in för Drömmigt Sommarliv igen.

Jag var nervös på söndagkväll över att få ihop alltsammans med tre små själv. Men det har gått nybörjartursaktigt bra. Så kommer ju darling M hem mitt i dagen och det har varit/är så lyxigt att det inte är klokt. För alla.

Då har vi mest hunnit ha sommarlovsmorgon här hemma, frukoststökat, slängt in en tvätt, ammat, myst, cyklat och hoppat första svängen studsmatta tillsammans… Storasyskonen och mamman härjar och Minsting…

Ja. Precis så.

Jag har redan fått frågan några gånger… ”är det stor skillnad från 2 till 3?”..och som jag sa till mannen senaste veckorna av preggoteten, när jag liksom blev högpreggotrött och ospringig av mig, och barnen tvärtom..att  ”det kommer nog tusan kännas enklare att ha tre att hjärta och ta hand om, än att vara höggravid med två småbusar i kring”.

Och precis så känner jag, efter dom små, så stora, 20 dagarna som trebarnsmor. Likt efter dom andra två förlossningarna, så är jag liksom mer än hög på livet. Bubblar av energi och är så lycklig och tacksam att det nästan går på rus allting. Jag njuter så. Och ja, det är fantastiskt tacksamt med ännu en så välmående liten småtting. Man kan ju sväva på moln för mindre, menar jag. Sen kommer det giiiivetvis komma dagar som inte är så rosenskimrande som det är just nu. Men, det tar vi då.

Nu har vi dom allra sista junidagarna för året.

Tack och lov har vi vårt alldeles egna juniljus och den där Sanna Sommardrömmen J, som gör mig Junilycklig alla dagar om året. Så, jag behöver inte ha lika grav vill-inte-säga-hejdå-till-juni-ångest nu, som förut.

På eftermiddagarna gör vi små, alldeles lagom stora äventyr, hela familjen.

Som att traska lilla promenaden och hälsa på nyhitflyttade kusinfamiljen från söder (hurra för hela den grejen!!). Äta glass och leka i lekparken nere på byn. Eller susa till lilla Mäjasjön för årets allra första dopp för småttingarna… Juni var salig och den som badade allra mest. Lite sånt pysslar vi med.

Och kvällarna är bara så fantastiskt vackra. Vi går gärna en vacker promenad. Barnen nattas så gott i vagnen och jag och mannen hinner prata massor och insupa vackra naturen. Så kommer vi hem med sovande små. M börjar sitt kvälls/nattskift med husjobb. Jag donar i hemmet, går trädgårdsrundan, njuter alla olika pioner som blommar nu, vattnar och mer än gärna bär jag med mig lilla B i sjalen, nära nära. Så möts vi mitt i natten och nattafikar, jag och M. Innan vi kryper ner i småttingtäta Storsängen och somnar som en hel björnfamilj.
Ute är det ljust och alldeles hänförande vackert.

Och jag tänker, med hjärtat varmt av tacksamhet, att.. Det här är livet jag alltid drömt om. 

Lillafrun