När Drömgården fick sin första femåring och vi firade dagen lång!

(Inlägget innehåller några reklamlänkar från Kalasmamman till er!) Så äntligen blev det den efterlängtade fredagen i början av mars. Som vi längtat. Räknat ner. Planerat. Fantiserat. Bakat. Påtat. Och längtat lite till.

Den i syskonskaran som har härligt humör även som nyväckt, han fick följa med päronen upp för att ordna i köket. Så tågade vi in i sovrummet igen, med frukostbrickan, stora ballong-femman, paketen och ett härligt skräänade Jaa må han leeva för fullt.

Lyckliga små pliriga ögon slogs upp på direkten och ivern visste ingen hejd.

Det var hans dag…. ”tänk att jag fyller en hel hand!”.

…och hon som iiinte väcks med gott humör fick sova tills hon vaknade. Lugnast så.

Storebroren firade med att smaka på födelsedagsbrickan, den största chokladbollen han skådat bland annat. Sen ääntligen vaknade Skrållan och det sista paketet kunde öppnas.. nämligen en hälsning från föräldrarna, en slant och en skattjakt som skulle delas med sin syster…

Hurra, dom fann skatten! Roliga vinterleksaker!

Födelsedagsmorgon, alltså. Så mysigt! Följt av bus och lek med nya grejerna.. som det där 100-bitarspusslet som var först ut i ordningen.. 

Ballonger i taket, ett så tydligt tecken på födelsedagsfirande!

På toppen av allt hade Vackerpappan tagit ledigt hela dagen och vi kunde födelsedagsfira tillsammans hela familjen, hela dagen lång.

Och förstås, var det en lååång lista att beta av för Kalaspäronen!

Tårtmakeri!

..Dukande och piff.

Snöskottande förenat med friskluft och lek.

..att ordna storkalas med tre pluttar kräver sitt teamwork, puh alltså. Men high five, M. Min älskade dreamteamare!

Tullisarna som storan gav oss vid semmelfikat i tisdags, stod sig så himla vackra även på femårsdagen.

Utöver blommor, dukade jag med ett vitt lakan klätt med spetsgardin (både ock från ikea, tips tips!), en drös ljus och en rosa stump serpentin. Fint så!

Jag klädde mig i nya jeansbrallan (finns HÄR) och en finstickad vintervid favorittopp (finns HÄR).

Här hemma skålar vi för livet varje dag, med mjölk i glasen eller med kaffekopp för ett päron, går också lika bra. Men den här kvällen var det bubblor i allas glas och vi skulle klirra i glasen för Världens finaste femåring.

Så lycklig över vårt nya familjefoto!

Kalasmamman och bebben!

Blänkande femman i bakgrunden finns att köpa lite varstans. Bland annat HÄR.

Ett kalasredo hem fyllt av kalaslängtiga människor. En pirrig liten femåring stod vid dörren med sin lillasyster.

Till sist, så trillade gästerna in.

Storfamiljen!

Morfar, Mormor, Farmor, Farfar, Moster, Morbror, Farbror, Faster, Kusinerna… Nu, skulle det bli Födelsedagskalas!

Bertilen satt tryggt i sin älskade Morfars famn medan det var fullt av liv i precis hela hemmet, vilken ynnest hela alltet!

Önskade favoriträtten (näst efter palt, förstås!) bjöds. Tacos. I stora lass.

Massa lek och bus, roliga paket och vad han önskat sig;

-”pengar, så att jag kan spara till en elfyrhjuling”.

Något han pratat om sedan pluttig nypratande tvååring.

Med det guldhjärta han besitter så ville han först inte önska sig pengar, ”Men mamma, jag vill inte att alla ska behöva ta från sina pengar och ge mig”. Men vi har förklarat att istället för presenter så kunde han ju önska sig pengar. Och det gjorde han.

Överöstes med både kronor.. och fina presenter. Så himla kärleksfullt. 

Så blev det kalasfika!

(Födelsedagståget tändes. Det fick S av sin moster när han fyllde ett år. Så himla fint att tända vid alla barnens födelsedagar. Finns ett liknande HÄR.

Födelsedagstårta, fylld med vaniljkräm och chokladmousse. Chokladbakelser. Chokladsnittar. Och chokladbollar (ni anar det önskade fika-temat va?).

-Choklad till chokladälskaren. Hela tjoget med människor sjöng och hurrade och femmanljuset blåstes ut ännu en gång.

När vi mumsat kalasfika och kvällen började närma sig natt för småttingarna, strösslades kramar härs och tvärs och vi vinkade hejdå till den där hopen av människor vi är så evigt tacksamma över att ha i våra liv.

Det var inte prick alla i hela Storfamiljen som kunde komma, vi är ju lite spridda i landet också.. meen då ringdes det och födelsedagssång sjöngs i telefonluren gång efter annan.

Det var en otroligt nöjd och lycklig liten pojke som somnade till kvällen. Så tacksam, från morgon till kväll. Rödblommig och alldeles nyss fyllda. Fem år.

 

Så, så gick det till när Drömgården fick sin första femåring och vi firade dagen lång. Hujedamig, så fint alltsammans.

 

 

Lillafrun

Drömgårdens Semmelbageri!

En tisdag i början på mars. Det är semmeldagen. Fettisdag. Sportlov. Och här hemma på gamla gården i norr huserar en drös mycket engagerade bagare. I åldrarna noll, två, fyra och tjugoåtta år. Vilket gäng, va!

Nymortlade kardemummakärnor spred doft ni kan ana. Storasyskonen delade på sysslorna hejvilt där vid mormor-ärvda köksassistenten. Egentligen skulle det ju bara vara ett ägg i degen, men att knäcka ägg är alldeles för roligt så lilla radarparet hivade i ett till och ni vet väl hur bra det är med ett ägg i vetedegen? Rumsvarmt smör förstås. Och ja, stött kardemumma är så mycket godare än färdigmald.

Mandelmassan tillverkades i ett nafs..

..runda bullarna rullades och medan bullarna och Juniflickans ”bullekoojv” (bullekorv) jäste, klädde vi oss varmt hela gänget och gick ut. Där jag småpustade mitt i påklädandet gav Lillan sin mor såna där ord i precis rätt tillfälle; ”Du äj en stajk hjälte, mamma!”. Den meningen… rakt in i hjärtat.Happy Mami!

Plötsligt var vi ute. På soliga gården.Minsting sov. Juniflickan kikade in i lekstugan. Minimannen gjorde en utav sina utefavoritsysslor.. skotta, gräva, greja med snön.. eller grus och sand för den delen. Så tjavade vi längs vår lilla väg innan vid gick in. Lunchfix och bullegräddande i en salig blandning.

Fram med gammalt kärt uddaporslin sedan..

..sånt som fanns här när vi flyttade in, sånt jag loppat och lite nytt. Vi dukade för Semmelkalas, jag och barnen, förstår ni!

Och nu ska ni få se hur semmelmakeriet går till i Drömgårdens semmelbageri..

1. Ett litet lock skärs bort från semlan och en del av semlans innanmäte tas ur bullen och läggs i en skål. 

2. Innanmätet, blandas med den hemgjorda mandelmassan samt en skvätt grädde. Alltsammans fördelas sedan i bullarna. 

3. Grädden spritsas. Så roligt med sprits och det blir så himla fint, visst? Ett mycket stort plus, ju. Gott och fint. 

4. Lockets duttas på och florsocker pudras över hela ljuvliga lilla bakelsen. Redo för njuteri!

När allt var fixat och klart, då anlände darlingar.

Hemmet fylldes med liv och vi njöt semlor kors och tvärs. Bakade med så mycket kärlek. Och lycka. Så satt vi där i solbadande köket, mumsade gräddig bakelse och sörplade kaffe, pratade livet, kattpojkar och konstaterade att fönsterna här i hemmet är makalöst vackra om än inte alls sådär superlättsamma att putsa… jag försökte säga att ”nu har vi fikat klart, nu tänkte jag att vi skulle putsa varsitt fönster”. Meeen… precis iiinget låtsades höra dom orden.. jag förstår inte..?

 

Som toppen av kalaset, fick jag chansen att följa med Storan på hennes prommis i dagens sista sol, då mannen precis kom hem från jobbet när vi här hemma kalasat färdigt. Vilken tajming! När jag knatade in på gården efter turen, kände jag sån lycka. Det här är min plats på jorden. Jag älskar våran gamla gård.

Och jag som senaste veckorna liksom känt att det blir sådär ööövermäktigt vackert när solen skiner och jag nästan, nä inte bara nästan, får ont i hjärtat av hela alltet. Idag, bara njöt jag. Åhå, kanske är jag på bättring. Dagarna fylls av så mycket härligt tillsammans med småttingarna, att även den deppigaste dagen, är fin, för att jag får dela den med dom jag älskar mest. Men nä, på topp har jag inte varit senaste tiden och är ej ännu. Jag vilar i det skavande och tänker att var sak har sin tid…. sinom tid.. och så vidare..

Den här dagen. Jag har känt mig så själaglad, gjort sånt jag mår gott utav och träffat människor jag älskar. En drömfin semmeldag.

Hoppas att ni har haft en god dag och fått miiinst en semla i magen!

 

 

Lillafrun

Att summera en helg som började med flopp!

Dags för uppdatering!

-Emmeli behöver få samla sina tankar och sånt från senaste dagarna. Ett dagboksinlägg kommer här.

Förresten. Tack för att ni är världens sötaste och vänligaste läsare.

Ok. Helgen!

Fredagsmyset startade och peppen var enorm inför helgen, vi skulle ur basiluskasvängen och in i peppigt renoveringsläge..sådetså, liksom.

-Vi har jobbat stenhårt jag och den skäggige för att vi skulle vara redo för den där hyrda monstermaskinen som skulle hjälpa oss att isolera övervåningen i helgen,. Team Drömgården, ni vet. Dag- och nattjobb. Såå, när allt är klart, alla landgångar på tredje våningen gjorda, allt klart för el och så vidare..så var det ej, ej peppigt när vi då fick oss meddelat att ”maskinen har tyvärr havererat. reservdelar måste beställas”.

= Vårt delmål 1 med övervåningen, krasch bom bang. Skjuts på framtiden. Väääntan. Blä.

Men. Shit happens!

Vi slog in fina presenter. Drog på oss lite tjusigare stass. Någon rosade kinderna och fredagsmålade naglarna. Och så drog vi iväg och firade Svärmor som fyllde år.

Det blev lördag.

Denna dag hade vi riggat för, med tanke på isoleringsjobbet. Både svärisar och mina föräldrar var frågade om hjälp och samtliga beredda. Så tacksamt.

Och för att inte floppen skulle få ta över, bestämde M och Svärfar sig för att göra något annat än tänkt, ändå få något gjort liksom. Medan jag packade in mig i bilen med alla barnen och åkte till lilla byn som planerat.

Dunderförkyld trebarnsmor (nej, det gick visst inte bara att bestämma sig för att bli frisk…) och tre småttingar dunsande innanför dörren i mitt föräldrahem. Som en dröm.

Pusselbygge, nybakt sockerkaka. Prata med min mor. En ljuvlig långpromenad med min Minsting i vagn, sol mot kind, tystnad, skogens sus och bara en helt ljuvlig stund. Jag förevigade den. Och skickade hälsning till er i instagram stories.

Förutom hälsningar tillbaka undrade ni också vad nagellacket heter, det hittar ni HÄR

-och jackan, den finns HÄR.

När vi kom hem blev jag hjärtevarm av synen av pappsen och Minimannen där dom grävde koja ute i snön. Som när jag själv var liten. 

Sötisar!

Med Mammamormorlagade middagen i magarna och med sömniga småttingar, susade vi hemåt genom stjärnklara februarikvällen.
Hem mot ”Vackerhemma” som barnen säger. Där Svärfar och mannen jobbat och tagit oss steg framåt i den (idag till känslan never ending story-aktiga) renoveringsresan.

Vi avslutar veckan med något så märkvärdigt som att bara skita i renoveringen för ett slag och ge oss ut, bara Han och jag och lille Minstingen förstås, på tur.

Jag har känt mig som en rykande Lilla My idag.. pratade med mor i telefonen, tackade för igår och sa; ”nä mamma. idag funderar jag på att flytta”…till ett liite, liite yngre hus. Som liksom är redo för liv, på ett annat sätt än vårat.. SÅ ÄLSKADE.. som jag inte skulle vilja byta mot något.

Alltså ja, det är en hutlös lyx att få göra denna renoveringsresa. Men ibland. Typ idag. Vill jag checka ut. När vi har spån överallt. Läkande från ovanvåningen, ner till nedervåningen i ett fint, fint lager som syns så hääärligt väl i det alldeles ljuvliga ljuset som återvänder nu. Det är så huutlöst världsligt och precis INGET att gnälla över. Men vad fasiken, ibland måste man få ruttna ur lite i alla fall.

Idag var Farmorn beredd att ha storbarnen, enligt plan, och nej ingen isolering på plats så långt ögat kunde nå ju.. men medan Storasyskonen myst med Farmor har jag och M både hunnit jobba tillsammans på övervåningen medan Bertilen marathonsov i vagnen, äta lunch i lugn och ro mitt emot varandra och dessutom då den där pluttigulliga långprommisen i solsken tillsammans. Jädrans fint alltihop!
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Men det blir något annat. Som oftast också blir himla bra. Liksom.

Nu är hela familjen samlad igen, bästa som finns. Den här veckan har varit ganska så tungrodd med Vabruari i sitt esse och så vidare. Vi avslutar med söndagsmys och känner peppen inför ny vecka!

 

Hoppas ni haft en fin helg!

 

Lillafrun