Angående Kattttastrofen här hemma!

Ni engagerade er något enormt förra veckan i vår kaattttastrof här hemma.. Bästa ni!

Och vi är häpna.

Vår minst sagt lite egne Storkatt, som (egentligen helt och hållet väntat) inte var så snäll med sin lillebror efter den drömmiga starten dom tillsammans (det gick bra i första anblick, kaatttastrof där efter.. jag var uppe 02.30 om natten och försökte lösa kattbråk på köksgolvet).. utan sedan gav sig på honom som han kan göra med oss, mig och M.

Men vad har hänt? Är Sallekatten omvändbar? Har han helt accepterat den där busiga jamen som ääälskar sin storebror, försöker mucka med honom ständigt och dessutom på kuppen , helt glömt bort att han brukar jaga oss efter benen titt som tätt? Är han helt slut av allt busande som sker? Haaar han funnit ro och lycka i livet? Va va va va?

Jag kan inte läsa katter. Tyvärr.

Det enda vi vet är att Sallekatten är mycket egen, så att säga. Vilket inte vi, utan duktig veterinär uttalat sig om, för längesedan. Att han är speciell och nej, kanske iiinte bästa familjekatten. Men ändå, Vår katt. Alla är vi olika, eller hur? Och vi tänker att det får vara så. Vi känner den där egna kattpersonligheten väl. Tänkte låta honom få ett ännu fredligare liv här hemma, om vi ordnade familjen ännu en kattvän, som förhoppningsvis kunde ordna lite kattgos till oss andra familjemedlemmar och kanske bli roligt sällskap också, till Storkatten.

För cirka 11 dagar sedan var det katastrof.. Och nu?

Titta! Kattpojkarna.

Som leker lagom busigt. Tvättar varandra. Delar matskålar. Hänger ute tillsammans. Sover tätt intill. Sallekatten har inte suttit fast mordiskt om varken min eller mannens arm eller ben, på ja, alla dagar Fransson varit hos oss!? Magi, ju. Storkatten har aldrig varit trevligare än nu. Alla kelar med honom som aldrig förr.

-Frans Frasse Fransson. Vilken liten pärla du är!

 

Så nu vet ni statusen. Som vi inte riktigt kan pusta ut med ännu. Verkar så osannolikt på ett sätt. Men vad tusan, njutas det som njutas kan och här njuter vi lyckan över två kattpojkar som gör alla här hemma glada!

 

Tror ni att det kommer hålla i sig?

 

Lillafrun

 

Kommentar

  1. Gunnela

    Ja det är klart att det håller i sig, storkatten behövde ett syskon att ta hand om och få sällskap av, kärlek det är vad det är 💕

    Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *