Vårt Hemma.

Det är söndagkväll. 18 grader varmt och klockan har visst tickat fort och nattningstid är förbi. Det är Sommarvarmt.

Storebror cyklar utan stödhjul som om han inte gjort annat. Lillan springer barbent fram med solen i håret. M och jag beundrar ungarna och håller med varandra om att ”det här är livet”. Att få bo såhär. Leva såhär. På vår älskade gård i norr. Ge barnen denna uppväxt med vidder att springa över och en ny upptäcksfärd för varje dag om man så vill.

Innan dom hamnar på kudden är dom alldeles skitiga och med ett och annat skrapsår och blåmärke på småknäna efter alla dagens äventyr. När den där sista turen för dagen längs lillvägen är tagen, somnar dom gott sedan.

Mamman önskar stoppa tiden.

Men vet att det ju är omöjligt. Så hon njuter allt hon bara orkar istället.

Så tacksam över Vårt Hemma.

 

Lillafrun

Att vara alldeles rysligt stennöjd över något!

Det där var i söndags…

När jag, förutom att pyssla om ungar och svassa med fikabricka till arbetarkarlarna och ordna med mat och så vidare, hade några saker på pyssla-inför-bäbis-listan. Den listan glömdes dock totalis, för plötsligt fann jag mig själv i diket istället. Barnen lekte i sandlådan bredvid eller var med dom också…

Jag tycker det är så fint med sten. Och som inramning av vår gård har vi en liten stenmur… ja, eller stenröse som M säger (han har fel. en mur är det. mycket prydligt!). Bara det att den knappt synts som ni ser längst till höger i bild. Så ja, jag tyckte det var en förträffligt bra (smått ironisk kanske) snart-högpreggo-syssla av hacka, rensa, lyfta stenar, dra rötter, kratta och böka lite till.

En bra bit hanns med den där dagen.

Igår skulle jag fortsätta.

.. men då hade ju Snickarmannen lite mer koll på mig och höll på att kolavippa på sin fru… läs: han smått skällde på moi. Med mycket kärlek. Men ändå.

”Älskling! Du ska plantera nån liten blomma. Gunga barnen. Eller nåt. INTE stå dubbelvikt i ett dike och lyfta stenar och skotta jord”.

Ahapp. 

Så det sista fick jag hjälp med; lyfta allt upp på vagnen och dra iväg med det. Himla trevligt med sällis av hela storlilla familjen, tyckte jag!

För nä, det där var en alldeles för härlig syssla för att jag skulle kunna låta bli. Jag är så städig och ordningstokig nu att allt som har med det och göra gör mig smågalen. Jag funderar ibland på om jag ska ta krattan med mig på promenaden… Jag har ju typ bara en badboll i knät.. annars inget annorlunda (typ… förutom att jag väger jagvetinteriktigthurmånga-men drygt 10 i alla fall-kilo mer än vanligt… och vankar lite, flåsar och så..)!

Den där bilden ovan är förresten så mycket Småbarnsmorsa.. när man försöker göra någonting men ständigt alltid vill ha 100 koll på vad småttingarna är och gör.

Darlingar!

Och titta då!

Såå rysligt Stennöjdt preggo här. Tycker det blev så himla prydligt! …

Älskade Drömgård!

 

Ok. Majtisdag nu då! Det grönskar för fullt, samtidigt som det ligger lite, lite snö längst ner vid lägdkanten. Snart, snart har vi nog små illgröna blad på stora björken… vilken tid det är nu!

Ha en god dag så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

 

 

En Mamma på moln!

Att få känna sig utvilad, inte ha något ont någonstans och framförallt; ha två av två pigga barn. Alltsåå… som morsa får man vingar då, känner jag.

Hurra för den här fredagen!

Det har varit några tråckliga veckor nu alltså, men drippdroppande av det ena kruxiga efter det andra. Jag och M skrattade åt varandras otroligt stirriga (trötta) blickar igår. Men idag är det hopp i luften, alltså!

Där utanför köksfönstret hade jag synen av liten pojke som grejade med jagvetintevad. Några meter bort var hans pappa i full färd och snickrade på något jag tror kan bli hur drömmigt som helst. Dör kärleksdöden lite åt min M. 

Ser så fram emot den här helgen. Inga 39 och 40 grader i feber och friska barn är högst på önskelistan. Därefter längtar jag bara efter att påta, pyssla, dona och greja.

Idag har jag rivit i linneskåpet och plockat fram bäbisdrömmigt (ska visa sedan!) och strukit en herrans massa kökshanddukar och dukar.

En strykhög kan bli väldigt vacker, ju!

Boandet och vårpysslet är på topp. Luktärtsfröerna är också lagda i blöt, så dom ska få hoppa i jorden imorn är tanken.

Juni sträckte armarna i luften efter lunchen och sa taadaaa, mamma! som för att påpeka att ”titta så bra jag ätit”.. och ja, det var lycka på hög nivå. ”Haa-taj!” (high five) och ”tatt, tatt, mamma!” (typ; tack för maten..) följt därefter och jag känner mig bara så lättad och lycklig i mammahjärtat. Den här sjukisveckan har faktiskt varit en pers både för Juniflicka och hennes mamma och pappa.

Ikväll har vi ätit ljummen potatissallad och varmrökt lax till fredagmiddag och Minimannen fick sin absoluta favoritglass (sandwich.. som han uttalar helt vansinnigt gulligt!) till fredagsmys. Vi firar livet! Och nattningen skedde på majhärligt vis;

<3

Ganska så kyligt ändå, men tre lager tjocktröjor med mannenfleece på toppen funkade ju fint att värma (och täcka) ett preggo!

 

 

Ok. Helgen är här!

 

 

Hoppas att ni får en härlig helg, alla ni.. hälsningar en Mamma på moln. Tack för att ni kikar in här. <3

Lillafrun

Hur gick det för lilla Juniflickan?

Alltså, ser ni!

Som mamma är det högsta sortens vinst, det där. Och som Vackerpappa också, förstås!

Som hon kämpat med Basiluskan senaste veckan. Hon, och många fler småttingar i kring.

Jag förstår att det är svårt för en 1177-are att avgöra på telefon och att dom nog nästan måste säga ”åk in” i många fall. Vi blev nog onödigt uppskrämda där i måndags, såhär i efterhand. Men hellre vara på säkra sidan, förstås!!

 

Eftersom Hälsocentralen var stängd och det var helg så drog vi ju till sjukan. Fick Penicillin utskrivet, för ”nånting”.. öron eller hals. Meducin som jag och J åkte åter dom tio milen dagen efter, för att lösa ut på sjuhusets apotek, det enda som var öppet den första-maj-dagen.

Men det gick verkligen inte att få i henne det där.

Och så många tips vi fick..

…allt från brottningsmatch till glass, till att ge i sömnen. ”Mamma, burr!” , säger J om glass så den lockningen funkar liksom inte riktigt än. Stämningen var ju inte precis härlig som vid den där chokladglassen på lilla glasshaket nere på byn heller… J genomskådade allt.

Hon blev ännu mer slut av att försöka brottas med den där medicinen (läs: jag och M höll på en hel dag med försöket att få i henne EN utav dom tre dagliga doserna och ungen bara kräktes upp prick allt, och lite till).

Såå, vi följde päronmagkänslan…

Vi valde att avvakta lite till för att se om lillkroppen kunde bråka klart. Och som en skänk från ovan efter massa sov-vila, så lugna lekar det bara gått, hennes favoritdrycker och favvismat i repris… så verkar lilla kroppen ha ordnat upp denna tjuriga Basiluska själv. ”Mamma, du har verkligen kämpat aaaallt du kan för att Juni ska bli frisk!”, utbrast fyraårige Storebrodern igår där jag kånkade runt på Skrållan på magen. Älskade S, alltså. Så uppmärksam och klok. Han med det så stora hjärtat.

 

Idag har S varit och lekt några timmar på Förskolan. Här hemma försökte vi till en början torsdagsstäda med en dammsugare som är helt trasig. Gick dåligt. Vi fick mysigt spontanbesök av PappaMorfar en sväng istället. Och sedan drog vi ut i solen. Gungade och åkte lite rutschkana, innan skön långprommis. Är så glad i den där lekställningen som mannen byggde för typ prick ett år sedan. Ja, barnen är förstås allra gladast över den!

Älskade Skrållan.

Älskar, älskar, älskar att hennes busiga ögon är åter. För övrigt har både jag och J lite svårt att slita oss ifrån den där rosa jackan… med bara tröja under är den bara mysvarm sådär om morgonen och i vagnen. Så himla fin!
Finsortens helgbukett, visst!

Tillsammans med Sallekatten njöt jag i solen när vi kom hem efter turen. Klappade mage vars inneboende lever rövare och typ är på väg ut ibland, eller nåt! Livet är alldeles märkvärdigt spännande faktiskt..

Nu är det kväll. Jag har dunsat ner i soffan för första gången på.. jag säkert nån månad eller så. Jag njuter av lugnet som råder.. barnen sover gott och hemmet är alldeles nystädat. S och jag har också sötaste vårsoarén i hjärtat efter att ha varit iväg på han-och-jag-kväll. Men ja, soffan nu… egentligen en stund mitt på dagen vore det bästa.. dock inte så lätt att få till…jag är ju dessutom expert på att hitta på saker som känns viktigare också. Men jag måste, måste, måste försöka ordna mig lite daglig vila nu och framåt.. preggokroppen behöver och är värd det.. får påminna mig om att livet ju är mer av allt nu, som snart-trebarnsmorsa. I natt vaknade av så ont i ryggen och preggomagen att jag trodde jag skulle kolavippa. Det var nog prick hur dumt som helst att hålla på och lyfta en massa fulla klädkartonger igår, fastän det kändes bra då…. plus att jag senaste veckan burit runt på Junihjärtat alldeles för mycket. Lärpenning, morsan!

Hoppas att ni har haft en god torsdag!

 

 

Lillafrun

 

 

 

Valborgsmässoafton! …(med några suckar…)

Sista aprildagen.

Med vad som kändes som största vinsten i morse; att lilla Juniflickan vaknade utan den minsta feber. Mycket och tjurig feber som följt hela helgen. Usch. Sån lättnad när den var puts veck…

Fantastiskt väder. Så vi har njutit. Långhelg, så bra påfund!

Hela tiden  försökt hålla J så lugn det bara gått, såklart. Gunga lite. Det funkade ju. Jag har njutit av att kratta och göra fint på gården. När Juniflickan sov jobbade jag vidare, och firade också med en stunds klappa-bebbemagen-vila på min blivande lastpallstrapp.

Ett utegympapass hann jag också. Helt ljuvligt alltihop!

Och pojkarna har jobbat med ditt och datt tillsammans. Så söta att jag får dåndimpen.

Mammas älsklingspojke som kutar efter sin pappa!

 

… och ungefär där tog det härliga slut.

För efter Lillasysters slumrande timmar vaknade sedan lillhjärtat… med samma jädra höga feber, igen.

Suck.

Mest för hennes skull, såklart. Men också suck för päronens skull. Mamma- och pappahjärtat har jobbat i helgen också, om man säger så. Och så typiskt det kändes alltsammans, för jag pratade med vårdcentralen i morse för säkerhetsskull, liksom… men då lät ju läget stabilt och som att J nästlat sig förbi den elaka Basiluskan… men, nu var läget plötsligt annorlunda igen och lilla flickan var inte alls pigg. Efter samtal med 1177 blev rådet ”åk in”.

Morsan inlagd på sjukan ena dagen, Monstermigrän, febriga barn nästa, kaskad-ni-vet-vad i bilar, skrik över öron och så en liten prick över i:et med att avsluta april på sjukan också.

Håhå…

..att det behövdes åkas ända till sjukan, var ju för att vc hunnit stänga och det sedan är ”söndag” imorn mitt i veckan och vi inte ville vänta i två dagar till ifall nu dumma Basiluskan tänkt fortsätta vara elak. Så det var lika bra att åka. Kändes återigen som lycklig vinst när vi snabbt fick åka hemåt ”bara” med penicillin mot öron- eller halsbasiluska… troligtvis öron känns det ju som? ..eftersom det är vad som svassar omkring bland småttingar här i byn och just precis vad Storebror ju tagit sig igenom… dock med så mycket starkare motståndskraft än lilla Skrållan.

Tacksam är jag för att S fick gå på majbrasan med Farmor och Farfar istället, träffa morbror och kusiner medan vi var iväg. Och vi hann ju se rekordmånga brasor under bilfärden, vintern har rasat ut och vi är hemma på Drömgården igen, med en liten flicka som tacknämligt ”bara” är sjuk av vanlig basiluska.

Sista aprildagen. Som innehållit Livet… med sina goda och mindre charmiga sidor.

 

Hoppas ni haft en god Valborgsmässoafton!

 

Lillafrun