Recept på torskknyten! (.. och en önskan..)

Alltså, det där var så vansinnigt gott. Ni måste göra. Enkelt också. Torskknyten kan vi kalla dom!

Torskknyten!

Ta så många bakplåtspappersark/aluminumfolieark som knyten du önskar göra. Lägg där sedan skivad potatis, strimlad purjolök, en fin bit torsk som du saltat och pepprat och strösslat med dill. Toppa alltsammans med några skivor tomat, citron och några pyttiga smörklickar.

Mängd av allt; efter tycke och smak!

Knyt ihop till ett litet paket och skjutsa in i ugnen, direkt på gallret eller i en ugnsfast form, i cirka 200 grader.

Svårt att säga tiden, man får hålla koll! Våra knyten tog nog cirka 60 minuter….då använde vi bakplåtspapper. Vi är inga aluminumfolieälskare (läs: min älskade man är inte. Däremot mycket miljömedveten. Och fasligt älskad.), men annars skulle det gå på typ en tredjedel av tiden istället för bakplåtspapper. Så välj själva där hur ni vill göra!

Servera med kokta gröna ärtor och kall sås. Creme fraishe, dill och citron. Och salt och peppar, förstås, bestod vår sås av.

Easypeasy alltsammans. Och väldigt, väldigt gott!!

Dessa knyten går såklart finfint att lägga på grillen också. Tänker att det skulle vara gott att dutta i sparris. Det gör vi nog nästa gång! Om ni väljer att grilla knytena och använda bakplåtspapper, så behövs (likt Mandelmannarna gjorde!) blött tidningspapper runomkring.

Å.

Så skönt med kväll nu. Dagen har varit mysig och fin med barnen, dom är så mycket gulliga med varandra. Blir bara tightare och tightare, ett riktigt litet radarpar. Hur underbart som helst. Men jag känner att jag senaste dagarna typ återvänt till samma trötta träsk som i början av graviditeten. Blä. Tack och lov inte samma illamående som då, i alla fall. Hoppas på att det är något övergående och i alla fall blir liiite bättre än såhär. För tröttare, det blir man ju mot slutet, det vet jag också. Men riktigt sådär nästan okontrollebart ”jag-kolavippar-och-somnar-här-ute-på-gungan-medan-barnen-leker-här-bredvid-trött” vore det fasligt fiffigt att få slippa. En önskan.
Förra veckan hade jag vilovecka och traskade bara promenaderna (tur faktiskt, annars hade jag säkert undrat om mardrömsmigränen kunnat bero på träning.. för att försöka haka upp det vid något liksom…jag vill alltid hitta orsaken liksom. Men icke det, alltså!). Så nu ska jag tanka mig med veckans första preggogympa och hoppas att det hjälper.

 

God kväll!

 

Lillafrun

Att ha börjat på riktigt nu.

(inlägget innehåller reklamlänkar)Så verkligt det blir.

Eller så verkligt det bara kan bli.

När man börjar bäbispyssla på riktigt, menar jag. Hittills har jag betat av sånt där rensande och städande, röjande och mycket sånt där ganska-så-tråk-fixande.. för att det är så himla skönt att ha gjort och på något vis ännu skönare när man är i boa-fas.

Men nu har här börjat ordnas med sånt där vansinnigt roligt och nipprigt, som ni ser ovan.

Dom första små plaggen till Minsting är inhandlade. Det blir nog inte så mycket mer innan bebben är född, mer än det här lilla setet att åka hem i från BB. Det finns en hel del kläder från syskonen, om man säger så. Fast det är roligt att ha något till en början som är just Minstings.

Gulligt, visst?

Bodyn finns HÄR. Byxan HÄR. Och strumporna HÄR.

Så fiffigt med 3-för-2 på byxor,strumpor och leggings. Tips tips!

Hittade några bedårande småkläder nu som jag inte såg i butik igår… alltså titta HÄR. Jag kolavippar lite.

Syskonen står och filosoferar.

Bebbenappen och lilla nallen gosprovas och båda verkar överens om att det blir bra, det här.

Storebror pussar magen varje morgon och säger god morgon Lillebror….”eller Lillasyster”. Dom tillagda orden som han nu verkar ha bearbetat sig till. Vi vet ju inte om det blir en MinstLiten eller MinstLillan, liksom.

”Mamma? , jag kan böja mig ner heela sommaren åt dig”, säger han också, Minimannen. Han ser och hör att mamman stånkar och pustar just vid det skedet. Mamma är ju grrravid! , säger han viktigt och stolt. Jag känner mig övertygad om att Minsting föds till stor kärlek från två småstora syskon.

Jag är känslosammast och kärleksskörast på jorden, känns det som. Och gråtylyckligt tacksam. Över att få vara med om det här. Mammalivet. <3

Nu väntar lunchfix här hemma för lilla gänget!

Kikar kanske in lite senare men ett så enkelt och gott middagstips som vi åt häromdagen!

Ha en fin tisdag alla ni!

Lillafrun

Att tipsa om något omtyckt!

(inlägget innehåller två reklamlänkar)Den här måndagen började med alla hemma.

Vi lyxar nu. Prick varje måndag är det Tillsammansdag. En investering i livet, sannerligen. Då jag visste att päronen skulle till stan så tog jag chansen att hänga med dom för olika fix. Lämna man och småttingar här hemma och kvista iväg själv. Precis hur busigt som helst kändes det! Gänget här hemma skulle påta med däckbyten och studsmatteframplockning och sånt.

I blötvädertider…

…så kanske, kanske är det någon som missat dessa dressar. Och då är det värt att tipsa, tänker jag.

Alltså, vi är så förtjusta i dessa fodrade regnställ. Nu, såhär kring blöta vårkanten. Och på sensommaren och hösten. Makalösa. Jag skulle helst vilja ha ett själv. Dessa kommer från Didrikson. Kan köpas på flera ställen. Men såg att precis Junis färg (och flera andra färger) fanns till lite piffigare, bättre pris, HÄR

Minimannen har också tillhörande handskar som han använder gladeligen. Finns HÄR.

Junidarlingen vägrar dock sina och ska ha rosa tumvantar istället.

… lilla bruttan som är så bestämd med sina klädval. Dock inte sådär hysteriskt bestämd som hon var en vecka för ett tag sedan. ”Utvecklingsfaaaas”…. ”Aaaandaaas”…. gick orden den veckan. Därefter har hennes tal bara trillat på och Juniutveckling har skett på andra härliga fronter också. Det är ju så det funkar. Fräsigt!

Dagens måndagstips, alltså. -Fodrade regnkläder som barnen älskar!

Medan gänget påtat här hemma har jag uträttat massor av ärenden på stan. Skrattat gott tillsammans med päronen. Och kommit hem med födelsedagspresenter, första Minsting-kläderna och massa annat. Men mer om det en annan dag. För nu ska vi bädda ner småttingarna i vagnen och gå långprommis. Älskad variant av nattning som ni vet!

Hoppas ni haft en god start på den sista hela veckan i april!

Lillafrun

Tussilagolycka och annat!

Plötsligt så stod dom där som gula solar och lyste upp i diket.

Tussilagolycka!

Alltid lika förunderligt varje år, hur det så snabbt det bara töat, växer fram något så vackert. Nu och framåt är en sagolik tid.

Den där långpromenaden med mor och sovande Lillasyster i vagnen, var väldigt härlig. Tussilago, porlande vårbäck och nyvaken myrstack var några utav dom vårtecken vi njöt.

Som vanligt en så mysig och god dag hos mamma och pappa.

Idag vaknar vi till söndag här hemma på Drömgården.

Jag ska kila ut och kika på nya fönsterna. Tre (!) stycken nya hann mannen och Svärfar med. Jag är impad. Mycket. I övrigt blir det nog en ganska lugn dag, i alla fall för vissa av oss. Liten har haft febernatt och har enligt honom fått ”gammhosta”. Det var jagvetintehurlängesedan han hade feber, men jag vänjer mig ändå aldrig. Mammahjärtat gör ont så fort en småtting inte mår bra.

Unga! unga! unga! (gunga), går Juniflickan runt och papegojar. Alldeles snart är gungställningen framme helt och hållet. Vill du gunga?, undrar jag. Varpå hon formar sin lilla mun rund, lyser upp och svarar; jaah, tjeesis! (jaa, precis). 

 

Så. Det är söndag. Här ska pysslas om sjuklig Liten. Och gungas! Bland annat.

Önskar er en härlig söndag!

Lillafrun

Idag går startskottet för årets Fönsterbyte- och Brädfodringsbeting (Före-bild!).

Äntligen!

 

Till skillnad från förra årets fönsterbyten som började redan i slutet av januari, så har vi istället pepprat med målning och väntat in snösmältning, vilken vi inte direkt behövde vänta på förra året. Fräsig vinter i år, minst sagt! Idag är Svärfar här och hjälper mannen med dom allra första bytena. Så fantastiskt roligt!

Vårt Vackerhemmas (som S kallar hemmet) allra fulaste sidor… och dom som behöver brädfodringen allra, allra mest.. En härligt (ful) Förebild!

Visar er ritningen på hur fönstren kommer placeras så får vi verkligheten ”lite” senare… det tar ju sina månader det här, det vet vi. Men så vackert det kommer att bli till sist!!

Dagens Lördagsbestyr här hemma på gården, alltså. Första fönsterbytena. Jag vet faktiskt inte hur många snickarna tänkt hinna.

Jag och barnen hjälper till på bästa sätt idag; åker till älskade MammaMormor och PappaMorfar. Jag läängtar dit. Längtar efter att krama päronen och igen och igen säga tack för i onsdags och tack för att ni finns. Jag ska erkänna att jag är lite skärrad ännu och känner efter prick hela tiden om det är något nytt på gång. Och M frågar ungefär var femte minut hur mår du Emmeli?. När jag fick hittills kraftigaste migränanfallet jag haft, i påskas, så var jag beredd på att få ett regn med dagar av fler anfall eftersom det varit så med både S och J i magen. Men det kom ju ingenting mer då. Förrän nu då, veckor senare. Så nu vet jag inte vad jag ska vänta mig. Kan inte förbereda mig alls. Finns inga slutsatser att dra.. vad jag kan ha gjort, ätit, eller så innan jag får det. Bara hoppas på det bästa nu, mao.

 

Ta hand om er och hoppas att ni får en härlig lördag!

 

Lillafrun