Valborg, Sköna maj och Livets små upp och ner…

Veckan startade så otroligt vackert.

Så varmt. Och Bertilen var salig där han brummade fram på fyrhjulingen med pappsen. Ni ska se lille B då. Lycklig.

”Det ska va gött å leva, annars kan det kvitta!”… lilla Radarparet.

Så blev det Valborgsmässoafton och alldeles i slutet av en ljuvlig aprilmånad. Frans Frasse Fransson vilade sig bland tomatplantor och varm vårsol.

Juni plockade tussilago i diket till sin mamma. Som en dröm.

Till kvällen vandrade vi iväg hela gänget. Mötte upp stora och små kompisar.

Kikade på traditionellt vis på vackra Valborgselden.

Till sena kvällen knatade vi hemåt igen, med cykeln på vagnstaket, två ungar i vagnen och en på pappans axlar. Efter att ha spisat ”Vintern rasat” och ”Sköna maj välkommen” här hemma på hög volym, så slocknade vi i ett sömnigt trassel i storsängen allesammans.

Det blev första maj.

Så himla mysig dag. Jag och Bertilen bakade bröd till morgonen. Alltid en god start!

Så kom PappaMorfar och hjälpte oss att elda.

Så vackert. En alldeles egen Majbrasa, liksom.

Minimannen som gillar att ”jobba” var i sitt esse, medan lilla Skrållan mest gick runt och muttrade och var efter-Valborg-trött… men efter en sisådär tre timmar slumrandes i vagnen så var den lilla sömnälskaren på banan igen.

Då åkte vi hela gänget hem till lilla byn. Blev bjudna på Gudomligt god Mamma-lagad middag. Jag kutade favoritrunda. Och fick sedan, tillsammans med min älskade M, hoppa in i den Pappa-eldade bastun och bara ha världens lyxigaste stund för två småttingpäron.

Och så vaknar vi till den andra majdagen och önskar mest bara att dra täcket över huvudet.

Det snöade på tvärsan när jag kikade ut genom sovrumsfönstret, ungarna snusade så gott bredvid varandra och jag vände snabbt blicken mot den synen istället för att se det där vita… som ju visserligen är nederbörd vilket är gott för marken. Men så mycket hellre det hade fått falla regn, än snö. Jag försökte tänka positivt.

Men nä, sen har det följt en dag av ena lilla skoskavet efter den andra. Som det är och känns ibland. Vad tusan, livet är så himla gott så det är ingen fara på taket med någon sån dag då och då. Inget allvarligt.

Mer än att mitt Mammahjärta har värkt en och tre gånger… småbarnslivsbekymmer som i livets stora sammanhang är så små men som kan kännas superstora just här och nu. Sen stressen som steg när jag kanske egentligen lovat lite för mycket… älskade människor, på tre olika håll, om att finnas med min hjälp. Plus lite annat huvudbry.

Nåväl. Jag väljer att fokusera på guldstunderna. Som när vi gosade med Storanfamiljens kattungar, promenaden med sovande små i vagnen, eftermiddagstiden med hela familjen samlad.

Ikväll gör jag natt tidigt och sover ruset av mig. Snart ny dag.

Och alltså, vacker-maj är här! Det är ju faktiskt så underbart att det inte är klokt…. än om gräsmattan är lite nesligt vit här och där.

 

Ta hand om er!

 

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *