Sensommaren!

Å. Den här tiden. Som en varm kram, tycker jag.

Jag står verkligen fast vid att jag tycker att var årstid har sin charm och fyller sin funktion, för kropp och själ.

Sommaren ser jag lite som i tre delar.

Försommaren, när det fullkomligt bubblar i mig och sömn är så himmelens överskattat. Behövs liksom inte. Juniljuset är magi. Allt är så vackert att det värker i mig.

Så kommer högsommaren och semestertider och efter familjekalasen som duggat tätt så är en stunds Husmorsvila gott. Varva ner på ett vis, men leva väldigt sommarintensivt på ett annat. Så har det varit nu i någon vecka. Absolut ljuvligt alltsammans.

 Men nu då. Sensommar. Att återigen på något vis få boa in sig i hemmet efter ivriga sommaren.

Jag är så pepp på att dona och greja här hemma. Plocka bär att fylla frysen med. Skriva listor inför hösten. Strukturera. Fundera. För att inte tala om att baka och sylta och safta. Rota bland gamla recept och prova nya. Och samtidigt börjar naturen lugna ner sig lite, lite och allt är så förgängligt vackert att jag går av lite. Japp, nu också.

Fast på ett kärt sätt, den där hjärtevärken. Det är en del av mig liksom. Och så länge det är som nu, ”åhåå så vackert!” och liksom inte slår över och blir tungsint, som det kan bli för mig när ljuset återvänder efter vintern. Ja, så länge det inte är så, så är det liksom bara hur underbart som helst. Att känna.

Det mysiga med denna tid också, är att barnen ju också tycker om såna där bestyr. Som att plocka bär, skörda i trädgården och få vara med i köket.

Det går finemang att parkera ettåringen vid rödvinbärsbusken, där står han och äter och äter. Och Storasyskonen varvar finfint samarbete med att få vinbären i hinken, förstås varvat med att jobba heeelt emot varandra och låta likt ett förbenat osmörjt tröskverk… nåväl.

Idag har vi haft en himla härlig dag.

Jag klev upp i morse och bakade bröd med barnen. Följt av städ-il deluxe, rejsa genom kylskåpet, rensa skafferiet från mögliga korvbröd från sommarens tidigare utflykter, vädrande så spetsgardiner vajar i vinden, linoljesåpadoft från skurvattnet och på toppen färska blommor i vaserna. Så, så himla kär känsla! Redo för helgen, mao!

 

Önskar er en god torsdagkväll!

 

Lillafrun

Kommentar

  1. Emma

    Hej Emmeli!
    Tack för allt fint och klokt du delar med dig av härinne. Jag tycker du är så bra på att framhäva och fokusera på det vackra utan att för den skull ge sken av att livet alltid består av nybakade bullar och välkammade ungar. Din blogg är inspirerande, men framförallt lugnande – för det är så tydligt att du finner glädje i vardagen och de enkla tingen, och att du är tacksam för det du har. På din blogg finns ingen konsumtionshets eller längtan till någon annan tid eller plats, du lyckas verkligen förmedla att livet och lyckan är här och nu. Tack!

    Jag har inte bara beröm utan även en fråga: Hur, alltså bara HUR?!, bär du dig åt rent praktiskt för att kunna (stor)städa när du samtidigt har barnen hemma? Är du som en magisk flygande fe på en golvmopp?? Vad gör barnen medan du skurar golvet?? Jag har ”bara” en ettåring men jag kan inte ens plocka ut diskmaskinen när hon är hemma…

    Kram från en läsare i sydväst (alltså inte regnhatten – jag bor i Danmark!)

    Svara
    1. Lillafrun

      Jag sparar dina ord. På riktigt alltså. Wow, vilken hälsning. Jag blir så otroligt glad, om du bara visste. Vilken pepp du ger mig! TACK!

      Haha, jag skipar moppen och kryper fram i ilfart på knä 😉
      Nu vet jag inte om jag svarar på rätt fråga; men att storstäda, som när stormattor tvättas, varje vår vänds ut och in och fönster putsas osv.. då tar det ju flera dagar och det hinner hända massor förstås.
      Men en vanlig veckostäd med ”ut med mattor, dammsuga, dammtorka och skura golven”.. ptjaa.. då är dom med, mitt i röran, eller så sitter dom och pysslar, degar, ser en filmsnutt, stökar ner (haha), leker, sooover (bra grej att städa när i alla fall en darling snusar)… jaa.. typ så. Sen många, många gånger så skurar jag det sista på kvällen när barnen nattats. Långdraget kan tyckas, men hellre det än ett psykbryt över att jag vill bli klar snabbt fastän livet kanske inte bjuder på en sån dag just då.

      Så; go with the flow.. ibland går det fort ibland tar det aslång tid med tusen små pauser för lek och mys och maaat 😉

      KRAM till dig och heja, heja supermorsan!

      Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *