Farsdag!

Hjärtan, hjärtan, hjärtan. Kärlekens symbol. Väldans passande, när man vill visa kärleken för en älskad. Idag, familjens pappa. Vår hjälte. Min klippa.

Smågrusiga i ögonen klev barnen och jag upp och påtade i morse. Juni tyckte pappa skulle få ballonger och satt och försökte blåsa upp med hela kroppen till hjälp.

När allt var förberett tjavade vi in i sovrummet i ett oherrans högljutt tåg, hojtandes ”ÖVERRASKNING!!!”.

Det var Storebror som hade bestämt hur allt skulle gå till. Pappan vaknade, om man säger så. Och log. Kärleksleendet, ni vet. Till sina barn. Som glimmar om den där villkorslösa, oändliga. Kärleken.

Plötsligt var storsängen fylld av kramar och pussar och Grattis på farsdag!!. Mjölkkräkande bäbis, paketöppnande, omåttligt ivriga småttingar och tacksamhett.

Tacksamhet. Över den där fantastiska människan. Som är pappa till våra barn. Han jag delar livet med och älskar varje dag tillsammans med. Om det så är pissregn, livet-katastrofer, lätt-njutande dagar eller den gråaste dagen mitt i november. Livet med honom är det bästa jag vet. 

Ute i köket väntade softa jazzmusiken och goda frukosten. M älskar tillsammansfrukost. Och kaffesörplande. 

Himla mysig farsdagsmorgon, tyckte vi alla.

I novembermörkret knipsade jag en bild på vad som låg i ett utav paketen; en förstoring på våra tre skatter inramad i loppad vintageram. Så uppskattat.

Igår firade vi min papps med världsgod mammalagad familjemiddag och myskväll hemma i lilla byn. Alldeles, alldeles strax knatar vi lilla vägen till min Svärfar och firar honom. Alltsammans, en sån ynnest att jag blir gråtig av bara tanken.

Triss i älskade pappor; Grattis på er dag!

 

Lillafrun

 

Kommentar

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *