Decembervardag!

Veckan är så stillsam och lugn här hemma på gården.

Så gott, så gott.

Hyacinterna slår ut, otaligt många ljus brinner varje dag. Vi varvar Astrid-Lindgren-bitar med julemusik. Ena dagen vandrar vi pissregnig, gråmulen promenad. Nästa, kutar mamman pulsen av sig, bland några flingor nyfallen snö, ömsom ishalka, ömsom snöknarr…framförallt, i ljuvligt solljus! Och med sovande småsyskon i vagnen. Storebror svischar iväg till Förskolan och har det gott några timmar över dagen, med kompislek och julpyssel. Så ses vi till eftermiddagen, med lyckoiver över att se varandra, ungefär som om vi varit ifrån ett par dagar eller så fastän det i själva verket handlar om max fem timmar. Pricken över lyckoivern, blir förstås när även pappan kommer hem och familjen är samlad. 

I natt hade vi en pojke som plötsligt var vaken mellan midnatt och 02.

S hade somnat extratidigt, så ingen nöd på sömnen totalt, då vi alla (förutom stackars kliva-upp-05-pappan) tog sovmorgon i morse. Vi tog lugn morgon.. jag kokade varm choklad och bredde tunnbrödmackor till barnen och själv försökte jag gnugga gruset ur ögonen och kamma till håret efter en lite, lite stökig natt.

Nä, jag klagar inte. Inte ett endaste dugg. Jag tror aldrig jag varit vaken dom där timmarna, någonsin, som mamma. Det är nästan oförskämt, jag vet. Men är det något dom är stjärnor på, barnen, så är det att sova. Och det är hur lyckligt som helst.

Just nu är fyraåringen i en mycket funderande period i livet.. i natt avhandlade vi massor, han och jag. Ni vet frågor som ”mamma…? lever själen i himlen?”…varvat med frågor om födelsedagskalas, om vilka stjärnbilder som syntes på himlen och så vidare.

Min tanke blev ”vi tar hemma-tillsammans-hela-dagen-dag imorn”… men se, Minimannen är så himmelens förtjust i sin Förskola nu att en kompromiss var vad jag lyckades med…S som till bara i våras hängde hemma lika gärna, är så förtjust i sin egna lektid… glad att jag varit/är HemmaMamma och så lätt har kunnat låta livet styra huruvida han velat susa iväg eller ej. Min Liten, som blivit liten storpojke. Vi fick till en bra kompromiss idag, med extra långsam morgon innan vi drog iväg hela gänget och vinkade Storebror hejdå.  

Nu har vi varit ute på gården en sväng, jag och min Juniflicka.

…matat fåglarna, andats god luft och nu pågår mysigaste torsdagshänget här inne i värmen. Lillan lommar mellan Lekrummet, Pippi-långstrump-filmen, och apelsinklyftorna. Ser så skönt ut alltsammans, och jag tänker än en gång att jag är som glad som får hänga här hemma med henne, samtliga är så nöjda över det.

Lillebroren sover ute i friskluften, katten sörplar fil i brist på kattmat som tog slut till morgonen. Och jag, sörplar kaffe, smygkikar på julklappar över nätet och styr en torsdagsstädning lite halvt om halvt med halva mig. Njuter så.

 

Och önskar er alla en god torsdag!

 

Lillafrun

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *