Så gick det till när vi ”bara skulle göra en liten utflykt upp på fjället”….

Det var dagen efter Lillebrorens 1-årskalas

..och vi alla var lite efter-kalas-trötta men ändå sugna på en liten utflykt. ”Vi åker till fjället!” … det stora berget här i byn alltså, där vi har en alldeles egen fäbodstuga. Sagt och gjort.

Jag packade barnen i bilen och M tog fyrhjulingen med vagn efteråt… jaa för självklart hade makarna inte bara vilsam utflykt på agendan (vi är hopplösa) utan tänkte att vi ju kunde förena nytta med nöje och samtidigt längs vägen ta ett sandlass hem till den nya sandlådan.

Så enormt mysigt där uppe på fäbodvallen.

Minimannen fick fyrhjula sista biten och ja, alla var mycket pepp på den där turen. Själv njöt jag skogssus och fågelkvitter och synen av småttingar på en så vacker plats.

Vi fikade bullar och sörplade festis och kaffe.

Och jag inspekterade noggrant stugan och lät er följa med (kika på instagram, där bland sparade höjdpunkter finns ”Fäbodstugan!” som en alldeles egen).

Pluttebondpojken som sitter vid sin alldeles skog, fräsigt ändå.

När vi fikat och njutit ”fjälluft” drog vi neråt igen.

Då också med sand från vår sandgrop.

Vi är en bra bit på väg, när jag ser hur sandkörarna plötsligt får punktering på fyrhjulingsvagnen. Typiskt. Det var ett parti med alldeles för elaka stenar att köra över med ett så tungt lass… såå vi får lämna ekipaget och åker bil ner till byn.
För att barnen fortfarande skulle tycka att livet lekte så drog vi och shoppade en hel hop med korvar i bröd och susade till byns Lekpark för lite busigt lunch-häng.

Vidare sedan och hämtade en släpvagn hos svärföräldrarna.. för att återvända till fjället…

Nånstans här var både jag och skäggig ganska så nöjda (läs enormt andfådda).

Efter att först ha skottat sand till en vagn. Som sedan fick punktering. Därefter flyttat på samma tunga sandlass till släpvagnen… samt åbäkat upp tunga fyrhjulingsvagnen på släpvagnen.

”Sug in magen mot ryggraden och lyft rätt”. Jojo. Skitstarka var vi tillsammans. Faktiskt.

Timmarna började ha tickat och i bilen satt tre busar som ömsom skrattade ömsom skrek.

Samtliga klappade händerna när vi började åka neråt.

Pappan med bil och barn och släpvagn. Och morsan…

Überlycklig över att få köra fyrhjuling jättelångt.

Från fjället och hem. Typ bästa på hela dagen, hah!

Nä, det bästa.. förutom mysig utflykt (som visserligen spårade lite till ett himla äventyr), det var det här;

Lillprins äntligen på plats i sin nya sandlåda.

Som M timrat. Åt alla barnen, förstås.

Djup som bara den och rolig att leka i.

Fylld med gratissand från svettiga föräldrarna (haha) och på toppen fin köpessand som B fick i present av sin Farmor och Farfar.Inte ett ljud hördes från Lillebroren.

Förrän han var tvungen att kliva upp där ifrån… ett gott betyg!

Så, så gick det till den där dagen när vi beslutade oss för att åka på ”En liten lagom utflykt” till fäbodstugan och samtidigt ta med oss lite sand till sandlådan.

Det tog bara fyra timmar… Ett äventyr!

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *