När en Sommarlovsönskan slog in!

Jo, förstår ni. Vi har Sommarlovsönskningar i den här familjen.

Vi satt en stund en dag och lurade på vad vi önskade oss, var och en berättade.

Som Mamma och Pappa önskar man sig alltid välmående, lyckliga barn först och sist. Men däremellan vore det härligt att själva få vara pigga, ha mycket energi till barnen, kunna springa mycket, greja i trädgården, orka och hinna renovera ungefär massor, träffa älskad familj och vänner och gärna, gärna komma iväg till älskade Gotland och så. Minimannen önskar sig kusintid och att bada. Lillebroren… han önskar nog också att bada. Det är livet.

Och Juniflickan? Hon önskade sig först och sist och däremellan ”att få stanna hos Mommor och morfar”. Så, den allra sista junihelgen, stod lilla rosa ryggsäcken packad.

Hon som inte är tyst en vaken sekund utan antingen pladdrar på eller sjunger. Hon. Var så vansinnigt fokuserad. Ser ni? Pojkarna busade, men LillaStorasystern var redo. Hon skulle på äventyr. Kanske Livets hittills största.

Coolaste flickan jag känner.

Vi åkte iväg. Mot lilla byn. Jag och alla barnen.

Att landa där. Bland varma kramar och päronkärlek. Det var själagott för en lite skör trebarnssmåttingmor som behövde känna sig liten för ett slag.

Mamma och Pappas trädgård. Den är fantastisk. Dessutom omringad av gullegrannarna med fantastiska trädgårdar, även dom. Ni anar hur prunkande vackert där är!

Vi hade mysig dag tillsammans. Efter en hop timmar tinade lilla J upp och började prata på som vanligt. Till kvällen började jag packa ihop pinalerna inför hemresa. Tänkte, med tanke på hur fokuserad och ganska spänd lilla treåringen kändes, att jag nog skulle ha hela mitt sällskap med mig hem i alla fall.

Men icke. Lillan behövde inte ens vinka hejdå. Och ett tu tre skulle även Storebroren stanna. Så jag tog min lillprins med mig, vinkade älsklingar hejdå och susade hemåt.

Anar ni hur knasig känsla?

Väl hemma mötte vi en Vackerpappa som renoverat i tio idoga timmar. Jag och B satte oss vid pianot som vi ofta gör. Och när B gjorde natt i storsängen, låg vi päron bredvid och bara pratade och åt choklad och somnade till sist i en trasselhög.

Jag trodde att min natt skulle bli sömnlös, då jag ju aaaldrig varit ifrån barnen om det inte varit absolut måste, typ. Juniflickan, har sovit utan mamma två gånger. Då, ändå med sin pappa. En gång när jag låg på sjukan och en gång när jag fött hennes Lillebror och var på BB.

Men om vi sov här hemma?

-Vi vaknade 10 i morse. Helt yra och kände oss som två tonåringar igen. Jag slängde mig på luren och ringde lilla byn. -”Allllt har gått så bra”, sa min mamma, fyrbarnsmorsan, elvabarns-mormodern, med världsvan röst. PappaMorfar planerade redan nästa minisemester för ”kidsen”, som han säger.

Idag när ungarna kom hem, kunde ingen missa stoltheten. Hos både Storebror och StoraLillasyster. Eller lyckan. Eller tröttheten över genomfört äventyr…

 

När en Sommarlovsönskan slog in. Vilken lycka!

 

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *