När den världsliga önskningen slog in!

 

Så är det måndag igen. Hej på er!

Jag har precis stått utanför mitt eget hus och fönsterspanat, samtidigt som jag vaggade dom två minsta småttingarna till söms. Det är blyertsgrått och regnet småduggar, men vi har haft uteförmiddag i alla fall, alla barnen och morsan. Gungat och spelat fotboll, cyklat, klättrat på stockarna från fällda träden och lekt i lekstugan. Det var trötta minstingar som bäddades ner nyss. Storebror är näästan sömntrött han med och myser framför barnprogram. Själv passar jag på att sörpla varmt kaffe och kika in här! Vi brukar ju ha tillsammansmåndag, ni vet. Men idag är Brandispappan iväg på brandövning prick hela dagen. Så duktig. Men jag längtar efter honom. <3

Ok. Veckan som var!

Den, på ett sätt mycket världsliga önskningen, om brittsommardagar, slog in! .. och målarpenslarna har gått varma!

Titta. Jag tappar andan lite. Så gullig papps.

Och se så lycklig han är, för vår skull. Där hade han preciiis målat det sista penseldraget med vit färg av det allra sista lagret. Pappa och M hjälptes åt i onsdags och blev klara med det vita då. Vilka lyckans ostar vi är med våra päron, jag och M. Allra mest för all kärlek vi får och lyxen över att få se barnen tillsammans med sina mor- och farföräldrar.

Jag var inne i hemmet och skötte om barn och systrar och hon som håller min Minsting i famnen här ovan; min Mamma. Visst äär det vackert med händer? En liten livsoerfaren, bekymmersfri, mjuk liten hand. Ovanpå en hand som levt många år, har hjärtat fyllt av livet och är den finaste Mormorn på jorden.

Var var vi?

-Vi bromsade in för helg. Vandrade ljuvlig morgonpromenad med syster- och Torehunden-sällskap. Det pärlades armband och byggdes pussel i massor. Sömnkontot tankades. Och söndagen igår, med värmen, tystnaden uppe på fjället och skogsluft i massor. Det gjorde gott för oss alla. Och mellan allt energitankande har jag och M gett järnet med det sista målandet.

Igår. När mörkret lagt sig och M kom in med pannlampan lysandes efter att ha dragit sista penseldraget, barnen ätit egen middag för längesedan och jag lagat sådär riktig farmorsaktig söndagmiddag, med stek som gottat sig i ugnen läänge och sås som smakade mammalagad och så.

Då firade vi.

Åt gott. High-fivade. Och skålade för oss.

Det är knappt så vi kan ta orden i våra munnar, men ”vi är klara med brädfodringen”. Alltså. ”Vi är inte klara förrän vi är klara”, säger vi. Inte förrän byggställningen är nere och stuprören tillbaka på sina platser och så… men ja, kära hjärtanes vilken lättnad. Det är ju så vansinnigt världsligt, husrenovering liksom.. spelar ju roland i stora livet. Det glömmer vi aldrig. Men, ja.. ni förstår ändå kanske. Det är många timmars hårt arbete bakom allt. Huset är tätt och vi hann innan vintern. Puh så skönt! Lovar att återkomma med färdiga efterbilder snart. Dom längtar vi till här hemma.

Vi hörs snart igen!

vi ska fortsätta Världens Tröttaste Måndag här. Tänkte tanka mig med en promenad lite senare. Hoppas att ni har en god veckostart! – glöm inte att tanka med frisk luft och rörelse, i alla fall några gånger i veckan.  Allt räknas. Och minsta lilla gör gott för kropp och knopp. Nu börjar höstmörkret göra sig påmint…!

Lillafrun

Hjärtevarm!

Ammemys innan festliga kalaskvällen!

Någon väntade. Och väntade.

Allt var liksom färdigt. Recept på baguetterna finner ni HÄR. 

Mannen grejade med bubbligt i glasen till allihopa.

Favoritgrytan stod och puttrade på spisen. Recept HÄR i ”Det Stora Middaggainlägget”.

Snuviga Juniflickan chillade på Storsängen… med något man bara får låna ibland och som då är så festligt så det förslår. Rör ni så dör ni. Typ.

Alla ljusen tändes..

 

Äntligen, äntligen slog kalastiden in och hemmet fylldes av älskade människor.

Systrar, mostrar, kusiner, svärföräldrar, älsklingspäron, syskonbarn som är som småsystrar, svågrar.. en ynnest alltsammans.

En hjärtevarm kväll att spara i hjärteasken.

Ja. En ynnest. Att vi har varandra. Att vi, Storlilla familjen har vårt hem och kan få bjuda hem hela hopen för att ha trevlig kalaskväll tillsammans. Vårt hem, som är så perfekt operfekt det bara kan bli. Ständigt någon slags renoveringsröra. Skavanker i oändlighet. Men det spelar ju precis iiingen roll. Vi älskar varenda millimeter av detta gamla hus. Det är kärlek innanför väggarna. Och vi fullkomligt älskar att få öppna dörren och säga välkommen till våra hjärtenära. Få kramas ”heej!”. Äta gott. Utbyta livet i stort och smått. (Öppna paket, håhå, bortskämd, igen!). Njuta synen av lekande kusingäng.. som till sistens somnade härs och tvärs. Och till natten, kramas hejdå och känna sig mer än hjärtevarm efter en kväll i början av oktober när vi bjöd hem till höstigt födelsedagskalas. Tacksam, är jag.

 

Ps. Jag lovar, ni är redan en drös som frågat nämligen, efter att ha kikat små händelserna på instagram.. ni ska få receptet på den där glasstårtan! Alla älskade den! Ds.

 

Lillafrun

 

Att duka för fest!

Det är kalasfredag.

Vi öppnar dom gamla, älskade småskavda köksskåpen. Drar fram porslin hejvilt. Loppat och nytt i salig blandning. Lägger på vår dukningsspecial på borden; vitt underlakan och spetsgardin… inhandlades massor (billigt på blågula huset, ni vet!) till vårt bröllop och det blir så himmelens fint att duka med… bara att kasta in i tvättmaskinen sedan, utan krusiduller och larviga gradtal. Tjavar ut på åkern och plockar in löv, som piff till dukningen. Småttingar och mor är ett sammansvetsat team. Och det dukas. Högt och lågt. När Storkalas ska till är det mycket att tänka på, men med listor och alltid väl tilltaget med tid, så har vi det liksom mysigt hela vägen.

Kalas ska vara kul, jag vill att barnen ska få vara med och fixa och greja, utan en tokstressad mor med stressig rök ut genom näsan. Kommer ihåg att jag var tokstressad innan Sixtens 1-årskalas…. nu, tre år senare, med tre ungar som min ”hjälp” i köket, är jag lugn som en filbunke (typ). Coolt, tycker jag!

Vi är pirriga i magarna och förväntansfulla hela gänget, förstås! Särskilt den lille Minimannen. Han äääälskar kalas, förstår ni. Är så rar och berömmer sin mor för hur fint han tycker att hon dukar och så. Och har idag räknat ner timmarna tills kalastiden…. lång dag, mao.

Ikväll fyller vi det- dagen till ära -solbadande hemmet med 21 älskade människor. Känns som ett så ypperligt sätt att starta denna första helg i oktober på.

… och som pricken över allt, fick mannen preciiiis in våra nymålade (jo torkade, förstås) fönsterbågar till salen, som liksom legat lite på eftersläp.. vi har haft tältfönster där inne till alldeles nyss, alltså. Men mer om det en annan dag!

Nu?

-Höstigt födelsedagskalas!

Önskar er en god, god start på helgen fina ni!

Lillafrun