Bertils Dop (i film, ord och bilder)!

Så blev det äntligen den där lördagen precis i mitten av vackra månaden september!

Bertils Dopdag!

… en liten dopfilm har gjorts (tack vare älskade systrar och Storsvågge som filmade hela dopet<3). Så himla mysigt minne. Kyrkan fylld av älskade. En liten bäbis så nöjd i sin dopklänning där Farmorn broderat ännu ett namn i kusinskaran. Musik av ”Mama and Papa Band”… två hjärtefladdriga päron som sjöng och spelade från djupet av våra hjärtan. Bertil var då i sin Gudmors famn, bredvid trygga Gudfar. Så fantastisk känsla att få döpa detta lilla barn, som vi liksom längtat och väntat sådär alldeles särskilt på.

Håll tillgodo, vettja!

 

Några stilla bilder..

 

Å…så fin stund.

En hjärtestund.

Storan var vår kantor för dagen, spelade så vackert när vi alla sjöng psalmerna 248 (Tryggare kan ingen vara..”) och 606 (”det gungar så fint..”). Storasyskonen och kusin E som hällde upp dopvattnet.Lilla hjärtat. Döps av fina Prällen!
Skrattar så åt denna bild.

#sjåigt ..för att ta det på norrländska. mycket att stå i, mao..

.. vara trebarnspäron, dopföräldrarna, kalasfixarna, mamma-pappa-bandet.. men rooligt och en ynnest, alltsammans!!

Där i bild. Lilla Skrållan som hade hittat ett par mycket tjusiga glajjor som hon absoluuut skulle ha på sig. Upp och ner förstås. Som alltid. I mammas famn, med mammahåret tvinnat runt ena handens småfingrar. Där, sjöng vi ”Nu har det landat en ängel”, tillsammans. ”Man ska ha känsla för feeling!” som pappsen säger.. så bra ord, tycker jag.

Efter dopet knatade vi över till Dopkalaset! 

Så glad för alla som kom. Moster M från Stora Hufvudstaden, NorgeMorfar och hans, och lika mycket min; Norge-Astrid från Norge. Barnens mor- och farföräldrar. En världsrar farbror. Kusiner. Både till småttingar och mannen. Min mammas systrar, mina mostrar. Mina Gudföräldrar. Bästis. Mäjadalendarlingar. Mina och M´s syskon. Oldefar x 2 , som Norge-A säger.. så tacksamma är vi, för precis alla. <3

Noaks ark på servetterna, ballonger i taket och mängder av trädgårdsblommor strösslat här och där!Presentbordet fylldes snabbt. Där ovan hängde foton från Bertils allra första månad i livet. Och ser ni den inramade målningen? Från Storebror till Lillebror.

Under veckan har det påtats här hemma, och under fredagen, hade vi haft dopkalasverkstad där i församlingshemmet. Det var jag, mannen, Bertil och min syrra (medan ”storbarnen” vad hos Mormor och Morfar och hade det mysigt!) som lagade och grejade där i församlingshemmet så det stod härliga till (och svetten lackade lite)!

Men under lördagen hade vi precis huur många armar och behjälpliga händer som helst..Världens Bästa Svärmor bland många darlingar. <3

Först åt vi lite matigt. Ni vet; pajer och sallad och det där tunnbrödet vi alltid köper av ”Tunnbrödgubben” och som är så himmelens gott. Därefter; Älskade MammaMormors goda kakor och så Drömgoda tårtor med blå marsipan…Äääntligen fick man hugga in på dom…! Fina Storebror bredvid en liten storliten kusin. Bertil Nils Johan.

Tre älskade familje- och släktnamn. Och där; min Idandarling. Som fotade massor av fina bilder och som var sådär som hon alltid är; min Bästa Idan, i ur och skur. <3 

Till sist öppnades det (läs, SLETS! .. jag hade två mycket, mycket ivriga hjälpredor..) paket. Och kära hjärtanes så mycket fins lille B fick.

Så hjärtinnerligt tacksamma. För precis alla vi har runtomkring oss. Precis alla kunde inte närvara, men var ändå med på håll.

Det är livets ynnest att födas in i ett kärleksnät fyllt av människor som bara finns där. Alltid och när som helst.

ÄlsklingsBertil och Vackerpappan. Störst och minst i familjen. Lika ljuvliga båda två.

 

Och så var han döpt, vår lille Minsting.

Dagen ligger som mjuk bomull i min mage. Hjärtat bara fladdrar när jag tänker på dagen. Underbar från början till slut.

 

Lillafrun

Att ha Dopveckan här! (… och suckar över något världsligt!)

Så var veckan igång, då!

Med fart. Som vanligt.

Och vi har Dopveckan här. ÄlsklingsBertil ska döpas till helgen.

Det är ju så himla sött och härligt med dop, tycker jag. Man kan ju bli hjärtefladdrig och gråtig för mindre, liksom. Älskade Lillprinsen. En del att ordna och fixa, förstås. Så listornas Mästarinna är i sitt esse!

För några veckors sedan skickade B ut tack-för-uppvaktningen-vid-min-födsel-kort samt dopinjudan. Vill ni se? Okejdå. 

Gullevännen alltså!!

Och hälsningen, med hans egna lilla fotstamp, precis som syskonen också gjort förstås.

Idag har vi alltså haft Tillsammansmåndag. Storasyskonen hängde med pappan medan jag var iväg på Efterkontroll hos gulliga Morskan, pratade livet i en timme och trodde att jag var på spa.. jag satt ner hela timmen, hade bara en liten flinande bäbis i sällis och avslutade sedan med att gå på ica i samma sällskap.. ni hör ju; ett par lugna timmar för trebarnsmorsan!). Sen har vi haft dopsamtal här hemma, med fika och prat med vår så himla gulliga, präst. Och så har det dop-pysslats lite.

Pyssel är ju livet! … Minimannen pysslade bredvid och är lika pysseltokig som sin mor.

Ikväll nattades småttingar ute på tur, M kutade iväg med Storasyskonen och jag tog Minsting ut på promenad. Sen har jag haft kvällsskift här inne, medan M tog kvällspass ute med ännu mera foderfix än han redan hunnit under dagen.

Både jag och M jobbar ”dubbla pass” varje dag. Jag försöker göra så gott jag kan för barnen och hemmet medan M jobbar med huset. Liiiite (för) mycket på det viset just nu, för att få ihop allt. Snart lugnare tider med höstigt myshäng här inne. Läängtar.

Vi vill bara, bara bli klara nu. Frågan är om vi hinner. Det är lugnt om ett varv målning är kvar till våren.. men lager två hade gärna fått hinnas med innan kylan och blötan är här. Just ikväll känns det väldigt trögt. Regnet kom. Och piskar precis mot Den Fjärde Väggen, ni vet. Den berömda (här hemma alltså) Siiista väggen. Himla skit. Man vill inte ha piskregn där nu. Så ikväll känner vi oss både trötta och suckar åt att höstregnet verkar vara på visit. Men. Både jag och M vägrar kalla något så lyxigt och självvalt för ”tufft”. Att göra av med sin sista energi på att göra ett skitgammalt hus vackert igen. Det är ren lyx. Men joo, liks förbaskat kan man bli hur slut som helst.

Nu väntar nattafika. Sen tar vi nya tag imorn med det där tröga. Kära nån. Vi har hälsan och varandra. Livets lycka!

Ta hand om er alla ni!

 

Lillafrun

En smått historisk första septemberdag!

Och så var det september.

 

En så himla älskvärd månad. Särskilt efter denna sommar, när vi verkligen haft Drömsommar och vissa stunder till och med lääängtat efter lite hög och sval luft men valt att njuta där och då, för att man ju veet att det där svala kommer så småningom. Och nu är den här… den höga, klara luften. Som är så fantastiskt god att andas.

 

Septemberlördag, då.

 

Tillsammansfrukost, pusselbyggande och kaffesörplande. Sen tog jag mina tre darlingar, vinkade Snickarpappan hejdå, och så drog vi ner ”och gjorde byn”. Jojo. Så fräsigt så. Mötte upp barnens Faster, Farbror och gullekusinerna. Hade lekparkshäng, knatade iväg och köpte med oss lunch för att återvända till lekparken igen… susade iväg för glassköp.. för att återvända till lekparken igen. Kusinkärlek så fin!

Det var myycket nöjda barn jag kom hem med till Drömgården efter x antal timmar på vift.

Då kom Mormor och Morfar och hälsade på och vi slog oss ner ute på verandan för ett slag i det ljuvliga vädret. Mysig stund!

Juni, som dukat upp ”mat” utanför sitt Lilla Vackerhemma. Dåndimpengulligt alltsammans!

 

Lergrytan stod i ugnen och jobbade på med vår middag, fylld av hel kyckling, potatis, kolrot och lök. Då dök en kär, kär vän till Sixten upp och hans rara familj. Massa surr mellan alla päron medan barnen virvlade runt en stund på gården som små tokar. Så lyckliga!

Och titta där; dom allra, allra sista fönstren på väg på plats.

En smått historisk dag. Jag vill nästan gråta. Mannen håller sig till det där lite mer coola. Men båda, är vi väldigt stolta, nöjda och tycker alltsammans blir så vackert. Till sist, är vi kräkless på fönsterbyten och brädfodring. Och längtar som tokar efter att få börja inomhus. ”Så nära som det är nu, så nära har det aldrig varit!”… ord vi sagt några gånger senaste tiden.

Efter den där så himla goda middagen (älskar såsen som man gör av skyn i lergrytan!!) susade jag iväg med tre trötta barn.. ut på kvällstur med Rymdskeppet, och duktiga, idoga pappan fortsatte. Barnen somnade på en grisblink och jag njöt av vårt vackra höga kusten, en så magiskt vacker kväll.

 

Det känns fint att ha september här.

 

Lillafrun

Ryslig Trebarnschock!

Å.

Så glad för fredag. Så glad för känslan just denna fredag.

Veckan har varit så himla bra. Jamen faktiskt rakt igenom. Så långt ifrån förra veckan. Där vi kastades in i Verkligheten efter ett Oceanlångt Tillsammans-Sommarlov i Bäbisbubbla. Dessutom en mamma låg på energi. Som en chock alltsammans.

Kände i mitt innersta att ”hur ska jag klara det här? ..försökte prata till mig, tröstande; ”Lugn Emmeli. Du kommer lära dig. Utveckla bläckfiskarmar, hitta små knep för att lösa knipor. Lite tid bara, så får du nog snurr på det här. Du kommer känna dig klubbad ibland. Dom är TRE nu liksom. Ljuvliga. Men du ger dom precis all din energi. Men lugn. Det kommer kännas lättare, snart”.

När jag svarade på frågan ”skillnad från 2 till 3 barn?”, när B var tre veckor gammal.. då svarade jag ju utifrån livet då. Typ att det var softare att då inte längre vara höggravid,  och istället kunna ta hand om alla utanför min kropp. Men mer än så kunde jag ju inte säga.. för vi har ju haft låååångledigt tillsammans, kunnat hjälpas åt, ta dagen som den kommer och det Sommarlivet… är ju inte ”det vanliga livet”… . Det är ju istället det Älskade Vardagslivet, som ju satte igång förra veckan… från 0 till 100.

Jag vet inte varför, för jag har ju trullat på med lilla trion hela sommaren.. men förra veckan.. det var verkligen som en typ av Ryslig Trebarnschock. En det-här-går-inte-känsla jag ej tidigare mött. Kände mig alldeles olycklig.

Men den här veckan då? Tvärtom.

Känner mig rikast på jorden och så lycklig i Mammahjärtat. För det första; Alla har mått bra och varit friska (högvinsten!!). Vi har haft det så gott tillsammans här hemma.

Vi har haft trevliga morgnar tillsammans och kommit oss smidigt iväg till Förskolan. Amningarna har klaffat sådär überbra med tider att passa. Dom där två som blivit riktigt skickliga på att syskonbråka, har inte alls pysslat så mycket med sånt. Allt det där, drömmigt för ett päron. Bertil ljuuvlig. Helt och hållet. Äter, är lite vaken, tittar storögt på det roligaste han vet (syskonen), firar av leenden i massor och somnar kort därefter.

Jag har njutit sensommarblommor, små motionsstunder och haft oceaner med tålamod. Älskar den känslan.

Vi har spelat spel. Byggt halsband i kvällssolen. Lekt i lekstugan. Plockat äpplen. Bakat bröd tillsammans… och ätit till mellis ute på trappan..

Inskolningen har fortsatt också, ju..

Juni premiärade i tisdags med att vara utan mamman en hel timme på Förskolan,

....för att sedan dag två och tre vara drygt två (!) timmar tillsammans med Storebror.

Såå nöjda, glada, stolta barn! 4-åringen mår bra av kompislek och känner sig trygg med att ha med sin Lillasyster där…lilla 2-åringen, som nej inte BEHÖVER förskola på samma sätt, men som fullkomligt ÄLSKAR att hon äntligen fååår följa med in på det där fräsiga stället och liksom verkar trivas hur bra som helst än så länge.

Så, just nu är det en win-win-situation. Ett par timmar och sedan har jag hämtat hem, två dagar i rad. Juniflickan är färdiginskolad beslöt vi efter igår och har idag haft ledigfredag. Jag förstår inte själv hur smärtfritt det har gått. Bara jag som haft ont i hjärtat. Men J, har varit precis sådär cool som hon är, rakt igenom. Ett tveklöst ”Hejdå mamma!” vid första lilla lämningen, liksom.

Smådippar kan säkert komma, absolut. Det vet vi. Men ja, nu är det bara en möjlig upptrappning av tiden storasyskonen ska vara där… tänker att två timmar är lite vääl lite, om jag ändå jobbat för att få dit dom till den där tiden… så något lagom kommer vi nog på så alla (barn..och mamma!) är nöjda.

Inte en gång har jag känt som förra veckan (smärre jag-kommer-inte-klara-det-här-panik-känsla).. och det, gör mig så lycklig! Varken med ett eller två barn har jag fått sån ”chock”.. men tjohej, lilla tripp-trapp-trull-skaran kräver sin Bläckfiskmamma i många lägen, men jädrans vilket dreamteam vi redan är!

Ryslig Trebarnschock, alltså. Skönt att ha den avklarad! 

Nu sover barnen efter fredagsmys. Vi har sett Hitta Doris tillsammans, härjat och ätit glass. Så himla mysigt. Nu ska här njutas kvällslugn. Färska blommor är inplockade och det doftar såpa i helgstädade hemmet. Det är den sista augustidagen… och lite vemodigt är det ju.. vilken sommar det har varit…

 

Önskar er goda helgdagar, fina ni!

 

 

Lillafrun

 

Första vardagsveckan, bästa fönsterputsreceptet och så vidare…!

En städtrasa. Minimannens första pyssel från förskolan denna höst. En älsklingsblomma. En kär kaffekopp. Och godaste chokladglassen vi fann på lill-ica (icas egna märke, trippel choklad eller vad den nu hette.. suupergod!).

En bild med lite Livet kan man säga.

aaah, Första Vardagsveckan är avklarad!

Och precis det, Livet, firade vi med god fredagmiddag. Fredagsmys till och med, ju. Rätsida på dagarna. En känsla av nu-är-det-helg. Jo men, det börjar kännas härligt nu.

Denna käftsmällsvecka, där jag var på minus på energi redan i början eftersom jag varit sjuk och så.. ja, det började si och så. Men till sist kom vi i mål och allt som allt känns det som en så fin vecka. Vi har gjort den tillsammans, liksom.

Det är bra att bli tvärslut ibland, vila och komma åter. Är det inte svårare än så är det ju ingen fara liksom. Som jag sagt tidigare; jag är en sån som går på, har mycket energi och vill massor…men ibland får jag soppatorsk. Då vet jag, att det är vila. Massor av sömn främst. Som behövs. Sen är jag som en blomma som törstat och får vatten. Det är inte farligt att göra sig tvärslut, men! .. det är superdupermegaviktigt att återhämta sig.. annars kan det bli dåligt på riktigt.

… jaha, tänker ni. ”Så putsar hon fönster och säger att hon vilar!?” 

… jaa, sån är jag. Sömn och en lista, med saker jag önskar göra. Precis vad jag pysslat med i veckan, förutom att ta hand om mina tre barn så gott jag bara kan, förstås. Jag har norpat åt mig små sovstunder när barnen sovit på dagen och sen prickat av min lista. Som att städa skafferiet, rensa ur småttingarnas garderober och putsat fönster..! Ro i själen för mig.

Att påta och boa. Byta kuddfodral, gödselvattna blommorna och alltsammans framför tvärrena vackerspröjsade fönster. Det är viktigt för mig att göra det trivsamt för oss här hemma. Inte viktigt för alla. Jag vet. Men för mig. Och oss, faktiskt.

Jag tar ett rum i taget nu. Och tänker på min Farmor varje putsdrag. Vilka samtal vi hade, hon och jag. Samtidigt som jag putsade hennes fönster och hon stod och höll i mig i kläderna, för att jag inte skulle ramla ut genom fönstret. Bästa Fönsterputsreceptet lärde Farmor mig också.

Ljummet vatten. Några droppar diskmedel. Och ett par korkar ättika. Torka blött med en riktigt bra trasa och torka tork med helst ett gammalt avrivet lakan… eller Farmors gamla, tokstora, jätteblommiga trullor..!

 

Ikväll njuter jag.

Av samlad familj. Där, hittills i alla fall (peppar peppar), alla är friska. Hoppas så att det kan få vara så.. ett par rejäla sommarsjukor på barnen och mamman var, får helst räcka.

Tidigare ikväll. Medan jag stod och balanserade i fönstret, tittade ner på luktärterna som blommor så friskt ännu, så sprang hurtiga Vackerpappan iväg med storasyskonen i räservagnen. Jag fortsatte mitt drömmiga göra att ääntligen gno bort den fula flugskiten som jag nu tröttnat på. Och allra, allra sötaste sälliset hade jag också, ju..

Älskade Minsting. Vår Bertil. Som vi är så kära i hela hopen. Han som ler bara man tittar på honom, jollrar så sött att jag får ont i kroppen och doftar så gott att jag kolavippar en smula.

Älsklingar!

En med kikare runt halsen och en med glajjorna på minst sagt halvfjärs.

Älskade barn, alltså. Den där fyraåringen som är som den största lilla filosofen. Som alltid pladdrar på, frågar och har svar på tal. Han som i sommar bestämde sig i ett knyck för att lära sig cykla och så fick det bli. Med en kikare runt halsen är man ostoppbar…! Och så lilla Skrållan bredvid. Hon som med handen i sidan, stolt och glatt säger ”Ja ä Lillan!” när hon presenterar sig. Hon som är den coolaste jag vet, älskar att gosa med mitt hår och hon som svarar ”Lillan äkla dig, mamma!” med hjärtinnerligaste rösten när man säger ”mamma älskar dig” till henne. Åh.

Totaaaalt tvärslut har jag känt mig i veckan… men, den kärlek som jag badar i varje dag, den är värd allt och lite till. Och nu har faktiskt en Vardagsvecka checkats av… första jobbveckan efter långsemester, första inskolningsveckan, första HemmaMamma-rodd med tre små… mannen och jag highfivar och flinar åt varandra. Vi klarade det!  Det är min största lycka att få dela detta småkaosiga, så himmelens älskade Småttingliv tillsammans med honom.

 

Må så gott i helgen så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun