När jag var liten.

(Inlägget innehåller en reklamlänk)En tisdag alldeles i början av november.

En sån där dag när det varit så grått att det nästan varit larvigt. Morgonen var så himmelens grusig i ögonen. Kaffet smakade extra gott. Minimannen var lycklig över att få susa iväg och leka med småvännerna några timmar mitt över dagen. Och här hemma har vi pysslat med lite av varje.

Juniflickan satt med sina söta kort och ”skrev” och klistrade. ”Mamma, den hä ä ti dejj!” sa hon efter varendaste färdigt alster. Så gulligt att jag smäller av.

Lillebror sov i vagnen där ute på verandan, och jag passade på att fylla i hans alldeles egna bok,

När jag var liten.

Denna mitt-första-år-bok finns att köpa HÄR.

Så fin bok. Alla tre barnen har varsin. Som en skatt.

Och där försvann orden för ett slag. Så mycket kärlek att det liksom bubblar över i tårfyllda mammaögon.

En alldeles, alldeles nyfödd Lillebror.

Och tänka sig. Imorn är lillprinsen fem månader.

Gulligaste Bertilen på jorden.

Med den sötaste pussmunnen som jag vet om. Hela B, är så mjuk och gossig.. ibland är det nästan slagsmål om vem som ska pussa och krama på honom. Så himmelens lycklig när han ser sina syskon. När Storebror leker titt-ut kiknar han av skratt. Skrållan brukar ta hand om Bertil genom att ta på honom ett par, tre mössor på svaj… så typiskt henne, som älskar att klä sig… i det HON vill.

I babygymmet nyper B tag i smådjuren som dinglar ovanför honom, och efter en stund hör man honom morra.. då har ”den där förbaskade handen” släppt eländet… som han ju tyckte att han just fått tag på. Jag kan inte låta bli att tycka den lilla frustrationen är så gullig. På natten sover han i ett kärlekstrassel bredvid sina storasyskon. Så vackert att jag och den skäggige helt glömmer bort hur lite, lite plats vi har. i vår egentligen så stora storsäng.

Prick idag har det sannerligen märkts att ett litet utvecklingssprång är på gång.. för mest, mest.. ja förutom när vi tog promenad och barnen sov i vagnen, så har vi hängt ihop sådär han och jag; nära, nära, nära. B har inte ätit och sovit sådär Skalmanaktigt som han brukar.. något har skavt och han har varit lite skör, söthjärtat.

Vi har kramats, och tröstat med extra mycket mys och amning (och som bonus; bäbiskräkor en masse och påfylld tvättkorg!).

Mysigaste som finns, ju. Att vara ihopklistrade.

-Fast lite krångligt. Och väldans ovant. B är en rysligt nöjd liten parvel, som liksom hänger på i gänget och njuter av det med ofta ett så sött leende på läpparna.. så än om vi myser och är ihopklistrade i massor, så diggar han att mysa i babysittern eller så i stunder också..himla fiffigt på alla sätt. Så jag hoppas ändå att det blir mindre tårar på småkinderna imorn än vad det varit idag. Ni förstår.. har mamman bara försvunnit bakom hörnet idag, typ för att slänga in en tvätt eller så, eller lagt ifrån mig honom för att laga middag eller borsta småtänderna på två små storasyskonen…ja, då har det varit kaaaatastroof och tårarna har trillat. Så hjärtskärande gulligt.

Och det är så förbenat stort alltsammans, det här Mammalivet.

 

Lillebror. Så älskad, så älskad, så älskad. 

 

Natti! Från en trött men så lycklig trebarnsmor.

Lillafrun

Kommentar

    1. Lillafrun

      Ja tänk så mycket som händer under livets första år! så fascinerande och mäktigt när man tänker på det. Och förståeligt att ha en liten skör dag då och då ❣️☺️ Hoppas att du har haft en skön torsdag!

      Svara

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *