Liten fyller 5 år!

Å,

 

Älskade, äskade barn. Idag fyller du fem år. Jag och din pappa är så oändligt lyckliga för att just du kom till oss, den där lördagen i början av mars år 2014. Solen hade gömt sig länge, där uppe i norrnorr, men den där morgonen när du kom till oss, då började den lysa med de starkaste av strålar.

(HÄR kan ni läsa lilla berättelsen om när Liten entrade världen).

Vi är så oändligt stolta över dig. Vår Liten. Minimannen S. Som idag fyller ”en heeel hand!!”. Så klok och kärleksfull. Så livssprudlande och så viljestark. Med ett hjärta av guld.

Orden stannar i bröstkorgen hos denna mor. Kärleken svämmar över, liksom.

(Liten på sin Livets Första promme. Tre dagar gammal)En puss innan pappan åkte på uppdrag!

 

Vi är så oändligt stolta över dig, storlilla pojke. Vilken resa Du påbörjade, för mig och din pappa.

Att få bli mamma och pappa. Så oändligt stort. S är vår förstfödde. Störst i lilla Tripp-Trapp-Trull-syskonskaran. Han kommer alltid ha den speciella platsen. Med allt vad det innebär. Alla livskapitel är det han som först börjar fånga och vi, hans päron, försöker göra så gott vi kan på vägen. Vi är ett dreamteam, som nu är utökat och förstärkt med dom två mest magiska småsyskonen vi kan tänka oss.

Alldeles nybliven ettårig Hemmansägare!

Att ha blivit Storebror till en liten Juniflicka!… ett uppdrag för livet. Som du gör med bravur, varje dag. Önskningen om en Lillebror, uppfylld!

Fem år och redan så, så fantastiskt fin Storebror, till två. Du tar uppdraget på allvar och är, precis som det står på din tröja idag; ”världens bästa storebror”. 

Alla barn är unika, och bara för att ett livskapitel lästs med en unge, har man absolut inte svaren för nästa lilla syskon. Men ändå, känslan av trygghet och erfarenhet, liksom. Finns där, i alla fall lite. Allt vi upplever med S är för första gången. Men det är så otroligt fint. För sen den dagen Sixten kom till oss. Har jag känt mig helt och fullt självklar i min roll som mamma. Han gav mig den största av gåvor. Att få bli Mamma.

De fem senaste åren är de lyckligaste i mitt liv. Det är absolut det bästa jag vet, att få vara mamma till våra tre småttingar. Så underbart härligt, så himmelens svårt och klurigt ibland. Så tröttsamt också, javisst. Men för det allra, allra mesta; så lyckligt! Och alltid, alltid så oändligt mycket kärlek.

Grattis på födelsedagen älskade unge!

 

Idag ska vi fira, hela dagen lång. För Storebroren S, Prins Darlingen, Pastellkungen, Minimannen..Mammas Liten..

 

..idag fyller Du 5 år! 

 

kram från Mamma.

aka,

-Lillafrun

 

 

Att summera en helg som började med flopp!

Dags för uppdatering!

-Emmeli behöver få samla sina tankar och sånt från senaste dagarna. Ett dagboksinlägg kommer här.

Förresten. Tack för att ni är världens sötaste och vänligaste läsare.

Ok. Helgen!

Fredagsmyset startade och peppen var enorm inför helgen, vi skulle ur basiluskasvängen och in i peppigt renoveringsläge..sådetså, liksom.

-Vi har jobbat stenhårt jag och den skäggige för att vi skulle vara redo för den där hyrda monstermaskinen som skulle hjälpa oss att isolera övervåningen i helgen,. Team Drömgården, ni vet. Dag- och nattjobb. Såå, när allt är klart, alla landgångar på tredje våningen gjorda, allt klart för el och så vidare..så var det ej, ej peppigt när vi då fick oss meddelat att ”maskinen har tyvärr havererat. reservdelar måste beställas”.

= Vårt delmål 1 med övervåningen, krasch bom bang. Skjuts på framtiden. Väääntan. Blä.

Men. Shit happens!

Vi slog in fina presenter. Drog på oss lite tjusigare stass. Någon rosade kinderna och fredagsmålade naglarna. Och så drog vi iväg och firade Svärmor som fyllde år.

Det blev lördag.

Denna dag hade vi riggat för, med tanke på isoleringsjobbet. Både svärisar och mina föräldrar var frågade om hjälp och samtliga beredda. Så tacksamt.

Och för att inte floppen skulle få ta över, bestämde M och Svärfar sig för att göra något annat än tänkt, ändå få något gjort liksom. Medan jag packade in mig i bilen med alla barnen och åkte till lilla byn som planerat.

Dunderförkyld trebarnsmor (nej, det gick visst inte bara att bestämma sig för att bli frisk…) och tre småttingar dunsande innanför dörren i mitt föräldrahem. Som en dröm.

Pusselbygge, nybakt sockerkaka. Prata med min mor. En ljuvlig långpromenad med min Minsting i vagn, sol mot kind, tystnad, skogens sus och bara en helt ljuvlig stund. Jag förevigade den. Och skickade hälsning till er i instagram stories.

Förutom hälsningar tillbaka undrade ni också vad nagellacket heter, det hittar ni HÄR

-och jackan, den finns HÄR.

När vi kom hem blev jag hjärtevarm av synen av pappsen och Minimannen där dom grävde koja ute i snön. Som när jag själv var liten. 

Sötisar!

Med Mammamormorlagade middagen i magarna och med sömniga småttingar, susade vi hemåt genom stjärnklara februarikvällen.
Hem mot ”Vackerhemma” som barnen säger. Där Svärfar och mannen jobbat och tagit oss steg framåt i den (idag till känslan never ending story-aktiga) renoveringsresan.

Vi avslutar veckan med något så märkvärdigt som att bara skita i renoveringen för ett slag och ge oss ut, bara Han och jag och lille Minstingen förstås, på tur.

Jag har känt mig som en rykande Lilla My idag.. pratade med mor i telefonen, tackade för igår och sa; ”nä mamma. idag funderar jag på att flytta”…till ett liite, liite yngre hus. Som liksom är redo för liv, på ett annat sätt än vårat.. SÅ ÄLSKADE.. som jag inte skulle vilja byta mot något.

Alltså ja, det är en hutlös lyx att få göra denna renoveringsresa. Men ibland. Typ idag. Vill jag checka ut. När vi har spån överallt. Läkande från ovanvåningen, ner till nedervåningen i ett fint, fint lager som syns så hääärligt väl i det alldeles ljuvliga ljuset som återvänder nu. Det är så huutlöst världsligt och precis INGET att gnälla över. Men vad fasiken, ibland måste man få ruttna ur lite i alla fall.

Idag var Farmorn beredd att ha storbarnen, enligt plan, och nej ingen isolering på plats så långt ögat kunde nå ju.. men medan Storasyskonen myst med Farmor har jag och M både hunnit jobba tillsammans på övervåningen medan Bertilen marathonsov i vagnen, äta lunch i lugn och ro mitt emot varandra och dessutom då den där pluttigulliga långprommisen i solsken tillsammans. Jädrans fint alltihop!
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Men det blir något annat. Som oftast också blir himla bra. Liksom.

Nu är hela familjen samlad igen, bästa som finns. Den här veckan har varit ganska så tungrodd med Vabruari i sitt esse och så vidare. Vi avslutar med söndagsmys och känner peppen inför ny vecka!

 

Hoppas ni haft en fin helg!

 

Lillafrun

Som en skänk från ovan!

(Inlägget innehåller en reklamlänk)

Efter en vecka av besök av en mycket ivrig Baseluska,

-som liksom fångat oss här hemma, en efter en på något vis, så var det som en skänk från ovan att få vakna till den här dagen.

Jag skurade klart det sista strax innan midnatt, innan jag kröp ner bland dom sovande människorna. Och känslan att få kliva upp i morse, i ett rent, okladdigt, såpadoftande hem. Var gudomligt. Men ändå inte det allra bästa. Högvinsten ihop med fräscha känslan, var förstås att inte ett streck feber härjar här hemma längre. Att småttingar är på bättring.. vi päron med, tror vi… man hinner liksom inte känna efter när det är så många älsklingar att pyssla om sådär extra, extra.

Barnens favo, järnmackor. Och jordgubbssmoothie. Till frulle.

Vi mixade jordgubbar plockade ur frysen från i somras, en liten skvätt mjölk, äppeljuice och banan. Mums!

Premiär med våra nya mixer. Vi är en smoothiegalen familj som nu levt utan mixer i vad som känns som en smärre evighet, så i morse var det fest. När den nya, så tyyysta mackapären kommit.

HÄR kan ni kika på vilken vår nye, inte alls så väsnige smoothievän är.

Mjuk musik. Tända ljus. Massor av kaffe till trötta mamman. Lugn morgon. Önskad frukost. Och fredag.

”Asså, mamma! Det här är ju liivets frukost!”, sa Storebror. ”Vaa mysit vi ha, mamma”!, sa Lillan. 

(Älskade barn. Mamma håller så med er. Vilken lyx att få dela livet med er).

Och ser ni… söta blombuketten som gör mig glad varje gång jag tittar på den.

Jag fick inte bara den där söta lappen av mannen igår på Alla hjärtansdagen. Jag fick också en långprommis i mitt eget sällskap, med armarna svängandes.. såå lyxigt efter sjukstugebestyr som inneburit dagar med mycket tröstande och bärande på mammahöft. Och utöver det där hjärtefina, kom han alltså hem med en blomsterbukett bakom ryggen. Han är finast på jorden.

Jag är så lycklig som får dela sjukstugor, grusiga ögon, halvljumma kaffekoppar, febervarma barnakroppar tätt intill om natten och prick hela älskade livet, tillsammans med honom. Min klippa genom allt.

Den här helgen har redan börjat på ett sätt som vi inte alls tänkt oss. Ingen katastrof allt. Bara väldigt snöpligt. Så kan det vara ju, berättar mer senare. Nu ska jag fortsätta njuta fredagskänsla!

 

Önskar er en själagod helg! Ta hand om er. <3

 

Lillafrun