En mammas tankar från ett sommarkök!

Några glimtar från vårt sommarkök, denna sista junihelg.

Såpskurat och färska blombuketter. Doften, absolut ljuvlig. Älskar den starten på en helg.

Och alltså. Sådan himmelens tur, att vi har en alldeles egen Juniflicka. Då slipper jag deppen när junimånaden tar slut. Vi har Junivackert, året om.

Vi firade in helgen genom att ta skrinda och barnvagn, ungar och två fredagströtta föräldrar. Ner på byn. Handla busigheter som glass och festis och chipspåse och sedan tjava vidare till Lekparken. Ni kan nog ana att gullisarna njöt av Lekparksfredagsmyset. Vi päron också.
Det är så ljuvligt att se när barnen njuter.

Annars då?

Ptjaa..

Sedan vi hördes, efter ”sommarnattningen” i onsdagskväll, ni vet. Plötsligt fick Mamman feber och ond kropp och sviinigt värkande hals. Ahapp. Pjalt och skralt, liksom. Senaste månaden har varit så sommarljuv och vacker och många stunder som också varit så väldigt eftertänksamma, tankfulla och grubblande. När man dessutom känner sig småsjuk blir det förstås en ännu skörare känsla.

Det är som att det är en så vacker, förgänglig tid nu, att det liksom måste skava lite också. Så funkar jag. All förtjusning ligger så nära svårmodet, på något vis.

Är ni med mig i hur jag menar? Allt är så vackert. Och allt är så skört.

Jag är så rädd om allt jag har. Att ibland känns livet bara för mycket, känslorna hamnar utanpå och fastän allt är gott, ja förutom alldeles vanliga småbekymmer som livet alltid har förstås. Ja, fastän. Så kan jag bara snurra in mig i tankar av oro. Några såna dagar har jag haft nu igen.

Jag vill inget annat än att ha det som det är nu i livet. Vi lever i vår dröm. Jag och M och våra tre älskade, älskade barn på vår alldeles egna plats på jorden.

Det jag skrev om i det HÄR inlägget, har påverkat mig något enormt och gjort mig livrädd senaste månaden.

Jag är så lycklig över mina tre små gossiga happypills. Och så den fjärde, som är superskäggig och som jag älskar till månen och tillbaka. Men fy, alltså. Vad livet är skört.

Men!! Man kan inte gå och vara livrädd, Emmeli!!

-Då tappar man ju nuet helt och hållet. Och det är liksom så tvärtom min livsfilosofi det bara går, ju. Så, ja.. Jag försöker jobba med mina tankar.

Idag tar jag barnen och åker till mina föräldrar. Kramas, går på loppis och myser. Det blir en bra lördag.

Önskar er, en god god helg. Ta hand om er! <3

 

Lillafrun

Kommentar

  1. Kattis

    Åh ❤ en skrinda har vi alltid önskat till batnen… Alldeles sådär Bullerby-mysigt!! Hoppas att vi får berika vår familj med en sådan.
    Svaret på frågan är hund.😚

    Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *