När det var kalasig 2årsdag här på Drömgården!

Efter söta Födelsedagsmorgonen fortsatte 2årsdagen.

(HÄR finns inlägget med födelsedagsmorgonen)

Någon provade jordens sötaste trullor, kramades med pappan och så önskades födelsedagsmanikyr.

Storebror körde festligt värre!

…medan Lillebror tog det luuugnt, lugnt.

Det lektes med nya pinaler, mamman kokade jordgubbs- och rabarberkompott till tårtan. Storebror ledde sin Lillasyster på presentjakt ute på gården..

… stora paketet med söta lilla utemöbeln med parasoll fanns där i.

Blommor plockades in och hemmet gjordes så kalasigt så.

Efter middagen var det dags att hoppa i kalasklänningen igen efter att ha räddat den från middagssöl.

Pysslet trycktes in i ett skåp för att ge plats åt stora melonfatet, som melonälskaren sedan gick och åt och åt från. Melooom! det är en favorit. Såklart fanns det i massor på Skrållans alldeles egna dag!

… Det sågs till så att precis alla var mätta, belåtna och kalasklädda (puh).

… och sen var det bara att vänta. På att det där efterlängtade familjekalaset för älsklingsSkrållan skulle dra igång.

… och det gjorde det ju när kalastiden var slagen och darlingarna trillade in. Juni öppnade paket i väldig fart och iver.

Födelsedagssång sedan, för storögd Lilla, som blåste ut ljusen på tårtan och satte sig vid fikabordet och åt chokladbollar som om det inte fanns någon morgondag. Alldeles saligt lycklig rantade hon runt i sin prickiga snurrklänning och såg ut att må så himmelens gott mitt i bland allt uppvaktande. Ständigt uppassad av massa söta kusiner.

(Occcch om ni undrar… så ja, det är ett piano ni ser skymta höger i bild. Dagen innan jag födde Bertil var jag möjligt liiite skör (hah) och råkade dra på oss ytterligare ett piano, bara sådär. Ångrade mig sedan.. så är det någon som önskar ett akustiskt lagomstort piano, så finns det ett här! …vi har ju redan ett…och mannen har påpekat otaligt många gånger sedan dess, att det ju inte var en så lätt ”liten möbel” jag drog hem….. )

Det var Årets Ljusaste Natt och det spisade Astrid Lindgren-visor till sent, sent.

När solen höll på att gå ner satt hon där i ännu en kär famn och mådde som den lilla prinsessa hon är. När kramarna var kramade och vi vinkat alla hjärtenära hejdå, satt vi där i köket hon och jag, med fikarond två, kexen och ostarna, på småsmältning i bakgrunden. Ljusen som fladdrade och hela hemmet som viskade om härlig kväll..

.. vi pussades. Och degade lite till. Konstaterade att dagen varit så fin. Lillan höll med.

Junihjärtat ville aaaldrig sluta fylla år men somnade till sist med mammans hår flätat om sina små fingrar, och hela lilla kroppen fylld av kärlek från dagen. Att fylla 2 år. Hur stort kan det bli, liksom? Och att få ha en alldeles ljuvlig Juniflicka, det är så tacksamt att orden tar slut. Underbara Minimänniska.

 

Så, det var orden och glimtarna. Från den där dagen, när det var kalasig 2årsdag här på Drömgården.

 

 

Lillafrun

Drömgårdshelg, med Eldprov och Hjärtebesök.

Mot ”blöjhuset”! 

Några bilder knipsade från helgen här hemma, kommer här.

Människorna här ovan, typ ganska lika visst?

Jag och mannen fick för oss att ge oss själva ett riktigt Eldprov igår… skola in oss i trebarnslivet med lite krydda, liksom.

M brukar tajma fönsterbyten när Svärfar kan vara med… ganska så tungt att göra själv ju. Men nä, igår var ivern för stor och M skulle testa själv.

Jag, Trebarnsmorsan (woho, det är så stort så jag förstår det knappt ännu!), skulle rodda tre småttingar.. ni vet få ihop det med amningar och hålla koll på springande små och matfixa och så vidare.. där på kvällen var det en stund där Buset, Skrållan sprang nybadad runt i hemmet.. snodde Lillebrors napp.. han som precis höll på att bli hungrig.. och på lilltoan satt någon och vrålade FÄÄÄÄRDIG.. och vad gjorde jag; mer än att såklart vara på alla ställen samtidigt? Jo, jag hittade mig själv med dammsugaren i handen också, förstås.

 Jag känner liiivet i mig!

…den där synen var pretty ljuvlig till kvällen.

Mitt i natten möttes vi, Snickarpappan och jag. I mål med dagen.

Att natta alla tre samtidigt var också ett litet ”eldprov” som man såklart kommer få snurr på med tiden… okej, Bertil är inte så mycket att natta ännu.. han sover ju typ prick hela tiden. Men BusLillan har något slags uppskruvat tempo sedan B kom till livet.. är knappt tyst en sekund om dagarna, babblar som bara den så himla gulligt, och skulle absoluuut inte somna igår. Så jag hade en sån där stund, typ två timmar (!), som jag fantiserat om kan bli lite småkaosigt…  där Lillan ville ha mitt hår att gosa med, små-dra i, och åt andra håller ligger någon och vill äta på mig. Nånstans mittibland en storliten Storebror också..

Idag har vi skön söndag.

Jag och barnen sov lääänge och det där fönstret är härligt att se på plats. Vi klarade det ju, ändå, mannen! Småttingliv och renovering i salig (älskad!) röra!


Bertil firar 10-dagarsdagen med Hjärtebesök.

Mormor och Morfar och Lillmoster A.. barnens Största kusin alltså, som ju är som en liten lillmoster. Vi fikar mjukt tunnbröd och Bäbisbullar (ni vet dom HÄR, ljuvliga faktiskt). Sörplar kaffe och busar med hundarna.

… M säger att ”Juni vill ha en hund”… men alltså, nä, det vill hon inte alls. Inte nu. Kanske sedan. Men inte nu. Nu är allt så förskräckligt perfekt. Trots att jag inte gillar ordet perfekt (vad betyder det, liksom). Så kommer jag inte på något bättre just nu.

….

 

Nu sover alla barnen gott. Men snart ringer Lillebrors mat-och-sov-klocka. Å, så himmelens lycklig att amningen verkar fungera även denna gång. Inget att ta för givet.

Har ni haft en god helg? Berätta gärna. <3

 

Lillafrun

Glimtar från kärleksfladdriga Bäbisbubblan.

 

Några ord och glimtar från livets 6 senaste dagar. Åh. 6 dagar. Så liten. Och så självklar här hos oss.

Jag älskade honom från första stund, men för varje dag som går, blir hjärtat bara större och större.

Det är så mäktigt. Att få vara med om det här.

 

Vad som händer här i Bäbisbubblaland?

Den där stormiga, regniga sommardagen när Minsting kom till oss. Då försökte vi smälta vad vi just varit med om och hade såna där lugna, magiska BB-timmar. Bara jag, lille B och hans pappa.


Så blev det ny dag och någon hade varit hos oss i ett helt dygn. Tänk liksom, att man kan vara en dag gammal.

Och då skedde det där ni ser ovan; Första syskonmötet… alltså åh. Så fantastiskt.

Storebror visste inte till sig hur han tillräckligt skulle beskriva hur söt B var. ”jaag kan knappt troo, hur söt han är! jag äälskar Bertil! …ska vi ta hem han!?”. Så himla, himla lycklig Storebror.

Lillskrållan hängde på, men var inte alls lika begeistrad som sin Storebror… liiite mer avvaktande, kan man säga..

Till kvällen blev det hemfärd, med en dryga 24 timmar gammal Lillprins. Så pirrigt. Morsan firade sig själv med en stor mjukglass. Jo, jo.

… och när jag klev in i vårt hem, stod där en så himla vacker rosenbukett. Med fem rosa rosor. En för varje familjemedlem. Från nivetvem. Den bästa på jord.

… och sen fullkomligt dök vi in i den där magiska Bäbisbubblan här hemma på gården.

Flytta docka! sa Lillan… som hon då, absolut mest bara tyckte var i vägen. Dock fasligt glad i att mamman (och mammans långa hår, som är Lillans snutte, typ) var hemma igen.

Storebror kläckte ord jag kärleksdog en smula utav;

Mamma, varje gång jag tittar på Bertil så blir jag så förskräckligt lycklig”.

(ni mår tro dom orden finns sparade i både Storebrors och Lillebrors skrivböcker från deras mor).

Den Första Natten Hemma sedan, som gick strålande… men mycket riktigt, i alla fall i slutet av natten, inkluderade precis alllllla fem familjemedlemmar i Storsängen. Det gick förvånansvärt bra ändå. S och J låg som sillar (innan mamman hade klivit upp alltså), som dom ju gärna gör… så hade vi andra tre gott om plats.

Min stora kärlek. Och hans och min älskade Minsting.

Två dagar gammal stundade Storfamiljens välkomstkalas för Lillebror. Där Mormoster Storan ordnat så fint att jag bara vill kärleksgråta av tanken; Jordgubbstårta med flaggor för varje barn, presenter, liljekonvalj och blå akleja-bukett och  på toppen den där drömmiga vaggan med sötaste bäddningen i.

Minstings Mormor och Morfar och Farmor och Farfar. Mannens två farbröder och ena kusin. Hela Mäjadalensfamiljen… många var vi. Sån rikedom. Skålade i bubblor för familjens nykomling. Mamman fick massor av vackra blommor och alla våra barn blev uppvaktade med Storebror- StoraLillasysters- och Lillebrorspresenter.

Och sen har dagarna varit en härlig kärleksdimma….

Som tredagarsfirande, premiärade B i vagnen. En hel kånkarong vagnar, fyllda med småttingar och två stolta föräldrar bakom. En mer än en härlig promenad. Att plocka sista liljekonvaljbuketten, och kunna vika sig dubbel sådär lätt.. och samtidigt titta på alla tre barnen där i vagnarna. Wow. Det var skönt där i vagnen, tyckte B. 

Sommardagar. Tillsammanstid. Dom där dagarna när fantastiska modersmjölken kommer och känslan hos mig både är skörast på jorden men ändå så stark. Att försöka förstå att vi är FEM i familjen nu! , som S lyckligt säger. Vi är lyckliga, trötta, oändligt tacksamma,  fladderhjärtiga…

Lillprinsen våran. Tänk att du är här nu. 

… och dom där två darlingarna. Buse ett och två. Radarparet. Dom har på några dagar blivit världsvana storasyskon. S är så kär, så kär i sin Lillebror. J’s kärlek till Lillebror växer också för var dag. Och jag är så himla glad över Lillan, hon är inte suris på mamman ett endaste dugg. Ammar jag, tar hon den plats som finns över att gosa med mamman på.. och när jag väl har famnen tom, så är hon bara så lycklig och njuter av att ha hela mamma för sig själv. Storasyster har nu gett sin Lillebror livets första puss från henne. Ett ögonblick som var ljuvligt att se. 

Fina barnen.

Somriga stunder under äppelträdet, tillsammans med Vackerpappan, han som vi alla njuter så utav att ha här hemma…

Ja. Lite så har vi det här i Bäbisbubblan. Himmelriket på jorden.  

 

Jag är lyckligaste trebarnmamman på jorden. Precis så, känner jag mig.

 

Må så gott alla ni, så hörs vi snart igen!

 

 

Lillafrun

Den sista dagen i maj!

Sagolik. Smått overklig. Och alldeles, alldeles underbar.

…Så sammanfattar jag denna majmånad. Som jag nog tror vi kommer minnas för evigt. Kära nån, som vi har njutit. Vilken belöning efter kalla och snöiga Vargavintern, som ju var fräsig absolut… men frihetskänslan, att bara kunna öppna dörren tidigt om morgonen och stänga den sent på kvällen… låta barnen springa in och ut precis som dom vill. Solen, värmen, ljuset, blomsterdofterna, fågelsången… himmelskt.

Fånflinet. Förra veckan rök det ganska mycket ur öronen på den där ovan… men senaste dagarna bara, bara lommar jag runt här hemma, till freds, bara lagom otålig och väldigt längtig.

Den allra sista dagen av denna drömmånad har vi utnyttjat himla fint, tycker jag.

Där, i syrenens blurriga bakgrund, sitter Juniflickan och hennes Moster M… och läser Alfons i morgonsolen.

Hur gulliga?

Syrran och pappsen kom i morse.. strax efter att Minimannen, som inte varit på Föris på många dagar, hade susat iväg till småvännerna för ett slag.

Sällskap, målningshjälp, planterings- och pyssla-om-Lillan-hjälp. Allt i ett. Lyx för ett högpreggo!

… den där människan. Min pappa. Så himla snäll. Duktig. Och idog. I ett svep, förutom pyttig lunchrast och så, så har han hjälpt oss grundmåla en massa inför brädfodringen. Guld värt. Förra året målade ju både han och jag. Men i år är jag portad därifrån. Doften är inte bra för bebben.

Mammsen hade skickat plant.

Och det fräsiga var att jag hade skickat hem till päronen igår. Huuur coolt att ha drivit upp egen plant för första gången! Jag är så himla lycklig över den. Längtar förstås efter ett växthus, men det har funkat fint för lagom-mycket, i gamla fönsterna också!

Lilla planten längtar ut, som ni ser. Doftnemesian har till och med börjat blomma där i plastiga karamell-lådan.

Så jag och Syrran började med det idag; att sommarplantera.

jag drömmer inte bara om växthus. Utan också om mer trädgård.

Men ingen stress. En sak i taget…. eller typ hundra saker i taget är det ju. Så trädgårdsfix, som att gräva fler rabatter och så, får i alla fall vänta… till kanske nästa år!

Snart kommer pioner blomma där i den senast grävda rabatten.. senare, en massa zinnia och tobaksblommor. Det blir nog härligt!

När Morfarn målat slut på all färg tvärlektes det med småttingarna en stund medan vi systrar slog våra kloka ihop om huruvida den där daggsalvian skulle planteras här eller där, eller om det skulle vara två tobaksblommor i den rabatten.. eller kanske bara en…ni hör ju, väldigt, väldigt härliga ”bekymmer”.

Tack maj. Du har varit fantastisk! Nu väntar en väldigt, väldigt speciell månad….

Ha det gott alla ni, så hörs vi snart igen!

 

 

Lillafrun

Livet just nu…

Åh.

Så skönt att kasta mig in här en stund i min älskade dagbok. Skriva. Pusta. Andas.
Livet senaste dagarna?

-Mycket på alla fronter. Sådär som det blir ibland.

Majhärligt. Fundersamt. Lyckligt. Bekymrat. Flängigt. Trött. Högpreggopustigt. Liljekonvaljdoftande. Småbarnslivsröjigt..

.. allt på samma gång.

Det doftar himmel på jorden. Barnen kusinleker lyckligt. Jag är höggravid, alldeles underbart men jag känner nu också att det börjar vara en riktigt match att hänga med kidsen i deras tempo.

Sedan i måndags en väldig oro också, och undran över hur bäbisen ligger. Rätt eller fel.. ska jag föda med kejsansnitt, jag som så gärna vill föda på det sätt jag nu tycker att  jag ”kan” och känner mig trygg med? 

Jag promenerar och klappar magen. Äälskar magen men är så redo att träffa Minsting snart.

Vi har en stor, stor och väldigt älskad storfamilj kring oss. Många att älska. Och många att oroa sig för, också. Såklart man önskar att prick alla ska må bra precis hela tiden. Men så funkar inte livet. Jobbigt, men sant.

I huvudet. Många olika tankar. Hit och dit.

Jag nyper mina pyttestunder och samlar kraft.

Mitt allt får denna preggomorsa också lämna hemmet alldeles ensam (!), med mannen och barnen hemma på gården.

Storan-Lillan-tur till södra staden en drös (nervösa, som höggravid) mil från hemmet. Sitta i frissastolen och bli ompysslad och sommarfin i håret. Snabbt försöka hinna köpa en drös födelsedagspresenter till olika älskade som fyller år nu i dagarna. Direkt från stora staden susa norrut igen, ta en selfie (viktigt ju!)…

…och sedan möta darlingar för att åka på BB.

Vi satt fast i lots i en kvart på E4an…. tankarna; ”helsicke!! Det är ju inte sant. Vi kommer säkert hamna i ett lotsstopp även denna gång vi ska in på BB”. 

Träffar Barnmorskan som numera känner igen oss… både med Juniflickan och Minsting har vi ju varit på en drös ultraljud.

Hon kunde dessutom ge oss världens härligaste besked; Bäbisen ligger helt rätt. Precis som med Lillan har bebben nu fixerat sig och ligger lååångt nere (jo, jag tackar….!).

Efter det beskedet blev vi så lyckliga att det tjoades och sen gick luften ur mig totalt. Såå trött. Men… det bryr sig inte livet om.

I natt vaknade vi av att älsklingspojken var huuur varm som helst.

Baah, basiluskan härjar i kring så det var inte oväntat men ändå såå drygt.

40 grader… yrade och var skörast på jord. Älsklingen.

Jag är så himla rädd att Lillan ska bli dålig igen nu… hon är så mycket pyttigare känns det som. Ja, så idag kurerar jag småttingar. En toksnorig och en efter-febrig. Vi bygger domino..

och pärlar armband. Tar en liten tur ut. Älsklingsträdet har börjat blomma. Det doftar äppelblom.

Sänglinnen hänger på tork i vinden, tvättstugan besöks då och då. Strax ska jag göra i ordning tidig middag. Skjutsar in en grahamsugnspannkaka och värmer lite hallon från frysen. Gott så. Vispad grädde till, förstås!

..sa jag att vår diskmaskin pajjat också?..blä. just nu, är verkligen inte livets period då jag önskar handdiska hela dagarna…

Å. Puh. Nu känns det gott att ha fått pusta ut här en stund.

Jag känner livet i mig. Minst sagt. Och mitt i att det stundvis känns som om huvudet nästan brunnit upp lite dessa dagar… så är jag så himmelens tacksam. Över att få vara med om allt det här. Livet.

Vi hörs snart igen!

 

 

Lillafrun