Höjden av flärdfullhet i mörka november!

(Inlägget innehåller en reklamlänk)Så blev det flärdfull dag!

En så himmelens efterlängtad sådan. Dimman låg vacker över åkern. Barnen var lika peppade som mamman.

Storasyskonen fullkomligt ramlade in i bilen för att få åka till Mormor och Morfar..

(Tröja, Lindex. Byxor, gamla)

Mamman gjorde en snabbkik i spegeln, en rasslig förebild av nött och slitet mammahår.  Vi susade iväg; jag, lille B och Storan.. mot södra staden!

Landade. Åt lunch. Ammade bäbis. Och sen installerade vi oss hos Världens Bästa Frissa för vad som ju är så himmelens lyxigt…. en stund att bli ompysslad. Som HemmaMamma pysslar jag om älsklingar hela dagarna, allt jag bara kan. Längst ner på priolistan kommer lilla mor, inget jag lider utav ett endaste dugg, men ni må tro att det kändes unnigt att få slå sig ner där!

Och. Mormoster gullade med bäbis medan jag blev bortskämd.

Mer rutti morsa än fembarnsmorsan Storan får man ju leta efter! <3

Så härligt också att det flöt så bra.. med bebben, alltså. Om man nu gör en sån där toktur som krävde sin logistik med att alla barn skulle ha det bra och hej och hå, så är det ju härligt om det flyter alltså. B var nöjd hos moster, slurpade mjölk när han kände för det,

smilade åt sig själv i stora spegeln..5-månaders-prinsen..

.. och somnade precis när både Storan och jag skulle sitta och bli ompysslade samtidigt. Sen vaknade han och var bara med i någon av våra famnar.. tack för det, Bebbeälskling!

En ompysslad mor och en väldigt, väldigt trött lillprins.

Storan ska göra sig tjusig för gala alldeles snart, och bad söta frissan tipsa om frisyr. På typ tre och en halv sekund hade hon ”bara visat lite snabbt” en slarvig svinrygg. Så fint ju! Hur i hela friden ska vi få till det där… kommer ta tre och en halv timme snarare.

När mörkret lagt sig och vi haft lyxens timmar hos Frissan, lommade vi ut på mörka kullerstensgatorna, med skrattet bubblandes i bröstkorgarna och lite sådär (jätte) trötta, på ett skönt sätt..

Då fortsatte vi med middag, handling på gulblå huset och en liten shoppingtur.

 Vi rullade in på gården i sena kvällen. Då hade jag sjungit halsen av mig sista milen, för då tusan menade Minsting att det fick vara nog på såna där bestyr. Mannen mötte mig på trappan, med tänt ljus i lyktan på trappsteget och en varm famn… med det där finurliga leendet på toppen av allt, förstås. Där jag småfnittrande, jättetrött ramlade in genom dörren efter en typisk Storan- Lillan-dag där vi gått loss i vanlig ordning, babblat i munnen på varandra hela dagen, skrattat yvigt och bockat av ännu en 12-timmarsdag.

En så, så härlig dag!

Jag fullkomligt dök i säng bland efterlängtade varma, sovande små kroppar.

Och idag har dagen gått i långsam fart..

Gudomligt.

Jag har njutit så det stått ut genom öronen på mig, av att vara hemma alltså. Min plats på jorden. En dag iväg på vift och det är som den största gåvan, att få komma hem igen.

Det susar i öronen av 12-timmarsdagen. Jag njuter lugnet och sörplar kaffekoppen med ögonen i kors. Vi packar upp pryttlar och pysslar, öppnar mailinkorgen och blir alldeles rödblommig av smicker (berättar mer sedan!), tar hand om blommorna i alla fönster och har musikstund i salen och sjunger Pippi Långstrump-sånger så det bara skränar om det.Morsan är fortfarande snuvig, mao. Men alltså, musikglädjen, som bara osar när lilla 2-åringen klappar sig själv på magen och säger Juuuni ä Pippi Låpptump, och så sjunger hon för fulla hjärtat… den musikglädjen, kan inte en liten förkylning stoppa liksom. Kika stories på instagram (@lillafrunsdagbok) om ni vill se lilla stunden i rörlig bild!

Ok. Nu ska jag se om jag kommer i land med dagens mycket utdragna, långsamma torsdagsrace!

Imorn är det fredag, hörreni!

Lillafrun

Kommentar

  1. Lovisa

    Åh vad jag känner igen! Både känslan efter en dag på vift men också känslan av att få vara hemma med små dagen efter! ☺️ 💕

    Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *